Mycket milt i så gott som hela landet dag efter dag gjorde att månaden som helhet blev extrem, främst norra Norrland undantaget där januari trots allt inte var så rekordartat mild som i övriga delar av landet. Lokalt sattes många nya temperaturrekord, dels för hela månadens snittemperatur och för högst uppmätt temperatur en enskild dag, men också något så udda som det högsta januarilägstat genom tiderna i Stockholm.

Ett rekord som också sticker ut är det nya svenska dygnsmedeltemperaturrekordet för januari på över 10 grader, därmed per definition att sommardygn mitt i vintern. Alla dessa rekord redovisas förr eller senare i denna fullmatade mildväderskrönika. Det blåste också en hel del, vilket inte är förvånande med tanke på all mildluft, och vinden kulminerade direkt på nyårsdagen med orkan i Lapplandsfjällen. Men fortsatt väntar vi på höst- och vintersäsongens första stormtillfälle i svenska farvatten, så något stormoväder har vi ännu inte sett denna vinter.

I den allt varmare värld vi lever i kommer vintermånader likt denna bli allt vanligare framöver. Därmed inte sagt att det kommer vara så här milt varje januari framöver. Vädret har alltid och kommer alltid att variera, så visst kommer vi få uppleva kalla januarimånader också i framtiden, men alltmer sällan och kanske inte fullt lika kalla ur ett historiskt perspektiv.

Årets januari är dessutom lite speciell som den sista i den trettioåriga serie som från och med nästa år kommer användas som referensperiod. Än så länge är det ju åren 1961–1990 som är referensperiod, men från nästa år blir det alltså 1991–2020. Så den illröda avvikelsekartan för januari 2020 hade jämfört de åren inte varit lika röd som nu när det ännu är 1961–1990 man jämför med. Helt naturligt kommer det bli klart färre ”röda” månader från och med nästa år eftersom man då jämför med en varmare referensperiod än tidigare.

Milt, med störst avvikelse i norr

Jämfört med referensåren 1961–1990 hamnade medeltemperaturen på ett överskott på 5–10 grader, i mellersta Norrland lokalt till och med lite mer än så. Störst avvikelse i landet noterades i Gielas i södra Lapplandsfjällen med 10,7 grader över normalt, 3,6 minusgrader mot normala 14,3 minusgrader. Klart minst avvikelse i landet hade Tarfala i norra Lapplandsfjällen med 3,8 grader över normalt med 8,0 minusgrader mot normala 11,8 minusgrader.

Det sattes mängder av nya lokala medeltemperaturrekord för januari i södra och mellersta Sverige. Tidigare rekordvarma januarimånader i söder var främst 1989, medan januarirekorden från främst 1925, 1964 och 1973 till stor del stod sig i norr. I faktarutan som finns under denna krönika redovisas landskapsvis alla de stationer med minst 100-åriga mätserier som noterade rekordhög medeltemperatur i januari.

Bland rekorden finns även rekord för de olika landsdelarna Götaland, Svealand och södra Norrland:

I Götaland 6,1 grader i Måseskär, Bohuslän och i Väderöarna, Bohuslän mot tidigare 5,9 grader i Stora Väderö, Bohuslän 1989,

i Svealand 4,6 grader i Örebro, Närke mot tidigare 3,9 grader i Högsjö, Södermanland 1989

och i södra Norrland 3,5 grader i Kuggören, Hälsingland mot tidigare 2,7 grader i Gävle, Gästrikland 1989.

I absoluta tal hade alltså Måseskär och Väderöarna varmast med 6,1 grader, vilket är 6,5 respektive 6,7 grader över deras normala januarisnitt på 0,4 minusgrader respektive 0,6 minusgrader, medan Karesuando vid den finska gränsen i norra Lappland hade kallast med 10,5 minusgrader, vilket ändå är 5,7 grader över deras normala medeltemperatur på 16,2 minusgrader.

Blött i främst fjällen

Nederbördsfördelningen i landet i januari visar tydligt hur merparten av de vädersystem som dragit förbi gått på en mycket nordlig bana. Därmed har det mesta av nederbörden, såväl snö som regn, ”fastnat” i fjällkedjan. Främst delar av Lapplandsfjällen fick klart mer nederbörd än brukligt i januari. Lokalt föll mer än tre gånger så mycket som normalt, dock ej rekordmycket någonstans vad jag har sett. I övrigt i landet en ganska normalblöt januari, främst delar av södra Norrland, östra Svealand och nordöstra Götaland undantaget där det istället varit en torr månad med lokalt inte ens hälften av normal nederbördsmängd. Klara likheter finns med januarinederbördens fördelningen för tre år sedan, alltså 2017, men då var det rätt allmänt torrare än i år. Men det räcker med att backa till i fjol, 2019, för att hitta en torrare januari än i år. Blötare januari än i år återfinns i olika delar av landet exempelvis 2015, 2008 och 2007.

I millimeter räknat fick Ankarvattnet i norra Jämtlandsfjällen klart mest med 263 mm, vilket är 313 % av deras normala månadsmängd på 84 mm. Minst fick Fågelsjö i nordvästra Hälsingland med 10 mm, vilket motsvarar 30 % av deras normal mängd på 33 mm. I procent räknat fick Söderby-Karlsäng i nordöstra Uppland minst nederbörd med 28 %, 12 mm mot normala 43 mm, medan Merkenes i mellersta Lapplandsfjällen fick mest med 416 %, 197 mm mot normala 47 mm. En del av nederbörden har givetvis fallit som snö, och snödjup och snömängder redovisas senare i denna krönika.

Såväl solbrist som mycket sol

Antalet soltimmar har varierat väldigt runtom i landet, med en anings övervikt åt det soligare hållet. Men ingenstans har solen lyst extremt mycket eller extremt lite. Den korta mätserien i Svenska högarna i norra Östersjön var dock relativt nära att sätta nytt rekord. Januari 2013 lyste solen 52 timmar där mot 48 timmar i år, medan man normalt får 33 timmar. Ska dock sägas att mätningarna inleddes där först 2007.

Bland de fåtal platser som mäter solskenstid i landet fick Nordkoster vid norra Bohuskusten mest sol i januari med 65 timmar, något mer deras normala 53 timmar. Minst fick Tarfala med 1 timme, men det är nästan det man kan förvänta sig där i januari, för normal solskenstid där i januari är endast 2 timmar.

Därmed dags att avsluta sammanfattningen av månaden och börja redovisa vädret lite mer i kronologisk ordning från nyårsdagen fram till månadens sista dygn:

Blåsig inledning med orkan i fjällen

Mycket milt väder med passerande regn- och snöväder på en väldigt nordlig bana in över landet inledde väderåret 2020. Det blåste rejält i främst fjällen. I Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen noterades på eftermiddagen den 1 orkanvindar på 38 m/s, vilket blev månadens högsta medelvind i landet. Sedan åter orkan i Stekenjokk på sena förmiddagen den 2 med 35 m/s. Man skulle kunna tro att även månadens högsta byvind noterades under dessa blåsiga dygn. Men den noteringen kom ungefär en vecka senare, så mer om det strax i denna krönika. Utöver två orkantillfällen blåste det lokalt stormvindar i fjällen vid flera tillfällen under månaden, det den 1–4, den 7, den 9, den 14, den 21–22 och den 31.

Till havs nådde vinden inte stormstyrka i januari, vilket därmed gör att vi fortsatt väntar på den första stormen för höst- och vintersäsongen 2019–2020. Senast det blåste storm i svenska farvatten var nämligen den 20 februari 2019, för knappt ett år sedan alltså. Oväder, däribland stormar, byggs upp av temperaturkontraster, och då hela landet haft milt i stort sett hela månaden är det föga förvånande att stormvindar till havs inte synts till i januari. Månadens högsta byvind för en kuststation blev stormbyar på 28 m/s i Väderöarna natten till den 3.

Över inlandet noterades lokalt mycket hårda vindbyar, alltså 21–24 m/s, de första fyra dygnen. Som värst nådde byvinden 24 m/s i Kilsbergen-Suttarboda i västra Närke vid midnatt den 2–3 och 23 m/s i Naimakka vid den finska gränsen i norra Lappland på sena förmiddagen den 4.

Det var även osedvanligt milt. Årets första årshögstanotering blev 7,6 grader i Hoting i norra Jämtland den 1, men den noteringen stod sig bara till den 2 då Krångede i östra Jämtland nådde 9,4 grader. Lokalt i Jämtland och Ångermanland var den 2 faktiskt den varmaste januaridagen som uppmätts sedan 1971. Men det skulle visa sig bli ännu mildare där senare i månaden.

Det förekom även åska ibland annat Småland och Östergötland den 4. Sammanlagt 34 registrerade blixtar, vilket är mycket för att vara i januari. Utöver det åskdygnet förekom enstaka urladdningar bara vid några få andra tillfällen under månaden.

Rekordmilt

Nästa portion med mildluft brakade in på bred front över landet den 8. Nytt årshögsta igen, denna gång hela 10,7 grader i Gladhammar utanför Västervik i östra Småland. Lokalt blev den 8 till och med rekordmild:

10,5 grader Örebro i Närke mot tidigare 10,2 grader från den 9 januari 2007 (startår 1858).

Milt och blåsigt går ofta hand i hand på vintern, så att det samtidigt är milt i söder och blåsigt i fjällen är knappast förvånande. Månaden högsta byvindsnotering oavsett stationsplacering inträffade vid lunchtid den 9 med orkanbyar på hela 51 m/s i Tarfala. Det låter hiskeligt mycket och är det också, men är ändå en bra bit ifrån deras egna svenska byvindsrekord för januari på 79 m/s den 3 januari 2002. Tarfala är för övrigt nästan ensam herre på täppan gällande byvindsrekord månad för månad i landet, för de innehar alla månadsrekord utom november. De har även det svenska byvindsrekordet oavsett månad på 81 m/s den 20 december 1992.

Månadens enda stormbynotering i inlandet kom på sena eftermiddagen samma dag med 27 m/s i Naimakka. Även den 8 och den 11 noterades enstaka vindbyar i inlandet som nådde kriteriet mycket hårda vindbyar.

Trenden med nordliga vädersystem bröts kortvarigt av med ett regn på sydlig bana över främst södra Götaland den 10. Norr därom en viss vinteraning när vinden la sig och molnen skingrade sig, och flera platser i främst Svealand och södra Norrland noterade då månadens lägsta temperatur. Bland annat noterades månadens lägsta temperatur i just dessa två landsdelar den 10–11, men mer om månadens lägsta temperatur i slutet av denna krönika.

En av platserna som noterade månadens lägsta temperatur var Stockholm. Dock är 2,4 minusgrader den 11 nytt rekord för hög lägstatemperatur i januari i huvudstaden. Tidigare var den notering 3,0 minusgrader från januari 1989, den 3 januari för att vara exakt. Ett något udda och smått svårgreppbart rekord, men ett rekord är alltid ett rekord tycker jag som statistiknörd. Den 11 var dessutom en av endast fyra nätter i januari som bjöd på köldgrader i Stockholm. Det är också extremt, och kanske även rekord? Jag har dock inte tillräckligt på fötterna för att kunna säkerställa att så verkligen är fallet. Jämförde dock med den forna rekordmilda januari 1989, och då var det 10 nätter med under 0 grader i Stockholm.

Kraftiga regn i söder

Nästa regn gick åter på nordlig bana, men hade tyngdpunkt i söder. Det gav lokalt 30 mm eller mer på några platser i västra Götaland. Nya regn följde några dagar senare, så de platser som fick 30 mm eller mer på ett dygn i månadens mitt var dessa:

33 mm i Uddevalla i Bohuslän den 11,

30 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland den 11,

41 mm i Borås i västra Västergötland (månadens största officiella dygnsmängd) den 14,

34 mm i Lidhult i sydvästra Småland den 14,

33 mm i Hid i sydvästra Västergötland den 14,

30 mm i Rångedala öster om Borås i Västergötland den 14,

30 mm i Sjötofta i södra Västergötland den 14

och 38 mm i Torup i inre Halland den 15.

Efter allt detta regn på bara några dagar följde varning för höga flöden i små vattendrag i inre Halland och södra Västergötland, men bara kortvarigt den 15–16. Även i början av månaden förekom varning för höga flöden i vissa vattendrag, och det som en rest från december. En efter en plockades dock de flödevarningarna bort: Upperudsälven med biflöden i Dalsland hade varning till den 1, Fyrisån i Uppland till den 3, Byälven i Värmland till den 5 och Eskilstunaån i Södermanland hade varning för högt flöde till och med den 7.

Extremdygnet den 15 januari

Så kom den då, dagen som i förväg såg ut att kunna bli något utöver det mesta vi sett i svensk januariväderstatistik. Mildluften var så pass rejäl att det svenska januarirekordet på 12,4 grader från Allgunnen i östra Småland den 5 januari 1973 låg pyrt till. Riktigt så milt blev det nu inte, men den 15 slogs det dock många lokala januarirekord för stationer som har åtminstone 70 år på nacken:

12,1 grader i Oskarshamn vid Smålandskusten mot tidigare 11,9 grader den 9 januari 2007 (startår 1938)

11,8 grader i Kristianstad i nordvästra Skåne mot tidigare 11,6 grader den 6 januari 1975 (startår 1878)

11,8 grader i Harstena vid Östgötakusten mot tidigare 11,7 grader den 9–10 januari 2007 (startår 1942)

11,2 grader i Örebro är rekord igen för det gamla var ju bara en vecka gammalt

11,2 grader i Målilla i östra Småland mot tidigare 11,0 grader den 16 januari 1989 (startår 1946)

10,8 grader i Ölands norra udde mot tidigare 10,7 grader den 9 januari 2007 (startår 1851)

och 11,0 grader i Stockholm är en tangering av rekordet den 10 januari 2007 (startår 1756)

Det är tretton år sedan det var lika milt som i år i januari, för den 9 januari 2007 hade Norrköping i Östergötland och Gladhammar utanför Västervik i östra Småland exakt lika varmt, 12,1 grader. Även om den högst uppmätta temperaturen den 15 inte nådde svenskt rekord gjorde ett annat temperaturmått det. Med smått osannolika 10,6 grader som dygnsmedeltemperatur i Oskarshamn den 15 sattes ett nytt svenskt rekord för januari. Det tidigare januarirekordet för hög dygnsmedeltemperatur löd på 10,0 grader i Valdemarsvik i östra Östergöltland den 3 januari 1992. Per definition innebär det att Oskarshamn hade ett dygn med meteorologisk sommar, för dygnsmedeltemperatur över 10 grader räknas ju som sommar. Om det sedan upplevs som sommar är ju en helt annan sak, för olika vädersituationer med samma dygnsmedeltemperatur kan upplevas väldigt olika. 10 grader dygnet runt är ju något helt annat än 20 grader på dagen och 0 grader på natten som kanske också ger dygnsmedeltemperaturen 10 grader.

Det var blåsigt också, där det lokalt var mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) med toppnoteringen 23 m/s på Visby flygplats på Gotland på tidiga morgonen den 15.

Fortsatt milt gav oförändrat årstidsläge

Nästa mildluftsattack hade siktet inställt längre norrut. Med extra hjälp av föhneffekt tangerades januarirekorden för dessa minst 70-åriga mätserier i mellersta Norrland den 20–21:

9,8 grader i Frösön i Jämtland är en tangering av rekordet från den 10 – 11 januari 1971 (startår 1860 för den kopplade Östersund/Frösön-serien)

11,0 grader på Sundsvalls flygplats i Medelpad är en tangering av rekordet från den 28 januari 1992 (startår 1943)

Därtill hade några platser, för övrigt samma platser som den 5, varmast i januari sedan 1971. Det gäller Forse i sydvästra Ångermanland med 9,4 grader den 21 och Junsele i nordvästra Ångermanland med 9,0 grader den 21. Allra varmast var det dock i Norderön i Jämtland med 11,3 grader den 20. Det är lika varmt som det var i Jämtland för bara två år sedan då Sylarna i Jämtlandsfjällen hade den 27 januari 2017. Därmed känns det helt naturligt att här och nu presentera månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna:

I Götaland 12,1 grader i tidigare nämnda Oskarshamn den 15,

i Svealand 11,4 grader i Floda i inre västra Södermanland den 15,

i södra Norrland 11,3 grader i nyss nämnda Norderön den 20

och i norra Norrland 9,0 grader i Älvsbyn i södra Norrbotten den 2.

Och svar ja, det blåste rätt rejält även dessa milda dagar. Toppnoteringen för högst byvind i inlandet denna gång blev 23 m/s i Gubbhögen norr om Strömsund i norra Jämtland kring midnatt den 20–21.

Vinterns ankomst har stått helt still sedan den 29 november då den tog ett stort kliv ner över i stort sett resterande del av Svealand och vidare ner över delar av Götaland. Men det var verkligen på håret då, för det var en mestadels exakt fem dygn lång svit från den 29 november till och med den 3 december med dygnsmedeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn som gjorde att kung Bore kunde ta det klivet. Hade den sviten varit ett dygn kortare hade det fortsatt varit höst i hela Götaland och främst östra Svealand också. En såväl fascinerande som kanske smått oroväckande tanke?

Äntligen!

Äntligen snö alltså. Med lite kallare väder i norr i slutet av månaden föll nederbörden mer som snö än tidigare under månaden. Det började dock med mest regn när Ankarvattnet och Merkenes bägge noterade 33 mm dygnet den 20, alltså från morgonen den 20 till morgonen den 21. I Ankarvattnet sjönk snödjupet det dygnet från 55 cm till 45 cm, och något liknande gällde säkerligen i Merkenes, som dock inte observerar snödjup utan bara nederbördsmängd.

Dygnet därpå var det kallare och därmed föll det mer som snö, vilket gav Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen en snödjupsökning på 23 cm, från 60 cm mot morgonen den 21 till 83 cm morgonen därpå, och Ankarvattnet en ökning på 20 cm, från 45 cm till 65 cm. I smält form föll det under det dygnet 8 mm i Storlien-Storvallen och 19 mm i Ankarvattnet.

Just snödjup och nederbördsmängd i Storlien-Storvallen dessa två dygn visar hur mycket det kan skilja och hur olika det slår beroende på vilken nederbördsform det är. Nederbördsdygnet den 20 föll 19 mm där, vilket resulterade i en snödjupsminskning på 15 cm. Dygnet därpå föll endast 8 mm, men då ökade istället snödjupet med 23 cm. Annat som kan påverka snödjupets tjocklek än nederbörd som faller är givetvis om det blåser, så att snö som lagt sig omfördelas eller packas ihop. Efter en period med vindsvagt och kallt väder där fluffig snö lagt sig ”försiktigt på hög” kan exempelvis en vindökning räcka för att ge en markant snödjupsminskning även om det kanske ändå fortsatt snöar och är köldgrader. Så tumregeln att 1 mm ger 1 cm mer snö stämmer långtifrån alltid.

Den 25 började kallare luft få greppet längst i norr, och söder därom nådde ett snöfall in västerifrån. På morgon den 26 hade snödjupet i Ankarvattnet ökat med 20 cm sedan morgon innan, från 85 cm till 105 cm, och det med hjälp av 27 mm nederbörd under dygnet den 25.

Det blev efterhand ett ganska envetet och närapå stillaliggande snöfall i norra Norrland den 26–28, och sedan med påspädning söderifrån den 28–29 med ett regn som slog över i snö när det nådde upp över södra Norrland. Delvis dröjde sig snöandet kvar månaden ut dessutom. De största mängderna kom in mot Ångermanlands- och Medelpadskusten den 29 då regnet var på väg att slå över i snö. Här de platser som fick 30 mm eller mer det dygnet:

36 mm i Härnösand i sydöstra Ångermanland,

33 mm i Nora-Östanö i sydöstra Ångermanland

och 30 mm i Stordalen-Midlanda i östra Medelpad.

I Härnösand var det mycket blött, för 36 mm i smält form gjorde bara att snödjupet ökade från 1 cm till 8 cm. Samma i Stordalen-Midlanda som gick från 4 cm till 10 cm. Däremot var det mer snöinslag i Nora-Östanö som gick från 8 cm till 33 cm det dygnet. Det är en snödjupsökning på 25 cm på ett dygn, och därmed månadens officiellt största snödjupsökning på ett dygn i landet. Lika mycket ökade snödjupet samma dygn i Torrböle i nordligaste Ångermanland. För att komplettera listan med officiella snödjupsökning på 20 cm eller mer på ett dygn under januari återstår två att redovisa: 20 cm i Åsarna i södra Jämtland när 25 cm den 29 blev till 45 cm den 30 samt 21 cm i Esrange öster om Kiruna i norra Lappland när man gick från 61 cm den 30 till 82 cm den 31.

Snörikt i fjällen

Gott om snö i fjällvärlden, men i söder och långt norrut upp längs Norrlandskusten har annars snöbristen varit påtaglig under hela eller större delen av månaden. Snötäckets sydliga gräns har i grova drag legat oförändrad under månaden, ungefär från mellersta Värmland via södra Dalarna till inre Hälsingland. Norr därom har snödjupet ökat och minskat i takt med mildluftens variation, där töväder dygnet runt ibland förvandlat snötäckt mark till rena rama skridskobanorna. Så ishalka, antingen beroende på regn på kalla ytor eller beroende på allmänt töväder eller beroende på återfrysning, har av och till gett besvärligt väglag i norr. Antalet halktillfällen i söder har däremot varit helt klart begränsade under januari, som ju oftast inte bjudit på köldgrader ens nattetid. Snöbristen hade dessutom säkerligen varit ett än mer diskuterat ämne om det inte vore för vinterns tidiga entré i norr med snö och kyla i oktober och november, för sedan början av december har ju mildvädret varit på tapeten mest hela tiden i så gott som hela landet.

Månadens största snödjup i de olika landsdelarna blev till slut följande:

I norra Norrland 169 cm i Katterjkåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 24,

i södra Norrland 110 cm i Ankarvattnet den 27–28,

i Svealand 80 cm i Gördalen i norra Dalarna den 31

och i Götaland 9 cm i Svinhult i sydligaste Östergötland den 31.

Katterjåkks notering är januarihögst för deras del sedan 180 cm i januari 1997. Snötillgången i Götaland kräver också några extra ord. Natten till den sista januari föll några centimeter och lokalt uppåt en decimeter på sina håll i Götaland, främst i ett stråk från norra Västergötland in över gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Det var månadens enda egentliga snöfall värd namnet i Götaland. Innan dess hade endast Rörvik söder om Sävsjö i inre Småland ett observerat snötäcke, och det med ynka 1 cm den 4–5.

Bristen på havsis har också varit påtaglig, och det är först under månadens sista tredjedel som isen på allvar börjat byggas på lite i norra Bottenviken. Men ändå är det ännu en extremt lindrig isvinter, men då återstår dock en stor del av vintern eftersom väderåret ännu inte ”vänt”.

Kyla längst i norr

Så kom den då äntligen, vinterkylan. Men bara till landets nordligaste delar, och det främst den 25–29. Lokalt sjönk temperaturen under 30 minusgrader, och det blev till slut till och med ett nytt säsongslägsta. Det gamla hade stått sig ända sedan den 11 november i fjol då Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen hade 34,6 minusgrader. I övriga delar av landet är det lite olika vilken natt som ”råkat” bli kallast denna milda januarimånad, och månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna får bli avslutningen för denna omfattande januariväderkrönika:

I norra Norrland 36,1 minusgrader i Karesuando den 27,

i södra Norrland 22,8 minusgrader i Ljusnedal i västra Härjedalen den 10,

i Svealand 20,0 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 11

och i Götaland 8,4 minusgrader i Hagshult i västra Småland den 5.

Externa källor: StormGeo, SMHI