Juli red vidare på den av juni uppbyggda värmevågen. För det var ju varmare än normalt i hela landet då, till och med en rekordvarm juni i sydost. Mer än ytterst lokalt bjöd juli inte på någon rekordvärme, för där är det främst rekordåret 2018 som fortsatt dominerar stort. I norr finns även rekordnoteringar från bland annat 2014 och i söder även 1914. Men väl en mycket varm månad i hela landet.

Med ett väl uppvärmt hav efter värmen i juni blev det även gott om tropiska nätter i juli, alltså nätter då temperaturen aldrig når under 20 grader. Dock var det inte alls lika frekvent med tropiska nätter och tropiska dygn som 2018, men det månaden var ju också något utöver det vanliga.

Torkan var bitvis svår, och det rådde såväl eldningsförbud som bevattningsförbud på en del håll runtom i landet. En del skogsbränder härjade också, bland annat orsakade av blixtnedslag. Samtidigt vräkte regnet ner på andra håll, och bohuslänska Lysekil fick mer regn i juli än tidigare uppmätt.

Dessutom slog kraftiga vindbyar till i norra Lapplandsfjällen på morgonen den 16, vilket resulterade i ett nytt svenskt byvindsrekord för juli.

Mycket varmt i hela landet

Det blev alltså en mycket varm juli i år, och det trots en cirka veckolång svalare period i norr i månadens mitt och en avslutning med 2–3 svala dygn i hela landet. Jämfört med den nya referensperioden 1991–2020 landade julis medeltemperatur 2–3 grader över det normala i större delen av landet, dock med något lägre överskott längst i norr.

Det blev till och med rekordvarmt lokalt, för som det ser ut så har åtminstone en station med minst 100 år på nacken aldrig tidigare haft en så varm juli som i år. Det gäller Hoburg på sydligaste Gotland som med mätningar sedan 1880 aldrig tidigare noterat en så hög snittemperatur i juli såsom i år. Med en medeltemperatur på 20,9 grader noterade Hoburg nytt julirekord mot tidigare 20,8 grader från 1914. I nordligaste Östersjön fick även Svenska Högarna nytt julirekord med 20,0 grader mot tidigare 19,8 grader från 2010.

Jämfört den gamla referensperioden 1961–1990 är överskotten än större, för det skiljer i snitt ungefär en grad mellan de två referensperioderna. Skillnaderna mellan referensperioderna är ganska likartad runtom i landet, dock med något mindre temperaturökning (cirka en halv grad) i främst norra Norrlands inland jämfört snittet och med något större ökning (uppåt 2 grader) än snittet i främst Östersjölandskapen.

Varmast i landet i juli var det i den kungliga huvudstaden med 21,2 grader, vilket är 2,6 grader över Stockholms nya normalvärde på 18,6 grader. Tarfala i norra Lapplandsfjällen hade kallast i juli med 9,8 grader. Som så ofta förr alltså, och det trots att 9,8 grader är 1,8 grader över deras nya normalvärde för juli på 8,0 grader. Störst avvikelse från det normala noterades i rekordvarma Hoburg där man med 20,9 grader hamnade 3,4 grader över deras nya normala 17,5 grader med Abisko i norra Lapplandsfjällen noterade minst överskott, för 12,6 grader mot deras nya normalvärde på 12,2 grader innebär 0,4 graders skillnad.

Jämfört andra år så räcker det med att backa tillbaka till i fjol, 2020, för att hitta en tydligt kallare juli än årets, medan 2018 var varmare än i år i så gott som hela landet (kanske enbart Hoburg undantaget).

Övervägande torrt, men med stora lokala variationer

Julivärmen ackompanjerades av övervägande torrt väder, men som alltid när det är varmt blir det mycket regn när det väl regnar. Så trots att det torra vädret övervägt blev det ändå en blötare månad än brukligt i delar av landet. I nordvästra Götaland och västra Svealand en allmänt blötare juli än brukligt med lokalt mer än dubbelt mot det normala jämfört med den nya referensperioden 1991–2020. Torrast var det i nordligaste Norrland, utom i fjällen då, samt lokalt i inre mellersta Norrland och vid ostkusten, främst ett stråk från Ångermanland ner till Uppland. På många platser föll där mindre än hälften av det normala. Flera kraftiga skurområden berörde också landet i juli, inte minst den 10, 14, 27 och 29. Mer om de enskilda dagarna senare i denna krönika när jag redovisar julivädret från start till mål i skapligt kronologisk ordning.

Jämfört den gamla referensperioden 1961–1990 hade avvikelsekartan varit något grönare, för i snitt har julinederbörden i landet ökat med 5–10 % från den gamla referensperioden 1961–1990 till den nya referensperioden 1991–2020. Dock med stora lokala variationer beroende på var kraftiga skurar råkat hamna får år till år. I främst Uppland och Södermanland ser man dock en tydlig tendens åt det torrare hållet i den nya referensperioden, medan främst norra Norrland har en väldigt tydlig tendens åt klart blötare julimånader de senaste decennierna. Det är helt i linje med vad man kan förvänta sig, för nederbörden på sommaren är starkt kopplat till temperaturen, så är det varmare så blir allt som oftast även stora regnmängder. När det väl regnar förstås, för värme kan ju även innebär långa perioder med torka. Men så är det ju, att det kan vara som blötast när det är som torrast.

Mest nederbörd i landet i juli föll i Östmark-Åsarna i norra Värmland med 234 mm. Den stationen har bara varit i drift sedan december 2013 och saknar därför ett normalvärde, men jämfört med den tidigare och närliggande mätstationen Östmark-Lämbacken innebär 234 mm att det är 251 % nya normala 93 mm för Östmarks del. Minst regn fick Ölands södra udde med 12 mm, vilket innebär 25 % av deras nya normala julimängd på 47 mm. I procent av normalt fick dock Saittarova i norra Norrbotten minst regn i juli med endast 14 %, 12 mm mot nya normala 83 mm. Mest regn i procent av normalt blev 251 %, dels i tidigare nämnda Östmark, men även i Tvingelshed i norr om Karlskrona i inre Blekinge med 171 mm mot normala 68 mm och i Lysekil vid Bohuskusten med 179 mm mot normala 71 mm. Vill man prompt ha en ”vinnare” i kategorin ”blötast mot normalt i juli” får man granska tiondelarna och då fick Östmark mest med 251,3 %.

För Östmarks del, där mätningar genomförts på olika platser i området sedan 1942, är 234 mm även nytt rekord för juli mot tidigare 228 mm från 2009. Bland över 100-åriga mätserier slogs också ett julirekord, Lysekil med 179 mm mot tidigare 174 mm från 2009.

Eftersom nederbörden så här på sommaren mest faller som lokala skurar kan det även lokalt slå väldigt olika om månaden blir blötare eller torrare än normalt. I fjol, 2020, var det rätt allmänt blötare än i år, medan 2019 uppvisar en viss likhet med årets juli, medan 2018 allmänt var torrare än i år. Men värmen 2018 gjorde också att juli då lokalt var blötare än i år, just beroende på var de kraftiga skurarna i varmluften råkade hamna.

Apropå skurar är årets juli ett tydligt exempel på de lokala variationer som kan skapas när det är övervägande torrt med lokala skyfall. Ölands södra udde fick, som jag nämnt, minst regn i millimeter räknat i landet i juli med 12 mm. Tvingelshed, som fågelvägen ligger cirka sex mil väster om Ölands södra udde, hade ju 171 mm och var en av tre platser i landet som istället hade mest regn i juli i procent räknat.

Mindre blåsigt än brukligt i söder, blåsigare än normalt i norr

Juli blev en något mindre blåsig månad än brukligt, dock främst delar av mellersta och norra Norrland undantaget. Grundregeln är att vid svalt och ostadigt väder är det blåsigare än vid varmt och stabilt väder, så fördelningen av månadens vindbyar avspeglar till viss del temperaturfördelningen. I samband med svalare veckan i norr i månadens mitt var det av och till blåsigt, och det la grunden till att kartan över medelbyvinden i juli ser ut som den gör.

På morgonen den 16 slog det till med extremt byig vind i norra Lapplandsfjällen. Samtidigt som medelvinden kulminerade på cirka 18 m/s blev det nämligen vindbyar på hela 40,1 m/s i Tarfala. Därmed nytt svenskt byvindsrekord för juli mot tidigare 36,1 m/s på samma plats den 1 juli 1999. Inga stormvindar noterades över hav i juli, ej heller mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer över inlandet. Lokalt i fjällen rådde dock vid några tillfällen storm, och det redovisas senare i denna krönika. Månadens högsta medelvind utanför fjällkedjan blev 19 m/s i Måseskär vid Bohuskusten under natten mot den 30, medan den kraftigaste vindstöten över inlandet då samtidigt noterades till 20 m/s i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge.

Solen sken flitigt

Varmt och övervägande torrt brukar även innebära soligt, så även denna gång. Juli blev soligare än normalt i så gott som hela landet, och då fortsatt sett till referensperioden 1961–1990 då data för normal solskenstid för den nya referensperioden 1991–2020 ännu ej finns publicerat.

Solen sken mest i Luleå i Norrbotten med 407 timmar mot normala 304 timmar för den gamla referensperioden medan Tarfala fick minst sol med 166 timmar, vilket ändå är mer än brukligt då deras normalvärde för 1961–1990 är 151 timmar.

Sommar i hela landet

Efter dämpad värme i slutet av juni tog värmen över igen vid månadsskiftet juni–juli. Den 1 anlände den meteorologiska sommaren till de sista delarna av den svenska fjällvärlden. Bland de få officiella stationer som finns i fjällen var Tarfala och Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen sist ut att få sommar. För det krävs ju fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur över 10 grader varje enskilt dygn, varefter det första av dessa dygn anges som startdatum.

Därmed sommar i hela landet hela juli månad, för per definition kan hösten tidigast anlända den 1 augusti, för då har väderåret vänt och vi går då enligt statistiken stadigt mot höst.

Värmebölja gav rekord i norr

Redan den 2 kom månadens första 30-gradersdag. Det skulle snabbt bli fler, för det var en värmebölja som var under uppbyggnad i början av månaden, en värmebölja som hade fokus på norra Sverige. De elva första julidygnen var det nämligen platser i norra Norrland som låg överst i temperaturlistan varje dag, varav fem dagar på raken (den 2–6) med minst 30 grader någonstans. Allra varmast var det i Vidsel nordväst om Piteå i inre södra Norrbotten med 32,8 grader den 4. Det är norra Norrlands högsta temperatur i år, så här långt ska sägas för vem vet vad augusti kan bjuda på för värme? För övriga delar av landet kom toppnoteringarna senare i månaden, så mer om det längre fram i denna digra krönika.

Just den 4 var osedvanligt varm i norr, bland annat är 31,4 grader i Pajala vid den finska gränsen i norra Norrbotten den varmaste dagen där sedan 1966, och varmast i juli sedan 1941, medan Jokkmokk i norra Lappland med 32,3 grader hade varmast i juli och varmast oavsett månad sedan 1945. I norra Lapplandsfjällen ligger Nikkaluokta, och där har temperaturmätningar gjorts sedan 1950. För deras del blev den 4 rekordvarm, för 29,9 grader i Nikkaluokta är högre än det tidigare rekordet 28,5 grader, som delats av kvartetten den 10 juli 2014, den 11 juni 2011, den 10 augusti 1969 och den 19 juni 1966.

Skurar i söder

Under månadens första dygn berördes Götaland av lokala skurar, följt den 5–8 av flera skurband vandrade in från sydväst och drog vidare norrut upp över landet Lokalt föll 40 mm eller mer på ett dygn på följande officiella platser i början av månaden:

49 mm i Emmaboda-Rörsbo i östra Småland den 2,

137 mm i Älghult i östra Småland den 3,

50 mm i Mästerby på inre Gotland den 5,

49 mm i Vadstena vid Vätterns strand i Östergötland den 5,

44 mm i Omberg söder om Vadstena i Östergötland den 5

och 40 mm i Nobynäs norr om Aneby i norra Småland den 5.

Älghults mätning får stöd av privata uppgifter, som till och med indikerar att det faktiskt kan ha fallit ännu mer än så någonstans i östra Småland den dagen. 137 mm är för övrigt med råge är månadens och så här långt även årets klart största officiella dygnsnederbördsmängd i landet.

Lokalt följdes de kraftiga skurarna av lokala översvämningar, såsom i Tranås i nordligaste Småland den 5.

Årshögsta och kraftiga åskskurar

En vecka in i månaden dämpades värmen i norr något, och blev statistiskt sett lite mer likvärdig med värmen i söder. Nya 30-gradersdagar följde i söder i månadens mitt med en kvintett heta dygn den 13–17. Då var det även som allra varmast en enskild dag under månaden, och i de olika landsdelarna blev detta månadens toppnoteringar:

I Götaland 32,6 grader i Målilla i östra Småland den 15,

i Svealand 33,1 grader i Stockholm den 15,

i södra Norrland 30,9 grader i Torpshammar i inre Medelpad den 26 (och mer om värmen i slutet av månaden kommer senare, så läs vidare bara)

och i norra Norrland tidigare nämnda 32,8 grader i Vidsel den 4.

Stockholms notering är visserligen högst i juli, men hittills årshögst är fortsatt Målillas 34,6 grader från den 18 och den 19 juni. Med det är bara i Götaland som det var varmare i juni än i juli, för i övriga landsdelar är julinoteringarna årets hittills högsta.

Den 9–11 drog ett område med regn, skurar ock åska upp söderifrån på väg rakt norrut över landet. Lokalt föll mycket regn dessa dagar. Officiellt fick följande platser 40 mm eller mer:

45 mm i Vomb i inre södra Skåne den 9,

49 mm i Kindsjön i norra Värmland den 10,

46 mm i Rickleå mellan Skellefteå och Umeå i Västerbotten den 10,

46 mm i Vännäs väster om Umeå i södra Västerbotten den 10,

41 mm i Östmark-Åsarna nordväst om Torsby i norra Värmland den 10,

41 mm i Dravagen väster om Sveg i Härjedalen den 10,

41 mm i Godegård norr om Motala i nordvästligaste Östergötland den 10,

40 mm i Älvdalen i norra Dalarna den 10

och 45 mm i Älvsbyn i södra Norrbotten den 11.

I Älvsbyn föll det mesta för övrigt på bara en timme, med 34 mm kl. 9–10 av totala 45 mm för hela nederbördsdygnet den 11. Lokala översvämningar, bränder och strömavbrott följde av regn- och åskskurarna.

Några dagar senare var det dags igen, då med ett skurområde med mycket åska från sydväst där främst västra Svealand och södra Norrland fick ta del av en rejäl rotblöta den 14:

83 mm i Los i nordvästra Hälsingland,

62 mm i Lillhamra söder om Los i nordvästra Hälsingland,

60 mm i Letafors norr om Kindsjön i norra Värmland,

54 mm i Lobonäs nordväst om Edsbyn i Hälsingland,

49 mm i Trökörna öster om Trollhättan i Västergötland,

45 mm i Sågen söder om Vansbro i Dalarna,

44 mm i Våmhus väster om Orsa i Dalarna,

44 mm i Arvika i västra Värmland,

42 mm i Kindsjön,

41 mm i Ställdalen i nordvästra Västmanland,

41 mm i Hid söder om Svenljunga i södra Västergötland

och 40 mm i Dala-Järna öster om Vansbro i Dalarna.

Gott om tropiska nätter

Efter en varm juni som värmt upp havsvattnet ordentligt var det ett gynnsamt läge för tropiska nätter i juli. För att en natt ska anses tropisk krävs att temperaturen inte når under 20 grader någon gång under natten. Det blev också många tropiska nätter i landet under månaden, för under den långa värmeperioden i månaden början och mitt var nätterna den 5–7, 9–11 och 13–18 hade åtminstone någon plats tropiskt varm. Ytterligare en svit med tropiska nätter inföll senare i månaden, nämligen den 25–29. Så sammantaget alltså hela 17 tropiska nätter under månaden. Därmed i stort sett lika många som i juli 2018, men då var det än fler platser, än varmare minimitemperatur och än mer av en sammanhängande svit i mitten och slutet av månaden.

I statistiken anges oftast inte tropiska nätter utan tropiska dygn, alltså att hela temperaturdygnet är befriat från en temperatur under 20 grader. För det kan ju räcka med ändrad vindriktning för att temperaturen ska sjunka något vid en kuststation, eller om allmänt svalare luft tar över senare på dagen efter en tropiskt varm natt. Så har skett vid flera tillfällen under månaden, så antalet tropiska dygn i landet blev faktiskt bara 10 stycken mot alltså 17 tropisk nätter.

Flest tropiska dygn i landet noterades i Östergarnsholm utanför den gotländska ostkusten. Totalt hade man 8 stycken tropiska dygn, varav 4 kom i svit den 13–16, och antalet tropiska nätter i Östergarnsholm var 11 stycken. Som god tvåa kom Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge med 8 tropiska nätter och 5 tropiska dygn.

Den varmaste natten, månadens högsta minimitemperatur under ett dygn alltså, inträffade dock i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen med 21,9 grader den 16. Eftersom havsvattnet dämpar nattkylan är det föga förvånande att det är just kuststationer som oftast har tropiska nätter och tropiska dygn. Bland platser som noterade tropiska nätter i juli återfinns även bland annat Göteborg med två tropiska dygn samt Norrköping och Kristianstad med var sitt tropiskt dygn. Även Storön i Kalix skärgård i Norrbotten är värd att nämnas, för det är den enda plats i Norrland som fick uppleva tropisk värme, för den 6 var dygnet där tropiskt med 20,2 grader som lägst, och därtill var nätterna till den 7 och den 11 tropiskt varma.

Tillfälligt svalare gav första höstfrosten

Samtidigt som värmen kulminerade i söder började svalare luft ta över i norr, och under ungefär en veckas tid i månadens mitt (den 16–24) låg temperaturen allmänt lägre än brukligt i landets norra halva. Värmen dämpades även i söder, där dygnen den 19–21 i stort sett var normalvarma. Dessutom lugnade skurarna ner sig, så det var samtidigt övervägande torrt väder som gällde dessa dygn, men inte i Skåne den 16. Och heller inte den 17 då ett band med skurar i mellersta och nordöstra Norrland följdes av ännu lite svalare luft västerifrån. Dessutom var det skurar av och till i fjällen, främst i de västra Lapplandsfjällen den 21. Men i övrigt, i större delen av landet alltså, var det ändå torrt väder som gällde den 16–24.

Vid några tillfällen nådde vinden stormstyrka i fjällen under den svala perioden. Dock bara i vindutsatta Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen, där det blåste storm på morgonen den 17, på tidiga kvällen den 19, på småtimmarna den 22 och igen på eftermiddagen den 22. Toppnoteringen blev 27 m/s den 17.

En tydlig milstolpe under ett väderår är första frostnatten inför den annalkande höstsäsongen. Det inträffar allt som oftast under juli månads andra halva om det är sval luft som har greppet i norr. Så när svalare luft hade greppet om norra Sverige den 16–24 var det föga förvånande att det lokalt kröp ner mot nollgradersstrecket. Först ut att nå köldgrader var Dravagen med 0,2 minusgrader den 21, följt av Latnivaara nordväst om Gällivare i norra Lappland med 0,7 minusgrader den 24. Ytterligare en köldnotering noterades innan juli övergick i augusti, och det var i Ljusnedal i västra Härjedalen den 31.

Dygnen den 19–21 var alltså svala även i söder, och följaktligen var nätterna som kallast då. Månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna blev följande:

I norra Norrland redan nämnda 0,7 minusgrader i Latnivaara den 24,

i södra Norrland också redan nämnda 0,4 minusgrader i Ljusnedal den 31,

i Svealand 2,6 grader i Älvdalen och i Särna i norra Dalarna, den 21

och i Götaland 5,8 grader i Hagshult norr om Värnamo i Småland den 20.

Värmens återkomst gav bränsle till kraftiga skurar

Så smått i söder från den 22, men mer allmänt från den 25 tog värmen åter över kommandot om hela vårt avlånga land. Den 25–28 var det åter 30 grader varmt på åtminstone någon plats i landet varje dag, däribland södra Norrlands högsta notering för månaden den 26. Den redovisades ju redan tidigare i denna krönika.

Värme och fukt är grogrunden för att skurar och åska ska bildas, och i slutet av juli och en bit in i augusti är det statistiskt sett då det regnar som allra mest i landet. Den så kallade fruntimmersveckan, alltså den 19–24 juli, sägs ju vara årets regnigaste, men sanningen är väl snarare att det troligen är julis sista vecka som statistiskt sett är allra regnigast. Definitivt var det så i år, för med värmen tog regn- och åskskurarna rejäl fart, och det var många officiella mätstationer som lyckades hamna i skurarnas blickfång. Här de mätplatser ser som fick 40 mm eller mer på ett dygn i slutet av månaden:

62 mm i Tvingelshed den 26,

56 mm i Stångsmåla söder om Emmaboda i sydligaste Småland den 26,

87 mm i Blomskog söder om Årjäng i sydvästligaste Värmland den 27,

71 mm i Säffle i södra Värmland den 27, 

54 mm i Bengtsfors i inre norra Dalsland den 27,

53 mm i Töcksfors nordväst om Årjäng västligaste Värmland den 27,

49 mm i Kolsva nordväst om Köping i Västmanland den 27,

49 mm i Orrefors nordväst om Nybro i östra Småland den 27,

47 mm i Stöllet nordost om Torsby i norra Värmland den 27,

46 mm i Kopparberg i nordvästra Västmanland den 27,

43 mm i Värmlandsnäs-Ekenäs i sydligaste Värmland den 27,

40 mm i Kindsboda sydost om Borås i Västergötland den 27,

67 mm i Åda norr om Trosa i sydöstra Södermanland den 28,

44 mm i Veddige norr om Varberg i norra Halland den 28,

42 mm i Linhult norr om Gullspång i nordöigaste Västergötland den 28,

41 mm i Kristianstad i nordöstra Skåne den 28,

77 mm i Henån på Orust i Bohuslän den 29,

63 mm i Uddevalla i Bohuslän den 29,

60 mm i Lysekil den 29,

55 mm i Töcksfors den 29,

51 mm i Trökörna den 29,

49 mm i Hemling norr om Örnsköldsvik i norra Ångermanland den 29,

47 mm i Svartberget nordväst om Arjeplog i mellersta Lappland den 29,

44 mm i Herrljunga öster om Vårgårda i Västergötland den 29,

43 mm i Jäkkvik nordväst om Svartberget i Lappland den 29,

40 mm i Rörastrand på Tjörn i Bohuslän den 29,

40 mm i Nordkoster vid norra Bohuskusten den 29,

40 mm i Örnsköldsvik i Ångermanland den 29,

54 mm i Ljugarn på östra Gotland den 30,

40 mm i Vindeln-Sunnansjönäs i södra Västerbotten den 30

och 55 mm i Gräsås nordost om Karlstad i Värmland den 31.

Lokalt lär det säkerligen ha fallit ännu större mängder någonstans, för sannolikheten att de största mängderna hamnar rakt över en officiell mätstation är ju försvinnande liten.

Skyfall, åska och översvämningar

Om det faller 1 mm per minut så klassas det som skyfall. Det är sällan det regnar så kraftigt en längre period, men det händer trots allt ibland. Det svenska rekordet för mest regn på en timme är 81,3 mm satt i Daglösen söder om Filipstad i östra Värmland den 5 juli 2000. Riktigt så stora mängder föll inte över Blomskog på kvällen den 27, men väl 27,4 mm på en kvart kl. 21.00–21.15, 47,4 mm på en halvtimme kl. 20.45–21.15 och 58,9 mm på en timme kl. 20.30–21.30.

Åska är nästan alltid involverat när det kommer skyfallsliknande regn, och månaden avslutades också med ett par minst sagt åskfrekventa dygn. Den 26 registrerades dryga 10 300 blixtar i landet, dygnet därpå dryga 19 200 och den 20 knappa 11 800 stycken. Troligen var blixtnedslag på kvällen den 25 starten för en skogsbrand utanför Örnsköldsvik. Det åskrikaste julidygnet blev dock den 14 med dryga 25 200 blixtar runtom i landet, vilket gör det dygnet till sommarens åskrikaste, hittills i alla fall. Under hela månaden registrerades nästan 110 000 blixtar, vilket känns helt normalt med tanke på det varma och tidvis fuktiga och skurrika väderläget som var.

Som alltid när för mycket regn kommer på för kort tid finns risk för översvämningar, inte minst i tätbebyggelse där merparten leds undan i dagvattenledningar som inte är dimensionerade för att klara hur mycket vatten som helst. Då samlas vattnet istället i lågt belägna platser, såsom undergångar och källare. Bland annat kom för mycket regn på för kort tid i småländska Kalmar den 27, södermanländska Trosa den 28, skånska Kristianstad den 28 och norra Bohuslän natten mot den 30, där det i statistiken för det sistnämnda tillfället kommer stå den 29 eftersom nederbördsdygnet den 29 avslutas först klockan 8 på morgonen den 30.

Dessutom har det lokalt förekommit hagel, tromber och molnrullar, precis som man kan förvänta sig i en varm, fuktig och ostadig luftmassa med många kraftiga bymoln.

Sval avslutning

Det han svänga en gång till innan juli var över, för den 29 tog svalare luft på allvar över västerifrån igen. Det blev markant svalare dessutom, eller mindre varmt om man nu väljer att se det så. Månadens sista fredag, den 30, orkade temperaturen för första och enda gången i juli inte upp till 25 grader på någon av landets många temperaturmätare. Varmast den dagen var det i Arvika med 24,3 grader. Sammanlagt bjöd årets juli alltså på 30 stycken 25-gradersdagar, varav 14 stycken även var 30-gradersdagar med som tidigare nämnts 33,1 grader i Stockholm den 15 som allra högst.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier