Det blev ett tydligt trendbrott under månaden, för efter en mild och blöt höst blev januari efterhand alltmer vinterlik även i Sydsverige. Helgen den 21-22 kom vintern och snön till större delen av Götaland och det kalla vädret hängde kvar månaden ut.

Två tredjedelars värme övervägde, vilket gjorde att månaden som helhet blev varmare än normalt i så gott som hela landet. I norr blev avvikelsen mestadels 1-5 grader över det normala, medan det var mer jämnt fördelat i söder med 1-3 grader över normalt. Det var bara en enda observationsplats i landet som sammanlagt fick lägre medeltemperatur än vanligt, men det med marginal. Köldhålet Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen fick en medeltemperatur på 2,1 grader under det normala. Deras 17,5 minusgrader är också kallast i landet i januari, medan Falsterbo på skånska sydvästspetsen hade varmast med 2,6 grader.

Fyra mycket ostadiga dygn inledde månaden, och det la grunden för en månad som sammanlagt fick mer nederbörd än normalt i så gott som hela landet. Mest jämfört med det som brukar falla fick delar av Medelpad och Ångermanland med mer än dubbla normalmängderna. Men inte tillräckligt för att det skulle slås några rekord. Mest, i såväl procent som millimeter räknat, fick Hattsjöbäcken i norra Ångermanland.

Gällande solskenstid bjöd januari inte heller på några extrema avvikelser. I söder har solen mestadels lyst mer än normalt, medan norra Sverige haft mindre solskenstid än brukligt.

Milt när Emil drog förbi

Väderåret 2012 inleddes milt och ostadigt. Det föll mycket snö i norr, främst vid mellersta Norrlandskusten där Hattsjöbäcken ökade på sitt snödjup med 48 cm på två dygn fram till morgonen den 3, från 50 cm till 98 cm. Innan snöande gett med sig hade Hattsjöbäcken 108 cm den 6, näst störst snödjup i landet då. I millimeter räknat föll som mest 39 mm på ett dygn i Västmarkum i Ångermanland den 2.

Trots mildluften blev det också ett nytt säsongslägsta för temperatur. Gielas i södra Lapplandsfjällen noterade 31,2 minusgrader den 1. Dagen därpå noterades månadens högsta temperatur, 9,4 grader i Skåne, i såväl Hörby som i Malmö-Sturup.

Den sista i raden av flera stormar på kort tid drog förbi södra Sverige den 3-4. Kollegorna i Norge döpte stormen till Emil, och hans hyss över Sverige gjorde bland annat att som mest omkring 25 000 abonnenter blev strömlösa. Natten till den 4 januari tilltog vinden alltmer. Kulmen i väster kom under efternatten, innan vindbandet sakta men säkert försköts österut. Flera kuststationer rapporterade storm i medelvind:

Vinga utanför Göteborg 27 m/s,

Nidingen vid norra Hallandskusten 26 m/s

och Hanö utanför Blekinges kust 25 m/s.

Stormbyarna över land var koncentrerade till främst Halland och Skåne, men mycket hårda vindbyar förekom i stora delar av Götaland. Här alla platser med stormbyar:

Halmstad flygplats 30 m/s,

Göteborg-Landvetter 28 m/s,

Säve i Göteborg 27 m/s,

Eftra-Broen i Halland 26 m/s,

Torup i inre Halland 25 m/s

Ängelholm-Barkåkra i nordvästra Skåne 25 m/s,

Rynge i sydligaste Skåne 25 m/s,

Ljungby i södra Småland 25 m/s,

Roma på inre Gotland 25 m/s

och Visingsö i Vättern 25 m/s.

Mängder med träd föll, färje- och tågtrafiken drabbades av störningar och både Uddevallabron som Älvsborgsbron fick stängas av. Emil blev den sista i raden av stormar som under en dryg månads tid, från slutet av november, härjat över landet. Mycket regn föll i västra Götaland, drygt 30 mm som mest och i stormens spår varnades det för höga flöden i Upperudsälven i Dalsland. Även havsvattennivån vid Västkusten nådde varningsnivå och kulminerade med 110 cm över medelvatten i Ringhals vid Hallandskusten.

Tillfällig kalluft, men sedan milt igen

Stormen i söder följdes av kallare luft norrifrån. Vintern anlände (alltså dygnsmedeltemperatur under 0 grader fem dygn i rad) den 5 eller den 6 till de delar av Norrland och Svealand som ännu inte hade fått vintern, och lokalt även till delar av norra Götaland. Gielas noterade nytt säsongslägsta igen den 7 med 33,0 minusgrader.

Köldknäppen blev kortvarig, för redan till den 10 återvände mildluften. Med mildluften kom halkan. Den 11 och den 12 var det rejält halt på många håll i södra Sverige när regn följdes av uppklarning och tillfrysning. Den 16 fick sedan även östra Norrland halka när vädret slog om till plusgrader där. Bland annat drabbades lokalbussarna i Umeå av förseningar när underkylt regn gjorde gator och vägar glashala.

Efter regnet i söder den 12 följde två mycket blåsiga dygn. Först i södra Götaland med stormbyar i Skåne på eftermiddagen den 12 när Kristianstad noterade 27 m/s och Rynge 25 m/s. Därefter blåste det upp till nordlig storm över hav i öster under kvällen den 13, där Söderarm i Stockholms norra skärgård med 27 m/s, Svenska högarna i norra Östersjön med 26 m/s, Örskär vid Upplandskusten med 26 m/s och Fårösund-Ar på norra Gotland med 25 m/s rapporterade storm. Även i fjällen blåste det, där vindkänsliga Blåhammaren i Jämtlandsfjällen först noterade en medelvind på orkanstyrka 35 m/s den 12 och sedan åter orkanvindar 34 m/s den 13.

Den 19 blev den sista rejält milda dagen i söder, och den bjöd på lokal åska när regnskurar snabbt svepte österut över Sydsverige.

Snö och kyla även i söder

Så kom den då till slut, den av så många efterlängtade snön och kylan även i söder. Den 20 blev det allmänt kallare i söder, och det följdes av snöfall västerifrån den 21-22. Drygt en decimeter föll på många håll i västra Götaland och snön la sig så gott som överallt. Det var bara skånska väst- och sydkusten som fortsatt hade barmark. För en del sörlänningar var det första snön för säsongen. Tur att det var helg, för annars hade det nog blivit fler olyckor och avåkningar än det blev. På morgonen den 22 var snödjupet 30 cm i Bengtsfors i Dalsland, månadens största snödjup i Götaland.

Vindar från öster, kalluft och relativt varmt hav gav snöbyar i vindriktningen in över ostkusten, så kallade snökanoner. Mest snö i en av dessa kanoner fick Tystberga i sydöstra Södermanland med en snödjupsökning på 16 cm fram till morgonen den 23.

Vinterns ankomst blev den 20-23 i stora delar av Götaland, och kuststationerna följde sedan en efter en innan månaden tog slut. Samtidigt sjönk temperaturen i norr och säsongslägstanoteringen putsades två gånger, först till 35,6 minusgrader i Nikkaluokta den 24, sedan 36,1 minusgrader i Naimakka i nordligaste Lappland den 25. Månadens lägsta temperatur i Götaland blev 19,6 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland den 30, i Svealand 26,6 minusgrader i Idre-Storbo i norra Dalarna redan den 9 och i södra Norrland 30,6 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 25.

Gott om snö, ont om is och extremt högt tryck

Snötäcket växte sig allt djupare mot slutet av månaden. Störst officiellt snödjup i landet uppmättes i Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen med 142 cm på morgonen den 30. För södra Norrlands del blev Hattsjöbäckens 128 cm den 28-29 månadens största snödjup och i Svealand toppade Gördalen i norra Dalarna med 83 cm den 29.

Havsisen har däremot hittills levt ett tillbakadraget liv. Kalluften under den avslutande tredjedelen av månaden har visserligen gjort att isläggningen tagit fart, men det är fortsatt en lindrig isvinter.

Lufttrycket steg och steg mot månadsskiftet. Den 29 noterade Haparanda hela 1057,0 hPa, vilket är det högsta lufttrycket i landet sedan den 30 januari 1972 då det var 1059,9 hPa, även då i Haparanda.