En rejält varm midsommar följdes av varmare juniväder än brukligt och delvis var det även ostadigt månaden ut. Men innan, fram till den 22 ungefär, var det mer blandat svenskt sommarväder som gällde. En övervägande varm och torr månad så långt, men även med svala och ostadiga inslag. Däribland ett mycket kraftigt regn som drog åt nordost över norra Norrland den 18. Månadens kraftigaste skur kom några dagar tidigare i Närke där det stundtals var skyfall, alltså 1 mm per minut som gällde. Kraftiga åskskurar förekom lokalt även i slutet av månaden, såsom i Halland den 26 och i Norrbotten och på Gotland den 30.

Lokala regnrekord, men även lokala värmerekord under månaden, inte minst över och strax efter midsommar när värmen slog till med full och fuktig kraft. Likt i fjol, juni 2021 alltså, blev junis högsta temperatur ovanligt hög, men om den likt fjolåret står sig som högst även när sommaren är över återstår att se. Jag tvivlar på det, men bäst att avvakta och se  vad vädergudarna väljer att blanda ihop för sommarbrygd åt oss nu i juli och senare in i augusti.

Sommarbrygden juni är däremot en avslutad process och det receptet är lagt till arkivet. Det många nog lär minnas mest i det receptet är solen och värmen över midsommar. Övervägande soligt och varmt i hela landet är sällan vi har. Speciellt om kravet är att det ska lyckas inträffa just en specifik dag, men i år hände det alltså. Lokalt var midsommaraftonen rekordvarm, bland annat i Göteborg och Halmstad.

Värmeböljan på slutet gav varm månad

Långt in i månaden låg medeltemperaturen skapligt nära det normala i juni, men så plötsligt kom den. Värmen alltså, som inför och över midsommarhelgen etablerade sig i hela landet, och sedan delvis hängde i månaden ut. Det gjorde att månaden som helhet blev klart varmare än normalt sett till referensperioden 1991–2020. I större delen av landet blev månaden 1–3 grader varmare än normalt, med i snitt minst avvikelse i sydvästra Sverige.

Det har varit gott om varma junimånader på senare år, så för att backa tillbaka till senaste gången juni var varmare än i år är det 2021 och/eller 2020 som gäller. Kallare juni än i år var det senast 2019 i norr, och än mer 2018, medan det i söder är tillbaka till 2017 som gäller. Dock finns, som nästan alltid, lokala undantag. För årets juni gäller det Gävle i Gästrikland, för deras månadsmedeltemperatur på 17,2 grader är tangerat junirekord med 1917 i den mätserie som inleddes 1859.

Högst månadsmedeltemperatur i landet i juni hade Stockholm och Ölands norra udde med 18,1 grader, vilket för huvudstadens del är 2,4 grader över det normala sett till referensperioden 1991–2020 och för Ölands norra uddes del 2,9 grader över normalt. Kallast var det i Tarfala i norra Lapplandsfjällen, men snittemperaturen 4,9 grader är ändå 1,1 grad över normalt för deras del. Störst avvikelse från normalvärdet hade redan nämnda Gävle, för deras 17,2 grader mot normala 13,8 grader ger ett överskott på hela 3,4 grader. Minst överskott, 0,8 grader över normalt, hade en kvartett platser i söder, nämligen Måseskär vid Bohuskusten (15,5 grader mot normala 14,7 grader), Hanö utanför Blekinges kust (15,2 grader mot 14,4 grader), Vinga i den västgötska skärgården utanför Göteborg (15,6 grader mot 14,8 grader) och Landvetter flygplats öster om Göteborg i Västergötland (14,9 grader mot normala 14,1 grader).

Övervägande torrt, men lokalt ändå rekordblött

Sommarregn fördelas oftast ojämnt, för det handlar ju så här års mestadels om skurar som till sin karaktär ju är lokala. Sammantaget för hela juni är det torrt väder som övervägt i främst landets södra halva. Delvis har mindre än hälften kommit av vad som normalt faller i juni sett till referensåren 1991–2020. I norr är bilden mer varierad, med alltifrån dubbla normalmängden till ungefär hälften.

Även de senaste årens junimånader har varit väldigt varierande med såväl blött som torrt i olika delar av landet olika år, så delvis räcker det med att bara tillbaka till 2021, 2020, 2019, 2018, 2017 eller 2016 för att hitta såväl blötare som torrare junimånader än i år. Lokalt är det dock längre sedan det var lika blött eller torrt i juni som i år. Exempelvis i Målilla i östra Småland där 13 mm är några få millimeter mindre än de 16 mm som de fick 2018 och därmed torrast sedan junirekordet 1,2 mm 1992.

I södra Västerbotten blev juni rekordblöt i Vindeln med 106 mm mot tidigare 101 mm 1989. Startår är 1945 för mätserien i Vindeln-Sunnansjönäs ihopkopplad med Hällnäs-Lund strax norr om Vindeln. Det mesta av månadens regn i Vindeln kom på bara ett dygn, för det föll hela 60 mm där den 18. Rekord även det, med mer om det senare i denna digra månadssammanställning.

I millimeter räknat fick Koler väster om Piteå i södra Norrbotten mest regn i landet i juni med 123 mm, vilket är 191 % av deras normala junimängd på 64 mm, medan Ölands norra udde fick minst med endast 9 mm, vilket motsvarar 23 % av deras normala 40 mm. I procent av normalt fick däremot Moheda nordväst om Växjö i Småland minst, för 12 mm mot normala 76 mm innebär 16 %, och Vänge mitt på inre Gotland fick mest där 83 mm mot normala 41 mm ger 204 %. För såväl Vänges som Kolers del föll mycket av månadens regn under det sista åskrika dygnet av månaden, så mer om de stora mängderna då (66 mm respektive 60 mm) mot slutet av denna fullmatade och stundtals regntyngda junikrönika.

Något soligare än brukligt

I så gott som hela landet sken solen något mer än vanligt under juni. Två platser sticker dock ut åt vartdera hållet, och det är Göteborg som enda plats i landet med mindre solskenstid än brukligt, och åt andra hållet Tarfala med klart mest sol jämfört normalvärdet. Med bred marginal var man där först ut att nå normal solskenstid i juni, för det gjorde man redan efter 19 dygn, medan de närmast följande på den listan gjorde samma sak först en vecka senare.

Bland de fåtal solskensmätare som finns runtom i landet sken solen flitigast i Hoburg på sydligaste Gotland med 348 timmar medan Storlien i Jämtlandsfjällen med 180 timmar fick färst soltimmar i juni. I procent av normalt räknat fick alltså Göteborg minst, 222 timmar mot normala 242 timmar, vilket motsvarar 92 %, medan Tarfala fick mest med 154 %, 266 timmar mot normala 172 timmar. Solen sken dock ej rekordmycket i Tarfala, för deras junirekord lyder på 286 timmar från 2020.

Något mindre byigt än vanligt

Byigheten i vinden har under juni månad varit något mindre än brukligt i större delen av landet, men lokalt i främst norra Norrland har det blåst lite mer än vanligt. Inga större avvikelser dock, så större delen av landet kan klassas in i kategorin ”normalt” vad gäller vindbyar.

Inga stormvindar noterades i landet i juni. Högst medelvind för fjällstationer uppmättes till 21 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen vid lunchtid den 5, och högst medelvind för kuststationer blev 16 m/s i Väderöarna vid norra Bohuskusten på sena eftermiddagen den 18.

Inga kraftiga vindbyar finns heller att redovisa för inlandstationer, utan där är månadens kraftigaste vindby 19 m/s i Norsjö i nordvästra Västerbotten på eftermiddagen den 23. För kuststationer blev månadens högsta byvind 20 m/s i Hanö på sena eftermiddagen den 12 och i fjällen som mest stormbyar på 32 m/s i Tarfala på tidiga morgonen den 7.

Efter en allmänt övergripande inledning på denna digra krönika är nu klockan slagen för att övergå till att redovisa vädret i skapligt kronologisk ordning från start till mål för den svenska vädermånaden anno juni 2022.

Ostadig inledning följdes av tillfällig värme

Juni inleddes snurrigt, för det var ett allmänt ostadigt väderläge med mycket moln och stråk med regn som snurrade runt över landet under de inledande dygnen. Lokalt föll dryga 20 mm som mest dessa dygn, där två platser noterade 30 mm eller mer:

34 mm i Hennan i nordvästra Hälsingland den 2

och 30 mm i Parkalompolo i nordligaste Norrbotten den 3.

Sedan följde ett par dagar med stabilare, soligare och varmare väder. Pingstdagen den 5 blev årets dittills varmaste dag i landet med 27,4 grader i Gladhammar väster om Västervik i östra Småland. Den dagen var mycket solig i främst Götaland. Nationaldagen dagen därpå bjöd på moln söderifrån, medan det var mest sol som gällde från Mälardalen och norrut. Inte fullt lika varmt den 6 som den 5.

Molnen söderifrån den 6 var början på nya områden med regn och skurar från sydväst.

Dock inga större mängder, utan cirka 20 mm som mest. En dryg vecka in i månaden kändes det som om vädret ännu inte bestämt sig för vilken riktning det skulle ta vidare in i sommaren. På sätt och vis var början av juni en fortsättning på en tämligen mellanmjölkig maj. Utan någon rejäl värme blev det nämligen inte några större regnmängder, så det var övervägande torrt trots en eller allmänt ostadig väderregim.

Skyfall i Närke

I månadens mitt började det allmänt bli lite varmare, och oftast med Gladhammar i topp. Hela sju av åtta dagar perioden den 10–17 noterades högst temperatur i just Gladhammar, så därav namnet eller?

Med en smått stigande sommarvärme blev det även mer krut i regnskurarna. Vid lunchtid den 16 vräkte regnet ner över Kilsbergen-Suttarboda i västra Närke. Under halvtimmen 11.45–12.15 kom det hela 36 mm och på timmen 11.30–12.30 föll det 45 mm. För att klassas som skyfall krävs att det faller minst 1 mm per minut eller minst 50 mm på en timme, så åtminstone en stund där och då var det helt klart skyfall. Sammanlagt för hela dygnet den 16 föll det 50 mm i Kilsbergen-Suttarboda.

Ett band med regn följt av en band med delvis kraftiga regn- och åskskurar drog sakta åt nordost över Norrland den 18–19. Främst i gränstrakterna Lappland–Västerbotten fick många platser 30 mm eller mer dygnet den 18 (för nederbördsdygnet den 18 avslutas ju först klockan 8 på morgonen den 19):

63 mm i Lycksele i sydöstra Lappland,

60 mm i Vindeln-Sunnansjönäs,

53 mm i Gunnarn öster om Storuman i södra Lappland,

49 mm i Malkälen norr om Vindeln i södra Västerbotten,

47 mm i Petisträsk norr om Malkälen i Västerbotten,

41 mm i Latikberg öster om Vilhelmina i södra Lappland,

38 mm i Fredrika i sydostligaste Lappland öster om Åsele,

32 mm i Rusksele norr om Lycksele i södra Lappland,

31 mm i Åsele i sydvästra Lappland,

31 mm i Granö väster om Vindeln i södra Västerbotten

och 30 mm i Vilhelmina i södra Lappland.

Bland dessa var det två platser med minst 70-åriga mätserier som noterade nya junirekord för störst dygnsnederbördsmängd, bägge med mätningar sedan 1945 för övrigt:

63 mm i Lycksele mot tidigare endast 38 mm den 5 juni 1994 och deras näst blötaste dygn oavsett månad efter rekordet 64 mm den 10 september 1949.

60 mm i Vindeln-Sunnansjönäs är inte bara junirekord utan även dygnsnederbördsmängd oavsett månad mot tidigare 59 mm den 7 september 2011.

Bara något dygn senare var det Sydsveriges del att få ta del av kraftiga regn- och åskskurar. Det var i gränsen mot hettan längre söderut i Europa som kraftiga regn- och åskskurar passerade Skåne och gav 30 mm eller mer på följande platser dygnet den 20:

38 mm i Vomb i centrala södra Skåne,

38 mm i Osby i nordligaste Skåne,

31 mm i Norra Ströö i nordöstra Skåne norr om Kristianstad

och 30 mm i Hörby mitt i Skåne.

Kyliga nätter långt söderut

Bara dagar innan värmebölja ntog över till midsommar var det kyliga nätter långt söderut i landet. Med neråt en ynka plusgrad i luften som lägst var det kanske till och med markfrost på utsatta ställe dessa nätter. Månadens lägsta temperatur i landets olika delar blev:

I norra Norrland 5,4 minusgrader i Tarfala den 9,

i södra Norrland 3,7 minusgrader i såväl Börtnan i södra Jämtland som i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 6,

i Svealand 1,3 grader i såväl Särna i nordvästligaste Dalarna som i Älvdalen i norra Dalarna den 19

och i Götaland 1,0 grader i Horn i sydligaste Östergötland den 20.

Dagarna före midsommar var det inte någon värme att tala om, och även nätterna var delvis kalla. Sista natten med frost någonstans i landet i juni inträffade den 22 med som lägst 1,6 minusgrader i Ljusnedal i västra Härjedalen. Innan dess bjöd juninätterna på lokala minusgrader även den 5–11, den 16–17 och den 19.

”Sommar, sommar, sommar…”

När maj blev juni hade sommaren redan anlänt till stora delar av södra och östra Sverige. Steg för steg togs mindre områden allt närmare fjällkedjan över av sommaren den 4–10. När sedan värmen gjorde entré inför midsommarhelgen tog sommaren sitt sista kliv upp i fjällen också. Officiellt sist ut att få meteorologisk sommar i år var en kvartett i norra Lapplandsfjällen, nämligen Tarfala, Ritsem, Katterjåkk och Stora Sjöfallet. Dessa fyra fick sommar på midsommardagen den 25. Därmed stänger jag årstidsbevakningen för nu, och öppnar den igen den 1 augusti, som per definition är första möjliga datum för meteorologisk höst.

Årets första dag med 25 grader eller mer i landet inträffade redan i maj. Men det var i Götaland det, så för Svealands del dröjde det till den 17 juni innan högsommarvärmen gjorde sin första entré, och för södra Norrlands del skedde det den 21 och i norra Norrland på midsommarafton den 24.

Puh, sicken midsommarvärme vi fick

Långt i förväg såg det ut som om midsommarhelgen skulle bli ostadig och främst i norr även sval. Men ju närmare vi kom desto tydligare var det att solen, värmen och torkan skulle ha övertaget. Det blev också en mycket solig och varm midsommarhelg, där såväl värmen som solen först var lite trevande längst i norr.

Midsommaraftonen den 24 blev årets dittills varmaste dag i så gott som hela landet. Dessutom årets första 30-gradersdag med 30,1 grader i Göteborg i topp. Det är den varmaste midsommaraftonen där sedan mätningarna inleddes 1881. Även på andra håll var midsommaraftonen lokalt rekordvarm, såsom i halländska Halmstad med 29,1 grader, i Örskär vid norra Upplandskusten med 28,8 grader och i Storlien-Storvallen med 26,2 grader. Årets midsommaraftonsvärme berörde nästan hela landet, för lokalt var det högsommarvarmt (25 grader eller mer) upp till södra Norrbotten och södra Lappland. På midsommardagen den 25 blev det sedan ännu varmare på de flesta håll i landet.

Midsommaraftnar med lokalt 30-gradig värme händer lite då och då, och det räcker faktiskt med att backa tillbaka till 2020 för att hitta en varmare midsommarafton än årets, då med 30,3 grader i Östmark-Åsarna i norra Värmland i topp. Historiskt sett är det två midsommaraftnar som sticker ut extra mycket gällande värme, och det är 1935 med 35,0 grader i Sveg i Härjedalen som högst och 1970 med 34,4 grader i Köping i Västmanland i topp.

Några topp- och bottennoteringar från årets midsommarafton den 24:

Varmast: 30,1 grader i Göteborg, Västergötland

Kallast: 2,6 grader i Tarfala, Lappland

Blötast under dagen (klockan 08–20): – [ingen mätbar nederbörd alls i landet]

Blötast under dygnet (fram till 08 morgonen den 25): 0,1 mm i Abisko, Lappland (som enda officiella stationen med mätbar nederbörd under dygnet)

Mest solskenstid: 19,0 timmar i Östersund, Jämtland

Högst medelvind: 17,5 m/s i Stekenjokk, Lappland

Högst byvind: 21,7 m/s i Tarfala, Lappland

Motsvarande uppgifter för midsommardagen den 25 lyder:

Varmast: 32,8 grader i Mariestad, Västergötland

Kallast: 3,7 grader i Nikkaluokta, Lappland

Blötast under dagen (klockan 08–20): 1,7 mm i Blomskog, Värmland

Blötast under dygnet (fram till 08 morgonen den 26): 13,2 mm i Karesuando, Lappland

Mest solskenstid: 18,6 timmar i Luleå, Norrbotten

Högst medelvind: 14,2 m/s i Blåhammaren, Jämtland

Högst byvind: 18,1 m/s i Blåhammaren, Jämtland

33-gradig värmebölja

Värmen kulminerade den 25–28 med den högsta noteringen på ”annandag midsommar” den 26. Men det började så smått redan dagen före midsommar med en daglig revidering av årshögstanoteringen i landet. Först till 28,5 grader i Gladhammar den 23, följt av Göteborgs 30,1 grader på midsommarafton den 24 för att sedan kulminera i Mariestad vid Vänerns östra strand i Västergötland, där det först blev 32,8 grader på midsommardagen den 25 och 33,3 grader varmt den 26.

Sammantaget var det 25 grader varmt åtminstone någonstans i landet under exakt hälften av månadens dagar, varav samtliga den 23 och framåt. Sex av dessa dagar bjöd även på 30 grader eller mer om högst. Här månadens högsta temperatur i landet fyra olika delar:

I Götaland 33,3 grader i redan nämnda Mariestad den 26,

i Svealand 32,3 grader i Örebro i Närke den 27,

i södra Norrland 32,2 grader i Torpshammar i inre Medelpad den 26

och i norra Norrland 31,9 grader på Skellefteå flygplats i Västerbotten den 26.

För andra året i rad har juni bjudit på osedvanlig värme, för i fjol, 2021 alltså, var det hela 34,6 grader som högst, det i småländska Målilla såväl den 18 som den 19 juni. Den noteringen stod sig även som 2021 års högsta temperatur, men om Mariestads juninotering i år kommer lyckas med samma sak återstår att se. Det normala är ju att årets högsta temperatur inträffar i juli eller augusti, men om sommarvärmen slår till tidigt är även juni en årshögstakandidat.

Lokalt var det rekordvarmt i samband med värmeböljan. Följande platser med minst 70-åriga mätserier noterade nya junirekord:

32,1 grader i Junsele i västra Ångermanland den 26 mot tidigare 32,0 grader på midsommarafton den 21 juni 1935 (startår 1899)

31,6 grader i Gotska Sandön på norra Östersjön norr om Gotland den 27 mot tidigare 31,2 grader den 21 juni 1917 (startår 1879)

30,9 grader i Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen den 27 mot tidigare 30,6 grader den 11 juni 2011 (startår 1887)

28,8 grader i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen den 27 mot tidigare 28,5 grader den 11 juni 2011 och den 19 juni 1966 (startår 1950)

29,1 grader i Holmön utanför Umeå vid Västerbottenskusten den 30 mot tidigare 27,0 grader den 24 juni 1867 (startår 1849 för den kopplade mätserien Holmögadd/Holmön)

Gotska Sandön 31,6 grader är även tangerat rekord oavsett månad med den 11 juli 2010. Dock bör kanske nämnas att deras 31,2 grader den 21 juni 1917 avlästes innan maximitermometer infördes på stationen 1929. Så kanske att det var ännu varmare 1917 än nu, men det kommer vi tyvärr aldrig få veta. 

På många andra håll var det visserligen inte rekordvarmt, men däremot osedvanligt varmt och varmast i juni sedan åtskilliga decennier, såsom exempelvis 31,7 grader i Uppsala i Uppland den 27 (varmast sedan 1947), 30,9 grader i Gävle i Gästrikland den 27 (varmast sedan 1973) och 32,3 grader i Örebro (varmast sedan 1970).

Med värmen kom även fukten, så det var verkligen en rejäl omställning från tidigare i juni. Det blev tydligt kännbart att vi i samband med midsommar klev rakt in i högsommaren, och på sätt och vis där och då öppnade dörren till den andra halvan av sommaren. För det är normalt så att sommaren har en andra halva som är fuktigare och ostadigare än inledningen, och i år kom tydligen det skiftet på själva midsommarafton. För även om det blev lite svalare i främst sydväst veckan efter midsommar, eller kanske rättare sagt mindre varmt, var luften fortsatt fuktig och därmed ”känns” värmen mer än om luften är torr.

Tropiska nätter

En natt eller ett dygn benämns som tropiskt när temperaturen aldrig når under 20 grader. Årets första tropiska natt, tillika ett tropiskt dygn, noterades i Mariestad den 26. För mellan deras 32,8 grader på midsommardagen den 25 och deras 33,3 grader den 26 nådde temperaturen aldrig lägre än 22,6 grader. Det är en osedvanligt hög minimitemperatur för att vara redan i juni. Årets andra tropiska dygn noterades i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge natten därpå, den 27 alltså, med exakt 20,0 grader som lägst.

Årets hittills tredje och junis sista tropiska dygn kom den 28 i Gotska Sandön med 21,5 grader, i Östergarnsholm utanför östra Gotland med 20,8 grader och i Fårösund-Ar på nordligaste Gotland med 20,8 grader. Under natten till den 27 hade även Oxelösund vid Södermanlandskusten, Ölands norra udde och Harstena i Gryts norra skärgård i Östergötland aldrig under 20 grader, men där sjönk sedan temperaturen under dagen den 28 när svalare luft svepta in västerifrån. Tropisk natt för det tre platser alltså, men inte något tropiskt dygn.

Långtifrån någon tropisk nattvärme, men juni månads högsta minimitemperatur i landet en natt, stod Tarfala för med 8,5 grader den 27.

Månadsfinal med mycket åska

Som så ofta förr avslutades värmeböljans mest intensiva del med buller och bång. Det byggs upp med alltmer värme och fukt under en värmeböljas gång, så när sedan kallare och torrare luft tar över ökar kontrasterna varvid det är som upplagt för ”mycket väder”. Ju större kontraster det är gällande temperatur och luftfuktighet i höjd- eller sidled desto större är sannolikheten för kraftiga regn- och åskskurar. Så att en värmebölja avslutas med att åskan brakar loss med full kraft är snarare regel än undantag.

Redan på midsommardagen den 25 började lokala regn- och åskskurar dyka upp över landets västligaste delar. Solen och värmen höll till stor del emot den 25–28, men det började även dyka upp lokala åskväder inne i själva varmluften också, så kallade värmeåskväder. Den 26 bildades just ett kraftigt värmeåskväder över inre Halland, och enligt en privat mätning föll cirka 130 mm på bara två timmar i Simlångsdalen. I västgötska Trollhättan blev sedan cirka 30 000 abonnenter strömlösa efter blixtnedslag den 27.

Efter en flera dagar lång kamp började bandet med regn- och åskskurar långsamt förskjutas österut när svalare luft tryckte på västerifrån den 27, vilket gav en tillfällig temperatursänkning i främst västra Götaland den 28–29. Längs ett slingrande band nordsydligt genom landet förekom kraftiga regn- och åskskurar som lokalt gav 30 mm eller mer under månadens avslutande dygn:

34 mm i Börtnan den 28,

33 mm i Glommersträsk i ostligaste delen av mellersta Lappland den 29,

66 mm i Vänge den 30 (månadens största officiella dygnsmängd)

och 60 mm i Koler den 30.

För Vänges del är 66 mm deras blötaste junidygn och deras näst blötaste dygn oavsett månad: Mätningarna inleddes där i april 1991, så i mina ögon är det en alltför kort mätserie för att slå på stora rekordtrumman för. Även Kolers mätserie med start i september 1975 är lite för kort för att jag ska reagera, men även där var det nytt junirekord och deras näst blötaste dygn oavsett månad.

Alltid bra att tänka på när det handlar om uppmätta regnmängder i samband med kraftiga skurar är att skurar i sig är väldigt lokala. Det kan skilja mycket från en by till grannbyn, och sannolikheten att de kraftigaste skurarna hamnar just över en av landets officiella nederbördsstationer är försvinnande liten. De regnmängder som jag redovisar kanske bara är en del av ett gigantiskt isberg, eller så här års kanske snarare en av alla nålar i höstacken där en nål heter Simlångsdalen.

Visserligen åskade det en del även tidigare i juni, men det var dygnen den 26–30 som var de mest åskfrekventa. Allra flest blixtar registrerade utan tvekan månadens sista dygn den 30, för då mullrade det dryga 17 600 gånger. Främst var det norra och mellersta Norrlands inland som berördes av åska i det band av delvis kraftiga skurar som låg slingrandes från norra Norrlands inland ner till Östersjön. Månadens näst mest åskfrekventa dygn kinträffade den 28 med dryga 7 200 blixtar, följt av den 27 med närapå 6 900 blixtar och den 26 av dryga 5 100 blixtar. Totalt under hela juni månad registrerades 50 870 blixtar i landet.

Vårflod i norr månaden ut

Med uppåt 30-gradig värme i hela landet så här i slutet av juni känns snösäsongen väldigt avlägsen. Men det låg ändå en hel del snö kvar i främst Lapplandsfjällen när månaden inleddes. Månadens största officiella snödjup blev 72 cm i Katterjåkk den 1, och det är den enda plats i landet som hade officiellt snötäcke i juni. Men sedan smälte det fort, och efter den 13 fanns inget mätbart snötäcke kvar ens där.

Den vårflod i norr som hade inletts i maj fortsatte in i början av juni. Kvar från maj fanns två utfärdade varningar för höga flöden, varefter det utfärdades flera nya i början av juni. En vecka in i juni lugnade sig vårfloden något, för att sedan ta ny fart i fjällen igen i samband med värmen över och efter midsommar.

Här samtliga varningar gällande höga vårflöden som förekom i främst Lappland men även Norrbotten Västerbotten och Jämtland under juni:

Munioälven nedströms Karesuando fram till den 2,

nedre Torneälven mellan Pajala och Juoksengi fram till den 3,

Pärlälven den 1–7,

övre Juktån uppströms Fjosoken den 2–4,

övre Umeälven mellan Hemavan och Gardviken den 2–6,

Vindelälvenden 2–8 där olika delar berördes olika dagar,

Tärnaån med biflöden den 3–4,

Laisälven den 3–6,

mindre vattendrag i nordligaste Jämtlandsfjällen den 3–6,

Kaitumälven den 4–5,

övre Piteälven mellan Tjeggelvas och sammanflödet med Abmoälven/Varjisån den 4–9,

övre Torneälven mellan Torneträsk och sammanflödet med Rautasälven den 5–11 och åter från den 15,

västra Lapplandsfjällen från den 26,

Rautasälven från den 29

och Vuojatädno från den 29.

Fyra aktiva flödesvarningar alltså när juni nu blivit juli. Per definition varnas för höga flöden i vattendrag när flödesnivåer som återkommer i snitt en gång på ett intervall som är 5–25 år inträffar, eller omräknat 4–20 gånger på en hundraårsperiod om man tycker det är ett lättare sätt att tänka. Inga större följdverkningar rapporterades i samband med årets vårflod, som i stora delar av landet var tam för att sedan i maj och juni ta fart i främst fjällen och fjällnära områden.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier