Strax efter årsskiftet tog kallare luft över och januari var därefter till stor del en snöig och kall vintermånad. Främst i norr med som kallast nästintill 40-gradig kyla. Dessutom snö i massor, delvis ett rekorddjupt snötäcke till och med. I mångas ögon har nog onödigt stora mängder av vinterns vita guld trillat ner från skyn, för över en halvmeter på ett dygn kan kännas övermäktigt även för den en som älskar snö. Av och till vinterväder även i söder, framför allt sett till hur vintersäsongen inleddes i slutet av förra året då det ju var extremt milt.

Mycket i denna sammanfattning av januarivädret anno 2021 kommer handla om snö, inte minst de två mycket kraftiga och omfattande snöoväder som slog till mot främst östra delen av mellersta och norra Norrland. Det första den 11–13, och nästa den 20–22.  Rekordmycket snö föll då, och även i övrigt föll mycket nederbörd i just öster under månaden, men en rad nya januarirekord för månadsnederbörd som följd.

Klart kallare än det nya normala i större delen av landet

Vid årsskiftet hände det. Bytet av referensperiod syftar jag då på, så nu är referensåren 1991–2020 ”det nya normala”, och som allt väder som sker decenniet framåt kommer att jämföras mot. Det gör att årets januari blev mer kallare än normalt än om vi legat kvar och jämfört med referensåren 1961–1990. Skillnaden är stor, för i södra halvan av landet innebär den nya referensperioden 1991–2020 att normalvärdet i grova drag är 1,5–2,5 grader högre i södra halvan av landet i januari jämfört med 1961–1990. Skillnaden är ännu större, mestadels 2,0–3,5 grader, i norr. Tänk så här, att den del av landet som nu har maximalt 2 grader underskott jämfört det nya normala hade klassats som ”varmare än normalt” om referensperioden inte hade ändrats. Det innebär exempelvis att det skulle varit varmare än normalt i hela Götaland jämfört med det gamla, liksom i större delen av Svealand och delar av sydöstra och nordöstra Norrland.

Ni har väl knappast glömt fjolårets inledning än antar jag. Januari 2020 alltså, för den var extremt mild. För att hitta en kallare januari än årets behöver vi backa till 2019 för delar av norra Norrlands del, och i övrigt mestadels 2016 eller 2010. Det finns lokala undantag också, där ingen av januarimånaderna nu under 2000-talet varit kallare än årets.

I absoluta tal hade Gielas i södra Lapplandsfjällen kallast i landet i januari med en medeltemperatur på ruggiga 18,5 minusgrader. Det är hela 8,1 grader lägre än deras normala januarisnitt på 10,4 minusgrader. Det är en rekordkall januari för deras del (snäppet kallare än 2016), men då stationen bara varit i drift sedan 1997 känns rekordet inte speciellt anmärkningsvärt i mina ögon. Hade stationen varit i drift i januari 1987 hade deras rekord säkerligen varit från då. Den slutsatsen drar jag genom att se till de rekordår som gäller för närliggande stationer. Varmast i januari i år var det i Falsterbo i sydvästligaste Skåne med en medeltemperatur på 1,6 grader, vilket är 0,2 grader under deras nya januarinormala på 1,8 grader. Störst negativ avvikelse jämfört det nya normala fick just Gielas, medan en kvartett delar på det största överskottet 0,7 grader, nämligen Söderarm i Stockholms yttre norra skärgård (0,7 grader mot normala 0,0 grader), Örskär vid norra Upplandskusten (0,2 minusgrader mot normala 0,9 minusgrader), Svanberga norr om Norrtälje i östra Uppland (1,7 minusgrader mot normala 2,4 minusgrader) och Svenska Högarna på norra Östersjön (0,9 grader mot normala 0,2 grader).

Rekordblött i öster

Torrt i fjällkedjan, men i övrigt blötare än brukligt. Framför allt i öster där det föll mer än dubbla normalmängden på många håll jämfört med ”det nya normala” som gäller även för nederbörd, alltså referensåren 1991–2020. Bland januarimånader på senare år liknar därmed årets januari till sin fördelning av nederbörden över landet 2018, som också var allmänt nederbördsrik men torr i fjällen.

I delar av landet räcker det med att backa till 2020 eller just 2018 för att hitta en nederbördsrikare januari än årets. Även 2015 och 2012 var det nederbördsrikt i delar av östra Sverige, men lokalt i öster har det aldrig tidigare varit blötare i januari än just i år. Bland minst 100-åriga mätserier satte följande nederbördsrekord för januari:

198 mm i Härnösand, Ångermanland mot tidigare 147 mm 1959 (startår 1861)

174 mm i Vännäs, Västerbotten mot tidigare 132 mm 2008 (startår 1886)

152 mm i Lövånger, Västerbotten mot tidigare 101 mm 1990 (startår 1881 men med avbrott 2005–2018)

125 mm i Visby, Gotland mot tidigare 97 mm 1959 (startår 1860)

122 mm i Ölands södra udde, Öland mot tidigare 111 mm 1987 (startår 1882)

114 mm i Boden, Norrbotten mot tidigare 83 mm 1990 (startår 1900)

102 mm i Mörbylånga, Öland mot tidigare 100 mm 1960 (startår 1879)

96 mm i Forse, Ångermanland mot tidigare 79 mm 1945 (startår 1901)

I millimeter räknat fick Härnösand mest nederbörd i landet i januari med sina 198 mm, vilket är 298 % av deras nya normala 66 mm, medan Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen bara fick ihop 8 mm, vilket är 8 % av deras normala 81 mm. I procent räknat hade Katterjåkk också minst i landet, medan Ölands södra udde hade mest med hela 408 %, 122 mm mot normala 30 mm.

Väldigt ojämn fördelning av soltimmar

Antalet soltimmar varierade väldigt i januari, alltifrån tydlig solbrist i öster till tämligen normalt i väster, och till och med lokalt dubbla normalmängden i delar av fjällvärlden.

Bland de fåtal stationer som mäter solskenstid i landet fick Kiruna i norra Lappland minst sol med endast 3 soltimmar under månad, medan ”sola” i värmländska Karlstad gjorde skäl för namnet med 71 timmar. Sett till det normala sken dock solen flitigast i fjällkedjan där både Storlien i Jämtlandsfjällen och Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen noterade mer än dubbla normalmängden.

Milt årsskifte, men snabbt därefter tog kylan över

Årsskiftet var milt, men tydligen hade kung Bore avlagt ett nyårslöfte om att avsluta sin sovmorgon. För redan den 2–3 började kalluften ta över i landet. Och på den vägen är det sedan dess, främst undantagen en mildvädersperiod i söder och efterhand mellersta Sverige den 20–23.

Årsskiftet var milt som sagt, och 2,3 grader i Pite-Rönnskär vid nordligaste Västerbottenskusten på nyårsdagen står sig som månadens högsta temperatur i norra Norrland. I övrigt är det noteringar från mildvädret den 20–23 som gäller som toppnoteringar, så mer om det senare i denna krönika.

Vi gick in vid årsskiftet med barmark i söder och en ganska tydlig gräns till snötäcke från västra Värmland upp till norra Hälsingland. Bara ett bara dagar in på det nya året la sig snön även i söder, och sedan dess har snötäcket kommit och gått i söder under månaden i takt med passerande regn- och snöväder och där kallare och mildare luft turats om.

Mycket regn i december gav höga och lokalt mycket höga flöden kring Vänern. Flödesnivåerna hängde i långt in i januari också, och det var väl tur att vädret blev kallare och att mycket av den nederbörd som föll i januari föll som snö. Nya regn och fortsatt mildluft hade snabbt kunnat förvärra läget avsevärt, men nu blev det som tur var inte så. Men nivåerna låg som sagt kvar länge på förhöjda nivåer, och det dröjde till den 20 innan samtliga varningar plockats bort:

Höga flöden i Enningdalsälven med biflöden fram till den 2,

höga flöden i Upperudsälvens biflöden fram till den 8,

höga flöden i Byälvens biflöden fram till den 11,

mycket höga flöden i Upperudsälen från Dals Långed ner till Vänern fram till den 7 följt av höga flöden fram till den 17

och mycket höga flöden i Byälven fram till den 10 följt av höga flöden fram till den 19.

Snöoväder nr 1

Den 11 svepte ett delvis kraftigt regn (35–45 mm som mest) in över Västkusten. På sin färd norrut över landet slog regnet över i snö och fick även för sig att bromsa upp i sin rörelse norrut. Pålandsvind matade in kraftigt snöfall över mellersta och norra Norrlandskusten i över ett dygn. Närmast kusten var det delvis ganska blöt snö som föll, men bara en bit in över inlandet var det betydligt fluffigare snö som la sig. Skolor stängde, buss- och tågavgångar ställdes in och tusentals abonnenter blev strömlösa. Snön vräkte ner och det var svårt att hålla ens det större vägnätet farbart. Drivbildning, snörök och minimal sikt bidrog givetvis till problematiken, och det är vid dessa tillfällen man inser hur mycket vädret kan påverka oss.

I Forse väster om Sollefteå i Ångermanland ökade snödjupet med hela 60 cm på ett enda dygn, från 25 cm på morgonen den 11 till hela 85 cm morgonen därpå. Det är mycket troligt den största uppmätta snödjupsökningen i landet på ett dygn sedan Hassela i norra Hälsingland noterade en lika stor ökning, från 15 cm på morgonen den 30 november 2012 till 75 cm på morgonen den 1 december 2012.

Här en lista på samtliga platser som noterade en snödjupsökning på 30 cm eller mer på ett dygn i samband med årets första snöoväder:

60 cm i Forse,

53 cm i Multrå strax öster om Sollefteå i Ångermanland,

51 cm i Bispgården öster om Hammarstrand i ostligaste Jämtland,

48 cm i Gåltjärn i sydväst om Kramfors i södra Ångermanland,

44 cm i Åkroken söder om Sollefteå i Ångermanland,

34 cm i Borgvattnet sydost om Strömsund i nordöstra Jämtland,

34 cm i Aspeå norr om Sollefteå i Ångermanland,

32 cm i Tullus nordväst om Östersund i Jämtland

och 30 cm i Svedjelandet väster om Hammarstrand i östra Jämtland fram till morgonen den 12,

43 cm i Vännäs väster om Umeå i Västerbotten,

43 cm i Piteå i södra Norrbotten,

42 cm i Aspeå,

36 cm i Vindeln-Sunnansjönäs nordväst om Umeå i Västerbotten,

32 cm i Nordanbäck norr om Nordmaling i norra Ångermanland,

31 cm i Hattsjöbäcken norr om Gideå i norra Ångermanland,

31 cm i Holmfors väster om Skellefteå i norra Västerbotten

och 30 cm i Lövånger sydost om Skellefteå i norra Västerbotten fram till morgonen den 13.

Sammanlagt ökade snödjupet mest i Aspeå, där man gick från 37 cm på morgonen den 11 till hela 113 cm två dygn senare, vilket alltså ger en ökning på hela 76 cm.

I millimeter räknat föll det minst 40 mm på ett dygn på följande platser:

63 mm i Sidsjö i södra Sundsvall i Medelpad,

52 mm i Åkroken,

51 mm i Stordalen-Midlanda norr om Sundsvall i Medelpad,

50 mm i Härnösand vid Ångermanlandskusten,

46 mm i Hid söder om Svenljunga i södra Västergötland,

45 mm i Fotskäl sydväst om Kinna i södra Västergötland,

42 mm i Borås i Västergötland,

41 mm i Bollebygd mellan Borås och Göteborg i Västergötland,

40 mm i Ullared i inre Halland,

40 mm i Linhult i sydvästligaste Västergötland söder om Kinna

och 40 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland den 11,

65 mm i Nordanbäck,

45 mm i Vännäs

och 44 mm i Aspeå den 12.

Mest under de tre nederbördsdygnen den 11–13 föll det 91 mm i Nordanbäck följt av 78 mm i Aspeå, och sedan ytterligare tre platser över 70 mm. Det är enorma mängder för att vara januari, för sett till de nya referensåren 1991–2020 är 57 mm i Nordanbäck och 51 mm i Aspeå det man kan förvänta sig att få under en hel januarimånad.

Närapå 40 minusgrader, och meteorologisk vintern även i söder

Efter en mycket trevande inledning för vinterkylan i december var det föga förvånande att säsongslägstanoteringen fick revideras flera gånger under januari: 27,7 minusgrader i Gielas i södra Lapplandsfjällen den 3, 29,2 minusgrader i Sveg i Härjedalen trettondagsafton den 5, 31,0 minusgrader i Särna i norra Dalarna trettondagen den 6, 34,9 minusgrader i Nikkaluokta i norra lapplandsfjällen den 8, 35,4 minusgrader på samma plats dagen därpå, 36,7 minusgrader i Pajala vid den finska gränsen i norra Norrbotten den 13 och till slut 39,7 minusgrader i Nattavaara söder om Gällivare i norra Lappland den 14. Nattavaaras notering stod sig som kallast i norra Norrland månaden ut, men för övriga landsdelar blev det ännu kallare i slutet av månaden, så mer om det i slutet av denna krönika.

Det dröjde alltså till trettonhelgen innan temperaturen nådde 30 minusgrader för första gången denna säsong. Det är inte alltför vanligt att det dröjer in i januari med det, och de senaste hundra åren har det faktiskt bara inträffat fem gånger. Senast var säsongen 2015–2016 då vi fick vänta till den 4 januari 2016. För att hitta ett senare datum än årets för första 30-gradersdagen på säsongen är det 23 januari 2008 som gäller.

Den 15 var det upplagt för att det kanske skulle kunna bli ett så kallat nationellt isdygn, men det föll på en rågad handfull stationer, dels kuststationer på Öland och Gotland, men även på stationer i nordligaste Norrland. För det dygnet hade mildluft svept runt ute på Norska havet och nådde in över norra och västra Lappland. Mildluften slog främst igenom i norra Lapplandsfjällen, där Nikkaluokta toppade temperaturdygnets lista för den 15 med sina 1,6 grader.

Den meteorologiska vintern, alltså fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn, tog tack vare kylan stora kliv söderut under första halvan av januari. Framför allt den 9–14, varefter nästan hela landet fått vinter. I skrivande stund står det klart att kuststationerna Utklippan i Blekings yttre östra skärgård samt Falsterbo fortsatt har meteorologisk höst. För en handfull kuststationer till (i Skåne och på Öland och Gotland) har det nu varit ett antal vinterdygn på raken, men ännu ej fem på raken som ju det som krävs per definition. Först om några dygn kan man därför slå fast om det ännu är två, eller som mest sju, platser som ännu inte fått meteorologisk vinter. För när väl sviten med fem dygn på raken är uppfylld är det det första av dessa fem dygn som anges som vinterns startdatum.

Snöoväder nr 2

”Nej, nej, nej, inte mer nu” var det nog många som tänkte när det bara dryga veckan senare var dags för nästa portion med snö. Snöfall söderifrån den 21 följdes dessutom av en andra portion söderifrån den 23. Snödjupet ökade dock inte lika mycket i samband med månadens andra snöoväder. Och det finns orsaker till det. Det var inte lika kallt, så snön var blötare och tyngre. Och ju mer snö man lägger ovanpå gammal snö desto mer sjunker snön ihop av tyngden som blir uppifrån, så även av den anledningen är det svårare att ”bygga på” mycket snö när snödjupet redan är rejält. Antalet platser som noterade snödjupsökningar på 30 cm eller mer på ett dygn denna gång var därför klart färre än i samband med det första ovädret:

39 cm i Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen väster om Storuman,

32 cm i Frostviken i norra Jämtlandsfjällen

och 30 cm i Koler i nordväst om Piteå i södra Norrbotten fram till morgonen den 22,

38 cm i Kusmark i nordligaste Västerbotten nordväst om Skellefteå

och 30 cm i Piteå fram till morgonen den 23.

I millimeter smält form föll det, dock inte lika utbrett denna gång, åter 40 mm eller mer på ett dygn på följande platser:

60 mm i Nora-Östanö norr om Härnösand i Ångermanland

och 59 mm i Härnösand den 21,

48 mm i Vännäs,

41 mm i Nordanbäck

och 40 mm i Hattsjöbäcken den 22.

Över de tre dygnen den 20–22 föll det dock mer nederbörd på flera platser än vad de tre dygnen 11–13 hade bjudit på. Sex platser fick 70 mm eller mer under dessa tre dygn. I topp syns Härnösand med hela 111 mm, följt av Nora-Östanö med 102 mm, att jämföra med normala 66 mm i Härnösand och 62 mm i Nora-Östanö sett till den nya referensperioden 1991–2020. Det var tydligt mer inslag av regn, framför allt närmast kusten i samband med det andra snöovädret. Tänk om Härnösands alla 111 mm kommit som rent snöfall, undrar hur mycket snödjupet ökat då? Nu sjönk istället snödjupet från 24 cm på morgonen den 20 till 19 cm tre dygn senare. Inte lika blöt nederbörd föll dock i Nora-Östanö, och där gick man från 46 cm på morgonen den 20 till 60 cm tre dygn senare. 102 mm nederbörd resulterade alltså i ett 14 cm djupare snötäcke där, medan 111 mm i Härnösand gav ett minskat snödjup med 5 cm.

Lokala snödjupsrekord

Fick Euskefeurats ”Mer och mer och mer” på hjärnan när jag såg snödjupsobsarna som trillade in efter det andra snöovädret. Lokalt låg det nämligen rekordmycket snö på sina håll, onödigt mycket kan tyckas. Många noteringar hamnade också i det automatiska granskningsnät som finns, så det kan fortsatt finnas observationer som inte hunnit godkännas. Exempelvis måste alla rekordvärden granskas manuellt innan de godkänns.

Med snödjup en bit över en meter är det delvis rekordartat djup snö för att vara norra Sverige. Det slogs också en del nya lokala snödjupsrekord, och det inte bara för januari månad utan oavsett månad. För minst 30-åriga mätserier gäller det:

168 cm i Kittelfjäll, Lappland den 24 mot tidigare 166 cm den 26 mars 2018 (startår 1957)

139 cm i Aspeå, Ångermanland den 24–25 mot tidigare 116 cm den 20 mars 1995 (startår 1975)

135 cm i Koler, Norrbotten den 24 mot tidigare 117 cm den 18 mars 2019 (startår 1975)

128 cm i Kusmark, Västerbotten den 23 mot tidigare 106 cm den 30 januari 1992 (startår 1990)

Storm i fjällen

Det blåste också rejält i samband med de två snöovädren. I fjällen nåddes medelvinden stormstyrka vid fyra tillfällen: I Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen med 29 m/s på förmiddagen den 12, i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen med 26 m/s på morgonen den 21, i Hemavan-Giertevarto i södra Lapplandsfjällen med 28 m/s på sena kvällen den 21 och i Blåhammaren igen med 28 m/s vid lunchtid den 22. Månadens högsta byvind i fjällen nådde orkanstyrka på 37 m/s i Hemavan-Giertevarto på kvällen den 21.

Blåsten nådde aldrig stormstyrka vid någon svensk kuststation i januari. Högst byvind vid kusten noterades till 30 m/s i Järnäsklubb sydost om Nordmaling vid norra Ångermanlandskusten på morgonen den 12.

Över inlandet varnas det när byvinden blir mycket hård (21–24 m/s) eller mer, alltså storm- eller orkanbyar. I samband med månadens två snöoväder noterades mycket hårda vindbyar på följande ställen över land:

22 m/s i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge på sena kvällen den 11,

21 m/s i Västmarkum sydväst om Örnsköldsvik i Ångermanland kring midnatt den 11–12,

23 m/s i Karlskrona-Söderstjerna igen vid lunchtid den 22,

22 m/s i Floda söder om Eskilstuna i inre Södermanland på eftermiddagen den 22,

21 m/s i Eskilstuna i Södermanland på eftermiddagen den 22

och 21 m/s på Uppsala flygplats i Uppland på eftermiddagen den 22.

Stora snömängder och blåst kan ofta ge ökad lavinfara i fjällen, och det utlöstes också några laviner efter allt snöande, däribland i jämtländska Åre den 14, i Djupgravstöten vid Grövelsjön i norra Dalarna den 16 och vid Vemdalsskalet i Härjedalen den 23.

Tillfälligt töväder och även lite åska

Efter snöfallet söderifrån den 20 följde mildluft, så snöandet slog efterhand över i regn i Götaland, stora delar av Svealand och upp över sydöstra Norrland också. Det blev ett par dagar med tydlig mildluft i södra halvan av landet den 20–23, där månadens högsta temperatur också noterades. Januari månads högsta temperatur i de olika landsdelarna blev:

I Götaland 8,7 grader i skånska Lund den 21,

i Svealand 6,4 grader i Landsort vid Södermanlandskusten och i uppländska Bromma i norra Stockholm den 22,

i södra Norrland 4,7 grader i Eggegrund i yttre kustbandet utanför Gävle i Gästrikland den 22

och i norra Norrland 2,3 grader i Pite-Rönnskär i sydligaste Norrbotten på nyårsdagen den 1.

Åska på vintern hör inte till vanligheten, men den 22 registrerades blixtrade det i Ångermanland och Västerbotten.

Snöigt även i sydost, följt av kyla

Mildluften gick hårt åt snötillgången i landets södra tredjedel, men mer snö kom under månadens avslutande dygn. Först ett snöväder över östra Svealand den 25, följt av snö i stora delar av Götaland och östra Svealand den 27–28. Jämfört månadens två snöoväder gick dock detta snöande ganska obemärkt förbi, men lokalt ökade snödjupet faktiskt med 20 cm eller mer på ett dygn i delar av Småland, Östergötland och Södermanland från morgonen den 28 till morgonen därpå. Officiellt störst ökning det dygnet fick man i Kråkemåla mellan Västervik och Oskarshamn vid Smålandskusten med 26 cm när man gick från 10 cm på morgonen den 28 till 36 cm morgonen därpå. Så nu när vi nått in i februari är åter större delen av landet åter snötäckt, med undantag i främst sydligaste Skåne, norra Halland och ett område i Västergötland söder om Vänern.

Kråkemålas 36 cm räckte dock ej till för att bli ihågkommet såsom varandes Götalands största officiella snödjup under månaden. Den noteringen står Norra Vi sydväst om Kisa i södra Östergötland för, medan maxnoteringarna för snödjup i övriga landsdelar skedde ungefär en vecka tidigare:

I norra Norrland 168 cm i Kittelfjäll den 24,

i södra Norrland 139 cm i Aspeå den 24–25,

i Svealand 75 cm i Särna i norra Dalarna den 22

och i Götaland 40 cm i Norra Vi den 29–31.

Sista veckan blev rejält kall i större delen av landet, och på många platser, främst i södra och mellersta Sverige, blev det då kallare än det varit dittills under månaden. Månadens allra lägsta temperatur i norra Norrland stod sig dock, medan övriga landsdelar fick nya lägstanoteringar för månaden under månadens avslutande dygn:

I norra Norrland tidigare nämnda 39,7 minusgrader i Nattavaara den 14,

i södra Norrland 33,8 minusgrader i Sveg den 30,

i Svealand tidigare nämnda 31,1 minusgrader i Särna den 30

och i Götaland 19,3 minusgrader i Horn i södra Östergötland den 30.

Havsisen i Bottenviken har stadigt byggts på under månaden, främst under den andra halvan, och mot slutet av månaden syns även isläggning vidare söderut längs Norrlandskusten. Trots kylan går det kanske inte så fort som man kanske skulle tro, men det beror ju på att det trots allt tar ett bra tag att kyla av det jämförelsevis varma havsvattnet vi gick in med vid årsskiftet.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier