Sommaren ville aldrig ta slut, utan fortsatte långt in i september med lokal högsommarvärme. Halva månaden var torr och sensommarvarm, sedan kom regnet med stort R. Ett kraftigt och seglivat regn parkerade över mellersta Norrland i tre dygn, varefter det tog en sväng norrut och gjorde ett stopp över norra Norrland i två dygn för att sedan under försvagning svepa ner över hela landet. Därefter gavs plats för kylig höstluft att braka ner över landet. Det blev därmed en kylig avslutning på månaden, hösten anlände till hela landet och första snön föll.

Det såg länge ut att bli en väldigt varm månad, men en kylig avslutning ändrade lite på det. Så gott som hela landet fick ändå en varmare september än normalt. I Sydsverige blev det till slut nära det normala, och lokalt till och med något under det normala. Ju längre norrut desto varmare jämfört med normalt, så i norra Norrland blev det uppåt 4 grader över vad som är brukligt i september. Störst avvikelse i september noterades i norra Norrbotten med 3,7 grader över det normala i både Parkalompolo och Pajala, medan de småländska Målilla och Kalmar flygplats fick störst underskott med 0,4 grader under det normala.

I absoluta tal var september kallast i Tarfala i de norra Lapplandsfjällen med 3,9 grader, medan Nidingen vid norra Hallandskusten hade varmast med en medeltemperatur på 14,3 grader. Det är helt som det ska att en kuststation toppar medeltemperaturlistor i september. Det varma havsvattnet bidrar, främst i form av dämpad nattkyla.

Nederbörden fördelades väldigt ojämnt över landet under månaden. Första halvan av september innehöll nästan ingen nederbörd alls i stora delar av landet, varefter det kraftiga regnet gjorde synbara avtryck på nederbördskartorna. Sammanlagt föll mer än dubbla normalmängden i ett stråk genom mellersta Norrland samt i ett lite mindre område i norra Norrlands inland. Å andra sidan föll inte ens en fjärdedel av normal månadsnederbörd i delar av inre Götaland och västra Svealand. Minst i både millimeter (3 mm) och procent av det normala (5 %) fick Hällum i inre Västergötland, medan Åkroken i södra Ångermanland fick mest (209 mm, vilket motsvarar 279 %).

Den sensommarvarma och soliga inledningen på månaden la grunden för att det totalt blev mer solskenstid än vanligt i södra Sverige, medan solen sken lite mindre än normalt i norr.

Sommarbonus

Månadsskiftet augusti–september bjöd på svalt och ostadigt väder. Lokalt föll över 30 mm i mellersta Norrland den 1. Hösten gjorde den 2–3 entré i så gott som hela den del av fjällkedjan som inte redan fått höst i augusti. Först officiella nattfrosten i Götaland inträffade natten till den 3 med 0,8 minusgrader i småländska Hagshult.

Sen kom den, bonusen som ingen räknar med men närapå alla njuter av när den väl inträffar. Sensommarvärme i september tas emot med öppna armar av hart när alla. Soligt njutbara och lagom varma dagar som gör att sommarkänslan lever kvar ett tag till. Nätter och morgnar fylldes av dimbankar, dimslöjor, dimma och dimmoln, men när väl solen under förmiddagarna vunnit kampen över höstens spejare togs uteserveringar och parkbänkar över av bonusnjutarna. Vissa tog till och med tillfället i akt och tog sommarens sista dopp.

Det blev under flera dagar över 20 grader i stora delar av landet. Den 7–8 blev det till och med lokal högsommarvärme, årets sista. Fördelat på landsdelarna blev septembers högsta temperatur:

I norra Norrland 22,9 grader i Hökmarksberget i Västerbotten den 7,

i södra Norrland 26,1 grader i Gävle i Gästrikland den 8,

i Svealand 25,3 grader i Eklången i Södermanland den 8

och i Götaland 25,2 grader i Göteborg den 7.

Toppnoteringen i Gävle alltså, och det är den högsta septembertemperaturen för deras del sedan 1999. Men trots varma dagar var nätterna kyliga och den 8 blev den 5,0 minusgrader i Latnivaara i norra Lappland, dittills säsongslägst i landet.

Regnet med stor R

Den 9–11 gjordes tama försök att från sydväst bryta ner det stabila väderläget. Det skulle dock dröja ytterligare några dygn innan sensommarvärmen fick se sig besegrad av regn och svalare luft från sydväst.

Natten till den 15 svepte ett första regn in från sydväst, och inom ett dygn kom ytterligare ett regn in från sydväst. De två slogs ihop till ett mycket omfattande regn som sedan berörde landet i tio dygn på raken. Den 16 stannade regnet upp i sin rörelse norrut, och dessutom förstärktes det alltmer. Den 17–19 föll enormt stora mängder i mellersta Norrland. Regnet formligen vräkte ner timme efter timme. Här samtliga officiella observationer på 50 mm eller mer per dygn:

Västerlo i Medelpad 63 mm den 17,

Öraåtjärnarna i sydöstra Jämtland 50 mm den 17,

Västmarkum i Ångermanland 74 mm den 18,

Nora-Östanö i Ångermanlandskusten 59 mm den 18,

Junsele i Ångermanland 57 mm den 18,

Åkroken i södra Ångermanland 55 mm den 18,

Södersel i nordligaste Ångermanland 55 mm den 19,

Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen 51 mm den 19,

Hattsjöbäcken i norra Ångermanland 51 mm den 19

och Avasjö-Borgafjäll i sydligaste Lapplandsfjällen 50 mm den 19.

Sammanlagt dessa tre dygn fick Västmarkum och Kittefjäll mest med 138 mm, tätt följda av Avasjö-Borgafjäll med 130 mm. Det var inte lokala effekter, utan stora områden fick mycket regn dessa dagar. Det dröjde därför inte länge innan flödena i vattendragen i mellersta Norrland svämmade över sina breddar. Framför allt berördes Ångermanälven, och där blev det mycket höga flödesnivåer den 21–22, så även i Åseleälven den 21. Bland annat drabbades trakterna kring Kramfors av omfattande översvämningar. Vägar skars av då vattenmassorna tog närmaste vägen och stora arealer hamnade under vatten. Bara några dagar senare hade flödena kulminerat och varningarna kunde därmed tas bort.

”Regnet det bara öser ner...”

Man tycker att regnet borde ta slut någon gång, men det bara fortsatte och fortsatte. Visserligen mattades det tillfälligt av när det försköts vidare norrut, men tog ny fart när det gjorde sitt andra stopp, denna gång över norra Norrland den 21–22. Då föll åter över 50 mm på ett dygn:

Porjus i mellersta Lappland 63 mm den 21

och Skröven i norra Lappland 50 mm den 21.

Sammanlagt under de två dygnen den 21–22 föll det mest i Porjus med 85 mm och Skröven med 77 mm. Från detta lappländska regn kom inga rapporter om översvämningar eller andra följdeffekter, men å andra sidan var regnet både svagare och mindre utbrett än när det gjorde halt över mellersta Norrland ett par dagar tidigare.

Kylig nordan

Sista versen på det utdragna skvalandet i september blev den 23–24 när regnet i alltmer försvagat skick svepte söderut. Det blåste också upp med hårda vindar i samband med att den kyligare luften brakade ner över hela landet. Söderarm i Stockholms yttre skärgård noterade som mest 22 m/s i medelvind på kvällen den 23. Undrar föresten hur länge det dröjer innan första stormtillfället inträffar? För det var väldigt länge sedan det blåste storm över svenska farvatten. Inte sedan den 12 mars 2012 har det stormat, alltså för över ett och ett halvt år sedan.

I nordvinden som följde blev det också ett lite vinterlikt väderläge. När den kalla luften drog söderut över det relativt varma havsvattnet bildades skurar, som av och till berörde ostkusten.

Månadens dittills lägsta temperatur på 5,0 minusgrader tangerades i Ljusnedal i Härjedalen den 21. Men än kallare nätter skulle följa. Den 25 sänktes säsongslägsta till 7,4 minusgrader, noterat i jämtländska Börtnan och natten därpå putsat till slutliga 7,6 minusgrader i Gustavsfors i mellersta Värmland. Fördelat på de olika landsdelarna blev septembers lägsta temperatur:

I norra Norrland 7,2 minusgrader i Gielas i södra Lapplandsfjällen den 26,

i södra Norrland 7,4 minusgrader i Börtnan den 25 och i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 26,

i Svealand 7,6 minusgrader i Gustavsfors den 26

och i Götaland 6,3 minusgrader i småländska Ljungby den 27.

Sveg i Härjedalen noterade 6,8 minusgrader den 25. Det är deras lägsta septembertemperatur sedan 1976.

Såväl sen som tidig höst, och till och med vinter

Höstens entré i norr blev rejält försenad i år. Utanför fjällkedjan anlände hösten i norr först den 21–22, vilket är sent, i inre norra Norrland till och med extremt sent. I söder blev höstens ankomst däremot mer normal, ja till och tidig på sina håll. Först nådde hösten till delar av Sydsvenska höglandet den 16–17. Den 23–25 anlände sedan hösten till i stort sett resten av södra Sverige, och var därmed ikapp och förbi sin normala tidtabell. Tänk så fort det kan gå. Bara två veckor tidigare var det full sensommarvärme som gällde.

Kylan i norr gjorde även att vintern fick lokalt fäste i Jämtlands- och Lapplandsfjällen, betydligt tidigare än normalt. Bland de officiella mätplatserna var Tarfala i norra Lapplandsfjällen och Blåhammaren i Jämtlandsfjällen först ut att få meteorologisk vinter den 23 (alltså fem dygn på raken med medeltemperatur under 0 grader), tätt följda av Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen dagen därpå.

Första snön

Säsongens första observerade inslag av snö utanför fjällkedjan inträffade i delar av Lappland natten till den 24. Möjligen kan det även ha lagt sig lite nysnö på marken någonstans, men inte så pass att det blev något observerat snötäcke på morgonen. Vidare föll den först snön i bland annat Sälen i norra Dalarna den 24, likaså i Kiruna i Lappland den 25. Den första rapporterade halkolyckan för säsongen inträffade på E4 vid Lövånger mellan Umeå och Skellefteå i Västerbotten i samband med snöbyar på morgonen den 25.

Det dröjde till morgonen den 26 innan de första officiella snödjupsmätningarna för säsongen trillade in. Markusvinsa i norra Norrbotten hade 2 cm djup snö och Parakka i nordöstra Lappland 1 cm. Snön smälte igen, så dessa två noteringar blev därför månadens enda uppmätta snödjup.