Bland allt det som trots allt hänt under september bör jag främst nämna tidigt snöfall, lokala rekordregniga dygn och högre maximitemperatur i september än i augusti.

Men sett till månaden som helhet var det en månad med såväl torra som blöta perioder, med såväl varma som kalla perioder och med ett väder utan alltför stor dramatik. Vi väntar exempelvis fortsatt på höstens första stormtillfälle i svenska farvatten.

Med en varm avslutning av månaden väntar vi även på att hösten på allvar ska ta fart, och kanske även att vintern ska börja få fotfästet i fjällen. Men det kan ju skilja mycket från år till år hur kall eller varm hösten blir och hur länge det dröjer innan vintern börjar göra sig påmind. Snö på fjälltopparna, och därtill snöfall i Tornedalen i mitten av månaden var bara en liten förvarning om vad som är på gång, men hur många veckor det dröjer återstår att se.

Tämligen normalvarmt

I större delen av landet hamnar årets september inom en grads avvikelse från det normala när vi jämför med den nya referensperioden 1991–2020, alltså den referensperiod som tas i bruk i år. Avvikelsen är dock drygt 1 grad över det normala i delar av Skåne, medan norra Ångermanland och stora delar av Västerbotten och Norrbotten noterade drygt 1 grad under det normala, lokalt nästan 2 grader.

Varmare än i år var det i så gott som hela landet i fjol, 2020 alltså. För att hitta en kallare september än i år är det i viss del 2019 som gäller, men i delar av landet måste man blicka tillbaka till 2012, 2010 eller lokalt 2008.

Varmast i landet i september var det i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen med en månadsmedeltemperatur på 15,4 grader, vilket är 0,7 grader över deras nya normala 14,7 grader för referensperioden 1991–2020. Kallast hade Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med endast 1,5 grader, vilket är 0,8 grader under deras nya septembernormala på 2,3 grader. Störst avvikelse från det normala återfinns i Hörby i centrala Skåne, för 14,2 grader mot deras nya normala 13,0 grader innebär 1,2 grader över normalt, medan Storön i Kalix skärgård vid Norrbottenskusten hade störst underskott, för 8,0 grader mot normala 9,9 ger ju 1,9 grader under normalt.

Om vi legat kvar i den gamla referensperioden 1961–1990 hade nästan hela landet haft varmare än normalt i september, för det är så pass mycket som skiljer mellan de två referensperioderna. I snitt har det blivit 1 grad varmare i landet från 1961–1990 till 1990–2020. Lokala skillnader finns, men lite förenklat är det kustnära områden och delar av fjällen som upplevt den största förändringen. Samtliga av landets mätplatser har fått det varmare, från som minst 0,4 graders ökning till som mest 1,9 graders ökning.

Tämligen normalblött

Ett par kraftiga regn passerade landet i september, men i övrigt var det övervägande torrt. Sammantaget en månad som delvis var torrare än brukligt, men även delvis blötare än normalt. Lokalt föll mer än dubbla normalmängden regn, medan det på andra håll bara kommit en femtedel av vad som är normalt. Blötare än normalt överväger något i större delen av landet, medan främst Gotland, Östergötland och Södermanland hade en torr månad.

De senaste septembermånaderna har liksom årets september varierat en del, så för att hitta en torrare eller blötare september än årets är det mestadels bara något eller några år sedan det hände, alltså 2020, 2019, 2018 eller 2017, men lokalt är det längre sedan det var lika regnigt eller torrt i september som i år. I Kristianstad i nordvästra Skåne föll exempelvis 133 mm, vilket gör årets september till den tredje blötaste sedan mätningarna inleddes där 1878 och blötast sedan 2001 då det föll 156 mm. Septemberrekordet är från 1994 då Kristianstad-Everöd noterade 178 mm. I Karlshamn i Blekinge är 127 mm i år blötast i september sedan 162 mm föll där 2001, och totalt den fjärde blötaste sedan mätstarten 1860. Deras septemberrekord lyder på 164 mm från 1994. På Gotland noterade Visby flygplats sin näst torraste september sedan startåret 1946. Bara rekordet 9 mm i september 1951 är mindre än de 10 mm som fick där nu.

I millimeter räknat fick Rångedala nordost om Borås i Västergötland mest regn i landet i september med 181 mm, vilket är 204 % av deras nya normalvärde på 89 mm. I procent av det normala föll däremot mest i nyss nämnda Kristianstad, för 133 mm är 248 % av normala 53 mm. Torrast i såväl millimeter som procent av normalt räknat var det på Visby flygplats med 10 mm, vilket är 20 % av deras nya normala 48 mm.

För nederbördsmängd är skillnaderna mellan de två referensperioderna 1961–1990 och 1991–2020 i snitt en tioprocentig minskning, men de lokala variationerna är stora. I Lappland och Norrbotten mestadels blötare i och med referensbytet, likaså för västra Götaland, medan Österjölandskapen samt södra och mellersta Norrlandskusten nu har tydligt torrare än tidigare.

Tämligen normalblåsigt

Under september blåste det mer än brukligt i främst delar av Jämtland och Lappland, medan främst västkusten haft mindre blåsigt än normalt. Men likt för temperatur och nederbörd faller merparten av landet inom ramen för vad som kan kallas för normalt.

Årets september bjöd inte på några stormtillfällen på svenska farvatten, vilket gör att hela 2021 än så länge är stormbefriat. Senast det blåste storm vid någon av landets kuststationer var den 19 november 2020, snart ett år sedan alltså. I fjällen nådde medelvinden stormstyrka vid två tillfällen i september. Först mitt på dagen den 2 med 28 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen, sedan 26 m/s i jämtländska Blåhammaren kring midnatt den 27–28.

Månadens högsta byvind noterades den 2 i just Stekenjokk med orkanbyar på 33 m/s. Samtidigt, på eftermiddagen den 2, noterades månaden enda byvindsnotering för mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer över inlandet när Föllinge i norra Jämtland hade 21 m/s. Avrundat till heltal (men under 21,0 m/s om man ser till tiondelar) noterades även byvindar på 21 m/s i Lycksele i sydöstra Lappland på eftermiddagen den 13 och i Malmö på sena eftermiddagen den 23. Högst byvindsnotering för en kuststation under månaden blev samtidigt stormbyar på 27 m/s i Hallands Väderö i nordvästligaste Skåne på sena eftermiddagen den 23.

Tämligen normalsoligt

Solen sken normalt eller något mindre än normalt i september. Solbristen var tydligast i norra Lappland, där Kiruna med 55 timmar noterade nytt anti-solskensrekord för september. Tidigare bottenrekord sedan mätstarten 1958 löd på 57 timmar från september 1992. Normalvärden för den nya referensperioden 1991–2020 finns ej publicerade än, men sett till referensåren 1961–1990 är 55 timmar endast hälften av deras normala 110 timmar för september.

Bland de fåtal platser som mäter solskenstid i landet sken solen minst i just Kiruna, medan Hoburg på sydligaste Gotland räknade ihop 211 timmar, vilket är mer än de 170 timmar som var normalt för deras del under den gamla referensperioden 1961–1990.  

Kylig, torr och solig inledning

September inleddes med sex kyliga dagar där torrt och övervägande soligt väder dominerade. Ett regn berörde främst fjällen och inre Lappland den 2, men i övrigt var det mest uppehåll, och som sagt mest soligt också. Lokalt tickade många av månadens soltimmar in under den första septemberveckan. Exempelvis fick skånska Lund hälften av månadens totala solskenstid redan den första veckan, 70 timmar av månadens totala 141 timmar.

Höstens första frostnatt i Götaland inträffade den 4 med som lägst 1,7 minusgrader i ”köldhålet” Hagshult norr om Värnamo i Småland. Natten till den 5 blev lokalt rekordkall i Uppland för att vara så pass tidigt på säsongen. Nya ”så här tidigt på säsongen”-rekord sattes för Arlanda flygplats med 1,7 minusgrader (startår 1961), för Uppsala flygplats med 1,2 minusgrader (startår 1944) och för Film i norra Uppland med 1,6 minusgrader (startår 1982).

Säsongslägstanoteringen i landet reviderades även flera gånger i början av månaden. Från att vi gått in med 4,0 minusgrader som lägst från augusti sänktes säsongslägstat till 5,2 minusgrader i Latnivaara nordväst om Gällivare i norra Lappland den 4. Sedan direkt sänkt till 5,9 minusgrader dygnet därpå i Naimakka vid den finska gränsen i nordligaste Lappland. I mitten av månaden prickade Naimakka säsongslägstat 5,9 minusgrader igen den 12, innan Latnivaara noterade det som kom att stå sig som lägst månaden ut, 6,0 minusgrader den 15.

För Norrlands del kom månadens lägsta temperatur under mitten och slutet av månaden, men för Svealand och Götaland stod sig de kyliga noteringar som de inledande nätterna gav. Här månadens lägsta temperatur i landets fyra delar:

I norra Norrland redan nämnda 6,0 minusgrader i Latnivaara den 15,

i södra Norrland 3,7 minusgrader i Sveg i Härjedalen den 26,

i Svealand 2,8 minusgrader i Gustavsfors norr om Hagfors i Värmland den 4

och i Götaland 2,5 minusgrader i Hagshult den 5.

Sensommarvärmen tog över

Den 7 tog sig ett regn in västerifrån. Regnet i sig gjorde inte mycket väsen av sig den 7–8, men däremot följdes det av tydligt varmare luft. Den 8 var det varmt för årstiden i hela landet, och sensommarvärmen bestod i landets södra halva fram till den 12. Värmen var mest extrem i Värmland den 8 med omkring 25 grader varmt, och det gör den dagen till den varmaste septemberdagen i Värmland sedan 1968.

Månadens tre högsommarvarma dagar, alltså dagar då temperatur åtminstone någonstans i landet når 25 grader, inträffade den 8–10, med toppnotering i Skåne den 10. Här månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna:

I Götaland 27,0 grader i Lund den 10,

i Svealand 25,9 grader i Östmark-Åsarna i norra Värmland den 8,

i södra Norrland 24,7 grader i Gävle i Gästrikland den 8

och i norra Norrland 20,6 grader på Umeå flygplats i Västerbotten den 8.

Högsommarvärmen den 8 var säkerligen efterlängtad, för det var den första högsommarvarma dagen i landet sedan den 14 augusti. Årets sista högsommarvarna dag är och lär förbli den 10.

Varmare i september än i augusti

Det normala är att augusti månads högsta temperatur på en plats är högre än motsvarande för september. Men efter en augusti med få riktigt varma dagar blev det i år så att vissa platser noterade högre maximitemperatur någon av dagarna den 8–11 september än vad man gjorde under hela augusti. Det är ovanligt att detta händer, och lokalt är det flera decennier sedan det senast hände. Här ett axplock med exempel där det gått minst 30 år sedan det senast hände:

24,6 grader i Falun, Dalarna den 9 september mot 24,1 grader den 12 augusti (senast det hände var 1958)

24,1 grader i Gustavsfors, Värmland den 8 september mot 22,5 grader den 11 augusti (senast 1958)

26,4 grader i Malmö, Skåne den 10 september mot 25,6 grader den 13 augusti (senast 1961)

23,8 grader i Karlstad, Värmland den 8 september mot 22,6 grader den 29 augusti (senast 1974)

23,5 grader i Malung, Dalarna den 9 september mot 22,2 grader den 11 augusti (senast 1989)

22,9 grader i Särna, Dalarna den 8 september mot 22,7 grader den 29 augusti (senast 1991)

För landet som helhet blev det dock inte så, men det var ack så nära. Det skiljde en fjuttig tiondel mellan månadens högsta temperatur i landet i augusti (27,1 grader) och nu i september (27,0 grader).

Ostadigare

Den 9 tog kallare luft över igen i norr, men i söder bestod sensommarvärmen ett par dagar till. I gränsen mellan höstluften i norr och sensommarvärmen i söder blev det som upplagt för regn- och skurväder. För ”väder” uppstår ju i samband med kontraster, alltså när exempelvis temperatur, fuktighet och tryck skiljer sig i vertikal- eller horisontalled.

Efter 10 dygn i landet med som mest 16 mm på ett dygn började större dygnsmängder droppa in i statistiken så fort vädret blev ostadigt. Den 11 noterades månadens först 40 mm-notering:

41 mm i Kilsbergen-Suttarboda väster om Örebro i Närke.

När omläggningen till ostadigt väder skedde märktes det att åsksäsongen inte riktigt var över än för i år. Månadens åskrikaste dygn inträffade den 11 och 12 med 90 respektive 315 registrerade blixtar. Totalt under månaden registrerades 415 blixtar i landet, så det märks tydligt att vi lämnat sommaråskans glansperiod bakom oss. Oftast räknas september in i den period som klassas som ”åsksäsong”, men det varierar givetvis mycket hur pass mycket åska september bjuder på. Så gott som alltid märks en nedgång i september, främst under månadens andra halva. Årets åsksäsong kan betecknas som över efter åskdygnen den 11–12.

Tidigt snöfall i norr

Den 13 tog svalare luft över i söder, varvid det även blev tillfälligt stabilare. Men inte i hela landet, för i kalluften i norr drog ett regn- och snöväder under dygnet den 14 ner åt sydost över Tornedalen. Det snöade blött och ymnigt på sina håll även mitt på dagen. Lokalt la sig flera centimeter av vinterns vita guld. Snön nådde hela vägen ut mot kusten, så även Haparanda vid den finska gränsen fick del av snöandet.

Snödjupsmätning sker en gång per dygn, på morgonen, så hur mycket som faktiskt låg som mest mitt på dagen den 14 är svårt att veta exakt. På morgonen den 15 var det bara en av landets mätplatser som fortsatt hade mätbart snötäcke, och det var Kypäsjärvi sydost om Överkalix i södra Norrbotten med 4 cm. I Haparanda hade det mesta redan smält, så där noterades inget snödjup eftersom marken var mer bar än snötäckt. Kypäsjärvi-noteringen är den enda officiella snödjupet som observerats i landet i september. Dagen därpå, den 16, var det officiellt barmark igen i Kypäsjärvi. Dock såg jag bilder även från den 16 där det fortsatt låg kvar snö i små drivor i Haparanda.

Eftersom man mäter snödjup bara på morgonen, och dessutom har ett relativt glest observationsnät i landet är det svårt att exakt veta hur pass ovanligt det är med snö som lägger sig i Tornedalen redan den 13 september. Om snön lägger sig med inga snödjupsobservationer finns, har det verkligen snöat då?  tänkte jag häromdagen. Sett till faktiskt uppmätt snödjup så behöver vi backa bandet 14 år för att hitta snötäcke tidigare än den 13 september. Det året noterades 2 cm djup i Kiruna i norra Lappland redan den 30 augusti 2007.

Rejäl rotblöta i söder

Efter några dagars uppehåll i söder vara det dags för ett rejält regn att snurra in från sydväst. Det började den 15 och pågick sedan i över två dygn innan snurran gett rikligt med regn på många håll i Götaland och en bit upp över Svealand också.

Följande platser noterade 40 mm eller mer i främst Skåne den 15:

67 mm i Kristianstad i nordöstra Skåne (månadens största dygnsnederbördsmängd i landet)

56 mm i Brösarp i östra Skåne,

53 mm i Degeberga norr om Brösarp i östra Skåne,

49 mm i Stiby mellan Tomelilla och Simrishamn i sydöstra Skåne,

47 mm i Skillinge vid den skånska sydostkusten,

46 mm i Onsala vid norra Hallandskusten

och 44 mm i Åhus vid den skånska ostkusten sydost om Kristianstad.

Dygnet därpå var det främst i Västergötland som det föll stora mängder regn, den 16 alltså:

67 mm i Gladhammar väster om Västervik i Småland,

54 mm i Rångedala,

54 mm i Vedum söder om Vara i Västergötland,

53 mm i Kilagården mellan vara och Skara i Västergötland,

50 mm i Hällum norr om Vara i Västergötland,

46 mm i Skövde i inre Västergötland,

45 mm i Trökörna mellan Trollhättan och Vara i Västergötland,

45 mm i Skara i Västergötland

och 44 mm i Mariestad vid Vänerns östra strand i Västergötland.

Sammanlagt fick följande platser 60 mm eller mer från det att regnet inleddes på eftermiddagen den 15 till att det drog bort under natten mot den 18:

90 mm i Gladhammar,

78 mm i Kristianstad,

72 mm i Rångedala,

61 mm i Stiby

och 60 mm i Vedum.

Lokalt var det länge sedan det uppmätts lika mycket regn på ett dygn i september som nu. Exempelvis är Gladhammars 67 mm det näst blötaste septemberdygnet sedan mätningarna för den kopplade Västervik/Gladhammar-serien inleddes 1859. Mer regn föll den 2 september 1913 med 83 mm. På andra håll får man backa flera årtionden för att hitta lika stora dygnsmängder i september, och i Lidhult noterades nytt septemberrekord med 35 mm den 15 mot tidigare 33 mm den 20 september 1946. Stationen Lidhult väster om Ljungby i västligaste Småland har varit i drift sedan 1941.

Hösten tog kliv söder

Hösten hade tagit klivet ner från fjällvärlden redan i augusti, och under de två inledande septemberdygnen stegade den vidare allt närmare kusten i mellersta Norrland. Kustnära områden i Norrbotten fick sedan höst den 9.

För att den meteorologiska hösten saka anses kommen krävs att fem dygn på raken uppvisar en dygnsmedeltemperatur under 10 grader varje enskilt dygn, varefter det är det första av dessa fem dygn som sätts som ankomstdatum. Under september har hösten varit normal eller i söder något sen, men det är lite svårt att veta exakt hur den ligger till eftersom det ännu inte publicerats några nya normalkartor för årstidernas början sett till den nya referensperioden 1991–2020.

Höstens stora framryckning söderut under september skedde sedan den 13–16 då resterande del av Norrland fick höst, Gästrikekusten undantaget. Samtidigt fick nästan hela Svealand höst, liksom inre delen av norra Götaland dit hösten anlände den 16–17. Därefter har det varit halt på stället för höstens framfart vidare söderut. Nya kliv söderut tas i oktober får jag anta.

Det är inte omöjligt att vintern till och med kan hinna göra entré i september, men så inte denna gång.  Enstaka vinterkalla dygn (dygnsmedeltemperatur på 0,0 grader eller lägre) har förekommit lokalt i fjällen. Bland de officiella mätstationerna är det dock bara Tarfala samt Stekenjokk om noterade vintertempererade dygn. Tarfala var först ut för säsongen med ett vinterdygn den 13. Några fem vinterdygn på raken var det emellertid aldrig nära att bli, så vi får vänta ett tag till att hälsa vintern 2021–2022 välkommen.

Stabilt och grått

Efter rotblötan i söder var det åter relativt kall luft som fick greppet om hela landet. Dagarna flöt på i mestadels lugn gråväderslunk. Solen lyste till stor del med sin frånvaro, och det gjorde även regnen i några dagar. Natten till den 21 var det 1,1 minusgrader på Visby flygplats (startår 1945), vilket är rekordkallt för deras del så pass tidigt på säsongen.

Väderläget i stort var stabilt, där regn och mildare luft västerifrån inte orkade bryta ner det låsta gråvädersläget. Mycket moln höll nere dagstemperaturen, men samtidigt dämpades nattkylan av alla moln. Den 23 var det helt frostfritt i landet, och det kanske blev årets sista helt frostfria dygn? Det återstår att se, men det är åtminstone september månads sista frostfria dygn i landet.

Till slut bröt regnen igenom

Trägen vinner, och det blev till slut så att regnen västerifrån orkade bryta ner det fastlåsta gråvädersläget. Så smått i väster redan den 20, och sedan mer på allvar med ett passerande regn, om ej speciellt kraftigt, den 21.

Nådastöten blev det regn som drog in på nordlig bana över fjällen den 22 för att sedan svepa ner åt sydost över landet den 23. Lokalt föll mycket regn i främst Västerbotten, och här är samtliga noteringar om 40 mm eller mer dygnet den 23:

57 mm i Röbäcksdalen i Umeå i Västerbotten,

57 mm i Lövånger söder om Skellefteå i Västerbotten,

57 mm i Rickleå mitt emellan Lövånger och Umeå i Västerbotten,

51 mm i Nordanbäck i nordligaste Ångermanland,

49 mmi Hattsjöbäcken i norra Ångermanland sydväst om Nordanbäck,

47 mm Holmön vid Västerbottenskusten utanför Umeå,

46 mm i Örnsköldsvik vid Ångermanlandskusten,

46 mm i Ulvsjön väster om Sundsvall i Medelpad,

44 mm i Junsele i nordvästra Ångermanland,

42 mm i Vännäs väster om Umeå i Västerbotten,

41 mm i Nora-Östanö norr om Härnösand vid Ångermanlandskusten,

41 mm i Torup i inre delen av mellersta Halland,

och 40 mm i Svedjelandet väster om Hammarstrand i östra Jämtland.

Holmöns 47 mm är nytt dygnsnederbördsrekord för september mot tidigare 46 mm den 27 september 1963. Mätningarna för den kopplade Holmögadd/Holmön-serien inleddes 1879. Vidare är 57 mm är det näst blötaste septemberdygnet genom tiderna för den kopplade Umeå/Röbäcksdalen-serien, och det blötaste på 142 år, för det är bara rekordet 61 mm den 10 september 1879 som är högre.

Det blåste även upp i samband med regnet den 22–23, så för många var det nog en känsla av ”nu blev det höst” dessa dagar. I söder drog regnet bort åt sydost den 24, men samtidigt hängde ett stråk med regn envetet kvar i främst Norrbotten och nordöstra Lappland den dagen. Så sammantaget för de tre dygnen den 22–24 föll över 60 mm på följande platser:

77 mm i Gällivare i norra Lappland,

76 mm i Lövånger,

71 mm i Rickleå,

71 mm i Nordanbäck,

71 mm i Hattsjöbäcken,

68 mm på Jokkmokk flygplats i norra Lappland,

68 mm i Latnivaara,

67 mm i Murjek öster om Jokkmokk i norra Lappland,

65 mm i Nattavaara nordost om Jokkmokk i norra Lappland,

63 mm i Vuollerim sydost om Jokkmokk i norra Lappland

och 60 mm i Röbäcksdalen.

Varm avslutning gav kanske sista 20-gradersdagen för i år

När solen tog över i stora delar av landet helgen den 25–26 gladdes nog många, för det gråmulna väderläget hade äntligen bytts ut mot något annat. Dessutom tog varmluften över rodret, och den 27 var det soligt och sensommarvarmt i delar av landet, men samtidigt tog molnen efterhand över igen i väster. Varmluften hängde dock i månaden ut.

Efter den 16 har det varit skralt med dagar som bjudit på 20 grader eller mer. Det skedde dock den 27 med 20,7 grader i Hallands Väderö i topp. Blir det årets sista 20-gradersdag i landet tro? Svenskt rekord för sen 20-gradig värme är så pass sent som den 17 oktober. Så än finns ett visst hopp om lite mer sensommarvärme. Det kanske även gör att sista doppet också dröjer, men det bör nog inte komma från en som bara tog ett enda dopp i somras…

Regn på regn från sydväst

Natten till den 28 tog sig ett regn in västerifrån, och det var början på en ostadig och regnig avslutning av september, för innan månaden var slut hann ytterligare ett relativt kraftigt regn dra in från sydväst.

Nederbördsdygnet räknas ju från morgon till morgon, så det hann falla rätt mycket regn innan dygnet den 27 övergick i den 28. Här de platser som officiellt fick 40 mm eller mer på ett nederbördsdygn:

44 mm i Källsjö norr om Ullared i inre Halland den 27,

40 mm i Linhult söder om Kinna i sydvästra Västergötland den 27

och 55 mm i Karlshamn i Blekinge den 28.

55 mm i Karlshamn är nytt dygnsrekord för september för deras del. Det tidigare rekordet på 42 mm sattes den 8 september 2001 i en mätserie som inleddes 1871. Sammantaget för hela regnet den 27–28 var det bara Karlshamn med 63 mm som fick 60 mm eller mer.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier