Septembervädret blev till stor del odramatiskt och relativt händelsefattigt, för vi väntar fortsatt på säsongens första snötäcke och på den första höststormen. Byvindar på stormstyrka noterades visserligen såväl i fjällen som vid kusten, men medelvinden var inte nära att nå storm vid något tillfälle. Visst har det snöat också, men inte så pass att det uppmätts något snötäcke än så länge denna höst.

Vidare var månadens medeltemperatur i snitt en uns lägre än brukligt och det i kombination med att även vara övervägande torrt. Dock med tvenne rejäla regn ska sägas, regn som satte tydliga spår i avvikelsekartan för månadens nederbörd jämfört det normala. Dessa två jätteregn är det mest intressanta som hände i september, för i övrigt har vi nu lagt en tämligen beskedlig och intetsägande månad till handlingarna.

Normal med en dragning åt aningens kallt

September månads medeltemperatur blev till slut nära det normala till aningen under normalt sett till referensåren 1991–2020. Det efter en månad som inleddes mer åt det kallare hållet, för att vara något varmare än normalt under andra halvan. Dock inga stora utsvävningar åt ettdera hållet, utan nästan hela landet hamnar inom en grad från det normala.

Då avvikelsen till stor del var under det normala är det också få år sedan som september varit varmare än i år. För södra och mellersta Sverige räcker det med att backa tillbaka till i fjol, 2021, för att hitta en varmare september än i år och årets dessförinnan, 2020, för landets norra tredjedel. Omvänt är det 2021 som gäller som kallare än i år i norra Sverige medan vi måste backa bandet mer för mellersta och södra Sverige, i södra Norrland till 2019 eller 2012, i Svealand delvis 2010 men än mer 2008 och i Götaland mestadels 2013 eller i övrigt 2010.

I absoluta tal hade Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård varmast i landet i september med en medeltemperatur på 15,1 grader mot normala 14,2 grader, så ett överskott på 0,9 grader alltså. Kallast var det i Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med i snitt 2,2 grader mot normala 2,3 grader, så bara 0,1 grader lägre än brukligt. Sett till avvikelse mot gällande referensperiod hade också Utklippan störst positiv avvikelse med 0,9 grader, likaså hade Hanö i Blekinge med 14,4 grader mot normala 13,5 grader. Störst negativ avvikelse återfinns i inre delen av östra Svealand, och klart mest på Arlanda flygplats med 2,3 grader lägre än normalt, 9,7 grader mot normala 12,0 grader.

Har ni koll på vad normalt septemberväder är förresten? Om inte så kan ni kolla in det genom att läsa om normalt septemberväder, och där redovisas även förändringen som skett mellan nuvarande referensperiod 1991–2020 och den förutvarande 1961–1990 såväl gällande månadsmedeltemperatur som månadsnederbörd. Förändringen som skett mellan de två referensperioderna gör att årets kalla september istället är varm om man ser till den förutvarande referensperioden.

Övervägande torrt frånsett två kraftiga regn

September var till stor del torr, frånsett de två omfattande och delvis rikliga regn som föll, först vid Upplands- och södra Norrlandskusten samt norra Lappland den 13–16 och senare i sydöstra Götaland den 27–28. Dessa två regn satte tydliga avtryck på avvikelsekartan för månadens nederbörd. I dessa områden föll nämligen mer eller klart mer än brukligt jämfört med referensåren 1991–2020, medan september i övrigt i landet var torr, lokalt med under hälften av normal mängd.

Stora skillnader gör att det varierar mycket från plats till plats hur länge sedan det varit lika torrt eller blött i september som i år. För delar av landet räcker det att backa tillbaka till några av de senaste årens septembermånader för att hitta såväl torrare som blötare än i år, men det spretar väldigt mycket. För stora delar av landet gäller dock att 2021 var blötare och 2016 torrare. Men som sagt, de lokala variationerna är stora så jag skulle kunna rabbla upp betydligt fler år för att täcka in alla variationer.

Lokalt blev september till och med rekordblöt. Inte för några längre mätserier dock, men väl för några halvlånga serier med minst 50 år på nacken:

148 mm i Eringsboda i norra Blekinge norr om Ronneby mot tidigare 112 mm 1946 (startår 1946)

133 mm i Stångsmåla mellan Tingsryd och Emmaboda i södra Småland mot tidigare 116 mm 1978 (startår 1968)

Det mesta av månaden regn i sydöstra Götaland föll på bara två dygn den 27–28, rekordmycket till och med. Så jag lär ha anledning att återkomma med mer informationen gällande bland annat Eringsboda och Stångsmåla i slutet av denna månadssammanfattning. Även för en del andra kortare mätserier sattes nya månadsrekord i september.

Mest regn i september föll över Härnösand vid södra Ångermanlandskusten med 161 mm, vilket innebär 238 % av deras normala septembermängd på 68 mm. Västgötska Axstål i västra Vättern norr om Karlsborg fick minst regn i september med 16 mm. I procent av normalt föll därmot minst i Hjortkvarn i sydöstra Närke med 20 mm mot normala 64 mm, vilket innebär 32 %. Kanske bör påpekas här att Axstål inte har något normalvärde än då stationen bara varit i drift sedan i maj 2010. Mest i procent av normalt fick Ölands södra udde, för 114 mm mot normala 44 mm innebär 258 %.

Mest sol i väster

Solen lyste med sin frånvaro i öster, medan det mestadels varit soligare än normalt i väster. Dock ska sägas att det främst var inledningen som var solig, för en ostadig avslutning gjorde att det som såg ut att vara på väg mot lokal rekordsolig september i väster slutade långt ifrån rekord. Ta Storlien-Visjövalen i Jämtlandsfjällen som exempel. Där nådde man normalt antal soltimmar för hela månaden redan efter tio dygn. Då hade man fått 114 timmar sol, varefter man bara fick 33 timmar under resterande delen av månaden.

Just Storlien var den plats i landet som sett till normalvärdet fick mest sol i september, för 147 timmar mot normala 110 timmar innebär 134 %. Mest solskenstid hade däremot Göteborg med 196 timmar, mot normala 150 timmar vilket innebär 130 %. Av de fåtal solskensmätare som finns runtom i landet fick Kiruna i norra Lappland samt Tarfala exakt lika lite, nämligen 101 timmar. I procent av normalt är det dock väldigt olika för Kiruna och Tarfalas del, för i Tarfala sken solen flitigt mot deras normala 80 timmar septembersol medan Kiruna istället upplevde solbrist mot normala 121 timmar. Färst antal soltimmar i procent av normalt fick dock Luleå i Norrbotten, för 113 timmar mot normala 153 timmar motsvarar 74 %.

I väntan på att höstvindarna ska ta fart

Det blåste inte lika mycket i september som det brukar göra. Bara vid delar av Norrbottens- och Västerbottenskusten noterades i snitt så kraftiga vindbyar som brukligt är i september, medan övriga landet haft lugnare eller mycket lugnare vindar än vanligt.

Vid några få tillfällen tilltog vinden dock lite extra. Den 13 uppmättes månadens högsta medelvind för en inlandsstation (Hällum, Västergötland 10 m/s), likaså den högsta byvinden för en inlandsstation (Berga, Södermanland 17 m/s). I fjällen blåste det däremot som mest den 26–27 med en medelvind på 21 m/s som högst (Blåhammaren, Jämtland den 27) och stormbyar på 29 m/s som högst (Sylarna, Jämtland den 26). Motsvarande toppvärden för kuststationer i september blev 20 m/s i medelvind och stormbyar på 25 m/s i Hanö utanför Blekinges kust på kvällen den 8.

Kylig och övervägande torr start

Månaden inleddes kyligt, eller kallt om man nu vill se det så, med luft hämtad norrifrån. Dygn efter dygn var i snitt kallare än normalt i större delen av landet, och säsongslägstanoteringen reviderades också flera gånger om under månadens första vecka. Från augusti gick vi in i september med 3,6 minusgrader som lägst, vilket reviderades till 4,6 minusgrader i Latnivaara nordväst om Gällivare i norra Lappland den 2 och sedan till 5,1 minusgrader på samma plats den 5. Därefter tog Ljusnedal i västra Härjedalen över köld-stafettpinnen med sina 5,2 minusgrader den 7. Den noteringen stod sig i exakt två veckor, så det återkommer jag till senare i denna digra krönika.

I Norrland hade minusgrader noterats sedan tidigare, men längre söderut dröjde det till början av september innan kung Bores spejare nådd fram. Den 5 noterades den första officiella frostnatten i Svealand (Kerstinbo och Film i Uppland) och natten därpå den 6 i Götaland (Horn och Kvarn i Östergötland). Minusgrader i luften pratar jag då om, så det kan ju givetvis varit tal om markfrost tidigare än så, alltså då det blir minusgrader vid marken trots att det är plusgrader i luften i den nivå där temperaturen mäts.

Även om det var kyligt för årstiden med dygnsmedeltemperatur under det normala och kalla nätter så orkade dagstemperatur en bit över 20 grader på dagarna. Månadens högsta temperatur i landets fyra olika landsdelarna uppmättes under denna första kyliga septembervecka, så då förstår ni säkert att det händer en hel del med temperaturen under månaden, så även om det är kallare än normalt i början av månaden kan dagstemperaturen vara högre då än när det är varmare än normalt i slutet av september. Lite så var det just denna gång, där månadens högsta temperatur blev:

I Götaland 22,9 grader i Rörastrand på Tjörn vid Bohuskusten den 4,

i Svealand 21,7 grader i Sala i västligaste Uppland den 6,

i södra Norrland 20,9 grader i Gävle i Gästrikland den 6

och i norra Norrland 18,9 grader i Piteå och nordväst därom i Älvsbyn, bägge i Norrbotten den 5.

Månadens första tredjedel var övervägande torr och till stor del även solig. Lokala skurar förekom dock, och vid några få tillfällen föll lokalt 20 mm eller mer, där mest föll i Örkelljunga i nordvästra Skåne med 34 mm den 3.

Månadens första kraftiga regn den 13–16

Men mer regn skulle komma, och det när ett omfattande regn drog in från sydväst under senare delen av den 12, för att sedan i princip parkera över landet och snurra runt på stället fram till den 17. Mest omfattande och kraftigt var regnet under nederbördsdygnen den 13–16, då när regnet först drog in västerifrån för att sedan hänga kvar med nordostvindar från hav in över främsta södra Norrlandskusten och ner över norra Uppland ett par dagar.

Följande platser noterade 35 mm eller mer per dygn dessa dagar:

42 mm i Västmarkum mitt emellan Kramfors och Örnsköldsvik i Ångermanland den 13,

40 mm i Mariefred vid Mälarens södra strand i Södermanland den 13,

36 mm i Härnösand den 13,

36 mm i Uppsala i Uppland den 13,

52 mm i Västmarkum den 14,

38 mm i Marby vid Storsjöns västra strand i Jämtland den 14,

37 mm i Örnsköldsvik vid Ångermanlandskusten den 14,

43 mm i Lungö vid Ångermanlandskusten utanför Härnösand den 15,

36 mm i Åkroken väster om Kramfors i Ångermanland den 15

och 36 mm i Härnösand den 15.

För den korta mätserien (startår 1995) i Lungö är 43 mm nytt dygnsrekord för september och det näst blötaste dygnet där oavsett månad. För Västmarkums del, startår 1996, finns ett blötare septemberdygn noterat än 52 mm den 14. Dock ska sägas att merparten av regnet det dygnet föll på bara sex timmar. Klockan 05–10 den 15 föll nämligen 37 mm, vilket är lite drygt halva Västmarkums normala septembermängd på 73 mm.

Sammanlagt för de fyra dygnen den 13–16, alltså från morgonen den 13 till och med morgonen den 17, föll över 100 mm på två platser. Det var i Härnösand med 129 mm och i Västmarkum med 125 mm.

I september är åsksäsongen väg mot sitt slut, så det är oftast avsevärt färre blixtar i september än under sommarmånaderna. Månadens mest åskfrekventa dygn blev den 15 med knappa 300 registrerade blixtar i landet. Sammantaget för hela september noterades dryga 1 100 blixtar.

Höstkliv söderut i månadens mitt

Vid månadsskiftet augusti–september var årets meteorologiska höst, alltså fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 10 grader varje enskilt dygn, på väg ner över Norrland och nordvästra Svealand. Det var en framryckning som avslutades den 2.

Hösten tog sedan nya kliv söderut i månaden mitt. Med start den 12 och avslutning den 20 tog hösten över i en allt större del av Svealand. Så även i inre Götaland, främst då på Sydsvenska höglandet. Dock kvarstod sommaren i sydöstra Norrland, så därmed var hösten där och då såväl tidig som sen beroende på var i landet man tittar. Officiellt först ut i Götaland att få höst i år var Tomtabacken sydost om Jönköping i Småland den 15.

Med start den 29 kan hösten mycket väl tagit nya kliv söderut, troligast ner över så gott som hela delen av sydöstra Norrland som inte sedan tidigare fått höst, liksom rimligen mer av inre och östra i Svealand och kanske även mer av inre Götaland. Men det går ju tyvärr inte att slå fast exakt hur stort det klivet blir förrän i efterhand, eftersom det är det första dygnet av de fem på raken som krävs som sedan kommer räknas som höstens startdatum.

Efter 14 inledande septemberdygn på raken med 20 grader eller mer på åtminstone någon plats varje dag tog det den 20-gradiga värmen tvärstopp. Just den 14 blev månaden sista, och troligen även årets sista, 20-gradersdag i landet med småländska Oskarshamn i topp med 20,8 grader.

Tillfälligt torrare och kallare

Den 18–22 var det övervägande uppehåll i landet, och snittemperaturen låg åter under det normala mest hela tiden. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle märkas på främst nattemperaturen. För det var delvis klart också, även om många dagar bjöd på mycket stackmoln och lokalt även en del skurar.

Natten den 21 blev månadens kallaste i samtliga landsdelar:

I norra Norrland 5,5 minusgrader i Pajala vid den finska gränsen i norra Norrbotten,

i södra Norrland 6,5 minusgrader i Ljusnedal,

i Svealand 3,7 minusgrader i Särna i norra Dalarna

och i Götaland 2,3 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland.

Efter den natten tog något mildare luft över igen, med början norrifrån den 21–23. Eller kanske är det mer korrekt att säga att molnen tog över igen, och därmed dämpad nattkyla som bidrog till högre dygnsmedeltemperatur och därmed normalt eller något varmare än normalt sett till normal dygnsmedeltemperatur för referensåren 1991–2020.

Månadens andra kraftiga regn den 27–28

Månadens andra kraftigare regn blev än mer intensivt än det första. Åter föll över 100 mm lokalt, men det på bara två dygn, och lokalt sattes flera nya regnrekord. Dagarna dessförinnan, den 23–26, var det allmänt ostadigt i landet med flera passerande regn- och skurväder som lokalt gav 35 mm eller mer på ett dygn:

44 mm i Mora i Dalarna den 24,

35 mm i Forse väster om Sollefteå i Ångermanland den 26

och 35 mm i Vingåker i västligaste Södermanland den 27.

I gränsen till varmare luft söder om Sverige förstärktes ett regn över södra Götaland, där tyngdpunkten hamnade över de sydöstra delarna. Från natten mot den 28 (som statistiskt hamnar på nederbördsdygnet den 27) fram till morgonen den 29 (som täcks in av nederbördsdygnet den 28) föll 35 mm eller mer per dygn på följande platser:

39 mm i Stångsmåla den 27,

97 mm i Öningaryd i allra sydostligaste Småland den 28 (månadens största officiella dygnsmängd),

78 mm i Eringsboda den 28,

67 mm i Tingsryd-Degerhaga i södra Småland den 28,

66 mm vid Ölands södra udde den 28,

66 mm i Stångsmåla den 28,

58 mm i Emmaboda-Rörsbo i sydöstra Småland den 28,

50 mm i Trolleboda vid Blekingekusten väster om Ronneby den 28,

47 mm i Tvingelshed i inre östra Blekinge norr om Karlskrona den 28,

44 mm i Kosta norr om Emmaboda i sydöstra Småland den 28,

42 mm i Lessebo nordväst om Emmaboda i sydöstra Småland den 28

och 41 mm i Hästveda söder om Osby i nordöstra Skåne den 28.

Lokala regnrekord sattes också, för Eringsboda innebär 77,9 mm nytt dygnsrekord för september och nytt dygnsrekord oavsett månad, likaså för Stångsmåla med sina 65,9 mm. Mätserien i Eringsboda inleddes 1946 och 1968 startade mätningar i Stångsmåla. Sedan 1949 finns nederbördsmätningar i Emmaboda, och deras 57,7 mm är nytt septemberrekord, medan det däremot finns tre andra dygn i andra månader som varit ännu blötare där.

Dessutom nya rekordblöta septemberdygn för landskapen Blekinge och Småland. I alla fall vad vi känner till då en del äldre väderdata inte finns digitaliserad och sökbar. Eringsboda slog det tidigare Blekinge-rekordet på 63 mm från den 8 september 2001 i Komstorp i nordostligaste Blekinge medan Stångsmåla noterade högre än smålandsrekordet från den 7 september 1961 på 84 mm i Ungsberg strax nordost om Hultsfred.

På de två dygnen den 27–28 föll lokalt över 100 mm, det i Öningaryd med 112 mm, i Stångsmåla med 104 och i Eringsboda med 102 mm. Som jämförelse kan nämnas att normalvärdet för hela september är 57 mm i Stångsmåla och 59 mm i Eringsboda, medan Öningaryd inte har något normalvärde än eftersom stationen togs i drift först i slutet av juni 2019. I runda slängar dubbelt upp mot normal septembernederbörd alltså på dryga dygnet bara.

I Eringsboda föll alltså 102 mm på bara två dygn, vilket blev grundstommen i deras månadsrekord på 148 mm som jag skrev om i början av denna krönika. Likaså för Stångsmålas del, 104 mm föll den 27–28 och därtill sammanlagt 29 mm under alla andra septemberdygn.

I väntan på vintern

Inga stormvindar i svenska farvatten i september, ej heller i fjällen. Och vi väntar även fortsatt på första snötäcket för säsongen. Så trots att månaden som helhet var normal eller något kallare än normalt så är det fortsatt väntan på den egentliga starten för höstkylan som gäller.

Hösten avancerade visserligen vidare söderut under månaden, men någon vinter i ordets rätta bemärkelse har det ännu inte varit tal om. Visserligen en del snö i fjällen, främst på topparna. Men inte mer än så. Enskilda vintertempererade dygn, alltså dygn med en medeltemperatur på 0,0 grader eller lägre, dröjde också. Först ut med det var Tarfala med tre vinterdygn, först temperaturdygnet den 20 med 0,5 minusgrader, sedan 0,3 minusgrader den 26 och till slut 3,4 minusgrader den 30. Just månadens sista dygn var extra kallt längst i norr, så utöver Tarfala noterade även Naimakka vid den finska gränsen i nordligaste Lappland, Parkalampolo i nordligaste Norrbotten och Latnivaara vintertemperatur det dygnet.

Mildare luft i början av oktober sätter dock stopp för vinterns entré. Oavsett när kylan kommer så kan jag redan här och nu ändå slå fast att vintern kommer anlända sent till Tarfala, för normal vinterankomst gällande referensåren 1991–2020 är den 28 september för deras del. Det är för övrigt den plats i landet som normalt är först ut att få vinter, med över en veckas marginal dessutom.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier