Milt och nederbördsrikt går ofta hand i hand på vintern, men inte alltid. Januari blev mycket mild, men samtidigt övervägande torr. Den enskilt största händelsen under månaden blev utan tvekan det nya svenska vindrekordet på 48 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen på kvällen den 18.

Mest dramatik var det i norr, där det förutom vindrekordet var många storm- och orkantillfällen i fjällen i samband med de milda västvindar som rådde under stora delar av månaden. Men det var inte särskilt många som drabbades av dessa storm- och orkanvindarna i fjällen. Desto fler märkte istället av de rekordhöga havsvattennivåerna som gav översvämningar längs främst Östersjökusten den 4. Dessutom hård sjö på Östersjön den 11–12 så att båtturer ställdes in, och det var sannerligen behövligt då det uppmättes rekordhöga vågor på norra Östersjön den natten. Trots en övervägande torr månad hanns det även med två snöoväder, först ett den 3–4 följt av månadens enda egentliga köldknäpp och sedan den 11–12, även då med lite kalluft efteråt. Mycket dramatik under månaden, men samtidigt en ganska slätstruken månad i övrigt i främst söder med varierad molnighet, mest uppehåll och rätt vindsvagt.

Övervägande milt, torrt och soligt

Det blev mycket mildare än brukligt i främst norra Sverige i januari. Jämfört referensåren 1961–1990 blev temperaturöverskottet rätt allmänt 4–7 grader i norr och 1–4 grader i söder. Visserligen milt, men inte så extremt som främst 1973 eller 1989, och heller inte fullt lika milt som senast 2008 (och viss mån även 2015). En plats (Särna i norra Dalarna) noterade till och med kallare än normalt med 0,1 grads underskott. I absoluta tal hade just Särna kallast i landet med en medeltemperatur på 12,2 minusgrader medan Väderöarna vid Bohuskusten hade varmast med 3,0 grader. Att det inte blev någon nordligare station som hade kallare än Särna är ovanligt. Det beror på att mildluft västerifrån inte alltid slår igenom i marknivå i norra Dalarna (och Härjedalen), som kan hamna i lä bakom. I söder var det inte lika mycket västvindar, och därmed heller inte lika varmt.

Det blev även en torr januari i större delen av landet, och därmed lite snarlik det vi fick uppleva 2013. Undantaget är delar av Jämtland, Lappland och Norrbotten, där främst de norra Lapplandsfjällen fick rikligt med nederbörd. Mest som snö, men även blötsnö och regn har förekommit där. Mindre än hälften av bruklig månadsnederbörd föll på många håll i Götaland, men även i delar av Svealand och södra och mellersta Norrland. I millimeter och procent räknat fick Skagsudde vid Ångermanlandskusten minst nederbörd i landet i januari med endast 4,0 mm (13 %). Det var närapå rekordtorrt för deras del, då det bara kom några få tiondels millimeter mer än torr-rekordet 3,7 mm från 1996. Som den statistiknörd jag är känns det alltid lite surt när ett rekord missas med liten marginal. I millimeter räknat fick Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen mest med 195 mm (250 %) och i procent räknat fick Ritsem i norra Lapplandsfjällen mest med 284 % (105 mm).

Trots milt väder visade sig januarisolen mer än vanligt i större delen av landet. Undantaget här gäller främst Jämtlands- och Lapplandsfjällen med färre solskenstimmar än brukligt. Av de fåtal solmätningar som finns noterades mest sol i Nordkoster vid norra Bohuskusten med 69 timmar medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen bara skrapade ihop 2 timmar sol. Inte så konstigt att Tarfala fick minst med sol, för där dröjer det till mitten av månaden ungefär innan solen står så pass högt att gränsen för att ens få räkna solskenstid (120 watt per kvadratmeter) är uppnådd.

Varmast i december

Efter ett milt nyår sjönk temperaturen under nyårsdagen. De högsta noteringarna för den 1 i Götaland (10,5 grader i Harstena vid Östgötakusten) och Svealand (10,0 grader i Floda i inre Södermanland) noterades därför redan på nyårsaftonskvällen eftersom temperaturdygnet börjar redan klockan 19 kvällen innan.

Värdena stod sig dessutom månaden ut som högst i Götaland och Svealand, medan det blev ännu varmare längre norrut i landet i slutet av månaden. Mer om det senare i denna krönika.

Kung Bore på kort visit i söder

Kylan tog över alltmer i början av månaden, och den 3–4 drog ett rejält snöoväder förbi över mellersta och södra Sverige. Vinden nådde lokalt stormstyrka med 25 m/s i Landsort vid Södermanlandskusten på tidiga morgonen den 4, och över land noterades ytterst lokalt mycket hård vind i byarna. Samtidigt var det också extremt högt vattenstånd i Östersjön och Öresund. Flera platser noterade nya vattenståndsrekord den 4:

116 cm över medelvatten i Oskarshamn vid Smålandskusten,

120 cm över medelvatten i Simrishamn vid den skånska ostkusten,

154 cm över medelvatten i Skanör på den skånska sydvästspetsen

och 146 cm över medelvatten i Klagshamn på den skånska västkusten.

Snövädret drog in över Jämtland och fortsatte ner åt sydost mot Gotland. 10–30 cm snö föll i nordöstra Götaland, i större delen av Svealand och i stora delar av södra Norrland, där månadens tre största officiella snödjupsökningar blev:

31 cm i Hälleforsnäs i inre Södermanland,

26 cm i Lida i nordvästra Södermanland

och 26 cm i Avesta i sydligaste Dalarna.

Besvärligt väglag, inställd buss- och tåg- och färjetrafik och omfattande översvämningar följde i ovädrets står, och flera tusen abonnenter blev också strömlösa.

Snön la sig även vidare söderut längs Östersjökusten när kalla nordvindar följde den 4–5. Till slut, på morgonen den 6, låg som mest 35 cm i Bjärby på Öland (11 cm den 4 och ytterligare 24 cm den 5). Det blev månadens största officiella snödjup i Götaland.

Tillfällig trettondagskyla

Det omfattande snöovädret följdes av kalluft i hela landet, där Nikkaluokta i nordligaste Lapplandsfjällen noterade nytt säsongslägsta i landet tre dygn på raken: 35,7 minusgrader den 3, 39,3 minusgrader den 4 och till slut 41,5 minusgrader den 5.

Just trettondagsafton den 5 var mycket kallt i hela landet. Här samtliga landsdelars lägsta temperatur under månaden:

I norra Norrland 41,5 minusgrader i Nikkaluokta den 5,

i södra Norrland 33,1 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 5,

i Svealand 34,6 minusgrader i Särna den 5

och i Götaland 22,4 minusgrader i Kvarn i nordvästra Östergötland den 6.

Det var så pass kallt att det nästan blev ett nationellt isdygn den 5. Alltså att hela landet hade under 0 grader hela temperaturdygnet från kvällen den 4 till kvällen den 5. Det var bara i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen som det noterades en maximitemperatur över nollstrecket under dygnet, och det med ynka 0,2 grader. Dygnet därpå var det sex platser (tre vid Västkusten och tre i fjällvärlden) som satte stopp för ett nationellt isdygn.

Blåsigt igen… och igen…

Mildluften var dock ivrig att åter ta kommandon över vårt avlånga land, en första portion mildluft serverades den 7, följt av mildluft på bred front västerifrån dagen därpå. Dessutom blåste det då upp rejält, som mest lokalt mycket hårda vindbyar i Norrbotten och norra Lappland den 8.

Den 11–12 passerade nästa omfattande regn- och snöväder snabbt österut över landet, och även då blåste det rejält med lokalt mycket hårda vindbyar i delar av Götaland och södra Svealand på eftermiddagen och kvällen den 11. Lokalt till och med stormbyar 26 m/s i Tullinge söder om Stockholm.

Över hav nådde vinden stormstyrka på tre platser den 11. Först på förmiddagen i väster med 26 m/s i Väderöarna och 25 m/s i Vinga utanför Göteborg, och på kvällen i öster med 25 m/s i Svenska högarna i norra Östersjön. Den vinden resulterade för övrigt i extremt höga vågor (i snitt 7 meter, men med enskilda vågor på 14 meter) in mot Finska viken under natten till den 12. Enligt den finska vädertjänsten har det aldrig tidigare uppmätts så höga vågor på Östersjön. I svenska farvatten blåste det alltså storm vid två tillfällen under januari, först den 4 och sedan den 11.

Mest nederbörd föll vid mellersta och norra Norrlandskusten den 12 när ett område med snö bromsades upp i sin rörelse åt nordost. Piteå noterade mest med 30 mm det dygnet, vilket är deras näst största dygnsnederbördsmängd i januari sedan startåret 1860.

Sett över två dygn (från morgonen den 11 till morgonen den 13) föll det 35 mm eller mer på följande platser:

51 mm i Vännäs i södra Västerbotten (vilket gav en snödjupsökning på 37 cm),

51 mm i Nordanbäck i södra Västerbotten (snödjupsökning 32 cm),

40 mm i Hattsjöbäcken i nordöstra Ångermanland (snödjupsökning 26 cm)

och 35 mm i Vindeln-Sunnansjönäs i södra Västerbotten (snödjupsökning 32 cm).

Efter snövädret den 11–12 följde ett par dygn med allmänt lite kallare väder i landet. Men det var inte bestående och mildluften brakade in västerifrån igen. Först lite försiktigt den 17, sedan på allvar den 18.

… och igen med nytt svenskt vindrekord

På kvällen den 18 slog vinden till rejält i fjällen. Men det var ganska lokalt som det blåste som allra värst. Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen noterade 48 m/s i medelvind, vilket är nytt svenskt rekord. Stekenjokk hade även det tidigare rekordet på 47 m/s, satt i samband med stormen Hilde den 16 november 2013. Vill man vara noggrann med tiondelarna var det tidigare rekordet 47,0 m/s, och det nya 47,8 m/s, vilket dock är en mätnoggrannhet som kan diskuteras.

Vindrekordet kom i samband med två mycket milda dygn den 18–19, där det utöver rekordnoteringen i Stekenjokk även förekom lokala stormbyar i inlandet. Naimakka i nordligaste Lappland noterade nämligen vindbyar på 25 m/s på eftermiddagen den 19. Därutöver blåste det även mycket hårda vindbyar i mellersta och än mer norra Norrland den 18–19.

Den allra kraftigaste byvinden noterades föga förvånande i just Stekenjokk med hela 61 m/s. Det är nytt byvindsrekord för Stekenjokks del och givetvis månadens kraftigaste byvind oavsett stationsplacering. Däremot inget svenskt rekord, för det har blåst betydligt värre än så tidigare. Byvindsrekordet i Sverige är smått ofattbara 81 m/s i Tarfala den 20 december 1992 och januarirekordet är nästan lika imponerande 79 m/s på samma plats den 3 januari 2002.

Stekenjokk noterade även orkanstyrka i vinden vid flera andra tillfällen under månaden:

34 m/s vid lunchtid den 8,

38 m/s på morgonen den 19

och 34 m/s på sena eftermiddagen den 25.

Lägg till åtta dygn med stormvindar också, så förstår ni att det inte bara var en mild utan även mycket blåsig januari i Stekenjokk.

Stora nederbördsmängden gav minskat snödjup

Västvindar gjorde att det ofta föll snö i de västra delarna av fjällkedjan, främst i de norra Lapplandsfjällen. Ungefär två tredjedelar in i månaden kulminerade snödjupet med över meterdjup snö på många håll i Lapplandsfjällen. Som mest låg det 152 cm djup snö i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen. Det är det största snödjupet i landet i januari sedan 2005 då Ankarvattnet i Jämtlandsfjällen hade 190 cm snö som djupast.

Här de största uppmätta snödjupen i olika delar av landet i januari:

I norra Norrland 152 cm i Katterjåkk den 23,

i södra Norrland 77 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 16 och 17,

i Svealand 100 cm i Gördalen i norra Dalarna den 12 och 13

och i Götaland 35 cm i Bjärby den 6.

Nederbörden vräkte ner i främst de norra Lapplandsfjällen under några dagar, främst den 25–26. Först som snö, men när temperaturen steg till strax över 0 grader övergick det till blötsnö och delvis även regn. I millimeter räknat föll det mest under nederbördsdygnet den 25, alltså från den morgonen fram till morgonen den 26 med hela 54 mm i Katterjåkk. Så mycket nederbörd på ett dygn har inte fallit i januari månad i landet sedan den 10 januari 2002 när Katterjåkk noterade det svenska dygnsnederbördsrekordet för januari på 104 mm.

Under de två dygnen från morgonen den 25 till morgonen den 27 föll 78 mm, vilket resulterade i en snödjupsminskning på 20 cm, från 145 cm den 25 till 125 cm den 27. Lek med denna tanke: Om det inte varit fullt så milt utan att det bara fallit snö istället, undrar vilket snödjup som då hade varit på morgonen den 27? Jag skulle kunna tänka mig ett snödjup på sisådär två meter, men i och med att det även blåste så är det alltid svårt att uppskatta hur mycket snön packas ihop.

Fjällvärme

Det var rejäl mildluft som drog in i norr, och det blev allmänt plusgrader. Lokalt till och med rekordvarmt, för 9,1 grader i jämtländska Storlien-Storvallen den 26 är nytt januarirekord för deras del. Mätningar finns sedan 1878 och det tidigare rekordet var 8,3 grader den 16 januari 1971.

Harstenas 10,5 grader från den 1 stod sig länge som månadens högsta temperatur i landet, men till slut nådde mildluften sin kulmen i Jämtlandsfjällen på morgonen den 27. Sylarna noterade då hela 11,3 grader, vilket med råge är nytt januarirekord för deras lite drygt 30-åriga mätserie.

Här samtliga landsdelars högsta temperatur i januari:

I Götaland 10,5 grader i Harstena den 1,

i Svealand 10,0 grader i Floda den 1,

i södra Norrland 11,3 grader i Sylarna den 27

och i norra Norrland 8,2 grader i Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen och i Älvsbyn i södra Norrbotten den 27.

En annan tydlig följdeffekt av det milda januarivädret är bristen på havsisen nu när vi går in i februari. Det är bara kustnära i Bottenviken som det finns havsis att tala om, så det har hittills varit en extremt lindrig isvinter. Isen växte till sig i samband med kylan under trettonhelgen. Därefter blev det stopp, och det var mest tal om isminskning snarare än istillväxt under resterande tre veckor av månaden.

Hösten hänger kvar vid väst- och sydkusten

Den meteorologiska vintern (fem dygn på raken med medeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn) har ännu inte anlänt till delar av väst- och sydkusten. Under januari gjorde vintern bara smärre framstötar: Den 1 lokalt till Götalands ostkust, den 2 till större delen av Gotland och den 13 till delar av Skåne och Blekinge.

Fortsatt har ovanligt stora delar av Skånes inland ännu höst. Än kan vintern naturligtvis komma dit också, men när nu solen är uppe allt längre på dagarna ju längre februari lider blir det givetvis mindre sannolikt efterhand. Inte minst med tanke på avsaknaden av såväl snö som tjäle för att effektivare sänka nattemperaturen vid klart väder. Mitt tips är att vi istället får en tidig vår när våren ”släpps fri” att anlända den 15 februari. Men för att det ska bli vår redan då krävs ju att sju dygn på raken har en medeltemperatur över 0 grader varje enskilt dygn. Hur det blir med höstens avslut, vinterns eventuella ankomst och den tidiga vårstarten återstår att se. Jag lovar hålla koll på det åt er.