Ett år är långt, och som vanligt hann det hända mycket i det svenska vädret under 2013. Efter en relativt händelsefattig inledning på väderåret blev den såväl tidiga som sena våren, torkan i söder under sommaren och delar av hösten och till slut fyra rejäla stormar det som stack ut. Stormen Hilde i november gav ett nytt svenskt vindrekord, 47 m/s, medan Simone i oktober i söder och Ivar i december i norr blev de två värsta stormarna.

Temperatur: Inte anmärkningsvärt varmt

2013 blev varmare än normalt i hela landet, men utan att vara alltför extremt. Störst avvikelse mot normalperioden 1961–1990 (alltså den period som används som referens) blev det i nordligaste Norrland, medan det bara blev aningens varmare än normalt längst i söder. Preliminära siffror för landets genomsnittliga medeltemperatur ger att 2013 blir det nittonde varmaste året som uppmätts i Sverige sedan 1860.

Nederbörd: Torrt i söder, blött i norr

Inte heller nederbördsmängderna är speciellt anmärkningsvärda. Så gott som hela Norrland fick något mer nederbörd än normalt. I övriga delar av landet var det nästan uteslutande ett torrt år, och det grundar sig till stor del på en till stora delar torr sommar och därpå en delvis torr höst, men även på en mycket torr marsmånad.

Soltimmar: Mycket sol och lokala rekord

Det blev ett mycket soligt år, med fler solskenstimmar än normalt. Lokalt uppmättes till och med fler soltimmar än någonsin tidigare, och det gäller för dessa mätserier (med än så länge lite preliminära värden):

Karlstad 2207 timmar (tidigare var rekordet 2158 timmar från 1997, startår 1950).

Norrköping 2129 timmar (tidigare var rekordet 2113 timmar från 1959, startår 1955).

Borlänge 2048 timmar (tidigare var rekordet 2045 timmar från 1997, startår 1987).

Vintern: Mycket varierande, men relativt odramatiskt

Vintervädret blev mestadels lugnt även fast kyla och mildluft turades om. Snötäcket kom och gick flera gånger i söder, men utan alltför mycket dramatik. Tillfällig mildluft gjorde det möjligt för våren att göra tidig entré i mellersta Norrland. Men frånsett det hängde vintern kvar länge i hela landet, och mars blev en fullvärdig vintermånad. Den mycket kalla och torra marsmånaden gav rekordmånga soltimmar och de kalla nätterna skyddade effektivt snötäcket.

Januari blev en svängig och torr vintermånad utan alltför mycket dramatik. Sammantaget fick större delen av landet rätt normal medeltemperatur. Det började med mildluft, snösmältning och vårflöden i söder, men en dryg vecka in i månaden tog kalluften över och delvis kraftiga snöbyar drog in över ostkusten. Snö, dimma och kyla var bidragande orsaker till den omfattande masskrocken på Tranarpsborn i Skåne den 15 januari. Tillfällig mildluft i norr följdes av kyla igen. Hela landet hade minusgrader den 23–26 januari.  I ungefär två veckors tid var hela landet snötäckt innan mildluften åter tog över mot månadens slut.

Februari bjöd på ganska torrt och övervägande mulet väder med mycket vindar från öster. Likt i januari svängde det mellan kallt och milt, men utan större dramatik, och sammantaget blev det en mild månad, framförallt i norr. Frånsett de inledande dagarna av månaden var större delen av landet snötäckt hela månaden. I norra Norrlands inland låg snön meterdjup på sina håll, och flera tak gav vika för snömassorna. Två tredjedelar in i månaden brakade mildluften in över fjällkedjan, och det blev så pass milt under flera dagar att den meteorologiska våren anlände till delar av Medelpad och Jämtland redan den 22 februari.

Mars blev en mycket kall och torr månad, trots att det faktiskt började med en veckas milt väder. Det föll ingen mätbar nederbörd alls i uppländska Hacksta eller västmanländska Hallstaberg, och det är sällan sådant händer. Lite nederbörd och stadig kyla gjorde att vintern hängde kvar och snön låg i stora delar av landet även i slutet av mars. Temperaturen pendlade då mellan krispigt kalla nätter och vårvintervarma dagar, så den riktiga våren fick lugnt vänta. Snö och is nyttjades till fullo och många njöt när solen sken som aldrig förr i mars. Nästan alla platser i landet som mäter solskenstid satte nya rekord för antalet soltimmar i mars.

Våren: Sen, men också väldigt tidig

Våren anlände till delar av mellersta Norrland redan i februari. I övrigt blev våren sen, och det var först i mitten av april som snögränsen på allvar försköts norrut. När väl vårvärmen tog över gick det fort och vårfloden tog fart. Våren blev väldigt kort på många håll, för det gick från vinter till sommar i nästan hela landet på bara en månad. Kontrasterna blev därför stora, inte minst i norr, med mycket snö i början av april till högsommarvärme i slutet av maj.

April inleddes med fortsatt kyla. 14,3 grader i Horn i Östergötland den 1 april är den lägsta apriltemperaturen i Götaland sedan 1985. Årets största snödjup i landet uppmättes också i början av april. När väl vintervädret till slut gav vika en dryg vecka in i april (och det var onödigt sent enligt de flesta sörlänningar) rusade våren snabbt norrut och snösmältningen tog rejäl fart. Från Småland i söder till Hälsingland i norr följde en intensiv men relativt kortvarig vårflod. Viss påspädning blev det också från regn och blötsnö som föll, för vädret var lite ostadigt. Det blev omfattande översvämningarna i främst Gästrikland och Uppland.

Maj blev en mild och blöt månad. Från mitten av april till mitten av maj slog det om från vinter till sommar i så gott som hela landet, så våren blev rejält kort på sina håll. Vårfloden i Norrlandsälvarna under månadens andra halva blev kort och inte alltför svårt. Månaden inleddes annars med kyligt väder, men sedan var det värme som gällde. Den 16 maj blev årets första högsommardag, och 30,6 grader i Halland på pingstaftonen den 18 maj är landets högsta majtemperatur sedan 1971. De avslutande dagarnas högsommarvärme i norra Norrland blev extrem och många platser upplevde då sina varmaste majdagar på minst 100 år.

Sommaren: Fick betyget ”ok” av de flesta

Sommarvädret var till en början lite trevande. Det var mestadels ostadigt, men ändå skapligt varmt. Efterhand blev det torrare i söder, men i norr fortsatte regnen att förstöra livet för alla semesterlediga. I augusti böt torkan och regnen plats, så sommaren avslutades med fint semesterväder i norr, medan flera häftiga regn- och skurområden gav lokala översvämningar i söder. Trots en varm sommar blev årets högsta temperatur relativt blygsam.

Juni bjöd på trevande sommarväder. Sommarvärmen från slutet av maj hängde kvar en vecka in i juni. Dagarna var visserligen varma, men det förekom även frostnätter i söder. Sedan kom sommaren av sig lite, och juni blev en ganska skur- och regnbetonad månad. Trots det var det ändå skapligt varmt, så mellan alla skur- och åskfrekventa dagar smet sig enstaka sommarvarma dagar in. Flera omfattande regn passerade landet i månadens mitt. Midsommarvädret blev relativt fint med tanke på det allmänt ostadiga väderläget. Den 26 juni gav ett omfattande och kraftigt regn översvämningar i Kalmar.

Juli blev i söder den varmaste och torraste av sommarmånaderna. Många semesterlediga fick uppleva sitt drömväder och gladdes åt solen och värmen. I landets nordligaste tredjedel fortsatte dock regnandet, inte minst i början av månaden. Månadens största officiella dygnsnederbördsmängd blev 78 mm i Arjeplog den 2 juli. I Skåne och Halland såg man länge ut att gå extremt torrskodda ur månaden, men sista veckan satte stopp för det. Lokala åskoväder gav lokala översvämningar i bland annat Jönköping den 26 juli och i Göteborg den 27 juli och månadens mest omfattande regn drog upp över så gott som hela landet den 30 juli.

Augusti blev sett till nederbördsfördelningen över landet nästan en invers på juli. Första veckans värme kulminerade med årets varmaste dag den 3 augusti, men 31,1 grader är dock den lägsta årshögstanoteringen vi haft i landet på 15 år. Flera häftiga regn- och skurområden passerade södra och mellersta Sverige och gav lokala översvämningar. Söderhamn drabbades av två skyfall, den 11 augusti och den 31 augusti. Officiellt föll det mest regn med 90 mm den 31 augusti, medan privata mätningar antydde att uppåt 140 mm föll den 11 augusti. Lokala översvämningar förekom även i Umeå den 13 augusti och i Helsingborg den 14 augusti.

Hösten: Simone, Hilde, Sven och Ivar

Höst inleddes med sensommarvarmt och mest torrt väder i söder. I norr däremot vräkte regnet ner i samband med ”tiodagarsregnet” i september. Sedan bröts en lång stormfri svit när Simone slog in mot Sydsverige i slutet av oktober. Därefter följde en blåsig, mild, blöt och snöfattig avslutning på väderåret. Stormen Hilde i november gav nytt svenskt vindrekord, och december blev årets mest händelserika vädermånad med stormarna Sven och Ivar.

September blev till början en förlängning av augusti när sensommarvädret inte ville ge vika. Sommarbonusen tog slut i och med ett mycket omfattande regn som berörde landet i tio dagar. Mest regn fick mellersta Norrland, där det främst i trakterna kring Ångermanälven blev översvämningar. Regnet som gav över 100 mm på många håll i mellersta Norrland den 17–19 september syns tydligt i nederbördsfördelning över landet för hela månaden. Regnet fortsatte norrut och tog ny fart den 21–22 september. Den annalkande vintersäsongens första egentliga snöfall föll den 25 september i Lappland och Norrbotten.

Oktober inleddes kallt, men sedan svängde temperatur mycket och ofta. Sammanlagt blev det en ganska normal oktober sett till såväl temperatur som nederbörd. Brittsommaraktigt väder i Småland den 6–7 oktober följdes av kyla i hela landet och den meteorologiska vintern tog ett stort kliv söderut över Norrland. Den 28 oktober slog stormen Simone till mot Götaland, och värst var det i sydväst. Omkring 120 000 abonnenter blev strömlösa och 1,5–2 miljoner kubikmeter skog föll. Simone var den första stormen i svenska farvatten sedan den 12 mars 2012, så därmed bröts en osedvanligt lång stormfri period som varat i 594 dagar.

November blev en mild, torr och stundtals även blåsig månad. Det började utan dramatik de två första veckorna innan stormen Hilde svepte förbi södra och mellersta Norrland den 16–17 november. Då sattes ett nytt svenskt rekord för högst medelvind när Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen rapporterade smått ofattbara 47 m/s på kvällen den 16 november. Stormen gjorde 33 000 abonnenter strömlösa och uppåt 2 miljoner kubikmeter gav vika för vindens vältande och knäckande kraft. Kyla följde och säsongens första snö la sig i söder, men smälte bort ungefär en vecka senare när mildluften återtog kommandot över dirigentpinnen.

December blev också stormig. Den 5–6 december drog Sven förbi i Simones hjulspår över Sydsverige. Omkring 2 miljoner kubikmeter skog föll och cirka 50 000 blev strömlösa. Snön vräkte ner i ovädrets norrkant, och när Sven drog bort österut drog snö och kyla söderut. Ett tag var nästan hela landet snötäckt och för första gången under året blev det 40 grader kallt. Omslaget till milt igen blev mycket abrupt, i Nikkaluokta hela 38 grader på 24 timmar och det är den största temperaturstegringen som har uppmätts i landet på ett dygn. December blev tveklöst den mest händelserika månaden under väderåret 2013, och det skulle komma mer än Sven bjudit på. Nästa storm hette Ivar och drabbade mellersta Norrland den 12 december. Den stormen blev värre än Hilde i november och delvis även värre än Dagmar som svepte förbi annandag jul 2011. Ivar fällde 4,5–6,5 miljoner kubikmeter skog och cirka 55 000 abonnenter drabbades av mer eller mindre långa elavbrott. Julen blev grön i en ovanligt stor del av landet, och på sina håll blev julen den varmaste som uppmätts. Snöbristen var påtaglig, även i delar av fjällkedjan för månaden blev en av de allra varmaste decembermånader vi haft.

Väderåret 2013 i statistiken

Vad man helst minns från väderåret 2013 är upp till var och en, men det som fastnat hos de flesta är nog den stormiga hösten med kvartetten Simone, Hilde, Sven och Ivar, alla men sin egen specialitet: Simones geografiska omfattning, Hildes vindrekord, Svens efterföljande snöfall och kyla och Ivars myckna trädfällande. Efter en osedvanligt lång stormfri period kom stormarna på rad, som ett sätt för vädrets makter att ta igen för uteblivna stormar kanhända?

Till sist några preliminära topp- och bottennoteringar från året:

Högsta temperatur: 31,1 grader, Ängelholm-Barkåkra, Skåne och Hällum, Västergötland den 3 augusti.

Lägsta temperatur: –40,8 grader, Nikkaluokta, Lappland den 9 december.

Högst årsmedeltemperatur: 8,8 grader, Falsterbo, Skåne.

Lägst årsmedeltemperatur: –2,1 grader, Tarfala, Lappland.

Störst årsnederbörd: 1126 mm, Katterjåkk, Lappland.

Minst årsnederbörd: 323 mm, Ölands norra udde, Öland.

Störst dygnsnederbörd: 89,7 mm, Söderala, Hälsingland den 31 augusti.

Störst uppmätt snödjup: 176 cm den 4 april, Katterjåkk, Lappland.

Flesta soltimmar: 2314 timmar, Svenska högarna, Uppland.

Färst soltimmar: 1045 timmar, Tarfala, Lappland.

Högst medelvind vid kusten: 31,2 m/s, Hallands väderö, Skåne under Simone-stormen den 28 oktober.

Högst medelvind i fjällen: 47,0 m/s (nytt svenskt rekord), Stekenjokk, Lappland under Hilde-stormen den 16 november.

Högst byvind i inlandet: 36,1 m/s, Halmstad flygplats under Simone-stormen den 28 oktober.