Trenden med blött och varmt väder bestod även i september. Vi får backa ända till april för att hitta en månad som sett till riket som helhet varit torrare än normalt. Och för att hitta en kallare månad än normalt får vi backa ända till februari. Så det ska mycket, mycket till under kommande månader om året som helhet ska bli annat än varmt och blött.

Det slogs ett värmerekord i september. Är det 25 grader eller mer så kallas det för högsommarvärme, och när det i Hudiksvall i Hälsingland blev hela 25,6 grader den 29 så var det rekord. Aldrig tidigare har det varit så varmt så sent på året någonstans i Sverige. Tidigare var 26 september datumet som gällde för sen högsommarvärme, satt 2006 med 25,3 grader i halländska Torup. Men numera är det svenska datumrekordet för sen högsommarvärme alltså den 29 september. Då kommer oundvikligen frågan ”När får vi 25 grader för första gången i oktober?” Inom tio år är min gissning.

Sammantaget blev september varmare än normalt i så gott som hela landet. Det är bara i sydöstra Götaland som medeltemperaturen hamnar nära eller för en plats under det normala. Ölands södra udde sticker ut rejält med sina 1,1 grader under det normala. Närmast är Hanö utanför Blekingekusten med exakt normal medeltemperatur. Överskottet blev i övrigt mestadels 1-3 grader i landet, med störst överskott i norr. Kampen om högst månadsmedeltemperatur i landet var stenhård, med drygt en handfull platser inom två tiondelar av en grad. Varmast var det på Hallands väderö utanför skånska nordvästkusten och på Ölands norra udde med 14,8 grader, medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen hade lägst medeltemperatur i landet i september med 3,6 grader.

Nästan hela landet fick mer nederbörd än normalt i september. I Dalsland och Bohuslän mer än dubbla mängderna, likaså i större delen av mellersta och norra Norrland, och i delar av Norrbotten och Lappland betydligt mer än så. Inte undra på att det slogs en del regnrekord för månaden. För minst 100-åriga mätserier sattes tre nya rekord:

Jokkmokk i norra Lappland (med startår 1860) fick 211 mm mot tidigare 136 mm 1876.

Piteå i södra Norrbotten (med startår 1859) fick 212 mm mot tidigare 194 mm 1940.

Avasjö-Borgafjäll i sydligaste Lapplandsfjällen (med startår 1911) fick 201 mm mot tidigare 172 mm 1983.

Jokkmokks rekord är minst sagt imponerande. Oftast slås rekord för platser med långa mätserier med liten marginal, men denna gång krossades det gamla rekordet med hela 75 mm! Normalt får Jokkmokk 51 mm i september. Mest i millimeter räknat fick dock Vidsel i södra Norrbotten med 274 mm. Det är nytt septemberrekord för såväl Norrbotten som hela norra Norrland. Det svenska septemberrekordet är för övrigt 301 mm i jämtländska Höglekardalen från 1984. På Gotland var september inte alls regnig, utan istället väldigt torr med omkring hälften av normal nederbördsmängd. Även lokalt på andra håll i landet föll mindre regn än normalt under månaden.

Regnmängder och bristen på soltimmar går oftast hand i hand. Solen har därför till stor del lyst med sin frånvaro under september. Främst i norra Norrland, där Luleå närapå slog rekord för få soltimmar. Sedan Luleå började mäta solskenstid 1957 har man som minst haft 72 timmar sol i september, vilket skedde 1987. I år har man preliminärt haft 81 timmar. Normalt har Luleå 131 timmar sol i september. Längre söderut i landet har solen däremot lyst lite mer än normalt och på Gotland klart mer än normalt, men inte så klart att det blev rekord.

Tillfällig värme innan Irene och Katia drog in

Månaden präglades redan från början av ostadigt väder. Men tillfälligt kunde också rejält varm luft smita upp söderifrån. Månadens högsta temperatur blev 26,8 grader i Göteborg den 4, vilket blev en av två högsommarvarma dagar under månaden. Den andra dagen skulle dröja, länge...

Under septembers första halva drog resterna av två tropiska orkaner in över landet. Först kom Irene utan att göra alltför mycket väsen av sig. Visserligen var det regnigt och blåsigt ett par dagar, men inte mer än vad normalt ostadigt septemberväder kan bjuda på. Vid ett tillfälle var byvinden mycket hård, i Torup med 22 m/s den 7. Tidvis föll däremot mycket regn, här alla observationer på över 40 mm:

Nordkoster vid Bohuskusten 50 mm den 4,

Olden i västra Jämtland 42 mm den 4,

Torrböle i nordligaste Ångermanland 82 mm den 7,

Vindeln-Sunnansjönäs i Västerbotten 59 mm den 7,

Vännäs i Västerbotten 45 mm den 7,

Nordanbäck i nordligaste Ångermanland 43 den 7,

Västmarkum i Ångermanland 46 mm den 8,

Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen 54 mm den 9

och Kalix i Norrbotten 44 mm den 12.

Torrböles dygnsnederbörd blev månadens största och dessutom den största i landet under en septembermånad sedan 2001. Torrböle finns ofta med i toppen på nederbördslistorna, så borde inte stationen byta namn till Blötböle istället?

Det myckna regnandet vållade av och till översvämningar. Den 5 drabbades Västkusten av lokala översvämningar, alltifrån i ett shoppingcenter i Strömstad i norra Bohuslän till vattenfyllda källare i Varberg i Halland. I Ångermanland gav kraftigt regn översvämningar den 9. I Bjästa söder om Örnsköldsvik fick då trafiken på E4 dirigeras om när vatten täckte vägen. Länsväg 922 stängdes av helt och även tågtrafiken på Botniabanan stoppades.

Katia drog in över landet den 13, och hennes framfart märktes betydligt mer. Det blev ingen storm, men väl mycket hårda vindbyar genom mellersta och norra Götaland och sydligaste Svealand. Den kraftigaste byvinden rapporterades från Åsbräcka-Torpabron i västra Västergötland på kvällen den 13 med 24 m/s, men även Karlstad flygplats i Värmland rapporterade 24 m/s den dagen. Trollhättan i västra Västergötland, Linköping-SAAB i Östergötland och Kolmården-Strömsfors i nordöstra Östergötland noterade alla 23 m/s som högsta byvind och flera andra platser nådde 21-22 m/s. Nerblåsta träd, tågstörningar och strömavbrott följde i Katias spår.

Höga flöden

Allt regn i Dalsland och Värmland fick till slut följdeffekter. För efter en regnig avslutning på sommaren och än mer regn i början av september steg vattennivåerna alltmer. Den 7 kom den första varningen för höga flöden i små och medelstora vattendrag i västra Värmland och en vecka senare förstärktes varningarna. Flödesnivåerna var då mycket höga i Upperudsälven och höga i Byälven och alla i Arvika mindes översvämningarna 2000 och förberedde sig på det värsta. Nivåerna kulminerade i Upperudsälven den 20 och i Byälven och Glafsfjorden den 25, så det värsta läget är över, för nu i alla fall. Det är fortsatt mycket vatten i vattensystemen och marken är mättad, så en regnig höst kan åter förvärra läget.

Även i mellersta Norrland gav allt regnande höga flöden, det från den 10 i Ångermanälven, Fjällsjöälven, Faxälven och Vängeälven. Där kulminerade flödena den 15 varvid varningen togs bort. Till skillnad från vädervarningar, som gäller så länge varningskriterierna uppfylls, gäller hydrologiska varningar bara tills kulmen är nådd och det inte förväntas bli värre.

Tillfällig kalluft

När Katia drog bort österut följde stabilare och tillfälligt kallare väder den 15-18. Temperaturen sjönk, framförallt i mest klart väder nattetid. Den första rejäla frostnatten för säsongen inträffade natten till den 17 med frost långt söderut i landet. I Götaland var det exempelvis som kallast 1,4 minusgrader i småländska Hagshult. Samma natt blev det nytt säsongslägsta med 4,9 minusgrader i Börtnan i södra Jämtland, medan månadens lägsta temperatur kom natten därpå med 5,4 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen.

Tack vare den tillfälliga kalluften kunde hösten ta ett stort kliv söderut över Norrland. I nordvästra Norrland hade ju hösten anlänt redan i augusti. I början och mitten av september tog hösten ikapp sig själv, men sedan blev det halt. Vid månadsskiftet september-oktober är nu hösten rejält försenad. Hösten har nått större delen av Norrland och även nordvästligaste Svealand, men fortsatt är det meteorologisk sommar i en remsa längs Norrlandskusten ända upp till Skellefteå ungefär.

Mer regn

Stabiliseringen blev kortvarig. Månaden var snabbt åter på den inslagna vägen med regn- och skurområden som från sydväst tog sig in och upp över landet. Åter föll mer än 40 mm på ett dygn vid flera tillfällen:

Älgarås i nordligaste Västergötland 58 mm den 18,

Gårdsjö i nordligaste Västergötland 41 mm den 18,

Kroppefjäll-Granan i Dalsland 41 mm den 18,

Nora i Västmanland 41 mm den 18,

Uddheden i mellersta Värmland 40 mm den 18,

Älvsbyn i södra Norrbotten 43 mm den 21,

Brännberg i södra Norrbotten 53 mm den 22

och Älvsbyn 45 mm den 22.

Älvsbyn fick alltså hela 88 mm på bara två dygn (varav 86 mm på ett och ett halv av dessa), det är mer än man normalt får på en hel septembermånad. Inte undra på att allt vatten orsakade problem i form av avskurna och underminerade vägar. Som mest var sex vägar avstängda i Norrbotten och den 27 uppstod ett stort hål i vägbanan på E4 i höjd med Kopparnäs utanför Piteå i södra Norrbotten.

När regnet drog bort österut från Lappland den 22-23 slog det delvis över i blötsnö. Snön la sig också kortvarigt på några platser, men inte så att det blev något mätbart snödjup vid 8-tiden på morgnarna när snödjupet efter konstens alla regler ska mätas. Inslag av snö hade det ju dock varit i Lapplandsfjällen redan i augusti, men samma sak där, inget uppmätt snötäcke.

Mer höga flöden

Samtidigt som flödesnivåerna i Dalsland och Värmland började sjunka steg nivåerna i norra Norrland istället. Den 22 varnades för höga flöden i små och medelstora vattendrag och från dagen därpå även i Luleälvens och Piteälvens södra delar. Flödena kulminerade den 25, men den 30 utfärdades en ny varning för höga flöden, då i Skellefteälven.

Sensommarvärme och första stormen

Det var inte bara regn som avslutade september. När vädersystemen tog en allt nordligare bana över Skandinavien kunde värme söderifrån strömma upp över södra Sverige. Värmen kulminerade en första gång den 25-26 med 21,6 grader i skånska Kristianstad den 26 som högst. Några dagar senare var det dags igen och då med ännu varmare luft och ännu längre norrut. Det blev över 20 grader på många håll ända upp till Jämtland och Ångermanland. Allra varmast blev det i Hudiksvall den 29 med 25,6 grader, vilket alltså är nytt svenskt rekord för sen högsommarvärme. Månadens sista dag bjöd på nästan lika overklig sensommarvärme, 24,5 grader i småländska Oskarshamn.

Samtidigt som sol och värme härskade i söder var det av och till mycket blåsigt i norr. Först i samband med och strax efter ett regn på väg österut den 27. Då nådde byvinden över land lokalt stormstyrka i Norrbotten. Både Sävast och Luleå flygplats noterade 25 m/s, medan  Arvidsjaur i mellersta Lappland hade 24 m/s som högsta byvindsnotering. Natten till den 30 inträffade höstens första storm. Stora sjöfallet i norra Lapplandsfjällen rapporterade stormstyrka redan strax före midnatt, för att tillfälligt avta och sedan kulminera vid lunchtid den 30 med 26 m/s. Samtidigt nådde byvinden orkanstyrka 34 m/s.