Maj inleddes alltså kyligt, med snöinslag långt söderut, sedan följde kortvarig högsommarvärme innan svalt och ostadigt väder tog över igen. Efter ett mycket kraftfullt regn fick till slut solen och värmen chansen, med början i norr. Nu rusar vi snabbt vidare in i sommaren, men för min del hade jag gärna sett en paus i väderåret just nu med inskjuten mjuni.

Talesättet ”efter regn följer solsken” stämde fullt ut denna gång, för när väl ”det stora regnvädret” gjort sitt i veckan efter pingst släpptes solen och värmen lös, och helt plötsligt hade en kylig och ostadig maj övergått i sommar.

Jag tror dock många kommer bli förvånade när jag nu sammanfattar hela maj, för jag tror de flesta upplevt den som avsevärt kallare än statistiken visar. Två varma perioden uppväger kanske inte de kyliga minnena från främst månadens inledning, eller av regn som piskat in från sidan under ett paraply som kämpat i vinden? Lägg därtill att solen till stor del lyst med sin frånvaro så tror jag att ni har svaret som gör att jag tror att många minns månaden som kallare än den faktiskt var.

Kyligt, kyligare, kyligast – men även varmt

Maj blev kallare än normalt i så gott som hela landet, och det sett till den nya referensperioden 1991–2020. Dock alltså inte så kall som många säkert tror, för med en kortare period med värme kring Kristi himmelsfärdsdag och med en rejäl sommarvärme under månadens slut stannar underskottet från nära noll till 2 grader som mest.

Hade vi legat kvar i den gamla referensperioden 1961–1990 hade främst sydöstra Sverige haft varmare än normalt, och i övrigt inte lika stor negativ avvikelse och i grova drag helt normalt. Det beror ju på att maj blivit varmare de senaste decennierna, men dock inte lika tydligt i maj som tidigare månader under året. Maj månads medeltemperatur för nuvarande referensår 1991–2020 är från cirka 1 grad högre i söder till bara tiondelar högre i norr jämfört med den föregående referensperioden 1961–1990. I främst Härjedalen finns områden där normalvärdet för maj månads medeltemperatur faktiskt sänkts i och med bytet av referensperiod.

I stora delar av landet var maj i fjol, 2020 alltså, kallare än årets maj. Det har ni kanske redan glömt, alla ni som tror årets maj varit extremt kall? Fler av er minns nog den extremt varma maj 2018, som för ett bra tag framöver lär kunna stå sig som rekordvarm. Och året däremellan, 2019, var det något varmare än i år, framför allt i norr.

I absoluta tal hade skånska Lund varmast i landet med en medeltemperatur på 11,6 grader, vilket är 0,8 grader under deras nya normalvärde för maj på 12,4 grader. Kallast var det, föga förvånande så här års, i Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med en medeltemperatur på 2,5 minusgrader, vilket är 1,2 grader lägre än deras nya normala 1,3 minusgrader. Störst negativ avvikelse jämfört referensåren 1991–2020 noterades i Rensjön nordväst om Kiruna i norra Lappland och i Karesuando vid den finska gränsen i nordligaste Lappland med 2,0 grader under normalt. För Rensjöns del innebär det 1,0 grader mot deras nya normala 3,0 grader, medan Karesuando hade en medeltemperatur på 2,2 grader jämfört med deras nya normalvärde för maj på 4,2 grader. Störst överskott fick Föllinge norr om Östersund i norra Jämtland där medeltemperaturen 7,4 grader är 0,4 grader över deras nya majnormala 7,0 grader.

Blött, blötare, blötast – men även torrt

I stora delen av landet blev maj en blöt historia, delvis rekordblöt i söder. Det efter flera regnväder där ”det stora regnvädret” den 25–28 blev det som till slut fick de rekordmåttsanpassade bägarna att rinna över. Störst avvikelse jämfört med den nya referensperioden 1991–2020 återfinns i västra och norra Götaland samt södra och östra Svealand med dubbla eller lokalt mer än trippla normalmängden. Däremot var maj torr i stora delar av södra och mellersta Norrland, där det lokalt föll mindre än hälften av vad som brukligt är i maj. Verkligen olika alltså beroende på var i landet man befunnit sig.

Jag kan konstatera att det svängt en hel del om majnederbörden de senaste åren. I fjol, 2020, var det torrt i större delen av landet medan 2019 var övervägande blöt, främst i norr. Andra majmånader på senare år som kanske märks och minns är torkan 2018 och blötan 2015, en blöta som nu delvis fått se sig slagen. För många nederbördsstationer med minst 75-åriga mätserier satte nya nederbördsrekord för maj, och det gäller:

185 mm i Linhult i nordligaste Västergötland mot tidigare 140 mm 2015 (startår 1911)

166 mm i Södertälje i östra Södermanland sydväst om Stockholm mot tidigare 116 mm 2015 (startår 1931)

159 mm i Grebbeshult sydost om Göteborg i västra Västergötland mot tidigare 130 mm 1969 (startår 1904)

148 mm i Örebro i Närke mot tidigare 124 mm 1924 (startår 1858)

136 mm i Hult strax norr om Norrköping i Östergötland mot tidigare 118 mm 2015 (startår 1906)

134 mm i Norsborg i sydvästra Stockholm mot tidigare 98 mm 2015 (startår 1901)

132 mm i Finspång nordväst om Norrköping i norra Östergötland mot tidigare 99 mm 2015 (startår 1893)

128 mm i Åda norr om Trosa i Södermanland mot tidigare 94 mm 2015 (startår 1880)

125 mm i Norrköping i Östergötland mot tidigare 96 mm 1948 (startår 1944)

119 mm i Västerås i Västmanland mot tidigare 99 mm 2015 (startår 1859)

115 mm i Norrveda nordost om Norrtälje vid Upplandskusten mot tidigare 101 mm 1958 (startår 1936)

82 mm i Svenska Högarna på nordligaste Östersjön mot tidigare 75 mm 1958 (startår 1879)

Ytterligare två stationer kanske bär nämnas i detta sammanhang. De slog visserligen inte rekord, men uppmätta sina regnigaste majmånader på över 200 respektive 100 år. Det gäller Stockholm som med 127 mm haft sin blötaste maj sedan 132 mm 1802 (rekordet sedan startåret 1786 är 180 mm från 1794) och småländska Ljungby med 122 mm, vilket är blötast i maj där sedan rekordet 148 mm 1898 (startår 1879).

Allt regn gjorde att det även sattes några nya landskapsrekord för maj:

Dalsland: 201 mm i Bäckefors i centrala Dalsland mot tidigare 178 mm i Ed, lite nordväst om Bäckefors, 2015

Västergötland: 190 mm i Bollebygd väster om Borås mot tidigare 180 mm i Hjo vid Vätterns strand 1969

Halland: 183 mm i Källsjö norr om Ullared i inre norra Halland mot tidigare 161 mm i Baramossa i sydligaste Halland 2003

Småland: 170 mm i Lidhult väster om Ljungby i västligaste Småland mot tidigare 168 mm i Skillingaryd mellan Värnamo och Jönköping 1969

Bohuslän: Uddevalla 158 mm i mellersta Bohuslän mot tidigare 156 mm Sanne i nordöstra Bohuslän 2015

Södermanland: Södertälje 166 mm mot tidigare 121 mm i Valla mellan Flen och Katrineholm 2010

Det nya majrekordet för Dalsland, alltså 201 mm i Bäckefors, är även rekord för hela Götaland mot tidigare 180 mm i Hjo 1969. Sammanlagt var det hela fem platser som fick mer regn än det tidigare Götalands-rekordet.

I millimeter räknat fick just Bäckefors mest 201 mm, vilket är 335 % av deras nya normalvärde på 60 mm medan Såtenäs vid Vänerns strand mellan Lidköping och Vänersborg i Västergötland fick mest i procent av det normala, för 177 mm mot normala 421 mm innebär 437 %. Minst nederbörd i maj i landet fick Krångede nordväst om Ragunda i östra Jämtland, 9 mm mot deras nya normala 43 mm innebär 21 %, vilket även innebär att Krångede fick minst även i procent av det normala räknat.

Inte fullt lika blåsigt som vanligt

Trots övervägande ostadigt väder var det i genomsnitt inte lika byig vind som normalt i maj.  Inga större skillnader dock, så inget anmärkningsvärt alls med andra ord.

Det blåste heller aldrig storm i landet i maj, utan månadens högst medelvind uppmättes till 21 m/s i Blåhammaren i södra Jämtlandsfjällen på efternatten den 11. Över inlandet är vindbyar mest intressant, för det är vindens byighet som fäller och knäcker träd. Där har det heller inte varit varningsläge någon gång under månaden. För att det ska varnas för vindbyar över land krävs mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer. Månadens högsta byvind över inlandet inträffade på förmiddagen den 27 i norrkanten av det ”det stora regnvädret”. I Gävle i Gästrikland noterades då hårda vindbyar på 20 m/s.

Högsta byvind i fjällen i maj inträffade i Sylarna i sydligaste Jämtlandsfjällen vid midnatt den 10–11 med stormbyar på 29 m/s. Högst byvind för kuststationer rapporterades in från Örskär vid norra Upplandskusten på kvällen den 26 med stormbyar på 31 m/s, även det i norrkanten av ”det stora regnvädret”.

Allmän solbrist

Den blev en solfattig maj, och inte undra på det eftersom det ostadiga vädret till stor del dominerade. Därmed mycket moln och en sol som inte lyckats nå ner till oss här nere vid marknivå. De flesta av landets solskensmätare noterade mindre sol än normalt i maj, och lokalt var det ett rejält underskott. Tre platser noterade nya anti-solskensrekord. Det gäller två korta och en lite längre mätserie:

173 timmar i Borlänge i Dalarna mot tidigare 173 timmar (hmm…) 2015 (startår 1987)

203 timmar i Nordkoster vid norra Bohuskusten mot tidigare 215 timmar 2007 (startår 2006)

239 timmar i Svenska Högarna mot tidigare 245 timmar 2010 (startår 2007)

För att i skilja årets maj från 2015 års majvärde i Borlänge behöver man titta på tiondelarna, och det var cirka 19 minuter mindre solskenstid i maj i år jämfört med det tidigare rekordet från 2015.

Bland de fåtal mätare som finns runtom i landet fick också Borlänge minst solskenstid i maj i år med sina 173 timmar, medan Visby på Gotland fick ihop mest med 282 timmar, vilket ändå är mindre än normalt där i maj.

Rejält kylig inledning

Första veckan av maj var rejält kylig. Den 6 noterades månadens lägsta temperatur i landet till 18,7 minusgrader i Rensjön. Det är lägst i landet i maj sedan just Rensjön hade 21,0 minusgrader den 2 maj 1999.

Även på andra håll i landet var det osedvanligt kalla majnätter under månadens inledning, såsom i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen väster om Kiruna som med 17,6 minusgrader hade sin kallast majnatt sedan 1995. Den 7 tangerade Sunne i Värmland med 5,6 minusgrader sitt köldrekord för maj från den 4 maj 1977. Mätningarna inleddes i Sunne 1945, men där sökbara data finns från 1961 och framåt.

Maj månads lägsta temperatur i de olika landsdelarna blev:

I norra Norrland redan nämnda 18,7 minusgrader i Rensjön den 6,

i södra Norrland 12,5 minusgrader i Blåhammaren den 3,

i Svealand 7,1 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 8

och i Götaland 6,3 minusgrader i Horn i södra Östergötland den 1.

Den 6 hade för övrigt Stockholm endast 4,4 grader som varmast. Det är den lägsta maximitemperaturen en majdag i huvudstaden sedan det var ynka 2,5 grader som varmast den 1 maj 1981.

Snötäcke i Västergötland, men än mer snö föll i norr

Ett ganska omfattande regn (25–35 mm på många platser) berörde Götaland och Svealand den 4–5. Eftersom det samtidigt var kallare längre norrut föll det även blötsnö i regnets norrkant. Natten mot den 6 la sig snön så pass långt söderut som i Västergötland. Falköpings 3 cm den morgonen blev Götalands största snödjup för maj.

Än mer snö föll i norr, och månadens största officiella snödjupsökning på ett dygn blev 22 cm i Esrange öster om Kiruna i norra Lappland när man gick från 48 cm på morgonen den 2 till 70 cm morgonen därpå. I smält form föll det 16 mm det dygnet, vilket alltså nästan gav nysnömängd enligt grundregeln 1 mm nederbörd ger 1 cm nysnö.  Dygnet därpå föll lokalt dryga decimetern som mest toppnoteringen 14 cm (från barmark till 14 cm den 4) i Långan norr om Krokom i Jämtland (7 mm i smält form) och likaså 14 cm (från 53 cm till 67 cm den 4) i Jukkasjärvi strax öster om Kiruna i norra Lappland (11 mm i smält form). Ju kallare snön är som faller desto mer ”bygger” den, något som oftast benämns fluff-faktor.

Månaden största snödjup i landets fyra delar blev följande:

I norra Norrland 124 cm i Katterjåkk i norra Lapplandsfjällen den 4–5,

i södra Norrland 92 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 1–2,

i Svealand 7 cm i Särna den 1

och i Götaland nyss nämnda 3 cm i Falköping den 6.

Tillfällig värme gav årets första högsommardag

Månadens första åtta dygn vara kallare än brukligt i hela landet, där dygnet den 6 sticker ut extra mycket då vårvärmen uppvisade alla sina brister på en och samma gång. Med början den 9 tog sommarvarm luft över från sydväst. Det föregicks av ett inte alltför kraftigt regn (mindre än 20 mm) som drog upp över landet den 9–10.

Redan den 9 noterades nytt årshögsta i landet. Det tidigvarande årshögstat löd på 20,4 grader i Göteborg den 19 april, men den 9 blev det nu 21,0 grader varmt, dels i Lund, dels i Markaryd i sydvästligaste Småland. Dagen därpå märktes dock värmen än mer, och då fick vi uppleva årets första högsommarvarma dag med 27,8 grader i Horn i topp.

Horns notering stod sig länge som månadens högsta temperatur i landet, och överlevde månaden ut som varmast i Götaland. Högsommarvärme är när temperaturen når 25 grader eller mer, och det är oftast i just maj det sker. Årets maj bjöd på sammanlagt sex högsommarvarma dagar i landet, först en kvartett av dagar den 10–13, sedan en duo som månadsavslutning den 30–31. Mer om den värmen i slutet av denna krönika.

Åskrikt när värmen knuffades österut

Den 10–13 var värmen som mest utbredd över landet, men i gränsen till svalare luft i väster låg ett envetet band med regn, skurar och åska från Västkusten och vidare norrut upp över inre Norrland. Det var alltså främst öster därom som solen och sommarvärmen tog över, och som mest utbredd var den kring Kristi himmelsfärdsdag den 13. Bra tajming kan tyckas, just på en dag då många av oss hade ledigt eftersom Kristi himmelsfärdsdag är en helgdag.

Väder ”skapas” av kontraster, så när värmen fanns i öster och sval luft i väster var det som upplagt för dramatik. Månadens och årets hittills klart åskrikaste dygn inträffade den 13 med dryga 4 100 registrerade blixtar i landet. I övrigt var det inget majdygn som noterade över 1 000 blixtar, utan näst mest åskrikt var dygnet den 20 med dryga 750 blixtar.

Trots all åska den 13 föll det bara ytterst lokalt mer än 20 mm regn det dygnet. Dygnet därpå däremot, den 14, när ”bara” 233 blixtar registrerades föll det klart större regnmängder. Flera platser i främst inre Götaland fick då 20–35 mm, och lokalt lite mer än så. Minst 40 mm under nederbördsdygnet den 14 (från morgonen den dagen fram till morgon den 15) föll i:

49 mm i Onsala vid norra Hallandskusten

och 40 mm i Bakarebo nordväst om Ljungby i västra Småland.

Den 15 knuffades den varmaste luften bort till slut bort helt österut, och därefter följde ett par dagar där kall och varm luft tampades om herraväldet över landet. Därmed var det ganska ostadigt, främst den 17 med mycket regn (lokalt 20–25 mm) i främst norra Norrland. Men det märktes ändå att vi inte var tillbaka i den extremt kyliga inledningen. Visserligen svalare än normalt i delar av landet under olika dygn beroende på var moln- och regnområdena befann sig, men inte samma tydliga kyla som inledde maj.

Vårflod och nysnö i norra Norrland

När det blev varmare i månadens mitt tog snösmältningen extra fart i norr. Lägg därtill regn och blötsnö som föll främst den 17 och 21 (lokalt 20–25 mm bägge gångerna) så tog vårfloden fart i norra Norrland. Flödena i flera älvar nådde höga nivåer, men det blev en tämligen tam vårflod i norr i år.

Här det område och de älvar som kulminerade på varningsnivån höga flöden i samband med årets vårflod i norra Norrland:

Mindre vattendrag i sydvästra Norrbotten och östra mellersta Lappland den 18–24 (lite olika områden olika dagar),

Varjisån mellan Akkajaur och Vidsel den 19–22,

Tvärån mellan Lansån och Purnu dem 19–23,

Bodträskån den 19–21,

Rörån den 19–21,

Råneälven den 20–25 (inledningsvis den 20 bara nedre delen),

nedre Kalixälven 20–26

och nedre Torneälven 20–26.

Under pingsthelgen den 22–23 var det mycket moln i hela landet, och dessutom en del regn. Men inte bara det, för det snöade även i norra Norrland. De var ett snöfall som svängde in sent den 21 från Finland över Västerbotten, Norrbotten och östra Lappland där barmarken förvandlades till ett vitt vinterlandskap igen. På morgonen den 22 hade dryga decimetern snö lagt sig på sina håll, där toppnoteringen blev 12 cm i Glommersträsk i allra ostligaste delen av mellersta Lappland, sydost om Arvidsjaur. Med 21 mm det dygnet gick man från barmark den 21 till 12 cm på morgonen den 22, så det var blöt snö som föll. Likaså i Murjek strax nordost om Vuollerim i norra Lappland (13 mm gav 11 cm), i Skröven sydost om Hakkas i nordöstra Lappland (14 mm gav 10 cm) och i Markusvinsa nordväst om Övertorneå i Norrbotten (16 mm gav 10 cm).

Frånsett en del bakslag, främst i månadens inledning men även under pingsten, har snötillgången, såväl till djup som utbredning, levt en sakta men tynande tillvaro under maj månad. Från den 26 är det bara Katterjåkk som fortsatt har officiellt snötäcke i landet, och från den 24 inte några officiella snödjupsökningar. Pingsthelgens bakslag i nordöstra Norrland blev alltså månadens sista, och kanske troligt även vintersäsongens sista? Eller ska vi hoppas på eller frukta [stryk oönskad formulering] nysnötäcke i juni också?

Jag kanske bör ägna några ord åt havsisen i Bottenviken också. Efter en lindrig isvinter så fortsatte havsisens utbredning att sakta men säkert minska under månadens inledning, för att sedan ta fart i och med värmen i månadens mitt. Den 20 fanns till slut ingen havsis att tala om kvar, och isvintern var då ett minne blott.

Nordväst om snöfallet tog rejält kall luft över ett par dagar. I Tarfala höll temperaturen sig på minussidan i dryga tre dygn i sträck, från kvällen den 21 till och med morgonen den 25. Som kallast var det 8,9 minusgrader där natten mot pingstdagen den 23. Det dygnet var även det kallaste dygnet där med en snittemperatur på 6,8 minusgrader. Det i slutet av maj, burr… och jag har inte lyckats få något bra grepp om hur pass ovanligt det är eller ej för Tarfalas del. Men det kanske inte är så ovanligt att vintern kan hålla sig kvar just där, för exempelvis var det enbart minusgrader fyra dygn på raken från den 29 maj 2017 till och med den 1 juni 2017. Den gången var det dock inte lika kallt eller lika låg dygnsmedeltemperatur som i år, men väl alltså en längre obruten svit med enbart minusgrader i slutet av maj.

”Det stora regnvädret” följdes av översvämningar och höga flöden

Strax efter pingst svängde ett regn upp söderifrån. Det blev ett långdraget och delvis mycket kraftigt regn som satte tydliga avtryck i statistiken, inte minst bidrog till att månaden som helhet blev rekordblöt på en del platser i främst Södermanland med omnejd.

Det är inte ovanligt med stora regnmängder i maj, speciellt de gånger som sommarvädret på allvar kommit i gång och det kan bildas kraftiga regn- och åskskurar i varmluften eller i gränsen mellan kall och varm luft.

Det började den 25 när ett regn tog sig upp över landets sydligare delar (vilket gav 20–30 mm på många platser), ett regn som under förstärkning fortsatte vidare norrut för att bromsa upp över nordligaste Götaland och södra Svealand, och med en tydlig tyngdpunkt i öster. Det största mängderna föll under dygnet den 26, alltså från morgonen den 26 till och morgonen den 27, men det utan en enda blixturladdning under dessa två dygn. Det var alltså ett sammanhängande regnväder som var så pass kraftigt, utbrett och omfattande, och det får lov att sägas vara ovanligt.

Här samtliga officiella platser som fick 40 mm eller mer dygnet den 26:

61 mm i Gårdsjö,

52 mm i Hälleforsnäs norr om Flen i inre Södermanland,

51 mm i Hyndevad strax sydväst om Eskisltuna i Södermanland,

50 mm i Djurö i Stockholms skärgård i sydostligaste Uppland,

49 mm i Mariefred vid Mälarens strand i Södermanland mellan Södertälje och Strängnäs,

48 mm i Tullinge i östra Södermanland sydväst om Stockholm,

48 mm i Åda,

48 mm i Vingåker i västligaste Södermanland,

47 mm i Södertälje,

47 mm i Granhed nordväst om Flen i Södermanland,

47 mm i Nämdö i Stockholms södermanländska skärgård,

47 mm i Vagnhärad nor rom Trosa i sydöstra Södermanland,

47 mm i Dalarö i Stockholms södermanländska skärgård,

46 mm i Nynäshamn vid Södermanlandskusten,

46 mm i Aspa norr om Nyköping i Södermanland,

45 mm i Björkvik sydost om Katrineholm i Södermanland,

45 mm i Norsborg,

45 mm i Vällnora norr om Knutby i östra Uppland,

45 mm i Sandhamn i Stockholms skärgård i sydostligaste Uppland,

45 mm i Sköldinge i mellan Flen och Katrineholm i Södermanland,

44 mm i Hjortkvarn i sydöstra Närke,

44 mm i Asker sydost om Örebro i Närke,

43 mm i Film i inre norra Uppland,

43 mm i Berga vid Södermanlandskusten,

42 mm i Ånimskog vid Vänerns strand i Dalsland,

42 mm i Stockholm,

42 mm i Floda nordost om Katrineholm i Södermanland,

42 mm i Vallentuna i söder Uppland norr om Stockholm,

42 mm i Svanberga norr om Norrtälje i sydöstra Uppland,

42 mm i Eskilstuna i Södermanland,

41 mm i Adelsö i Mälaren i södra Uppland väster om Stockholm,

41 mm i Värmlandsnäs-Ekenäs i södra Värmland

och 41 mm i Ytterselö öster om Strängnäs i Södermanland.

Gårdsjös 61 mm blev månade största officiella regnmängd på ett dygn. Totalt under hela regnet den 25–27 föll det lokalt över 70 mm. Gårdsjö fick mest även sammanlagt med 81 mm, följt av Tullinge med 75 mm och Södertälje med 74 mm.

Trots allt regn var det inga rekordstora mängder som föll sett dygnsvis, men i exempelvis Västerås i Västmanland hade man med 37 mm den 26 sitt regnigaste majdygn sedan 1958. Det mest utmärkande med ”det stora regnvädret” var i stället att det kom i en redan regnrik månad och därmed starkt bidrog till de många månadsrekord som redovisades i början av denna digra krönika.

Mängder av källare drabbades av översvämning, vägar och undergångar blockerades och åkrar, fält och trädgårdar hamnade under vatten. Inte minst i tätare bebyggelse blev det problem, för där färdas vatten mot dagvattenledningar som inte alls är dimensionerade för att ta emot så pass mycket vatten på så kort tid. I terrängen var det efter en allmänt ostadig månad redan sedan tidigare till stor del mättat med vatten, så jorden hade inte förmågan att suga åt sig mer vatten, som då blev stående kvar ovan ytan. Förhoppningsvis hann lite av allt vatten som föll sjunka ner i marken och kunna sippra vidare och ge viss förbättring i läget för grundvattendepåerna inför sommaren. Annars är det ju mest under höstregnen och därtill vårsmältningen av vinterns snötäcke som gör att grundvattendepåerna fylls på, för så här års är det mycket vatten som aldrig får den chansen eftersom avdunstningen är stor och växterna tar sin beskärda del av regnvattnet.

Med värme och torka som följde har mycket av vattenmassorna redan sjunkit undan, men sviterna av allt regn kan kanske vara märkbara på sina håll ytterligare dagar, ja kanske till och med någon vecka. Flödena var nämligen höga i mindre vattendrag i sydöstra Svealand och nordostligaste Götaland den 26–28. Värst drabbat av vattendragen var Vingåkersån/Skogsån uppströms Kolsnaren i gränsområdet mellan Södermanland och Närke. Där rådde höga flöden den 28–30.

Men så plötsligt var det bara sommar

Många i vårt avlånga land kan nog skriva under på att det blev sommar i år den 28 (eller i helgen som följde den 29–30). Just den 28 trycktes de sista resterna av ”det stora regnvädret” bort åt sydost, solen tog över alltmer och värmen fick chansen. Än mer tog sommarvärmen över i landet under helgen den 29–30. Om nu solen och värmen den 28 inte var tillräcklig nog, så kanske ni går med på att den 29 eller den 30 kan passa som den känslomässiga sommarstarten 2021?

Om man dock ser strikt till den meteorologiska sommaren, alltså fem dygn på raken med en medeltemperatur på minst 10 grader varje enskilt dygn, så hade ju den redan gjort entré tidigare i månaden. Först ut att få sommar i år var sydvästra Götaland den 9, och dygnet därpå tog sommaren ett stort kliv norrut upp över nästan hela Götaland samt södra och östra Svealand. Därefter har bara små, små steg tagit, ändå till slutet av månaden.

Lokalt anlände sommaren till delar av mellersta Norrlands inland den 25–26, men det stora kliven togs dagarna därpå. Eftersom man först i efterhand kan slå fast exakt när sommaren kom är det i skrivande stund för tidigt att precisera hur långt sommaren nått nu vid månadsskiftet. Mycket troligt har Götaland, Svealand, södra Norrland (delar av Jämtlandsfjällen undantaget) samt Västerbotten, stora delar av Norrbotten och sydöstra Lappland sommar nu när vi vänt blad och almanackan visar tisdagen den 1 juni.

Nytt årshögsta igen, men inte riktigt 30 grader

När väl värmen tog fart blev det varmare och varmare dag för dag. Östmark-Åsarna i nordväst om Torsby i norra Värmland toppade temperaturlistan tre dagar på raken: Först med 23,8 grader den 28, följt av 24,7 grader den 29 för att sedan sätta nytt årshögsta i landet med 28,5 grader den 30. Det är knappa en grad under Östmarks majrekord på 29,3 grader från den 30 maj 2018 i Östmark-Åsarna och den 23 maj 2012 i Östmark-Lämbacken. Startår för den kopplade Östmarks-serien är 1942.

Maj månads högsta temperatur i landet olika delar blev till slut:

I Götaland 27,8 grader i Horn den 10,

i Svealand redan nämnda 28,5 grader i Östmark,

i södra Norrland 26,8 grader i Edsbyn i inre Hälsingland, Sveg i Härjedalen, Ytterhogdal i nordvästligaste Hälsingland samt Torpshammar i inre Medelpad den 30

och i norra Norrland 25,1 grader på Skellefteå flygplats i norra Västerbotten på Kristi himmelsfärdsdag den 13.

Lite kuriosa här är ju att Horn står för månadens såväl högsta (27,8 grader) som lägsta temperatur (6,3 minusgrader) i Götaland. Låter kanske märkligt, men är det inte utan snarare helt logiskt. Det är ju så med välkända köldhål att de ligger så att kalluften ”rinner ner” till stationens lågt belägna läge, och därmed också att det blir lite av en ”gryta” där det oftast blir extra varmt när det är varmt.

Månadens högsta temperatur, 28,5 grader, är ungefär eller kanske något högre än vad man kan förvänta sig så här i maj. Det är något högre än fjolårets toppnotering då det var 27,3 grader i Torpshammar den 31 maj 2020, och även högre än året innan då det också var 27,3 grader men då i Kvarn nordväst om Linköping i Östergötland den 22 maj 2019. Däremot står sig årets majhögsta slätt mot den värmen vi bjöds på i maj 2018 då Göteborg toppade med hela 31,1 grader den 30 maj.

Fortsatt väntar vi dock på den första officiella frostfria natten för året i landet. Alltså en natt då samtliga landets temperaturstationer håller sig på plussidan hela natten. Månadens minst kalla natt, alltså den natt då landets lägsta minimitemperatur var som allra högst, bjöd på 0,4 minusgradr i Blåhammaren den 18.

Kung Bores sista fäste har fallit?

Samtidigt som sommaren gjorde entré i söder tog den meteorologiska våren de sista kliven upp i fjällvärlden. Den 7–9 fick enstaka fjällnära platser vår, följt av stora delar av fjällkedjan den 10–13, men för norra Lapplandsfjällen än mer den 15–16. Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen kunde hälsa våren välkommen den 16, men därefter är det nu bara en enda plats i norra Lapplandsfjällen som varit kung Bores fäste, och det är Tarfala.

För att det ska bli vår krävs sju dygn på raken med en dygnsmedeltemperatur över 0,0 grader varje enskilt dygn. I Tarfala fick man ihop fem sommarvarma dygn på raken den 16–20, men därefter återtog vinterkalla dygn herraväldet. Efter ett sommarvarmt dygn den 27 blev det åter ett vinterdygn den 28. Med minsta möjliga marginal eftersom dygnsmedeltemperatur då var exakt 0,0 grader, vilket ju inte är ”över 0,0 grader” såsom definitionen är satt.

Det gör att den meteorologiska våren mycket väl kan ha anlänt till Tarfala den 29, för samtliga tre avslutande majdygn (den 29–31) var sommarvarma. Men det krävs ju sju dygn på raken, så först en bit in i juni kan jag slå fast om vintern 2020–2021 officiellt är över även för Tarfalas del. Och därmed att vi helt kan lägga vintersäsongen 2020–2021 till handlingarna.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier