Många sörlänningar hade nog började tvivla på om det skulle bli någon vinter att tala om. Men när det var dags att kasta ut julen pekade väderprognosen på en rejäl omläggning. Det slog snabbt om efter att ett omfattande regn dragit bort österut den 9. Kalluft följde, och resten av månaden blev en fullvärdig vintermånad i hela landet. Flera nationella isdygn blev det, alltså dygn med enbart minusgrader överallt, och snötäcket bredde också ut sig alltmer.

Milt trots kylan

En mycket mild inledning gör att det trots kyla under stora delar av månaden faktiskt blir en mildare januari än vad som brukligt är i stora delar av landet. Det är bara i nordväst som kylan övervägt, men där har det å andra sidan lokalt varit mer än 4 grader kallare än normalt. Avvikelsen i antalet grader från det normala är generellt sett större på vintern än på sommaren, så 4 graders avvikelse är ändå långt ifrån några rekordvärden. Samma sak gäller för de delar av Värmland som haft över 3 grader varmare än normalt i januari. I absoluta tal hade Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen kallast i januari med en medeltemperatur på 21,9 minusgrader, medan Falsterbo vid skånska sydvästspetsen, Skillinge vid skånska sydkusten och Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård alla hade varmast med 1,8 grader.

Det finns vissa grafiska likheter mellan månadens temperaturavvikelsekarta och nederbördsfördelningen räknat i procent av det normala. Januari blev mestadels torr i norr, främst i fjällkedjan där det på många håll fallit mindre än hälften så mycket nederbörd som vanligt. I nordligaste Lapplandsfjällen har det varit uppehåll nästan hela tiden. Katterjåkk fick bara ihop ynka 0,6 mm på hela månaden, minst i hela landet. För såväl Katterjåkk (startår 1904) och närbelägna Ritsem (startår 1981) som fick 1,0 mm har det aldrig tidigare fallit så lite nederbörd i januari som nu. I Götaland och Svealand har det däremot varit en övervägande blöt månad, där det i ett band från Södermanland–Östergötland i öster till Dalsland–Värmland–norra Dalarna i väster kommit mest jämfört med det normala, lokalt dubbla normalmängden.

Rekordlite januarisol i Skåne

Solen har lyst med stor frånvaro i så gott som hela landet under månaden. Av de fåtalet platser som mäter solskenstid är det bara norrbottniska Luleå som nådde upp till normalt antal soltimmar. Denna solbrist kan skyllas på att vi först hade en mild och ostadig period som förde in mycket moln från sydväst över landet. Sedan följde den kalla perioden med vindar från öster och även då var det mycket moln som gällde. Kyla och nordvindar är en bra kombination för att få mycket sol under vintern, men vindar norrifrån har varit en bristvara under månaden.

I Lund blev det till och med ett nytt månadsrekord för minst antal soltimmar. Solskensmätningarna inleddes i det skånska lärosätet 1983 och rekordet för minst antal soltimmar i januari var tidigare 13 timmar från 1990. Rekordet lyder numera på ynka 7 timmar.

Extremt mild inledning

Månaden inleddes med ett milt sydvästvindläge. Snön och vintervädret förde ett tillbakadraget liv när flera regn drog in över landet från sydväst. Av och till blåste det också stormvindar i fjällen. Medelvinden nådde som högst 32 m/s i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen på kvällen den 2. Det blev också månadens högsta medelvinden. Under andra perioder i januari (den 2–6, 16–19 och 25–30) blåste det vid flera tillfällen storm i fjällen, och just Blåhammaren tillsammans med närliggande Sylarna stod för nästan samtliga av dessa observationer. Just dessa platser är extra utsatta för vindar i sektorn kring syd.

De nio första dygnen i januari bjöd alla på varmare än normalt i hela landet. Vissa dygn var extrema, såsom den 7–8 då samtliga landsdelar noterade månadens högsta temperatur:

I Götaland 9,3 grader i Kristianstad i nordöstra Skåne den 7,

i Svealand 8,2 grader på Örebro flygplats i Närke den 7,

i södra Norrland 6,7 grader i Delsbo i norra Hälsingland den 8

och i norra Norrland 3,6 grader i Holmön vid Västerbottenkusten den 8.

Snögränsen hade redan innan årsskiftet dragit sig tillbaka norrut och låg därför under inledningen av månaden rätt oförändrat från norra Värmland och nordostut mot östra Västerbotten. Allt fler började fråga sig: ”När blir det meteorologisk vår om det aldrig blir någon vinter... för höst kan det väl ändå inte vara ända till sommaren?” Frågan behövde aldrig besvaras, det såg Kung Bore och hans här till, för deras frammarsch söderut den 10–12 sopade undan det sista av hösten.

Det regniga vädret i slutet av december och början av januari gjorde att det efterhand blev höga eller lokalt mycket höga flöden i västra Götaland och sydvästra Svealand. Det började den 3 med varning för höga flöden västra Värmland, däribland i Byälven. Den 7 utökades varningen till att även gälla norra Dalsland och Upperudsälven. Den 10–15 var det till och med varning för mycket höga flöden i Upperudsälven. Även i Ätran genom Västergötland och Halland nådde flödesnivåerna ett tag höga nivåer. När kylan tog över i månadens mitt kulminerade flödena, varvid varning efter varning plockades bort och den 21 var samtliga varningar passé.

Omfattande regn blev början för vintern

När trettonhelgen var över och vardagen åter gjort sig påmind började en omläggning synas i väderprognoserna. Den 9 drog månadens utan tvekan mest omfattande regnväder österut över Götaland och östra Svealand. Det föll över 20 mm på flera platser den 9. Fotskäl i västligaste Västergötland fick mest med 31 mm, följt av Linhult i sydligaste Västergötland 29 mm, Rossared i nordligaste Halland 26 mm, Tomtabacken på sydsvenska höglandet i Småland 25 mm, Källsjö i inre Halland 25 mm och Skövde i inre Västergötland 25 mm. Dessa sex observationer var månadens enda för dygnsnederbördsmängd på 25 mm eller mer.

Det blåste också upp och blev mycket hårda vindbyar i Skåne kring midnatt den 9–10, precis då regnet svischade förbi där österut. Här samtliga noteringar på mycket hårda vindbyar:

Rynge 24 m/s,

Helsingborg 23 m/s,

Malmö-Sturup flygplats 22 m/s,

Kristianstad 22 m/s,

Ängelholm-Barkåkra 21 m/s,

Ljungbyhed 21 m/s

och Malmö 21 m/s.

Vinter i hela landet

När regnet drog bort österut följde kyliga nordvindar i hela landet. Den meteorologiska vintern tog ett stor kliv ner över Götaland när kylan tog över i landet, och med ytterligare kalluft senare i månad fick de sista platserna i landet officiellt vinter den 22.

Den 10–11 låg ett smalt stråk med snöbyar in över Västerbottenskusten. Snöby efter snöby matades in från Skellefteåbuktens snöbyskapande vatten och mycket av snön föll över mätstationen i Mårtensboda. Från morgonen den 10 till morgonen den 12 ökade snödjupet där med hela 77 cm! Eftersom det var kallt var snön fluffig. Vid snöfall nära 0-gradersstrecket räknar man med att 1 mm i smält form ger en snömängd på 1 cm. I detta fall i Mårtensboda föll 37 mm i smält form, vilket alltså gav hela 77 cm.

Mårtensbodas observationer står i klass för sig när månadens fem största snödjupsökningar på ett dygn listas (där datumet anger respektive morgon mätningarna gjordes):

Mårtensboda 47 cm den 11,

Mårtensboda 30 cm den 12,

Ytterberg i Härjedalen 24 cm den 10,

Uddevalla i inre Bohuslän 20 cm den 15 (orsakat av snöbyar från Vänern)

och Västerlo i Medelpad 18 cm den 16.

Snö och kyla gjorde väglaget mer oberäkneligt, och många rapporter om avåkningar och olyckor inträffade i landet. När vinden ökar är det inte bara snöandet som ställer till det, då är det minst lika besvärligt, om oftast inte värre, med snödrev och drivbildning. Den 12 blåste det lokalt mycket hårda igen i Skåne, mitt på dagen kulminerade byvinden på 22 m/s i Kristianstad och 22 m/s i Rynge.

Snöfall, drivbildning och halka

I slutet av månaden gav det stabila vädret till viss del vika och släppte fram vädersystemen från sydväst. Januaris avslutande dagar bjöd därför på besvärligt väglag i olika delar av landet. Några omfattande och kraftigare oväder var det dock inte tal om, utan snarare ”rejält vinterväder” med snö och blåst.

Det blåste friskt vid flera tillfällen, främst i södra Götaland. Blåsigt även i fjällkedjan, där det under stora delar av månaden varnades för stark kyleffekt dag efter dag. Byvinden över land blev mycket hård vid ett tillfälle till i Skåne i januari. Kring midnatt och under första halvan av dygnet den 20 blåste det 21 m/s i byarna i Rynge och på Malmö-Sturup flygplats.

När vinterkylan letade sig söderut över landet följde snögränsen efter. Från den 18 har större delen av landet haft snö och den 28–31 var hela landet inbäddat i vinterns vita guld. Månadens största snödjup i olika landsdelar noterades samtliga vid månadens sista mätningen på morgonen den 31:

I Götaland 35 cm i Bengtsfors i Dalsland,

i Svealand 117 cm i Gördalen i norra Dalarna,

i södra Norrland 80 cm i Häggberget i sydvästra Hälsingland

och i norra Norrland 98 cm i Avasjö-Borgafjäll i sydligaste Lapplandsfjällen.

Fortsatt står sig ändå 123 cm i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 3 december som säsongens hittills största snödjup.

Sträng kyla gav fem isdygn

Kylan blev efterhand extrem lägst i norr. Den 19 noterades nytt säsongslägsta med 41,9 minusgrader i Karesuando i nordligaste Lappland. Dygnet därpå blev det ännu kallare, 42,7 minusgrader. Det är den lägsta januaritemperaturen som uppmätts i landet sedan 1999. För övriga landsdelar blev månadens lägsta temperatur:

I Götaland 18,4 minusgrader i Malmslätt utanför Linköping i Östergötland den 13,

i Svealand 33,4 minusgrader i Storbo i nordligaste Dalarna den 21

och i södra Norrland 34,9 minusgrader i Sveg i Härjedalen den 24.

Den 24–26 var det enbart minusgrader i hela landet, så ock den 30–31. Det blev alltså sammanlagt fem nationella isdygn i januari. Det händer någon gång nästan varje vinter, och det är just ”mitt in vintern” som det oftast händer. Väderåret vänder i början av februari, för det är först därefter som de allt längre dagarna så smått börjar verka.

Samtidigt som väderläget blev mer vintrigt även i söder gav den värsta kylan vika i norr. Den 26–31 var medeltemperaturen faktiskt något högre än normalt för dessa dygn i delar av landet.