Det svängde om november, för efter en mild inledning tog kalluften över, men bara delvis och kortvarigt, så det pendlande mycket fram och tillbaka innan kung Bore satte ner foten och bestämde att ”nu får det vara nog med detta hattande, nu är det dags för vinter”. Och nog blev det vinter alltid, med fem mycket kalla avslutande dygn. Mest uttalad kyla i norr förstås, men även kallt i söder så att den meteorologiska vintern kunde anlända till större delen av landet.

Då det mesta av halka på vintern sker när temperaturen pendlar kring nollgradersstrecket blev det också en delvis besvärlig period med ishalka i främst norra Sverige i månadens mitt. Snöfall, töväder, påfrysning och regn på kall mark turades om till förtret för bilister, cyklister och gångtrafikanter.

Sedan kom snön alltså även till Sydsverige. Lagom till första advent tyckte nog många, medan andra suckade högt, alla de som helst vill slippa minusgrader och snö hela ”vintern”. Men vädret blir vad det blir, så det är bara att ta dag efter dag som den kommer och välkomna det väder vi får. Exakt hur pass långt den meteorologiska vintern hunnit nu vid månadsskiftet november – december återstår att se, för det är ju först i efterhand som det går att fastställa exakt vilket datum en årstid anlände. Men kanske har den nått ner över så gott som hela landet, bara vissa kustnära områden i Götaland undantaget.

Milt blev kallt efter avslutande kyla

Månadens första knappa vecka var mild i hela landet. Sedan följde en kamp mellan mild och kall luft som turades om i dryga två veckors tid, innan kalluften på allvar tog över med början norrifrån. Det såg därför länge ut som om månaden skulle bli varmare än normalt i hela landet, men den avslutande kylan förändrade avvikelsekartan rejält, framför allt i norr. Sett till den nya referensperioden 1991–2020 blev årets november mestadels 0–2 grader kallare än normalt i Norrland, i stort sett normal i Svealand och 0–2 grader över normalt i Götaland.

Därmed finns vissa likheter med hur november var 2019, då det också var kallt i norr och milt i söder om än allmänt lägre än i år. I fjol däremot, 2020, var det klart varmare i hela landet. För att hitta en kallare november än årets är det för större delen av landet tillbaka till just 2019 som gäller, men i söder delvis 2018, 2017, 2016, eller för någon enstaka plats kanske 2010.

I absoluta tal hade Falsterbo på den skånska sydvästspetsen varmast i landet i november med en medeltemperatur på 7,8 grader, vilket är 1,5 grader över deras normalvärde för den nya referensperioden 1991–2020 på 6,3 grader. Kallast var november i Karesuando vid den finska gränsen i norra Lappland, och deras 10,7 minusgrader är 2,5 grader lägre än deras nya normalvärde på 8,2 minusgrader. Störst negativ avvikelse jämfört normalvärdena hade just Karesuando. Störst positiv avvikelse från det normala, 1,6 grader, återfinns för Lund och Sturup i Skåne samt Halmstad i Halland. Lund hade 6,8 grader mot deras nya normala på 5,2 grader, Sturup 6,5 grader mot 4,9 grader och Halmstad 6,2 grader mot nya normala 4,6 grader.

Om det fortsatt varit den gamla referensperioden 1961–1990 som gällt hade en klart större del av landet haft varmare än normalt. För det är så att den nu gällande referensperioden 1991–2020 är tydligt varmare än sin föregångare. I snitt är förändringen 1,2 grader, med störst förändring i Norrlands inland, mestadels 1–2 grader, och minst temperaturökning i kustområdena i söder, mestadels 0,5–1 grad. Allra störst förändring syns i Stora Sjöfallet i norra Lapplandsfjällen där november blivit 2,8 grader varmare nu, från normalvärdet 6,7 minusgrader i den gamla referensperioden till 3,9 minusgrader i den nya. Minst temperaturökning märks i Varberg vid Hallandskusten, 4,6 grader nu mot tidigare 4,4 är en ökning med endast 0,2 grader.

Övervägande torrt

Sammantaget var november torrare än brukligt i större delen av landet, och det sett till den nya referensperioden 1991–2020. Lokalt föll mindre än häften av det normala. Blötast var det i sydöstra Götaland med uppåt dubbla normalmängden lokalt. Det grundar sig till stor del på ett par omfattande regn i början av månaden samt flera regn- och snöväder i slutet av månaden. Även i andra delar av Götaland samt i delar av västra fjällkedjan föll mer nederbörd än brukligt i november, men i övrigt alltså en torr mycket torr månad.

I större delen av landet var november 2020, eller i sydost 2019, blötare än i år, medan det främst är 2018 som gäller för att hitta den senaste november som varit torrare än årets, men i sydost 2020. Lokalt finns naturligtvis undantag från detta. I Dalsland och sydvästra Värmland är det troligen tillbaka till 2011 som gäller för att hitta en torrare november än årets. Känns säkerligen bra efter allt regn där i månadsskiftet september–oktober med omfattande översvämningar som följd. Och för Gotlands kanske det är 2016 eller 2010 som gäller som när senast det var blötare i november än i år.

I millimeter räknat fick Linhult söder om Kinna i sydvästligaste Västergötland mest nederbörd i november med 155 mm, vilket är 153 % av deras nya normala 101 mm. Minst fick Älvsbyn nordväst om Piteå i södra Norrbotten med 15 mm, vilket är 40 % av deras nya normalvärde 39 mm. I procent av det normala var det istället Löttorp på inre norra Öland som fick mest nederbörd, för 114 mm mot nya normala 58 mm innebär 198 %, medan Bengtsfors i norra Dalsland fick minst med 23 %, 18 mm mot normala 80 mm.

Det är bara smärre justeringar av normalvärdena i och med byta av referensperiod. I riket som helhet i stort sett oförändrat, eller 98 % för att vara exakt, och det finns inga tydliga regionala skillnader, utan mer lokala variationer som slår lite olika i olika delar av landet. Störst förändring åt det torrare hållet återfinns i Kuggören vid Hälsingekusten utanför Hudiksvall, för deras nya normalvärde är 44,5 mm mot tidigare 63,3 mm, vilket innebär 70 %. Störst förändring åt det blötare hållet är 134 % i Svanstein vid den finska gränsen norr om Övertorneå i Norrbotten, 60,0 mm nu mot tidigare 44,7 mm.

Fortsatt väntan på årets första storm

I större delen avlandet blåste det inte lika mycket som normalt är fallit i november. Enskilda dagar och tillfällen var dock blåsiga, men i snitt alltså en relativt lugn månad.

Det blåste bara stormstyrka i fjällen vid fyra tillfällen under hela november. Först i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen med 29 m/s på tidiga natten den 11, sedan i Stekenjokk igen med 25 m/s på tidiga natten den 20, i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen 25 m/s på sena eftermiddagen den 20 och till slut med månadens toppnotering 32 m/s i Stekenjokk på kvällen den 23. Månadens högsta byvind noterades till orkanbyar på 37 m/s i just Stekenjokk den 23.

Ännu ingen storm i år i svenska farvatten, och det har nu gått dryga året sedan vi senast hade det, vilket skedde den 19 november 2020. Månadens högsta medelvind vid svenska kuststationer blev 21 m/s i Söderarm utanför Norrtälje vid Upplandskusten vid midnatt den 19–20. Mer om blåsten den 19–20 kommer senare i denna digra krönika.

Såväl soligt som solbrist

I mycket grova drag sken solen ungefär som kan förväntas under månaden. Eftersom normalvärdena så här års är relativt små kan det även slå ganska mycket från det normala i procent räknat även om antalet timmar inte skiljer speciellt mycket. I Umeå i Västerbotten och i Kiruna i norra Lappland sken solen klart mer än normalt, men ändå långtifrån rekordmycket.

Tydligast solbrist hade Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med endast 4 timmar. Normalvärdet för den nya referensperioden 1991–2020 finns inte publicerad än, men för den gamla referensperioden 1961–1990 var deras normalvärde 11 timmar. Ynka 4 timmar, men ändå inte rekordlite, för det är 2 timmar från i fjol, 2020 alltså. Flest antal soltimmar bland landets fåtal solskensstationer blev 66 timmar i Umeå. Vilket dock är en bra bit under deras rekord på 94 timmar från 1988 men också klart mer än deras 1961–1990-normalvärde på 46 timmar.

Mild inledning

Månaden inleddes milt, och med flera ganska kraftiga regn som berörda olika delar av landet olika dagar den först fyra dygnen. Mest kom nederbördsdygnet den 4 när ett kraftigt regn svepte österut till stor del söder om Sverige, men där de sydöstra delarna fick 30 mm eller mer på följande platser:

43 mm i Öningaryd i sydostligaste Småland (månadens största dygnsmängd),

35 mm i Brösarp nordväst om Kivik i östra Skåne,

32 mm i Norra Möckleby på mellersta Öland,

31 mm i Skedemosse en bit norr om Norra Möckleby på Öland,

31 mm i Löttorp,

30 mm i Degeberga sydväst om Åhus i östra Skåne

och 30 mm i Hoburg på sydligaste Gotland.

Nästa omfattande regn passerade österut över Götaland och södra Svealand den 6–7, där det mesta hamnade på nederbördsdygnet i Halland den 6:

33 mm i Källsjö norr om Ullared i inre Halland,

31 mm i Torup i inre Halland

och 30 mm i Ullared i inre Halland.

Sommaren gav upp till slut, lokalt rekordsent

När oktober övergick i november var det fortsatt ett knappt tjugotal officiella mätplatser vid väst- och sydkusten som ännu inte hade fått meteorologisk höst, alltså fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 10 grader. Sommaren hängde lokalt i en dryg vecka in i månaden, men den 12 kunde de sista fyra platser i landet hälsa hösten välkommen. Det var Malmö och Falsterbo i Skåne samt Måseskär och Väderöarna i Bohuslän. I detta sammanhang kanske bör nämnas att svenskt datumrekord för sen start för hösten är den 19 november 2015 i Skillinge vid den skånska sydostkusten samt i Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård.

Lokalt anlände hösten rekordsent, och bland städer med minst 50-åriga mätserier gäller det:

Den 7 i Halmstad, Halland (startår 1871) mot tidigare den 3 november 1961

Den 11 i Göteborg (startår 1871) mot tidigare den 3 november 1961 och 1984

Den 11 i Helsingborg, Skåne (startår 1961) mot tidigare den 5 november 2014

Den 12 i Malmö (startår 1917) mot tidigare den 6 november 2017

Kallt och milt turades om

En vecka in i november började kallare luft ta över i norr, och säsongslägstanoteringen revideras först till 24,9 minusgrader i Rensjön nordväst om Kiruna i norra Lappland på kvällen den 7, för att strax innan midnatt revideras till 25,6 minusgrader. Den sista noteringen hamnar dock på temperaturdygnet den 8, eftersom noteringen kom efter klockan 19 på kvällen.

Tillfällig kalluft den 7–9 följdes av ett omfattande regn- och snöväder som den 9 passerade österut över landet. I söder föll regn, lokalt 30 mm eller mer i främst västra Västergötland:

37 mm i Härryda öster om Göteborg i Västergötland,

36 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i västra Västergötland,

34 mm i Fotskäl väster om Kinna i sydvästra Västergötland,

33 mm i Linhult,

32 mm i Sätila norr om Fotskäl i sydvästra Västergötland,

32 mm i Grebbeshult sydost om Göteborg i västra Västergötland,

32 mm i Rångedala mellan Borås och Ulricehamn i Västergötland

och 31 mm i Källsjö.

Det blev delvis rätt besvärligt på vägarna i nordvästra Svealand och sydöstra Norrland, kanske främst beroende på att detta var det första rejäla snövädret för säsongen där. Dryga decimetern föll som mest. Längre söderut, där de största mängder föll, var det däremot enbart regn som gällde.

De första fem dygnens mildluft gjorde att snöutbredningen i norra Sverige levde ett något tillbakadragandets liv, samtidigt om även snödjupet minskade något. När kallare luft sedan tog över började snötillgången åter gå ”åt rätt håll”, och samtidigt började snön lägga sig på sina håll även i nordvästra Svealand samt södra och mellersta Norrland. Under dryga två veckors tid följde sedan att snötäcket kom och gick i stora delar av mellersta Sverige. Det i takt med att även temperaturen åkte jojo mellan kalluft och töväder.

För efter regn- och snövädret den 9 följde tillfälligt kallare igen, främst den 12–14, innan mildare luft tog över västerifrån den 15. Pendling mellan plus- och minusgrader är då det oftast blir tal om halka, och exempelvis var det ishalka på många håll i Norrland den 17, först för regn på kall mark, senare för påfrysning med fallande temperatur framåt kvällen.

En extremt mild dag i söder

Den 19 passerade ett mindre regn- och snöväder österut över mellersta Sverige. Söder därom var det mycket mild luft som fick fritt fram. När det dessutom blåste mycket var det upplagt för osedvanligt hög temperatur för att vara så pass sent på året. Den dagen blev månadens varmaste upp till sydligaste Norrland, för månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna blev följande:

I Götaland 14,6 grader i Oskarshamn vid Smålandskusten den 19,

i Svealand 14,4 grader i Säffle i södra Värmland de 19,

i södra Norrland 12,7 grader i Gävle i Gästrikland den 19

och i norra Norrland 8,7 grader i Holmön vid Västerbottenskusten och på Umeå flygplats i Västerbotten den 2.

Den 19 var på många håll i söder den allra varmaste dagen genom tiderna för att vara så sent på året. Här några av de platser med minst 100-åriga serier som satte nya varmast-så-sent-på-året-rekord den dagen:

Kristianstad 14,5 grader mot tidigare 13,5 grader den 22 november 1978 (startår 1878)

Kalmar 14,2 grader mot tidigare 13,2 grader den 4 december 1953 (startår 1868)

Karlstad 13,8 grader mot tidigare 12,0 grader den 28 november 1934 (startår 1900)

Malmö 13,3 grader mot tidigare 12,8 grader den 26 november 2006 (startår 1917)

Örebro 13,1 grader är tangerat rekord med den 20 december 2015 (startår 1875)

Lund 12,9 grader mot tidigare 12,8 grader den 26 november 2006 (startår 1881)

Borås 12,3 grader mot tidigare 11,6 grader den 19 november 1978 (startår 1884)

För datumet den 19 november och senare finns det i princip bara tre datum som kan hävda sig temperaturmässigt, och det är den 19 november 1978, den 26 november 2006 och den 20 december 2015. Svenskt datumrekord för minst 15,0 grader på hösten är den 18 november 2020 och 1993. Den 19 i år var det alltså 14,6 grader, så det var närapå att tangeringen i fjol fick se sig slaget av ett nytt rekord i år.

Byvinden var mycket hård (21–24 m/s) på flera platser över land på eftermiddagen den 19:

21 m/s i Torup,

21 m/s i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge

och 21 m/s i Såtenäs vid Vänerns strand väster om Lidköping i Västergötland

samt kring midnatt den 19–20:

21 m/s på Uppsala flygplats i Uppland,

21 m/s på Visby flygplats på Gotland

och 21 m/s i Floda i inre Södermanland.

Månadens högsta byvind för en kuststation noterades också denna blåsiga dag, till stormbyar på 28 m/s i Hanö utanför Blekinges kust mitt på eftermiddagen den 19.

Blött dygnet innan snö och kyla tog över

Efter mildluften den 19 följde ett blött dygn i söder, för den 20 passerade ett delvis kraftigt regn snabbt österut över Sydsverige. I Halland, sydvästra Västergötland och västra Småland fick platser fick 30 mm eller mer från morgonen den 20 till morgonen den 21:

42 mm i Fotskäl,

40 mm i Linhult,

38 mm i Kållered söder om Mölndal i västligaste Västergötland,

37 mm i Sätila,

35 mm i Grebbeshult,

33 mm i Vinga vid kusten utanför Göteborg i Västergötland,

33 mm i Hid söder om Svenljunga i sydvästra Västergötland,

31 mm i Källsjö,

31 mm i Kosta öster om Växjö i Småland,

31 mm i Hagshult norr om Värnamo i Småland,

31 mm i Skeppshult sydväst om Gislaved i västra Småland,

30 mm i Sjötofta sydost om Svenljunga i sydligaste Västergötland,

30 mm i Hestra nor rom Gislaved i västra Småland

och 30 mm i Åminne strax sydväst om Värnamo i Småland.

Regnet i Sydsverige den 20 blev lite startskottet för årets vintersäsong, för efter att det regnet drog bort var det fritt fram för kalluften att ta över norrifrån.

”Nej, se det snöar”

Den 22 observerades det första officiella snötäcket i Götaland för säsongen. Det efter en natt med kalla nordvindar och snöbyar på Gotland där sedan Vänge, Visby och Hejnum alla hade 1 cm av vintern vita guld på marken.

Samma dag tog ett i raden av många snöväder västerifrån sig in över fjällen. I princip var det ett nytt snöväder per dygn som gällde den 22–25, varefter främst mellersta Norrland fick en tydlig påspädning av snötillgången. I millimeter räknat föll 30 mm eller mer på ett dygn bara vid ett tillfälle: 30 mm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 23.

För snödjupsökningar på 20 cm eller mer gäller också en notering: 32 cm i Jäkkvik i mellersta Lapplandsfjällen nordväst om Arjeplog, från 29 cm på morgonen den 24 till 61 cm morgonen därpå. Snön som föll var rejält fluffig, för temperaturen låg på 5–10 minusgrader under dygnet. Tumregeln är ju att 1 mm ger 1 cm, men denna gång gav 11 mm hela 32 cm snö.

Snö i söder lagom till första advent

Efter viss mildluft i delar av landet den 23–25 kunde kalluften på allvar dra söderut med start den 26. Hur pass kallt det blev återkommer jag strax till, men först mer om snön som föll. Och denna gång även i Sydsverige.

Den 26 passerade ett första regn- och snöväder på sydlig bana österut över Sverige, varefter snön la sig i delar av Västergötland och Småland. Mest snö i Götaland på morgonen den 27 låg i Falköping i Västergötland med 7 cm, men än mer skulle det bli.  Nästa regn- och snöväder låg som ett ost-västligt band genom mellersta Götaland den 27–28. I millimeter räknat noterades 30 mm eller mer på ett dygn på en plats: 31 mm i Knopparp mellan Hörby och Kristianstad i Skåne den 28. Det mesta föll där som blötsnö (delvis även regn?) med en temperatur på cirka 1 plusgrad, för trots 31 mm nederbörd ökade snödjupet bara med 3 cm, från 10 cm till 13 cm.

Två platser noterade dock snödjupsökningar på 20 cm eller mer på ett dygn:

22 cm i Södra Vi norr om Vimmerby i nordöstra Småland när de gick från 3 cm på morgonen den 26 till 25 cm morgonen därpå (11 mm nederbörd i smält form)

och 25 cm i Uddevalla i södra Bohuslän när de dygnet därpå gick från barmark till 25 cm på morgonen den 28 (efter att ha fått 15 mm nederbörd det dygnet)

Månadens största snödjup i de olika delarna av landet blev till slut:

I norra Norrland 64 cm i Jäkkvik den 26,

i södra Norrland 30 cm i Storlien-Storvallen den 23,

i Svealand 11 cm i Letafors i norra Värmland redan den 9

och i Götaland 25 cm i Södra Vi den 27 och i Uddevalla den 28.

När nu november övergått i december har vi en något ovanlig snöutbredning i landet. Större delen av Norrland och nordvästra Svealand är snötäckt, liksom stora delar av västra och norra Götaland. I övrigt är det barmark som gäller, men det var ändå mestadels frostvitt även där under första söndagen i advent den 28.

Med snön i Sydsverige följde halka och avåkningar, bland annat i Skåne och Blekinge den 30. Såsom det alltid blir när vintern anländer, och kanske lite extra mycket i samband med säsongens första snöfall som alltid kommer ”överraskande” och ställer till det extra mycket på gator och vägar. Och ni vet väl att vädret kan orsaka halka, men aldrig en av åkning eller krock?

Bäst här att även att nämna en observation från Bollebygd mitt emellan Borås och Göteborg i Västergötland, för annars riskerar deras snödjupsnotering ramla mellan stolarna. Under månadens sista dygn föll där 8 mm nederbörd, vilket resulterade i ett 23 cm djupare snötäcke, från 2 cm på morgonen den 30 till 23 cm morgonen därpå nu den 1 december. Nederbörden hamnar ju statistiskt sett på november, medan snödjupet rent formellt ju är december. Ökningen däremot borde väl ändå tillhöra november eftersom nederbörden gör det? I så fall blev Bollebygdsnoteringen månadens fjärde officiella snödjupsökning på 20 cm eller mer på ett dygn.

Kallast i november sedan 1980

Samtidigt som kung Bore täckte Sydsverige med snö tog bitande kyla över i norr. Säsongens lägsta temperatur sänktes i flera omgångar. Först i Nikkaluokta i nordligaste Lapplandsfjällen till 27,2 minusgrader den 23 och 30,7 minusgrader den 26.

På kvällen den 26 var det dags igen, i Buresjön öster om Sorsele i mellersta Lappland. Strax innan temperaturdygnet tog slut på kvällen den 26 hann temperaturen där nå 33,7 minusgrader. Ett par timmar senare, strax innan midnatt blev det ännu lite kallare, 34,7 minusgrader. Eftersom den noteringen kom efter klockan 19 på kvällen den 26 så redovisas den på temperaturdygnet den 27. Nikkaluokta fick dock sista ordet i november, för månadens lägsta temperatur blev till slut 37,4 minusgrader där den 28. Här samtliga landsdelar lägsta temperatur i november:

I norra Norrland 37,4 minusgrader i Nikkaluokta den 28,

i södra Norrland 27,6 minusgrader i Ljusnedal i västra Härjedalen den 30,

i Svealand ”bara” 19,0 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 27

och i Götaland 17,2 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland den 30.

Skrev ”bara” gällande Svealandstemperaturen. Till stora delar barmark och därmed inte hjälp av ett kylande snötäcke nattetid kan säkert förklara varför det inte varit kallare än så än i Svealand. Nikkaluoktas notering däremot är allt annat än ”bara”, för det är lägst i landet i november sedan Laxbäcken väster om Vilhelmina i södra Lappland noterade 39,6 minusgrader den 28 november 1980. Svenska novemberrekordet då, vad är det undrar kanske någon? Jo, det är, avläst på en halv grad när, 43 minusgrader i Vittangi i nordöstra Lappland den 24–26 november 1890.

Många platser (de flesta med mätningar som inleddes på mitten av 1990-talet) noterade nya novemberrekord under månadens avslutande kalla dygn. Men även bland långa mätserier sattes enstaka rekord. Här de två platser med minst 50-åriga mätserier som satte nya köldrekord för november:

33,2 minusgrader i Vidsel i södra Norrbotten den 29 mot tidigare 32,3 minusgrader den 21 november 1971 (startår 1965)

23,1 minusgrader i Glommersträsk i ostligaste mellersta Lappland den 27 och den 28 mot tidigare 22,0 minusgrader den 22 november 1971 (startår 1968)

och en plats tangerade sitt rekord:

35,7 minusgrader i Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen den 29 är en tangering av rekordet från den 25 november 2010 (startår 1888)

Två platser till är värda att nämna, även om det inte var rekordkallt där. För de långa mätserierna i Jokkmokk (startår 1882) och i Gällivare (startår 1888) i norra Lappland hade kallast i november sedan 1952. Jokkmokk flygplats hade nu som lägst 34,4 minusgrader den 29 och Gällivare 33,0 minusgrader samma dygn. Kan bör sägas att även Nikkaluokta (startår 1951) hade kallast i november sedan 1952.

Havsisen i Bottenviken började så smått lägga sig en vecka in i november. Med kylan i månadens slut tog påbyggnaden av havsisen i Bottenviken fart på allvar. Även längre söderut i Bottenhavet började isvintern 2021–2022.

Hur långt har vintern kommit mån tro?

Den meteorologiska vintern anländer till en plats då medeltemperaturen varje enskilt dygn är 0,0 grader eller lägre fem dygn på raken, varvid det första av dessa fem dygn då sätts som startdatum. Det gör att vi först i efterhand vet exakt när vintern anlände. I oktober anlände vintern till främst Norrbotten och Lappland. Nu i november har nya kliv söderut skett. Först den 5–7 till delar av inre södra och inre mellersta Norrland samt nordvästra Svealand, därefter den 18–19 till lite mer av inre södra Norrland.

Ett stort kliv söderut togs den 24–26, får då nådde vintern ner till mellersta Götaland. Nästa stora kliv söderut togs från den 29–30, men det är här som osäkerheten sätter in. Exakt läge fram till den 26 vet vi i dag, men det faktiska läget exakt vid månadsskiftet är osäkert och går att slå fast först efter att temperaturdygnet den 4 december avslutats. Kanske är det så att i stort sett hela landet fått vintern nu? Frånsett kustnära områden i Götaland förstås, där närheten till ett relativt varmt havsvatten gör att temperaturen inte ligger lika lågt som bara en bit in över inlandet.

Men om jag vänder på det så är det garanterat minst sex officiella platser som fortsatt har meteorologisk höst än. För det sista novemberdygnet var hösttempererat i Falsterbo, Skillinge, Malmö, Sturup och Lund i Skåne samt i Utklippan i Blekinge. Det må kännas eller upplevas som vinter även där förstås, men rent meteorologiskt är det alltså fortsatt höst där, och säkerligen på ett gäng platser till som bara haft ett eller maximalt två dygn på raken med vintertemperatur än så länge.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier