Oktobervädret kan skifta mycket, såväl inom en månad som mellan olika år. Årets oktober blev på så sätt helt normal, även om temperaturen mestadels var onormal. Ibland var det osedvanligt varmt, ibland ovanligt kallt.

Den mest dramatiska väderhändelsen i oktober blev givetvis stormen Simone som med full kraft slog till mot södra Götaland. Vinden kulminerade på kvällen den 28 med som mest 31 m/s i medelvind vid kusten och över land noterades orkanbyar på hela 36 m/s vid Halmstad flygplats.

För första gången namngav också SMHI en storm, så namnsdagsbarnet till ära fick stormen namnet Simone. För kännedom bör nämnas att tidigare stormnamn, såsom exempelvis Gudrun (8–9 januari 2005), Per (14 januari 2007), Dagmar (26 december 2011) och Emil (3–4 januari 2012), alla är knyckta rakt av från den norska vädertjänsten. Andra stormar man minns på senare år är första advent-stormen den 27 november 2011 och stormen den 3–4 december 1999.

Sammanlagt ganska normalt

Varma och kalla perioder tog delvis ut varandra, men till slut blev det ändå mildare än normalt i så gott som hela landet. Enda undantaget blev åtta ynka stationer som noterade tiondelar av en grad under det normala, med 0,5 grader under det normala i Vittangi i norra Lappland som den största negativa avvikelsen från det normala. Störst positiv avvikelsen blev det i delar av Skåne och Blekinge med drygt 2 grader över vad som är brukligt i oktober. I absoluta tal var det kallast (som nästan alltid) i Tarfala i norra Lapplandsfjällen med 2,8 minusgrader, medan Falsterbo vid skånska sydvästspetsen och Utklippan i Blekinges östra ytterskärgård hade varmast i oktober med en medeltemperatur på 11,6 grader, också det helt i sin ordning för det relativt varma havsvattnet gör att kuststationer alltid ligger högt i temperaturlistor på hösten.

Grovt sett föll normal mängd regn över landet under månaden och i norr blandat både regn och snö. Mest nederbörd jämfört med det normala föll längst i norr och längst i söder, lokalt uppåt 200 %. Mindre nederbörd än brukligt föll i delar av mellersta Sverige, främst vid södra Norrlandskusten, lokalt neråt 50 %. Även om det fallit mer regn än sedvanligt i söder i oktober skulle behövas betydligt mer för att återställa balansen för grundvatten, markvatten och vattenstånd efter de senaste månadernas torka.

Solen sken mer än normalt i oktober i landets mellersta och norra delar, medan det längre söderut noterades färre solskenstimmar än en normal oktobermånad. I Borlänge i södra Dalarna och i jämtländska Östersund blev det närapå rekord. Borlänge fick sammanlagt 132 timmar i oktober jämfört med rekordet 136 timmar från 2003 och Östersund fick ihop 115 timmar mot rekordet 119 timmar från 2005. I Borlänge inleddes solskensmätningar 1987 och i Östersund 1957.

Först lite kyla i söder, sedan milt i hela landet

Oktober inleddes med soliga och höstvarma dagar men krispigt kyliga nätter i söder. Månadens lägsta temperatur i Götaland, 7,2 minusgrader, noterades på Jönköpings flygplats i Småland den 2. För övriga landsdelar blev det klart kallare senare i månaden.

Mycket mild luft hade greppet om norra Sverige redan från månadens inledning. Efter att ett splittrat regn snabbt visslat österut över landet den 5 tog mildluften över även i söder. Den 5–9 låg medeltemperatur klart över det normala i så gott som hela landet. Värmen kulminerade den 6–7 med följande högsta temperatur för de olika landsdelarna:

I Götaland 19,5 grader i småländska Oskarshamn den 6 och den 7,

i Svealand 19,3 grader i Östmark-Lämbacken i norra Värmland den 7,

i södra Norrland 17,3 grader i Hudiksvall i Hälsingland den 7

och i norra Norrland 16,8 grader i Hökmarksberget i Västerbotten den 7.

Trots nästan 20-gradig värme blev det ändå ingen riktig brittsommar. Det var lite för blåsigt och lite för mycket moln för att fullt ut få kallas brittsommar, men en ”mini-britta” omkring Birgitta-dagen den 8 blev det i alla fall.

Strax innan kalluften tog över norrifrån i månadens mitt var det ett par mycket blåsiga dagar i Lappland. Stora Sjöfallet i norra Lapplandsfjällen rapporterade som mest orkanstyrka 36 m/s i medelvind på morgonen den 13. Även öster om fjällen noterades mycket hårda vindbyar vid två tillfällen, först på morgonen den 13, sedan på eftermiddagen den 15.

Även vid några andra tillfällen under oktober har medelvinden nått storm i Lapplandsfjällen: 26 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen på kvällen den 6, 29 m/s i Stora Sjöfallet på förmiddagen den 12, 25 m/s i Stora Sjöfallet natten till den 15 och 25 m/s i Stekenjokk på eftermiddagen den 25.

Kallt i hela landet

Halvvägs in i oktober var det dags för ett omslag igen. Kall luft tog sig söderut över landet och perioden den 16–21 var det kyla som gällde i större delen av landet. Den meteorologiska vintern gjorde den 15–16 ett rejält kliv söderut ner över Norrland (sydöstra Norrland undantaget) och nordvästra Svealand.

Samtidigt ska sägas att den meteorologiska sommaren hängde kvar vid några kuststationer vid väst- och sydkusten månaden ut. Men det är helt i sin ordning att vi har tre årstider samtidigt i vårt avlånga land så här års. Officiellt har fortfarande dessa platser sommar: Väderöarna vid Bohuskusten, Måseskär vid södra Bohuskusten, Nidingen vid norra Hallandskusten, Hallands väderö vid skånska nordvästspetsen, Falsterbo, Hanö utanför Blekinges kust, Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge och Utklippan.

Säsongens dittills lägsta temperatur var när oktober inleddes 7,6 minusgrader i värmländska Gustavsfors från den 26 september, men har sedan sänkts flera gånger:

7,7 minusgrader i Pajala i norra Norrbotten den 8,

11,3 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 16,

14,6 minusgrader i Rensjön i nordligaste Lappland den 17,

18,2 minusgrader i Latnivaara i norra Lappland den 18,

18,8 minusgrader i Merkenes i mellersta Lapplandsfjällen den 21,

19,6 minusgrader i Vittangi i norra Lappland den 22

och till slut 21,4 minusgrader i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen den 26.

För övriga landsdelar blev det som kallast i oktober: I södra Norrland 17,7 minusgrader i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 21, i Svealand 15,7 minusgrader i Storbo i nordligaste Dalarna den 21 och i Götaland redan tidigare nämnda 7,2 minusgrader den 2.

Kalluften drog ganska odramatiskt söderut över landet den 15–16. Det första mer omfattande snöfallet för säsongen kom strax därefter, när mildluften försökte ta tillbaka kommandon från sydväst. Då föregicks mildluften av ett regn som delvis slog över i snö i inre och västra Svealand samt södra Norrland, först på väg in från sydväst den 17, men även på väg bort åt sydost den 17–18. Det gav första observerade snötäcket för säsongen i södra Norrland den 17 och i Svealand den 18.

Åter milt, men först regn och snö

Den 20–23 stretade sig månadens mest omfattande och mest utbredda regn norrut över landet. Det slog från Dalarna över alltmer i snö på sin väg norrut över Norrland. Månadens största snödjupsökningar på ett dygn blev därmed 13 cm i Jäkkvik i mellersta Lapplandsfjällen och lika mycket i Glommersträsk i södra Lappland från morgonen den 22 till morgonen den 23.

I millimeter räknat föll det mest nederbörd som regn i ett stråk från Dalarna upp till Ångermanland. Officiellt blev det fyra observationer med 35 mm eller mer på nederbördsdygnet den 22 oktober (uppmätt på morgonen den 23):

Kasa i norra Ångermanland 41 mm,

Västmarkum i Ångermanland 40 mm,

Löten i västra Dalarna 37 mm

och Gördalen i norra Dalarna 36 mm.

Mildluften var påtaglig, och temperaturen nådde över 15-gradersstrecket även så långt norrut som i Hälsingland den 23 då toppnoteringen i hela landet blev 18,9 grader i skånska Kristianstad. Dagen innan noterade Lund med 17,6 grader varmast genom alla tider där för att vara så sent på året.

I gränsen till kylan som av och till fortsatt fanns kvar över nordligaste Norrland den 23–28 förekom regn och snö. Inga större mängder snö föll dock, utan det blev som mest 5–10 cm per dygn, men gjorde ändå att snödjupet sakta men säkert ökade något i främst Lapplandsfjällen.

Simone, första stormen sedan mars 2012

Inte sedan den 12 mars 2012 (då Bjuröklubb vid Västerbottenskusten noterade 26 m/s) har det blåst storm över svenska farvatten förrän stormen Simone drog in den 28 oktober 2013. Det blev alltså till slut en stormfri svit på 594 dagar, vilket är rekordlångt.

Höststormen Simone drabbade främst Halland, Skåne, Blekinge och södra Småland och liknar därmed stormen den 3–4 december 1999. Flera kuststationer noterade storm i medelvind under kvällen den 28 och kring midnatt:

Hallands väderö 31 m/s,

Hanö 29 m/s,

Falsterbo 27 m/s,

Nidingen 25 m/s,

Vinga utanför Göteborg 25 m/s

och Hoburg på sydligaste Gotland 25 m/s.

Över land kulminerade byvinden med lokal orkanstyrka. Här är samtliga officiella stationer som uppmätte stormstyrka eller mer i byarna:

Halmstad flygplats i Halland 36 m/s (orkanbyar),

Ängelholm-Barkåkra i nordvästra Skåne 33 m/s (orkanbyar),

Malmö-Sturup 31 m/s,

Torup i inre Halland 31 m/s,

Eftra-Broen i Halland 31 m/s,

Helsingborg 30 m/s,

Rynge vid skånska sydkusten 29 m/s,

Hörby i inre Skåne 29 m/s,

Ljungby i södra Småland 29 m/s,

Kristianstad-Everöd i nordöstra Skåne 27 m/s,

Ljungbyhed i inre Skåne 27 m/s,

Målilla i östra Småland 27 m/s,

Malmö 27 m/s,

Roma på inre Gotland 27 m/s,

Kalmar flygplats vid småländska kusten 26 m/s,

Växjö flygplats inre Småland 25 m/s,

Hunnestorp i nordvästra Skåne 25 m/s,

Visby flygplats 25 m/s

och Göteborg-Säve 25 m/s.

Omfattande stormskador

Över hav och vid kusten är medelvinden mest intressant, medan det över land är byvinden som är viktigast att ha koll på. Det är nämligen byvinden som fäller och knäcker träd, sliter loss tak och liknande. Det skiljer också på grund av underlagets skrovlighet mer mellan byvind- och medelvindstyrka över land jämfört med över hav. Byvindsmätningar görs också vid kuststationerna, och Hallands väder noterade med orkanbyar på 42 m/s som mest nytt oktoberrekord för att vara en svensk kuststation.

Som alltid när en storm slår till blev det en del märkbara konsekvenser och effekter, men över lag blev skadorna av Simone inte så omfattande som befarats i förväg. Avslitna tak, stormfällda träd, brustna förtöjningar och omkring 120 000 hushåll utan ström och cirka 35 000 utan fast telefoni blev några sviter efter stormens framfart. Tåg-, färje- och busstrafiken drabbades av inställda och försenade avgångar, Öresundsbron stängdes av och vattenståndet i Laholmbukten steg till omkring 150 cm över medelvatten. Toppnoteringen i Halmstad blev 169 cm över medelvatten.

Enligt uppskattningar från Skogsstyrelsen föll 1,5–2 miljoner kubikmeter skog under stormen, vilket är avsevärt mindre än under de så kallade Gudrun (75 miljoner kubikmeter) och Per (12 miljoner kubikmeter). Det föll mycket regn också i samband med Simone, men bara på en plats föll mer än 35 mm, det var i Torup som fick 42 mm den 28.

Ovädrets kärna, själva lågtryckets centrum drog förbi Sverige på en bana från Göteborg till Uppsala. De häftiga vindarna förekom enbart söder därom. Inga speciellt kraftiga vindar följde sedan när nord- till nordvästvinden släpptes lös i lågtryckets bakkant. Trycket var som lägst cirka 968 hPa när centrum vid 18.30-tiden nådde in över Sverige.

Ont om snö

Inte minst en mild avslutning gör att snötillgången är mindre än brukligt nu när oktober blivit november. I grova drag är det Lappland som har snötäcke, medan övriga landet har barmark.

Månadens största snödjup uppmättes till 30 cm i Kvikkjokk-Årrenjarka i mellersta Lapplandsfjällen den 29. Tidigare under månaden hade övriga landsdelar sina maximala snödjup: I södra Norrland 7 cm i Olden i västra Jämtland den 23, i Svealand 6 cm i Hälleforsnäs i västra Södermanland och i Fredriksberg i sydligaste Dalarna den 18 medan det i Götaland ännu inte har uppmätts något officiellt snödjup vintersäsongen 2013–2014.