När varmluft drar in över oss på vårkanten så bildas det ofta dimma till havs. Det blir så eftersom den varma luften oftast innehåller mer fukt, alltså osynlig vattenånga, som när luften kyls av över det relativa kalla havsvattnet kondenserar till dim- och molndroppar.

Relativ fuktighet och luftens vatteninnehåll

Varmare luft kan innehålla mer vattenånga än vad kallare luft kan (se faktarutan), så när luften avkyls uppstår mättnad, varvid den ”överskjutande” vattenångan då bildar synliga dim- och molndroppar. När man mätar och anger luftens vatteninnehåll anger man sällan det i absolut fuktighet, alltså gram per kubikmeter luft, utan oftast som relativ fuktighet. Då blir enheten procent av hur mycket vattenånga som kan finnas i luften vid den temperaturen. När den relativa fuktigheten når 100 procent uppstår mättnad.

Även över land kan dimma och dimmoln bildas, men då uteslutande under natten då temperaturen sjunker. När solen sedan åter stiger upp och värmer luften över land lättar dimman, vilket dock kan ta ett bra tag så här under inledningen av sommarhalvåret. Över hav blir dimman kvar, och det räcker då med lite, lite pålandsvind för att även kustremsan ska få behålla dimman hela dagen också.

Hårfina skillnader som inte går att prognostisera

Närmast kusten kan det därmed vara en hårfin och svårbedömd gräns mellan strålande 20-gradig vårvärme och 10-gradig gråaktig dimma hela dagen. Dels håller dimman ner temperaturen, men även pålandsvinden, som hela tiden matar in luft som mer eller mindre håller samma temperatur som havsvattnet gör.

Dessa detaljer är något som inte går att göra exakt prognos på, utan det gäller för oss meteorologer att på bästa sätt förklara osäkerheter och kommunicera det på ett bra sätt. Så att oavsett utfall så finns en förståelse för hur och varför det blev som det blev. I dessa väderlägen, såsom vid många andra tillfällen, kan man inte lita blint på en automatisk ortsprognos.