Det såg länge ut att bli en rekordvarm november i stora delar av landet, men efter några övervägande kalla avslutningsdygn bantades längden på rekordlistan ganska rejält. Dock räckte inte kylan till för att slå undan benen för ett nytt svenskt novemberrekord. Aldrig tidigare har november månads medeltemperatur varit så hög någonstans i landet som den var i Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård i år. Hur varmt det var får ni strax veta…

Framför allt var inledningen av månaden extrem, och den 2, 3 och 6 fick många i främst södra halvan av landet uppleva hittills varmaste novemberdagen som uppmätts, och den 18 sattes också ett nytt svenskt så-sent-på-året-temperaturrekord. Omfattande regn i början av månaden den 1–2 gav lokala översvämningar, men i övrigt var november en övervägande torr månad. Enstaka dagar undantaget ska sägas, såsom främst den 18 i mellersta Norrland och den 21 vid Västkusten.

Det blåste också rejält i början, och även i samband med när värmen tillfälligt knuffades undan under ett dygn eller två kring den 20. På allvar tog sedan kallare luft över i större delen av landet den 27. Får se om det blir ett bestående omslag till kallare väder in i december, eller åtminstone att vi inte återvänder till det extremt milda väderläge som gällt under större delen av november, och mest hela hösten också.

Lokalt rekordmilt i främst söder

Trots en något kall avslutning blev månaden mycket varmare än brukligt i hela landet, där störst avvikelse återfinns i norr med mestadels 4–7 grader, medan avvikelsen i söder ”bara” blev 3–5 grader, och då är det fortsatt referensåren 1961–1990 vi jämför med. Ändå är det främst i söder som månaden var rekordvarm. Ner till Gästrikland, Dalarna och Värmland stod sig de flesta månadsrekorden från främst 2000, men även 1918, 1958, 1999, 2011 och 2018.  Längre söderut var det däremot många platser som noterade en rekordvarm november i år, och därmed slog tidigare rekord från främst 2000, men även år som 1938, 1978, 2006 och 2014.

Allra varmast var november i Utklippan, och 9,1 grader är nytt svenskt rekord för högst uppmätt medeltemperatur för november i landet. Det tidigare rekordet på 8,8 grader delades av Måseskär 2006 och Falsterbo på den skånska sydvästspetsen 1938. Även för Norrlands del blev november rekordvarm med 6,1 grader i Eggegrund i Gävlebukten i Gästrikland mot tidigare 5,4 grader från samma plats för 20 år sedan, alltså 2000.

Mängder av platser slog alltså rekord, och för minst 100-åriga mätserier gäller det följande platser från norr till söder:

1,6 grader i Haparanda, Norrbotten är en tangering av rekordet från 2011 (startår 1859)

6,3 grader i Västerås, Västmanland mot tidigare 5,9 grader från 2000 (startår 1859)

6,8 grader i Örebro, Närke mot tidigare 5,5 grader från 2000 (startår 1860)

7,6 grader i Svenska Högarna, Uppland mot tidigare 7,5 grader 2000 från 2000 (startår 1879)

6,4 grader i Linköping-Malmslätt, Östergötland mot tidigare 5,8 grader från 2000 (startår 1860)

6,4 grader i Skara, Västergötland mot tidigare 6,1 grader från 2000 (startår 1860)

6,8 grader i Skövde, Västergötland mot tidigare 5,8 grader från 2000 (startår 1915)

6,7 grader i Vänersborg, Västergötland mot tidigare 6,4 grader från 2000 (startår 1860)

6,3 grader i Ulricehamn, Västergötland är en tangering av rekordet från 2000 (startår 1892)

6,7 grader i Borås, Västergötland mot tidigare 6,4 grader från 2000 (startår 1884)

8,8 grader i Måseskär, Bohuslän mot är en tangering av rekordet 8,8 grader (dåvarande svenska rekordet) från 2006 (startår 1908)

8,8 grader i Vinga, Västergötland mot tidigare 8,6 grader från 2000 (startår 1879)

7,8 grader i Varberg, Halland mot tidigare 7,7 grader från 1938 (startår 1879)

5,9 grader på Jönköpings flygplats, Småland mot tidigare 5,6 grader från 1938 (startår 1860)

6,9 grader i Gladhammar, Småland mot tidigare 6,4 grader från 1978 (startår 1859)

7,2 grader på Kalmar flygplats, Småland är en tangering av rekordet från 2000 (startår 1860)

8,3 grader i Ölands norra udde, Öland mot tidigare 7,3 grader från 2000 (startår 1854)

7,9 grader i Gotska Sandön, Gotland mot tidigare 7,5 grader från 2000 (startår 1879)

7,5 grader på Visby flygplats, Gotland mot tidigare 6,7 grader 2000 (startår 1860)

8,2 grader i Hoburg, Gotland mot tidigare 7,8 grader från 2000 (startår 1879)

7,5 grader i Kristianstad, Skåne mot tidigare 7,3 grader från 1928 (startår 1880)

7,6 grader i Lund, Skåne är en tangering av rekordet från 2014 (startår 1859)

Varmast i landet hade alltså Utklippan med 9,1 grader, vilket är 5,7 grader över deras normala 4,2 grader, medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen hade kallast i landet i november med en medeltemperatur på 3,5 minusgrader, vilket ändå är 4,4 grader över deras normala 7,9 minusgrader. Störst avvikelse hade Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen med 7,9 grader över normalt, 2,5 minusgrader mot normala 10,4 minusgrader, medan Skillinge i sydostligaste Skåne hade minst överskott i landet men ändå 2,9 grader över normalt med 8,1 grader mot normala 5,2 grader.

Framför allt var det inledningen av november som var extremt varm, och då sattes det även en hel del värmerekord för varmaste novemberdagen genom tiderna. Mer om det senare i denna krönika när jag redovisar vädret i skaplig kronologisk ordning från den 1 till den 30.

Torrt i sydost, i övrigt ganska normalt eller blötare än brukligt

Månadens regn- och snömängder uppvisar inte samma rekordartade mönster som temperaturen gör. Frånsett ett bara regniga och snöiga tillfällen präglades månaden till stor del av övervägande torrt väder. Sammantaget ger det att främst sydöstra Sverige fick torrt, delvis mycket torrt, medan nederbördsmängden under månaden i övrigt var tämligen normal. Vid mellersta och norra Norrlandskusten samt i delar av Lapplandsfjällen föll dock mer regn och snö än brukligt, lokalt mer än dubbla mängder jämfört normalt.

På senare år har vi fått uppleva övervägande blöta novembermånader, så i större delen av landet räcker det med att backa tillbaka till i fjol för att hitta en blötare november än årets, men lokalt kanske man behöver gå tillbaka till en blöt 2016 i Lapplandsfjällen och en mycket blöt 2011 i östra och än mer i nordöstra Norrland. Bland övervägande torra novembermånader på sistone märks främst 2016.

Mest nederbörd i millimeter räknat i november fick Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland med 179 mm, medan Mönsterås söder om Oskarshamn vid Smålandskusten fick minst med endast 9 mm. I procent av det normala fick dock Hattsjöbäcken norr om Gideå i norra Ångermanland mest i landet med 253 %, 176 mm mot deras normala 70 mm, medan Söderköping sydost om Norrköping i Östergötland fick minst med 19 %, 11 mm mot normala 56 mm.

Såväl mycket som lite sol

Solen sken väldigt ojämnt över landet. Eftersom november normalt sett är en ganska solfattig månad kan en eller några soliga dagar göra stort avtryck på hela månadens solskenstid. Mest sken solen i ett stråk från norra Norrlandskusten ner till Jämtland, medan solen var en klar bristvara i söder.

Luleå vid Norrbottenskusten nådde nästan upp till rekordnoteringen 76 timmar från 1995 när man sammanlagt fick 75 timmar sol under november. Solskensmätningarna i Luleå inleddes 1957 och normalt får man 34 timmar sol där i november. Tarfala däremot noterade preliminärt rekordlite sol i november med endast 2 timmar (mot tidigare 5 timmar från 2017), men det ska också sägas att deras mätserie inleddes först 2007.

Extrem novembervärme inledde

De sydvästvindar som svepte in över landet i början av månaden var extremt milda. Så väl den 2 som den 3 fick många i södra halvan av landet uppleva rekordvärme för att vara i november, och den 6 var det dags igen.

Här kommer en lista på de minst 100-åriga mätserier som den första novemberveckan i år noterade sin varmaste novemberdag sedan mätningarna inleddes:

18,4 grader i Gladhammar, Småland den 6 (efter först 17,0 grader den 2) mot tidigare 15,5 grader 1877 (startår 1859 för den kopplade serien Västervik/Gladhammar)

18,3 grader i Kristianstad, Skåne den 2 mot tidigare 17,7 grader 1968 (startår 1878)

18,1 grader i Örebro, Närke den 2 mot tidigare 14,9 grader 2014 (startår 1858)

17,4 grader i Malmö, Skåne den 2 mot tidigare 16,5 grader 1968 (startår 1917)

17,4 grader i Kalmar, Småland den 6 (efter först 16,3 grader den 2 och 16,7 grader den 3) mot tidigare 15,4 grader 1968 (startår 1859)

17,3 grader i Linköping-Malmslätt, Östergötland den 2 mot tidigare 15,3 grader 1899 (startår 1858)

17,1 grader i Lund, Skåne den 2 mot tidigare 16,1 grader 1968 (startår 1859)

17,1 grader i Karlstad, Värmland den 6 mot tidigare 14,7 grader 1978 (startår 1858)

16,7 grader i Karlshamn, Blekinge den 6 (efter först 15,8 grader den 2 och 16,2 grader den 3) mot tidigare 14,8 grader 1996 (startår 1859)

16,3 grader i Ronneby-Bredåkra, Blekinge den 6 (efter först 15,5 grader den 2) mot tidigare 14,6 grader 1968 (startår 1881 för den kopplade serien Ronneby/Ronneby-Bredåkra)

16,3 grader i Ölands norra udde, Öland den 6 (efter först 16,0 grader den 2) mot tidigare 14,0 grader 2014 (startår 1851)

16,1 grader i Skara, Västergötland den 2 mot tidigare 14,5 grader 1899 (startår 1860)

16,0 grader i Gävle, Gästrikland den 2 mot tidigare 15,0 grader 2015 (startår 1858)

15,9 grader i Västerås, Västmanland den 3 (efter först 15,8 grader den 2) mot tidigare 14,0 grader 1899 (startår 1859)

15,7 grader i Falsterbo, Skåne den 2 mot tidigare 14,5 grader 1968 (startår 1880)

15,7 grader i Göteborg, Västergötland den 2 mot tidigare 14,5 grader 2014 (startår 1859)

15,7 grader i Skövde, Västergötland den 2 mot tidigare 14,4 grader 2014 (startår 1915)

15,7 grader i Uppsala, Uppland den 2 mot tidigare 14,3 grader 1999 (startår 1739)

15,7 grader i Jönköping, Småland den 6 (efter först 15,3 grader den 2) mot tidigare 14,5 grader 1899 (startår 1858)

15,6 grader i Södertälje, Södermanland den 6 (efter först 14,9 grader den 2) mot tidigare 14,2 grader 1999 (startår 1909)

15,5 grader i Borås, Västergötland den 2 mot tidigare 15,2 grader 1899 (startår 1884)

15,4 grader i Falun-Lugnet, Dalarna den 2 mot tidigare 15,3 grader 2015 (startår 1860)

15,1 grader i Stockholm, Uppland den 2 mot tidigare 14,0 grader 1902 (startår 1756)

15,1 grader i Ulricehamn, Västergötland den 2 och åter den 6 mot tidigare 15,0 grader 1899 (startår 1892)

14,2 grader i Gustavsfors, Värmland den 2 mot tidigare 13,1 grader 2015 (startår 1917)

14,2 grader i Landsort, Södermanland den 6 (efter först 13,4 grader den 2) mot tidigare 12,7 grader 1982 (startår 1848)

14,0 grader i Vinga, Västergötland den 2 mot tidigare 13,5 grader 2005 (startår 1849)

13,9 grader i Gotska Sandön, Gotland den 3 (efter först 12,7 grader den 2) mot tidigare 11,9 grader 1999 (startår 1879)

13,7 grader i Måseskär, Bohuslän den 2 är tangerat rekord med 2006 (startår 1908)

13,6 grader i Hoburg, Gotland den 3 mot tidigare 13,4 grader 1930 (startår 1879)

13,1 grader i Svenska Högarna, Uppland den 3 (efter först 12,6 grader den 2) mot tidigare 11,9 grader 2015 (startår 1879)

Det som sticker ut mest är givetvis notering i Gladhammar väster om Västervik i östra Småland. 18,4 grader i Gladhammar är tangerat svenskt novemberrekord med Ugerup söder om Kristianstad i nordöstra Skåne den 2 november 1968. Dessutom är 18,1 grader i Örebro ett nytt novemberrekord i Svealand mot tidigare 16,0 grader i Bie norr om Katrineholm i inre Södermanland den 6 november 1899. För Norrlands del blev det ej rekordvarmt, men väl den näst högsta novembertemperaturen genom tiderna med 16,7 grader i Hudiksvall den 6 mot rekordet 17,6 grader på samma plats den 2 november 2015. För de olika landsdelarna blev månadens högsta temperatur dessa:

I Götaland redan nämnda 18,4 grader i Gladhammar den 6,

i Svealand redan nämnda 18,1 grader i Örebro den 2,

i södra Norrland redan nämnda 16,7 grader i Hudiksvall i Hälsingland den 6

och i norra Norrland 12,6 grader på Umeå flygplats i Västerbotten den 7.

Dessutom regn i massor…

Det var resterna av en gammal tropisk orkan, Zeta, som gjorde att extremt mild luft tog sig upp över landet i början av månaden. Dessutom föll det då även rejält mycket regn i främst östra Norrland, från Ångermanland och norrut. Följda platser fick 30 mm eller mer på ett dygn i början av november:

46 mm i Torrböle norr om Nordmaling i nordligaste Ångermanland,

41 mm i Hattsjöbäcken,

37 mm i Avasjö-Borgafjäll mellan Dorotea och Åsele i södra Lappland

och 31 mm i Röbäcksdalen i Umeå i Västerbotten den 1, därefter:

56 mm i Rickleå i söder om Robertsfors i Västerbotten (månadens officiellt största dygnsnederbördsmängd i landet),

54 mm i Lövånger en bit längre norrut i Västerbotten än Rickleå,

54 mm i Tavelsjö i nordväst om Umeå i Västerbotten,

54 mm i Vännäs väster om Umeå i Västerbotten,

47 mm i Nordanbäck norr om Nordmaling i nordligaste Ångermanland,

47 mm i Örnsköldsvik i Ångermanland,

46 mm i Kypäsjärvi sydost om Överkalix i Norrbotten,

44 mm i Haparanda vid den finska gränsen vid Bottenviken i Norrbotten,

44 mm i Torrböle,

43 mm i Hattsjöbäcken,

40 mm i Överkalix-Svartbyn i Norrbotten,

38 mm i Kalix i Norrbotten,

37 mm i Västmarkum i sydväst om Örnsköldsvik i Ångermanland,

35 mm i Övertorneå vid den finska gränsen i Norrbotten,

34 mm i Nora-Östanö en bit norr om Härnösand i Ångermanland,

33 mm i Granö väster om Vindeln i inre Västerbotten,

33 mm i Malkälen norr om Vindeln i inre Västerbotten,

32 mm i Hemling i norra Ångermanland,

30 mm i Röbäcksdalen,

30 mm i Vindeln-Sunnansjönäs i Västerbotten,

30 mm i Balsjö i nordligaste Ångermanland

och 30 mm i Glommersträsk sydost om Arvidsjaur i Lappland den 2.

Sammanlagt på två dygn föll det mest med 89 mm i Torrböle, följt av 84 mm i Hattsjöbäcken. Det är något mer än vad som normalt faller där på en hel novembermånad (81 mm respektive 70 mm), så inte undra på att det också blev lokala översvämningar. För att vara i november var det lokalt extremt stora regnmängder som föll, bland annat nytt dygnsnederbördsrekord för november i Haparanda med 44,3 mm den 2. Sedan mätningarna inleddes där 1859 löd det tidigare novemberrekordet på 36,5 mm från den 26 november 1961. Även för en del kortare mätserier sattes nya novemberrekord för dygnsnederbördsmängd, bland annat Överkalix-Svartbyn, medan Örnsköldsvik hade sin regnigaste novemberdag sedan 1951.

Jag tycker alltid att det är lite extra roligt när just Torrböle har blötast i landet, liksom när Regna i nordligaste Östergötland haft torrast. Så lättroad är jag! Synd bara att stationen Regna numera är nerlagd.

I sviterna efter detta massiva regnande steg även flödena i många vattendrag, så pass mycket att flödena blev höga och varningar utfärdades. Under november hade följande vattendrag och områden varning för höga flöden:

Uvån i gränstrakterna Dalarna–Värmland den 3–6,

Byälven (lite olika delar av älven under olika dagar) i Värmland den 3–21,

Röströmsälven i nordvästligaste Ångermanland den 4–7,

Vojmån nedströms Vojmsjön i sydligaste Lappland den 4–9,

Gideälven (lite olika delar av älven under olika dagar) i norra Ångermanland den 4–11,

Klarälven i Värmland den 5–6,

små och medelstora vattendrag i södra Lapplandsfjällen den 5–8

och Ångermanälven nedströms Malgomaj i sydligaste Lappland och Ångermanland den 5–9.

…och blåsigt

Milt på vinterhalvåret innebär allt som oftast även blåsigt, så det märktes också av i början av månaden. Vid flera tillfällen blåste det stormstyrka (25–32 m/s) i fjällen under inledningen av månaden: Först i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen natten den 1, sedan i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen och i Blåhammaren igen kring midnatt den 1–2, sedan i Stekenjokk och i Hemavan-Giertevarto i södra Lapplandsfjällen på morgonen den 5, Stekenjokk igen vid midnatt den 5–6, Stekenjokk igen på morgonen den 7 och till slut (för att vara i början av månaden) även i Stora Sjöfallet i norra Lapplandsfjällen på förmiddagen den 9.

Toppnoteringen kom i Stekenjokk på morgonen den 5 då det blåste 32 m/s där. Inte riktigt orkanstyrka alltså, men nästan, för gränsen går ju vid 32,7 m/s. Dock ska sägas att det saknas mycket data från stationen just vid detta tillfälle, så den notering som finns kanske inte var från när det blåste som värst.

På eftermiddagen den 2 nådde även vinden lokal stormstyrka till havs, 25 m/s i Järnäsklubb utanför Nordmaling vid Ångermanlandskusten. Samtidigt noterades då månadens högsta byvind för en kuststation med snudd med 32 m/s i just Järnäsklubb. Högst byvind oavsett stationsplacering med hela 48 m/s uppmättes i Tarfala på eftermiddagen den 6.

Även över inlandet var det blåsigt, och där varnar man ju för om byvinden når mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer. Det förekom lokalt under inledningen av månaden, främst den 5 då byvinden till och med nådde stormstyrka i Föllinge i norra Jämtland på tidiga förmiddagen. Här samtliga observerade byvindar på mycket hårda vindbyar eller mer över inlandet under månadens inledande vecka:

22 m/s i Luleå flygplats i Norrbotten

och 21 m/s i Hällum norr om Vara på Västgötaslätten den 2,

25 m/s i Föllinge,

23 m/s i Vilhelmina i södra Lappland,

22 m/s i Gubbhögen en bit norr om Strömsund i norra Jämtland,

22 m/s i Hallhåxåsen sydost om Strömsund i norra Jämtland,

21 m/s i Krångede i nordöstra Jämtland,

21 m/s i Sveg i Härjedalen,

21 m/s i Hemling

och 21 m/s i Fredrika i sydostligaste Lappland den 5,

21 m/s i Naimakka vid den finska gränsen i norra Lappland den 6

och till slut 22 m/s i Naimakka igen den 7.

Ytterligare ett tillfälle med stormbyar inträffade senare i månaden, men mer om det senare i denna krönika.

Sommaren gav upp till slut

Trots milt väder tog sommaren till slut farväl av de sista kustnära utposterna av landet som inte hade fått höst redan tidigare. Det var en västkusttrio som stretade emot längst, nämligen Väderöarna och Måseskär vid Bohuskusten och Vinga i kustbandet utanför Göteborg i Västergötland. Där hängde sommaren i till och med den 8, vilket är ovanligt sent men inte rekordartat sent. Svenskt rekord för sen höststart är den 19 november 2015 i Utklippan och i Skillinge.

Det är ju obönhörligen så att havstemperatur sakta men säkert sjunker under hösten, och det även om det är milt. Kuststationernas dygnsmedeltemperatur hänger ju väldigt mycket på just havstemperaturen, där isfritt hav vintertid är ett effektivt element mot nattkyla och därmed får man högre dygnsmedeltemperatur där än i inlandet. Frågan är oftast bara vilken eller vilka av kuststationerna i söder som kommer hänga kvar längst med sommartempererade dygn, alltså dygn som har medeltemperatur på 10 grader eller mer. När man väl fått fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 10 grader varje enskilt dygn är hösten kommen, varvid de första av dessa fem dygn då sätts som ankomstdatum. I år var alltså trion Väderöarna, Måseskär och Vinga sist ut att få höst, och det den 9 november. Rent statistiskt sett till referensåren 1961–1990 är det normalt sett Falsterbo som är sist ut att få höst den 17 oktober.

Extremvärme igen i månadens mitt

Främst den 18 (men i söder delvis redan den 15) var det extremt milt i södra och mellersta Sverige för att var så pass sent på året. Mängder av platser fick då uppleva sina varmaste dagar så sent på året. I rekordsammanhang tittar man oftast bara månadsvis, så jag tänkte inte här redovisa några så-här-sent-i-månaden-rekord, mer än ett eftersom det verkligen är extremt. Det har aldrig tidigare varit så varmt som 15,1 grader i landet så sent på året som den 18 november som vi hade i år i Oskarshamn vid Smålandskusten och i Norrköping den dagen, en tiondel högre än det tidigvarande rekordet från Åreskutans topp i Jämtlandsfjällen samma datum i november 1993.

I och med rejäl mildluft långt in i månaden har det även förekommit en del åska. Annars är ju åsksäsongen egentligen redan över, men åska kan ju förekomma året om och i och med mildluften så är det knappast förvånande ändå att det blixtrat en del i november. Månadens mest åskfrekventa dag inträffade den 4 med 59 registrerade blixtar i landet, följt av den 19 med 27 blixtar och den 22 med 19 blixtar.

Värmen blåste bort

När värmen i söder den 18 svepte vidare österut tog kallare luft över norrifrån den 19. Kalluften svepte då ner över landet med stormvindar till havs och i fjällen, och med stormbyar över inlandet som högst.

Månadens högsta byvindnotering över inlandet blev stormbyar på 26 m/s i Gävle på morgonen den 19. Här är samtliga byvindsnoteringer på mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer i samband med att kalluftens rasade ner över landet under morgonen och förmiddagen den 19:

26 m/s i Gävle,

24 m/s i Kilsbergen-Suttarboda väster om Örebro i Närke,

24 m/s i Torup i inre Halland,

23 m/s i Norrköping,

23 m/s i Sunne i mellersta Värmland,

22 m/s i Delsbo,

22 m/s på Visby flygplats,

22 m/s i Såtenäs vid Vänerns strand mellan Lidköping och Vänersborg i Västergötland,

22 m/s i Linköping-Malmslätt,

22 m/s i Kolmården-Strömsfors nordost om Norrköping i norra Östergötland,

22 m/s i Floda i inre Södermanland,

22 m/s i Gårdsjö i nordligaste Västergötland,

22 m/s i Malexander i södra Östergötland,

21 m/s i Horn i södra Östergötland,

21 m/s i Hällum

och i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge

samt vid midnatt den 19–20 även i skånska Helsingborg med 22 m/s.

Till havs kulminerade vinden med stormstyrka på ett plats, det i Väderöarna med 25 m/s på tidiga förmiddagen den 19, likaså fick en plats i fjällen storm, nämligen Stora Sjöfallet kring midnatt den 19–20.

Tillfällig kalluft ner över landet

Under månadens 18 första dygn var snösmältning och ett alltmer tillbakadraget snötäcke det som mestadels gällt. Den 12–13 kom det visserligen lite nysnö i ett stråk från inre norra Norrland ner mot Jämtlandsfjällen, men med mildluft kommande dagar smälte det mesta bort igen.

Att kalluft drog ner över landet den 19 gjorde dock att snön åter föll, där Storlien-Storvallen i Jämtlandsfällen noterade en snödjupsökning på 25 cm på ett dygn, från barmark på morgonen den 18 till 25 cm morgonen därpå, och dygnet därpå hade snödjupet ökat lika mycket även i Nordanbäck, likaså där från barmark till 25 cm på morgonen den 20. Samtidigt hade dock Storlien fått ytterligare 12 cm, så där gick man på två dygn från att gå i lågskor på barmark till att pulsa runt i kängor i 37 cm djup snö. Ytterligare tre snödjupsökningar på 20 cm eller mer på ett dygn skulle komma lite senare i månaden, och redovisas därför lite senare i denna digra novemberkrönika.

Lite av vinterns vita guld la sig även längre söderut i samband med att kalluften drog ner över landet den 19, så det första officiella snödjupet i Götaland för säsongen uppmättes till 1 cm på morgonen den 20 i Osby i inre norra Skåne, Bakarebo nordväst om Ljungby i östra Småland och i Fridlevstad norr om Karlskrona i östra Blekinge.

”Nej, nu får det räcka” tyckte mildluften efter bara dryga dygnet

Kalluften var i princip på besök i södra Sverige under ett och ett halvt dygn, för sedan var det dags för mild luft västerifrån igen. Därmed lite påspädning med snö i norr, och nu täpptes den smått irriterande ”barmarksluckan” till som varit i nordöstra Norrland. Så med snöfallen den 18–19 och den 21 blev ordningen lite återställd med mestadels vitt från en linje från norra Dalarna till Ångermanlandskusten och vidare norrut. Dock med viss variation av utbredningen i sydkanten och norrut längs mellersta Norrlandskusten under månadens avslutande tredjedel ska ärligt sägas.

Mildluftens återkomst västerifrån den 21 gav regn i söder, delvis rikligt med regn på Västkusten, 30 mm eller mer på följande platser det dygnet:

37 mm i Mollsjönäs,

34 mm i Ullared i inre Halland

och 30 mm i Källsjö norr om Ullared i Halland.

Ny mildluft västerifrån och ett passerande regn- och snöväder på nordlig bana över landet gav åter en snödjupsökning på lokalt 20 cm eller mer: 25 cm i Vidsel i ostligaste Lappland som gick från 2 cm på morgonen den 25 till 27 cm morgonen därpå, samtidigt som Murjek öster om Jokkmokk i norra Lappland samma dygn fick en påspädning med 21 cm, från 2 cm till 23 cm. Likaså ökade också snödjupet i Vuollerim sydost om Murjek med 21 cm, från 1 cm till 22 cm.

Några större snödjup var det dock aldrig tal om under månaden, utan bara lokalt har mer än 30 cm observerats. I de olika landsdelarna blev månadens största snödjup:

I norra Norrland 31 cm i Glommersträsk den 26–28,

i södra Norrland 40 cm i Storlien-Storvallen den 24,

i Svealand 9 cm i Nornäs mellan Särna och Sälen i norra Dalarna den 21

och i Götaland 2 cm i Södra Vi nor rom Vimmerby i Småland den 29–30.

Välbehövlig(?) kyla

Efter allt mildväder i november, och mest under hela hösten också för den delen, var det väl verkligen på plats med lite kallare och mer vinterlikt väder i slutet av månaden? I alla fall om vädret ska hålla sig lite närmare det normala än dittills under november. Lagom till första advent dessutom. Det hade börjat med ett första tillfälligt försök med kalluft ner över landet dygnet den 20, men från den 27 tog kallare luft över mer markant och i större delen av landet dessutom.

Under månadens avslutande dygn letade sig kylan söderut, och till slut blev dessa noteringar månadens lägsta i de olika landsdelarna:

I norra Norrland 20,7 minusgrader i Naimakka den 24,

i södra Norrland 18,4 grader i Ljusnedal i västra Härjedalen den 30,

i Svealand 15,6 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 30

och i Götaland 7,5 minusgrader i Kvarn norr om Linköping i Östergötland den 28.

Därmed står sig fortsatt 24,0 minusgrader i Naimakka den 31 oktober som säsongens hittills lägsta temperatur i landet.

Vintern breder ut sig söderut

Den meteorologiska vintern (fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn) avancerade då även söderut, men riktigt hur långt vintern hann komma innan månaden var slut vet vi först i efterhand. Det är ju så dumt kan tyckas att man först fem dygn efter att vintern anlänt kan meddela att så skedde. Men nu är det så enligt definitionen, så det är bara att acceptera. Men det gör alltså att jag inte kan vara helt säker på om resten av Norrland verkligen fick meteorologisk vinter den 26–27, och hur pass stor del av västra och inre Svealand som också fick det då. Eller om det finns platser på Sydsvenska höglandet som kunde hälsa vintern 2020–2021 välkommen den 28–29.

Det jag dock vet med säkerhet är att vintern tog en månadslång paus i sitt avancemang. Det efter en kortare visit av kalluft som gav större delen av norra Norrland samt delar av Jämtland och Härjedalen vinter i slutet av oktober. Det kanske finns någon enstaka plats som anslutit sig till vintertåget däremellan, men i princip var det en månadslång paus innan kung Bore tog nästa kliv ner över landet nu i slutet av november.

Än har isvintern 2020–2021 inte tagit fart än, för även om det nu på slutet av månaden lagt sig lite is i inre vikar i Bottenviken så lyser havsisen i stort sett med sin frånvaro. Dock ligger havstemperaturen nära kusten på bara någon enstaka plusgrad i Bottenviken, så skulle vinterkylan nu komma i december lär havsisen växa till sig.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier