November var till stor del varit en enda lång väntan, en väntan på att den nya vintern ska ta fart på allvar. Väntetiden kantades av övervägande torrt och milt väder, där snön till stor del, och solen till viss del, lyste med sin frånvaro.

Tidigt på natten den 22 november sattes också ett nytt svenskt rekord för låg relativ luftfuktighet, 4 % i Klövsjöhöjden i sydligaste Jämtland.

I ett allt varmare Sverige kan vi räkna med att milda höstar blir allt vanligare, men den fråga som är svårast att svara på är givetvis hur pass mild denna november var jämfört framtida decenniers. Det var osedvanligt torrt dock, såväl till nuvarande referensperiod sett som till ett framtida blötare vinterhalvår. Därmed är den nya vintersäsongens extrema snöbrist i år något som kanske kan förväntas allt mer sällan under de kommande decennierna så länge den nederbörd som faller kommer som snö även om det blir mildare.

Rekordmilt, medan torr-rekorden regnade bort

Det blev en mycket mild november i år, frånsett perioden 19–28 då delar av landet hade klart kallare än brukligt och då är det referensåren 1961–1990 man ännu jämför med. Sammantaget blev överskotten mot det normala störst i nordligaste Sverige med 3–8 grader, och i övrigt 1–4 grader och har stora likheter med november 2011. Andra varma novembermånader på senare år är 2015 och 2009 medan främst 2010 var kall. I nordligaste Lappland noterades nya novemberrekord för medeltemperatur (där startåret anges inom parentes) för tre platser:

Karesuando (1879) 2,0 minusgrader mot tidigare 2,4 minusgrader 1918,

Naimakka (1944) 1,5 minusgrader mot tidigare 2,3 minusgrader 2011

och Nikkaluokta (1950) 1,5 minusgrader mot tidigare 2,2 minusgrader 2011.

Rimligt är här att tro att även Naimakka och Nikkaluokta hade varmare nu än 1918, men helt säker kan man ju aldrig vara. I absoluta tal hade Falsterbo på den skånska sydvästspetsen varmast i landet i november med en medeltemperatur på 6,5 grader, medan Latnivaara nordväst om Gällivare i norra Lappland hade kallast med 4,6 minusgrader. Störst överskott noterades i Nikkaluokta med hela 8,9 grader, medan Falsterbo tillsammans med Landvetter flygplats utanför Göteborg hade minst överskott med 0,8 grader. Hela landet fick alltså varmare än normalt.

Det blev en övervägande torr eller mycket torr månad, där det bara lokalt i landets västligaste delar från Bohuslän i söder till Lappland i norr noterades mer nederbörd än normalt under månaden. Länge såg det ut att till och med att kunna bli enstaka torr-rekord, men två avslutande ostadiga dygn förstörde rekordchanserna. Exempelvis för landets äldsta mätserie i Uppsala, där man ännu efter 28 dygn ännu hade rekordtorrt, men rekordet regnade bort med råge de sista två dygnen. Minst nederbörd fick man i ett stråk från norra Uppland till Hälsingland. Allra minst i millimeter räknat föll i Delsbo i norra Hälsingland med 5,5 mm, vilket är 13 % av deras normalmängd på 44 mm, tätt följt av Gävle-Åbyggeby utanför Gävle med 6,5 mm vilket motsvarar 11 % av normalmängden 61 mm. Mest nederbörd föll i värmländska Töcksfors med 104 mm, medan Gördalen i norra Dalarna fick mest i procent räknat, för deras 98 mm är 136 % av normalmängden 72 mm. Det är svårt att på senare år hitta en november som varit lika torr som årets, men närmast kommer 2011.

Inledningsvis lyste solen med sin frånvaro i större delen av landet, men därefter jämnade det ut sig lite. Totalt sett bjöd månaden på mycket stora variationer i hur pass solig den blev, alltifrån väldigt lite, men ej rekordartat lite, till klart mer än brukligt. Exempelvis nådde Storlien-Visjövalen i Jämtlandsfjällen sina normala 32 timmar för hela november redan halvvägs in i månaden. Slutsumman där blev 63 timmar, vilket är mer än dubbelt mot normalt och bara aningens mindre än rekordet 67 timmar från 1968. Bland de fåtal solskensstationer som finns runtom i landet noterades mest sol i skånska Lund med 72 timmar, medan Kiruna i norra Lappland bara fick ihop 20 timmar, med det är ändå mer än deras normala 18 timmar.

Höstvärme och snösmältning

En kortvarig köldknäpp avslutade oktober, men när väl november inleddes var det mildluft och ett varierat antal plusgrader som gällde långt norrut i landet. Den snö som lagt sig i stora delar av Norrland och nordvästra Svealand gick därmed en tynande tillvaro till mötes, och utbredningen var som minst i landet den 18.

Månadens enda dygnsnederbördsmängder på 30 mm eller mer kom efter en vecka med övervägande gråmulet, disigt och dimmigt mildväder i hela landet där nederbördsmätarna visserligen var fuktiga i botten, men sällan mer än så. Det väderläget bröts av två regn västerifrån den 10–12 då det alltså rapporterades lite större nederbördsmängder. Men bara på en enda plats, i Töcksfors den 11, med exakt 30 mm.

Månadens solfattigaste dag inträffade den 11, då i stort sett hela landet att mulet hela dagen. Bland landets solskensmätare var det endast Storlien-Visjövalen som lyckades inta några solstrålar, men bara under 11 minuter.

Extrem temperaturstegring

I och med stabilt väder och allt klarare i norr tog kalluften över på allvar den 18. Den 19 var det lokalt stora temperaturkontraster i landets nordligaste delar. Samtidigt som mild luft härskade i högre terräng och i vindutsatta dalgångar hade temperaturen i övrigt alltså börjat sjunka i det övervägande klara vädret. Eller vad sägs om de 10,1 grader varmt som Tarfala i norra Lapplandsfjällen hade vid 8-tiden på morgonen samtidigt som det var 10,5 minusgrader i Nikkaluokta bara två mil längre österut. När väl inversionen revs upp gick det fort, exempelvis just i Nikkaluokta senare samma dag. Klockan 17 hade man där 6,1 minusgrader, en timme senare 8,3 grader, plus alltså! Att temperaturen stiger 14,4 grader på bara en timme hör verkligen inte till vanligheten. Men det kan ske just när kalluft som ansamlats i lågterräng rivs upp av mildluft i högre luftlager, eller rättare sagt när den vind som fört in mildluften gör det.

Samma kväll noterades denna novembers högsta temperatur i norra Norrland, medan de övriga landsdelarna noterat ännu varmare tidigare i månaden:

I Götaland 13,1 grader i halländska Halmstad den 6 och i skånska Lund den 7,

i Svealand 11,7 grader i Örebro i Närke den 13,

i södra Norrland 11,6 grader i Järvsö i norra Hälsingland den 15

och i norra Norrland 10,3 grader i Tarfala den 19.

Storm i fjällen och stormbyar över inlandet

En extremt lugn första halva av november följdes av mer fart på vinden under den andra halvan. Flera stormtillfällen noterades i fjällen, där 29 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen kring midnatt den 16–17 blev månadens högsta medelvind. Därefter blåste det storm i Stora Sjöfallet i norra Lapplandsfjällen vid tre tillfällen, 28 m/s på förmiddagen den 17, 26 m/s på kvällen den 21 och 28 m/s på kvällen den 23 och till slut två stormtillfällen i Sylarna i södra Jämtlandsfjällen, 28 m/s på morgonen den 29 och avslutningsvis 25 m/s kring midnatt den 29–30.

Öster om fjällen noterades stormbyar i nordligaste Lappland vid två tillfällen: 31 m/s i Naimakka på morgonen den 17 och 28 m/s i Naimakka igen på förmiddagen den 23. Därtill har lokalt mycket hårda vindbyar registrerats: 23 m/s i Karesuando på förmiddagen den 17, 22 m/s i Latnivaara på förmiddagen den 27, 23 m/s i Naimakka på morgonen den 20, 21 m/s i Naimakka på kvällen den 21 och i 22 m/s Karesuando vid lunchtid den 23.

Högst byvind oavsett stationsplacering i november var orkanbyar på 46 m/s i Tarfala på förmiddagen den 23.

Vintern drog söderut

När kalluften tog över drygt halvvägs in i november kunde vintern ta nya kliv söderut. Övervägande klart väder tog över i norr, och efterhand även i söder och därmed kunde kylan etablera sig alltmer. Landets lägsta maxtemperatur kom den 27, då det bara var 3,8 grader i Fårösund-Ar i nordligaste Gotland som varmast i landet den dagen. Den 26–28 var det klara vädret som mest utbrett i landet.

Efter en flera veckor lång paus sedan slutet av oktober tog också den meteorologiska vintern, alltså fem dygn på raken med medeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn, nya kliv söderut. Den 18–24 anlände vintern till resten av Norrland och Svealand samt vidare ner över norra och mellersta Götaland. Med vissa undantag, för delar av kustremsan i öster, från Södermanland upp till södra Västerbotten har fortsatt höst. Även Halland, Skåne, Blekinge, Smålandskusten samt Öland och Gotland har fortsatt höst när november nu övergått i december.

Efter en paus på dryga tre veckor noterades ett nytt säsongslägsta i landet när Sveg i Härjedalen noterade -21,9 grader den 23. Kylan kulminerade lite senare, för den 28 och 29 noterade alla landsdelar det som blev månadens lägsta temperatur:

I norra Norrland 22,4 minusgrader i Åsele i sydligaste Lappland den 29,

i södra Norrland 22,8 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 28,

i Svealand 21,4 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 28

och i Götaland 16,5 minusgrader i Kvarn nordost om Motala i Östergötland den 28.

Den 28 hade Lycksele i sydöstra Lappland aldrig varmare än 18,0 minusgrader, och den noteringen blev månadens lägsta maxtemperatur för en enskild plats i landet en dag i november.

Milt månadsskifte och extrem snöbrist

Mildluften fick sista ordet i november för de två sista novemberdygnen dominerade drog mildluften norrut igen. Det föregicks av regn och snö, där de största mängderna föll i söder och därmed, som jag skrev om tidigare, ”förstörde” chanserna till nya torr-rekord för november. Dryga 20 mm per dygn blev det som mest dessa två dygn. Det var allmänt blåsigt också, främst vid ostkusten, men utan några officiella noteringar om mycket hårda vindbyar.

Snöbristen i slutet av november var extrem och kan i viss mån liknas vid den 2011. Då noterades det svenska datumrekordet för barmark på samtliga av landets officiella snödjupsstationer den 17, men sedan la sig snön på många håll i norr i slutet av månaden. Så för att hitta ett lika snöfattigt månadsskifte november–december kan det vara så att man behöver backa tillbaka till 1953. Det är dock lite svårt att få ett bra grepp om snöutbredningen på den tiden. Men oavsett svar på frågan när det senast var lika snöfattigt som i år tycker jag att jag har tillräckligt på fötterna för att säga att om läget inte är rekordartat så är det åtminstone väldigt extremt.

I slutet av månaden etablerade sig dock ett allt djupare snötäcke i östra Lappland, där främst norra Lapplandsfjällen fick se vinterns vita guld bli allt djupare dag för dag. Från morgonen den 24 till morgonen den 25 ökade snödjupet i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen med 12 cm (från 8 cm till 20 cm), och dygnet därpå med ytterligare 25 cm. Dessa två noteringar är de enda officiella snödjupsökningarna på 10 cm eller mer i november. Månadens största snödjup i de olika landsdelarna blev:

I norra Norrland 53 cm i Katterjåkk den 29,

i södra Norrland 13 cm i Storlien-Visjövalen den 1,

i Svealand 7 cm i Gördalen den 30

och i Götaland 3 cm i Bäckefors i Dalsland den 21 och i Malmbäck sydväst om Nässjö i Småland den 30.

Frånsett norra Norrland var dock de största snödjupen högre i oktober än i november, och för Götalands del dröjde det till den 21 innan månadens officiellt första mätbara snötäcke fanns. Katterjåkk hade klart mest snö i november, för näst störst snödjup bland de officiella novembermätningarna hade Klippen norr om Sorsele i mellersta Lappland med 25 cm den 3–7. I slutet av månaden låg snön bara 15 cm djup där, men det räckte ändå till för att ha näst mest i landet även då.

Det är dessutom föga förvånande är att det efter en så pass mild november som denna att det hittills varit extremt lite havsis som lagt sig, mer än i inre vikar i främst Bottenviken.

Källor: StormGeo, SMHI