Den meteorologiska våren rusade långt norrut i slutet av februari, så mars blev på så sätt en lång väntan på vårens fortsatta avancemang norrut. Visst tog våren nya kliv upp över Norrland i mars, men det dröjde till sista tredjedelen av månaden.

Månaden bjöd även på flera bakslag i söder och snötäcket har kommit och gått under främst första halvan av månaden, för på slutet har alltmer vårlik luft tagit över, bland annat med lokala värmerekord för mars månad den 30. Samma dag putsades även årshögstanoteringen som stått sig sedan den 25 februari när det blev nästan 20 grader varmt.

Dessutom blåste det en hel del under månaden, främst i fjällen med som värst orkanvindar i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen den 11. Byvinden över inlandet toppade med stormbyar i nordligaste Lappland den 25.

Varmare än det nya normala

Mars blev varmare än normalt i hela landet, och det sett till den nya referensperioden 1991–2020. Överskottet från Mälardalen och söderut blev från knappa 1 grad till dryga 2 grader över det normala. Avvikelsen längre norrut i landet var något större, från cirka 1,5 grader till nästan 3 grader över. Hade vi fortsatt jämfört med referensåren 1961–1990 hade avvikelsen varit ännu större. Skillnaden mellan referensperioderna är nämligen från enstaka tiondelar varmare i delar av fjällvärlden till cirka 2 grader som mest. I snitt för samtliga temperaturstationer i landet är medeltemperaturen i mars 1,3 grader högre för den nya referensperioden jämfört den gamla.

Temperaturmässigt liknar därmed årets mars hur vi hade det förra året, alltså 2020. Och har ni tyckt att mars varit kall i år lär ni redan ha glömt mars 2018 och dessförinnan 2013, som var senaste gången det var tydligt kallare än normalt i hela landet. Varmare, eller snarlika, marsmånader som årets finns det däremot gott om det senaste 10 åren: 2020, 2019 i söder, 2017 i söder, 2016 i norr, 2015, 2014 och 2012. Om ni klickar tillbaka och läser någon av dessa krönikor ska ni ha med er en väldigt viktig sak: Avvikelsekartorna som där visas baseras ju på den dåvarande referensperioden 1961–1990, medan avvikelsekartan för i år baseras på den nya referensperioden. Så det är inte helt lätt att avgöra hur årets mars står sig mot tidigare marsmånader då referensperioden är olika.

I absoluta tal hade Malmö varmast i landet i mars med en medeltemperatur på 4,3 grader, vilket är 1,0 grader över deras nya normalvärde för mars på 3,3 grader. Kallast i landet var det i Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med 8,1 minusgrader, vilket ändå är 1,1 grader över deras nya normala 9,2 minusgrader. Minst avvikelse, 0,7 grader över normalt, hade trion

Ölands södra udde (2,9 grader mot normala 2,2 grader), Karlskrona-Södertjerna i Blekinge (3,4 grader mot normala 2,7 grader) och Landvetter flygplats i Västergötland (2,1 grader mot normala 1,4 grader). Störst avvikelse mot det normala i landet hade Gielas i södra Lapplandsfjällen med 2,9 grader när man landade på 3,8 minusgrader i mars i år jämfört deras nya normala 6,7 minusgrader.

Välbehövligt regn mot slutet, men ändå övervägande torrt

Större delen av landet har precis lagt en torr eller mycket torr mars bakom sig. Främst västra Lapplandsfjällen undantaget där västvindar gett snö, delvis med regninslag, och att mars därmed blev nederbördsrikare än brukligt, så även i ett stråk genom Östergötland och Närke efter mycket regn helgen den 27–28.

Bara en enda plats i landet noterade dubbla normalmängden jämfört med den nya referensperioden 1991–2020. Torrast, med under hälften av normal marsmängd, återfinns främst i delar av östra Svealand, längs Norrlandskusten och inre norra Norrland. Avvikelsen hade dock varit ännu större i fjällen om referensperioden fortsatt varit 1961–1990. Det är i princip bara i fjällen man kan se en tydlig förändring mellan de två referensperioderna, alltså att mars blivit tydligt blötare, medan främst kuststationer vid ostkusten är torrare i mars 1991–2020 jämfört 1961–1990. I övriga landet är skillnaderna mindre och varierar, med såväl torrare (främst kuststationer vid ostkusten) som blötare i mars för nya referensperioden jämfört den gamla.

Som alltid varierar månadsnederbörden mer lokalt än vad medeltemperatur gör. Det beror ju helt enkelt på att nederbörd är en mer lokal väderparameter än temperaturen. Gäller året om, men kanske än mer på sommarhalvåret då nästan allt regn som faller kommer i form av skurar som i sin natur ju är väldigt lokala. För att hitta en allmänt blötare mars än årets är det tillbaka till 2019 som gäller, medan vi behöver backa till 2013 för att hitta en tydligt torrare mars än årets.

Mest nederbörd i millimeter räknat fick Hemavan i södra Lapplandsfjällen med 118 mm, vilket är 168 % av deras nya normalvärde för mars på 71 mm. Minst fick Skagsudde utanför Örnsköldsvik vid Ångermanlandskusten och Adelsö i Mälaren i södra Uppland med 4 mm, eller rättare sagt 3,6 mm för bägge om man ska vara noga med tiondelarna. Det motsvarar 17 % av Skagsuddes normala marsmängd på 22 mm, medan det är 16 % av Adelsös normala 23 mm. Därmed fick Adelsö även minst nederbörd i procent av det normala i landet, medan

Härsnäs sydost om Mjölby i Östergötland fick mest med 225 %, 64 mm mot normala 29 mm. Mer än hälften av deras månadsnederbörd föll på bara ett dygn den 27, och mer om det regnet i slutet av denna digra marskrönika.

Soligare än normalt i nästan hela landet

Solen sken mer än brukligt i större delen av landet i mars. Undantaget är västra Norrland, där främst fjälltrakterna fick klart mindre solskenstid än vad man kan förvänta sig av i mars.

Bland de fåtal stationer som mäter solskenstid i landet fick Nordkoster vid Bohuskusten med 202 timmar, medan Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen fick färst antal soltimmar i mars, endast 78 stycken.

Mild och delvis blåsig inledning

Vårvärmen från slutet av februari spillde över på de inledande tre marsdygnen, och i tre veckors tid var 14,4 grader i Gladhammar utanför Västervik vid Smålandskusten den 1 månadens högsta temperatur i landet.

Milda västvindar gav av och till regn och snö i främst västra Lapplandsfjällen under månadens inledning. Dock inga större mängder, utan 25 mm i Merkenes, nordväst om Arvidsjaur, i mellersta Lapplandsfjällen, den 1 blev faktiskt månadens enda notering på 20 mm eller mer i de svenska fjällen.

På eftermiddagen samma dag blåste det lokalt mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) i fjällnära områden öster om Lapplandsfjällen. Dygnet därpå, den 2, nådde vinden lokal stormstyrka i Lapplandsfjällen.

En knapp vecka senare, den 6 och delvis även den 7, var det dags igen för vinden att ta i. Åter med lokal storm i Lapplandsfjällen och med lokalt mycket hårda vindbyar öster om fjällen, denna gång främst Härjedalen, Jämtland, och sydvästra Lappland. Byvinden över inlandet kulminerade på eftermiddagen den 6 med 23 m/s i Föllinge i Jämtland, ungefär sex mil norr om Östersund.

Det blåste i samband med ett regn- och snöväder som passerade österut över norra Norrland den 6, och snödjupet ökade då med uppåt decimetern på sina håll. Två platser fick klart mer nysnö än så, för i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen gick man från 70 cm på morgonen den 6 till 93 cm morgonen därpå, en ökning med 23 cm alltså. I Markusvinsa norr om Överkalix i Norrbotten ökade snödjupet samma dygn med 20 cm, från 60 cm till 80 cm.

Marskyla

Några dagar in i mars tog alltså kallare luft över alltmer, och framför allt efter det regn- och snövädret som passerade i norr den 6. Vasaloppet den 7, som i år av pandemiskäl skalats ner till en elittävling, fick optimala förutsättningar för snabba lopp. Såväl herr- som damloppet gick med marginal i rekordfart när kalluften med en nordvästlig medvind tagit över och därtill hårda spår.

Den 9–10 var kalluften som mest utbredd i landet. Större delen av landet noterade då månadens lägsta temperatur, här uppdelat på de fyra landsdelarna:

I norra Norrland 31,1 minusgrader i Malå norr om Lycksele i södra Lappland och i Älvsbyn nordväst om Piteå i södra Norrbotten den 10,

i södra Norrland 26,9 minusgrader i Hemling norr om Örnsköldsvik i norr Ångermanland den 10,

i Svealand 18,2 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 17

och i Götaland 14,4 minusgrader i det välkända köldhålet Hagshult nordost om Värnamo i Småland den 9.

Rejält bakslag i söder när icke-stormen icke-Evert passerade

Ett oväder passerade österut över främst södra och mellersta Sverige den 10–13. Ovädret kallades tyvärr, helt felaktigt, av många för storm och även, helt felaktigt, påstods att det döpts till Evert. När mildare luft tryckte på västerifrån den 10 var det som upplagt för ett rejält bakslag med snö, regn och blåst i söder den 11–12. Eftersom snön snabbt slog över i regn blev följdeffekterna inte speciellt stora vid Västkusten och över sydligaste Götaland. Visst blåste det en del, men eftersom det regnade och inte snöade så var det inte ett speciellt besvärligt väderläge.

Vet inte exakt hur och när Evert kom med i bilden i viss svensk media, men själva namnet är det som står på tur nästa gång ett oväder får ett namn av den brittiska vädertjänsten Met Office. Men det var inget oväder när det passerade där, så det fick aldrig det namnet. Ändå florerade det namnet i Sverige, vilket var väldigt mystiskt. Att det sedan oväder alltför slentrianmässigt benämns storm är nog tyvärr något vi får leva med. Inte minst i samband med översättningar från engelskan, där ju storm oftast betyder oväder och inte nödvändigtvis storm. På svenska är storm enbart ett uttryck för vindstyrka i intervallet 24,5–32,6 m/s.

Över inlandet och vidare norrut upp över Svealand märktes snön återkomst desto mer. Officiellt fick Silvergruvan, nordost om Filipstad i ostligaste Värmland, mest nysnö när man gick från barmark på morgonen den 11 till 24 cm morgonen därpå. Snön och blåsten ställde till det en del, kanske främst i Värmland och Dalarna där det snöade och drev med minimal sikt, drivbildning och snöhalka som följd. I smält form föll det 20 mm i Silvergruvan det dygnet, så det var inte mycket till fluff-faktor att tala om. Än blötare var den snö som efterhand övergick helt i regn i Linhult, söder om Kinna, i sydvästligaste Västergötland. Där föll det nämligen mest i millimeter räknat. Man fick 26 mm dygnet den 11, men gick från att ha haft 5 cm snö på morgonen den 11 till barmark morgonen därpå.

Utöver Silvergruvans 24 cm var det två platser till som noterade ett ökat snödjup på 20 cm eller mer under dygnet fram till morgonen den 12: Fredriksberg i sydligaste Dalarna med 22 cm (från 1 cm till 23 cm) och Kopparberg i nordvästra Västmanland med 21 cm (från barmark till 21 cm). På många andra håll i främst Värmland, Dalarna, Västmanland och Hälsingland ökade snödjupet med en decimeter eller dryga det. Silverguvans 24 cm är för övrigt mars månads största officiella snödjupsökning i landet.

Många andra platser i främst västra Götaland noterade 20–24 mm när blötsnön och regnet susade förbi dygnet den 11. Utöver redan nämnda Linhult med 26 mm fick två platser till officiellt 25 mm eller mer det dygnet: Brösarp i östra Skåne och Tvingelshed norr om Karlskrona i Blekinge, bägge med det avrundade mätvärdet 25 mm.

Orkanvindar i fjällen

Det blåste en del i samband med bakslaget i söder, men ingenstans orkade byvinden upp till varningsnivå för mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) eller mer.

I Jämtlands- och Lapplandsfjällen var läget helt annorlunda, för med de ökande syd- till sydostvindar som föregick snöandet tilltog vinden rejält. Just i den vindriktningen kan det bli rejält blåsigt, bland annat Blåhammaren i södra Jämtlandsfjällen. Toppnoteringen kom just där med orkanvindar på 37 m/s vid lunchtid den 11, och byvinden toppade då samtidigt på hela 45 m/s. Det blev med marginal månadens blåsigaste tillfälle i Sverige, såväl medelvind som byvind.

Redan på sena eftermiddagen den 10 hade vinden nått stormstyrka, och kulminerade sedan alltså mitt på dagen den 11. Även närbelägna Sylarna (29 m/s som mest) samt Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen (30 m/s som mest) noterade stormvindar, och blåsten gav sig först på allvar under tidiga natten den 12.

Det händer dock ibland att fjällstormar namnges, men då är det troligast ett oväder som är mer omfattande än att bara beröra delar av fjällvärlden. Oftast är det i så fall den norska vädertjänsten som namngett ovädret när det drog in från Atlanten, och att det namnet då anammas av den svenska vädertjänsten. Liksom att oväder från sydväst namnges först av danskarna och svenskarna hakar på. Om ett oväder utvecklas eller bildas först över Sverige så blir det istället den svenska vädertjänsten huvudbry att fundera på namngivning eller ej, och där är grundregeln att ovädret i så fall får namn efter den dagens namnsdagsbarn.

Ännu ingen storm på svenskt vatten i år

Evert hette som sagt inte Evert, och det blåste heller aldrig storm till havs när ovädret drog förbi, utan som högst 22 m/s vid Bohuskusten. I vindstötarna rådde stormstyrka dock, men till havs är det medelvinden som är den väsentliga och den som är avgörande för hur illa ett oväder slår. Över land är däremot byvinden mest avgörande, för det är den som fäller och knäcker träd.

Högst medelvind över svenska farvatten i mars uppmättes ett par dagar tidigare, vid lunchtid den 7, till 24 m/s i Söderarm i den yttre uppländska skärgården rakt öster om Norrtälje. Vid det tillfället noterades, på samma plats, även månadens högsta byvind för en kuststation till 31 m/s. Året har därmed så här långt varit helt stormbefriat, och att det senast tillfället det blåste storm på svenska farvatten var den 19 november 2020.

Vinterns vita gulds vara och icke vara i mars

Efter snabb snösmältning i söder i slutet av februari inleddes mars med barmark i hela Götaland. Men bara några dagar, för när kallare luft tog över la sig lite snö här och var. När så bakslaget brakade in västerifrån natten till den 11 la sig snön decimeterdjup i västra Götaland, om än bara tillfälligt. Månadens största snödjup noterades i samband med och strax efter ovädret den 10–13. Här har ni mars månads största snödjup i de olika landsdelarna:

I norra Norrland 122 cm i Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen, nordväst om Storuman, den 14,

i södra Norrland 105 cm i Aspeå, norr om Sollefteå, i inre Ångermanland den 1,

i Svealand 59 cm i Särna den 12

och i Götaland 10 cm i Fotskäl, väster om Kinna, i sydvästligaste Västergötland och i Henån på Orust i Bohuslän den 11 och sedan tangerat av Prästkulla, norr om Eksjö, i norra Småland den 14.

Två tredjedelar in i månaden hade den egentliga snögränsen legat ganska stilla i höjd med norra Värmland, mellersta Dalarna och inre Hälsingland, för att söder därom kommit och gott. Från den 20 har hela Götaland haft officiellt snöfritt, med ett undantag den 28, och det jag återkommer till senare i denna krönika. Från ungefär den 20 har även snögränsens sydliga begränsning förskjutits aningens lite norrut, men ack så långsamt. Samtidigt har snödjupet längre norrut i landet mestadels sjunkit något, men i fjällen såväl byggts på som sjunkit ihop om vartannat under månadens sista tredjedel.

Månadens sista officiella snödjupsökning på 10 cm eller mer på ett dygn i landet är Prästkullas 10 cm så tidigt som den 14. Det skulle förvåna rejält om det även blir säsongens sista snödjupsökning på en decimeter eller mer i landet, för april brukar ju kunna bjuda på rejäla snöväder i främst norr. Men fortsätter det med övervägande torrt väder även i april så kanske ändå. I maj i fjol noterades vintersäsongens sista decimeterdjupa nysnö en bit in i den månaden, bara så ni vet.

Vårvärme och blåst

Bakslaget den 10–13 följdes av lite varmare luft ett tag, men den 17–19 var det åter kallare än brukligt i större delen av landet. Den perioden, ungefär en vecka lång, mitt i mars var tämligen odramatisk med övervägande uppehåll och tämligen lugnt väder.

Månadens sista tredjedel blev däremot en mild historia, smått vårvarm till och med. I norr var det som varmast den 23, och noteringar från den dagen stod sig månaden ut för norra och mellersta Sverige. Dittills varmast i mars blev 16,6 grader i Hudiksvall vid Hälsingekusten just den 23. Det var bara tiondelar från det dittillsvarande årshögstat 17,0 grader från Kalmar flygplats den 25 februari, så det värdet överlevde en vecka till. Längre söderut blev det fler vårvarma dagar den sista veckan, främst den 27 och än mer den 30. Mer om det strax i denna digra krönika.

Månadens sista tredjedel blev även en ganska blåsig historia. Inte undra på, för det var även då som vårvärmen tampades med kallare luft i norr om att åter få herraväldet över Svea rike. Den 19–25 matades flera regn- och snöväder in på nordlig bana över Skandinavien. Det mesta av snön och regnet fastnade i västra Lapplandsfjällen, och det var även där det av och till blåst storm. Främst i Stekenjokk med stormvindar den 20, 22, 23 och den 24, men även i Stora Sjöfallet den 23 och den 24, i Blåhammaren och i Sylarna kring midnatt 26–27.

Öster om fjällen rådde lokalt och tidvis mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) i stort sett alla dessa dygn den 19–25. Kulmen, med stormbyar som värst, nåddes under efternatten och tidiga morgonen den 25 med 27 m/s i Naimakka, vid den finska gränsen i nordligaste Lappland, och med 25 m/s i Karesuando, som ligger något söderut vid samma gräns.

Välbehövligt regn… och snö

Nästa vädersystem västerifrån kom in på bred front över hela landet under natten till den 27. Det var ett minst sagt välbehövligt regn, som föll under den sista marshelgen den 27–28, och av de flesta av oss även ytterst välkommet. Mest föll i ett stråk genom Östergötland och Närke med 30–40 mm på många platser. Mest kommer under dygnet den 27, alltså från morgonen den 27 till och med morgonen den 28. Följande platser fick då 25 mm eller mer det dygnet:

45 mm i Sya, öster om Mjölby, i Östergötland (vilket blev månadens största dygnsnederbördsmängd),

38 mm i Härsnäs,

37 mm i Kettstaka i sydligaste Närke, strax öster om Vättern,

36 mm i Tjällmo väster om Finspång i nordvästra Östergötland,

33 mm i Hjortkvarn sydväst om Kulma i Närke,

32 mm i Vadstena vid Vätterns östra strand i Östergötland,

30 mm i Vånga väster om Norrköping i Östergötland,

30 mm i Malexander väster om Kisa i södra Östergötland,

29 mm i Godegård väster om Tjällmo i nordvästra Östergötland,

26 mm i Finspång i nordvästra Östergötland,

25 mm i Örebro i Närke

och 25 mm i Asker sydost om Örebro i Närke.

Regnet (och snön) den 27–28 följdes av ytterligare ett regn från sydväst den 28–29, då med lite drygt 20 mm som mest vid Västkusten. Hade det inte varit för dessa två regnväder hade avvikelsekartan för nederbörd sett helt annorlunda ut i söder. Ta Sya som exempel, med 45 mm den 27 och bara 9 mm under resten av månaden. Tyvärr saknas normalvärde för Sya då stationen bara har fyra få år på nacken. Normalvärde har däremot tvåan i topp på nederbördslistan den 27, nämligen Härsnäs. Deras normala nederbördsmängd i mars är 29 mm, alltså klart mindre än man nu fick på bara ett dygn. Regnet den 27 bidrog därmed starkt till att man som enda plats i landet fick mer än dubbelt så mycket nederbörd som normalt i mars. Samma sak gäller säkerligen för fler platser som fick mycket regn dygnet den 27. Dessutom ska sägas att 45 mm på ett dygn är mycket för att vara i Götaland i just mars. Götalands-rekordet är nämligen 56 mm från skånska Bollerup den 27 mars 2000.

I gränstrakterna nordligaste Småland och delar av Östergötland föll det till viss del även snö. Tyllinge nordväst om Västervik i nordligaste Småland hade hela 6 cm djup snö på morgonen den 28. Även delar av Östergötland var snötäckt den morgon, Finspång nordväst om Norrköping noterade 3 cm och Söderköping söder om Norrköping hade 1 cm. Morgonen därpå var det officiellt barmark i hela Götaland igen.

Dessutom var den 27 månadens klart mest åskrika dygn. Sett med marsögon är 18 registrerade blixtar (främst i Östergötland) det dygnet relativt mycket. Då åska är involverad kan det lätt bli större regnmängder, och det är säkerligen en orsak till att det föll så pass mycket som det gjorde över Närke och Östergötland den 27. Sammanlagt bjöd mars månad på total 24 blixtar i landet.

Lokala värmerekord med närapå 20-gradig värme

Den 30 kom vårvärmen på tillfällig visit i söder. Molnen dominerade den dagen, men främst i Småland, Östergötland och Södermanland kunde solen värma gott. Det blev snudd på 20-gradig värme. Det gällde dock att hålla sig i lä för att kunna njuta till fullo, för det blåste en del också.

Rekordtidigt datum för 20 grader i Sverige är för övrigt så tidigt som den 18 mars 1990 då Oskarshamn vid den småländska kusten nådde 20,5 grader. Svenskt marsrekord är 22,2 grader i Oskarshamn och i Sandbäckshult sydväst om Mönsterås i Småland den 30 mars 1968, medan marsrekordet i Svealand är klart färskare med 21,3 grader i Säffle i Värmland den 27 mars 2012.

Lokalt blev det faktiskt rekordvarmt i östra Götaland den 30. Bland minst 75-åriga mätserien sattes nya värmerekord för mars för följande platser:

19,7 grader i Harstena i Gryts yttre skärgård i Östergötland mot tidigare 18,5 grader den 27 mars 2017 (startår 1942)

19,3 grader i Norrköping i Östergötland mot tidigare 18,6 grader den 25 mars 1973 (startår 1944 för mätningarna som flyttat runt lite i Norrköping)

17,6 grader i Ölands norra udde mot tidigare 17,4 grader den 27 mars 2017 (startår 1851)

samt tangerat rekord 11,0 grader i Svenska Högarna på norra Östersjön tillsammans med den 30 mars 2004 (startår 1880)

Den var en tiondelsstrid i toppen av temperaturlistan för den 30, där sex mätplatser noterade över 19 grader varmt. Till slut blev det en delad toppnotering på 19,7 grader. Här månadens högsta temperatur i våra olika landsdelar:

I Götaland 19,7 grader i nyss nämnda Harstena den 30,

i Svealand också 19,7 grader i Oxelösund vid södra Södermanlandskusten den 30,

i södra Norrland 16,6 grader i Hudiksvall vid Hälsingekusten den 23

och i norra Norrland 19,8 grader i Piteå i södra Norrbotten den 23.

Samtidigt som värmen vällde in i söder blåste det upp rejält i norr den 30. Åter stormvindar i Stekenjokk, och med lokalt mycket hårda vindbyar strax öster om Lapplandsfjällen. Vill dock hålla öppet för att det kanske till och med var orkanvindar i Stekenjokk. Toppnoteringen därifrån är nämligen 32 m/s vid 9-tiden den 30, och gränsen för orkan går ju vid 33 m/s. Men därefter slutade stationen att rapportera i lite över ett dygn. Strömavbrott kanske är förklaringen, och förhoppningsvis finns data sparad som kan plockas fram i efterhand. Dock är det inget jag har möjlighet eller tillgång till att kolla.

Med mildluften under månadens avslutning har havsisen i norra Kvarken och Bottenviken börjat minska igen, det efter en påbyggnadsperiod under månadens första halva.

Nya steg norrut för våren och tre sommarvarma dygn

Med mildluften i slutet av månaden kunde den meteorologiska våren, alltså sju dygn på raken med en dygnsmedeltemperatur över 0 grader varje enskilt dygn, ta nya kliv norrut. Våren gjorde ju en rivstart i slutet av februari, men så den 20 anlände våren till delar av Hälsingland, Medelpad och Ångermanland och den 22–23 till än mer av södra och mellersta Norrland som inte fick vår redan i februari. Även ett område i södra Lappland, resten av Västerbotten och lite in över södra Norrbotten fick vår den 23.

Den 27–28 kan våren möjligen ha anlänt även till norra Dalarna, delar av Dalafjällen undantaget, samt till ytterligare delar av norra Norrlands inland. Det vet vi dock först en bit in i april, för per definition är det sedan det första av de sju dygnen på raken som anges som vårens ankomstdatum. Exakt vårstart går alltså inte att slå fast förrän en vecka i efterhand. Med tanke på att kallare luft är på väg ner över landet nu till påskhelgen är det dock föga troligt att våren tagit mer kliv norrut än som läget var den 23.

De avslutande tre dygnen av månaden var faktiskt så pass varma, i snitt över 10 grader, att det lokalt var sommarvarma enligt den meteorologiska definitionen. Den 29 hade ett litet område vid Smålandskusten så varmt, och den 30 var det stora delar av främst södra och östra Götaland och södra och östra Svealand som hade sommarvarmt dygn. Månadens avslutande dygn den 31 bjöd på sommartemperatur i sydöstra Götaland.

Men tre sommarvarma dygn gör ingen sommar. För att det per definition ska bli meteorologisk sommar krävs fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur på över 10 grader varje enskilt dygn. Intåget i sommarhagen får helt sonika vänta ett tag till, för nu när mars blivit april har kallare luft tagit över och satt stopp för fler sommarvarma dygn för nu. Den som väntar på sommaren får vänta ett tag till med andra ord. Det känns väldigt rätt också, för i april ska det vara vår i söder och våren ska normalt sett göra sin entré i norr under månadens lopp. Så årets vår så här långt ligger klart före sin ordinarie tidtabell.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier