En sensommarvarm och torr inledning följdes av lite ostadigare men fortsatt varmt väder. I och med stormen Knud den 21 fick sensommaren ett abrupt slut, och den avslutande tredjedelen blev kall, blåsigt och rätt ostadig. Det finns därmed fog att hävda att Knud blev slutet för årets sommar.

Varmt och övervägande blött

Det såg länge ut att bli en rejält varm månad, men en dryg veckas kyla mot slutet drog ner överskotten, så att de till slut blev mellan 1 och drygt 2 grader över normalt i större delen av landet. Man behöver bara backa till 2016 för att hitta en varmare september än årets. En trio i östra Svealand fick störst överskott jämfört det normala, nämligen Floda i inre Södermanland, Tullinge söder om Stockholm och Svanberga i östra Uppland, samtliga med en medeltemperatur på 2,8 grader över deras normala septembertemperatur. Minst överskott, 0,8 grader över det normala, återfinns i fjällvärlden, nämligen i Idre fjäll i Dalafjällen, Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen och Hemavan-Giertevarto i mellersta Lapplandsfjällen. I absoluta tal hade Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen med en medeltemperatur på 2,6 grader kallast i landet i september, medan Falsterbo på den skånska sydvästspetsen hade varmast med 15,9 grader.

Det blev en övervägande torr månad, där det främst i Norrlandsfjällen och i inre norra Lappland föll klart mer nederbörd än brukligt i september. Därmed finns vissa likheter med september 2016, men den var ännu torrare på många håll. Mest nederbörd i millimeter räknat fick Leipikvattnet i nordligaste Jämtlandsfjällen med 192 mm, vilket motsvarar 178 % av deras normalmängd på 108 mm, medan Merkenes i mellersta Lapplandsfjällen fick mest i procent räknat, för 139 mm är nämligen 205 % av deras normala 68 mm i september. Minst i såväl millimeter som procent av det normala räknat föll i Harstena vid Östgötakusten med endast 3 mm, vilket motsvarar 6 %.

Septembersolen sken mycket flitigt över större delen av landet, dock mest i öster. I väster ganska närma det normala, och i Göteborg till och med något mindre än vad som är brukligt i september, 124 timmar mot normala 143 timmar. Bland landets fåtal mätplatser fick Karlskrona-Kungsholm i Blekinges skärgård mest sol i september med 221 timmar medan Tarfala fick minst med 88 timmar.

När höstkylan tog över upphörde den egentliga säsongen för åska, så det är inte förvånande att de mest åskfrekventa dagarna inträffade när sensommarvärmen fortfarande hade ett finger med i väderspelet. Månadens mest åskrika dygn kom den 8 med dryga 700 blixtar, följt av stormdagen den 21 med dryga 600 stycken. Även den 7, den 10 och den 20 bjöd på minst 100 blixtar i landet.

Torrt och sensommarvarmt

De första dagarna av månaden bjöd på varmt och övervägande torrt sensommarväder. ”Kommer sommaren aldrig ta slut?” tänkte nog många, medan andra bara njöt av de bonusdagar av sommar vi fick. Högsommarvärme, alltså 25 grader eller mer, noterades den 3, som var den varmaste septemberdagen i stora delar av landet, och den 7, och de övriga dagarna under inledningen av månaden var maxtemperaturen i landet inte långt därifrån heller.

Just den 3 noterades ett tangerat septemberrekord för Gunnarn öster om Storuman i södra Lappland. Deras 24,4 grader den dagen är alltså tillsammans med lika varmt den 3 september 1999 stationens högsta septembertemperatur sedan startåret 1860 för den kopplade serien Stensele/Gunnarn. Varmast i norra Norrland den 3 var det i Vidsel i södra Norrbotten med 24,7 grader, vilket är den högsta temperatur som uppmätts i september för norra Norrlands del sedan Älvsbyn i södra Norrbotten hade 26,4 grader varmt den 3 september 1999.

När lite svalare luft tog över från den 7 fanns ”risken” att vi hade upplevt den sista 25-gradersdagen för i år. Men icke då, det skulle komma två högsommarvarma dagar till senare i månaden. Mer om det senare i denna krönika.

Ostadigare

Den 7 bröts även den torra inledningen av ostadigare väder västerifrån. Därefter var det passerande regn- och skurområden, och lokalt även åska, som gällde under en dryg veckas tid. Lokalt föll det 30 mm eller mer på sina håll:

39 mm i Alingsås i västra Västergötland,

31 mm i Borås i västra Västergötland

och 30 mm i Fridlevstad i östra Blekinge den 7,

32 mm i Orsa i norra Dalarna den 8,

34 mm i Daglösen söder om Filipstad i Värmland

och 32 mm i Kypasjärvi sydost om Överkalix i Norrbotten den 11,

45 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland den 14

samt 35 mm i Rensjön i nordost om Kiruna i norra Lapppland

och 30 mm i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen den 15.

Mollsjönäs regnmängd den 14 blev månadens största officiella dygnsnederbördsmängd.

Alltmer höst innan sensommarvärmen återkom

I och med sensommarvärmen var hösten rejält försenad när den den 4–5 anlände till delar av Tornedalen och sedan den 11–14 tog ett stort kliv ner över större delen av Norrland, kustremsan och sydöstra Norrland undantaget. Till Kiruna i norra Lappland anlände hösten den 12, och det är deras näst senaste höst-datum sedan startår 1898. Endast 2013 kom hösten senare än den gjorde i år när den anlände först den 20 september. Normalt får Kiruna höst redan den 16 augusti.

Resterna av en gammal tropisk orkan som legat och snurrat ute på Atlanten ”sögs upp” i det så kallade västvindbältet, alltså där vädersystemen från Atlanten vandrar in över bland annat Skandinavien. Det var inte ”Helene” i sig, men däremot den värme och fukt hon förde med sig upp i västvindbältet som hade en tydlig inverkan på att mycket varm luft kunde ta sig långt norrut över Europa i månadens mitt. Kulmen kom den 18 då högsommarvärmen slog till mot främst Götaland. Månadens högsta temperatur blev dryga 26 grader, vilket är osedvanligt högt för att vara så pass sent på säsongen, dock ej rekord. Månadens högsta temperatur i landets olika delar blev:

I Götaland 26,4 grader i skånska Lund den 18,

i Svealand 25,3 grader i Stockholm den 3,

i södra Norrland 24,2 grader i Junsele i inre Ångermanland den 3

och i norra Norrland tidigare nämnda 24,7 grader i Vidsel den 3.

Sommarens sista suck kom precis innan stormen Knud, för samtidigt som stormen svepte in i väster var det lokalt högsommarvarmt i Östersjölandskapen. Toppnoteringen för årets sista 25-gradersdag blev 25,7 grader i småländska Oskarshamn den 21. Det är lite ovanligt med 25-gradig värme så pass sent i september, men långtifrån rekord. Rekordsent datum för högsommarvärme i landet är nämligen 25,6 grader i Hudiksvall vid Hälsingekusten den 29 september 2011. Redan den 22 var dagstemperaturen på många håll i sydost omkring 10 grader lägre, så Knud satte en tydlig punkt för sensommaren i år.

Stormen Knud

Den 21 slog stormen Knud till mot norra Västkusten. Ett par dagar innan såg det ut att bli ett hiskeligt oväder, men när Knud till slut nådde oss blev det inte fullt så illa som först befarades. Eftersom stormen passerade via Danmark in mot Västkusten var det de danska meteorologerna som fick äran att namnge stormen. Vinden kulminerade vid Bohuskusten på sena kvällen den 21 med 28 m/s i Väderöarna. Även Måseskär vid södra Bohuskusten noterade storm med 25 m/s. Väderöarnas notering är den högsta medelvindstyrka som noterats i svenska farvatten i september månad sedan Nidingen vid norra Hallandskusten hade 29 m/s den 9 september 1994, så för att vara en septemberstorm var den rätt kraftig. Och det är även höstens första storm, men ni har väl inte glömt att det stormade vid norra Västkusten redan den 10 augusti? Inställda tåg- och färjeavgångar, en del strömavbrott och nerblåsta träd följde i stormens spår.

Utöver stormvindarna in mot norra Västkusten löpte även ett band med delvis mycket hårda vindbyar i samband med kraftiga regn- och åskskurar österut över Götaland och södra Svealand under eftermiddagen och kvällen. Högst byvind över inlandet noterades då i Malmslätt utanför Linköping i Östergötland med 24 m/s, vilket klassas som mycket hård byvind. Lokalt förekomma mycket hårda vindbyar på 21–22 m/s även på andra håll i söder i samband med Knud. Även under natten, morgonen och förmiddagen den 22 blåste det på rejält med lokalt mycket hårda vindbyar.

Blåsigt även efter Knud

Väderläget var klart förändrat efter Knud. Flera regn- och snöväder visslade då snabbt österut över landet. Av och till var det rejält blåsigt också, inte minst den 26. Inledningsvis var det rejält blåsigt i främst norra Götaland och sydligaste Svealand mitt på dagen, och där nådde byvinden lokal stormstyrka med 25 m/s i Stora Spånsberget sydväst om Borlänge i södra Dalarna, och därutöver lokalt mycket hårda vindbyar på 21–24 m/s på andra håll.

Senare under eftermiddagen och kvällen den 26 blev det etter värre med blåsten i mellersta Norrland. Som mest nådde byvinden stormstyrka på 27 m/s i Gubbhögen i norra Jämtland, 27 m/s i Hoting i nordvästligaste Ångermanland, 26 m/s i Vilhelmina i södra Lappland och 25 m/s i Gunnarn, och även här noterades byvindar på 21–24 m/s i främst Härjedalen, Jämtland, Ångermanland och södra Lappland. Som mest var flera tusen abonnenter strömlösa på grund av blåsten, och vid lunchtid dagen därpå var det fortsatt ett tusental som var utan el.

Det blåste i fjällen också, främst i Jämtlands- och södra Lapplandsfjällen. Som så ofta stod vinden i Stekenjokk i en klass för sig med orkanvind på 36 m/s på sena eftermiddagen. Samtidigt noterades då även månadens högsta byvind oavsett stationsplacering, hela 42 m/s.

Under månadens avslutande tredjedel förekom stormvindar i fjällen nästan dagligen: I Blåhammaren i sydligaste Jämtlandsfjällen kring midnatt den 19–20, i Stekenjokk kring midnatt dem 21–22, i Stekenjokk vid lunch den 22, i Stora Sjöfallet i norra Lapplandsfjällen på förmiddagen 24, i Stekenjokk på eftermiddagen den 25 och sedan under eftermiddagen, kvällen och natten den 26–27 i Stekenjokk och i Stora Sjöfallet.

Regnigt och snöigt efter Knud

I den kraftiga västvinden var det åtskilliga regn- och snöväder som passerade revy under månadens höstlika avslutning. Vid flera tillfällen föll 30 mm eller mer, där det delvis även var snö som föll i fjällen:

39 mm i Leipikvattnet,

35 mm i Ankarvattnet i nordligaste Jämtlandsfjällen

och 30 mm i Hemavan i mellersta Lapplandsfjällen den 25,

32 mm i Frostviken i norra Jämtlandsfjällen den 26

samt 42 mm i Asker i sydost om Örebro i Närke,

34 mm i Degerfors i östra Värmland,

33 mm i Kristinehamn i östra Värmland,

33 mm i Karlskoga i östra Värmland,

32 mm i Örebro i Närke,

31 mm i Hälleforsnäs i inre Södermanland

och 30 mm i Granhed i inre Södermanland den 27.

Säsongens första officiella snödjupsobservation gjorde i Hemavan i Lapplandsfjällen den 24. Då hade man 2 cm av vintern vita guld på marken. Dagarna därefter föll snö på många håll i fjällkedjan, även så pass långt söderut som i Dalafjällen under natten till den 28. Samma morgon noterades också de första snödjupen utanför fjällen med 2 cm i Södersel i norra Ångermanland och 1 cm i Jukkasjärvi utanför Kiruna samt i Bastansjö nordväst om Storuman i södra Lappland. Månadens största snödjup i de olika landsdelarna blev:

I norra Norrland 3 cm i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 27–30

och i södra Norrland 3 cm i Storlien-Visjövalen i Jämtlandsfjällen den 28–30

medan det inte funnits något mätbart snötäcke i varken Svealand eller Götaland i september.

Allt kallare nätter

Redan den första septembernatten noterades ett nytt säsongslägsta när Latnivaara nordväst om Gälluivare i norra Lappland noterade 5,0 minusgrader. Den 17 var det dags igen, och åter i Latnivaara med 5,6 minusgrader. Den första officiella köldnatten i Götaland inträffade den 24 med 2,4 minusgrader i småländska Hagshult. Säsongslägstanoteringen i landet sänktes därefter ytterligare i slutet av månaden, först till 6,8 minusgrader i Vittangi i nordöstra Lappland den 25, följt av 8,8 minusgrader i Tarfala den 28.

Månadens kallaste natt i stora delar av landet inträffade den 29 då vinden tillfälligt la sig samtidigt som främst inledningen av natten var övervägande klar. Månadens lägsta temperatur i olika landsdelar blev därmed som följer:

I norra Norrland 11,4 minusgrader i Latnivvara den 29,

i södra Norrland 5,2 minusgrader i Krångede i östra Jämtland den 29,

i Svealand 6,4 minusgrader i Gustavsfors i nora Värmland den 25

och i Götaland 4,7 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland den 29.

Latnivaaras notering är kallast i landet i september sedan den 23 september 2014 då samma plats hade exakt samma temperatur som nu.

Ännu mer höst, och även vinter

Med månadens avslutande kyla, inte minst nattkyla, tog hösten små kliv ner över Norrland den 21–23. Därefter en kortare paus innan resterande del av sydöstra Norrland, stora delar av Svealand och även delar av Sydsvenska höglandet fick höst den 27–28. Fortsatt är hösten sen, men inte så farligt långt efter sin ordinarie tidtabell nu när vi kommit in i oktober jämfört med hur det var vid månadsskiftet augusti–september.

Kylan i fjällen gjorde också att vintern anlände till Stekenjokk och till Tarfala den 23. Meteorologisk vinter är ju när dygnets medeltemperatur är 0,0 grader eller lägre varje enskilt dygn fem dygn på raken, varefter det första av dessa dygn sätts som startdatum. För Tarfalas del är det visserligen lite tidigare än normalt och den tidigaste vinterstarten sedan 2014, men dock långtifrån rekordtidigt. Såväl 2007 som 2010 anlände vintern dit redan i augusti. För Stekenjokks del, med mätningar sedan 1996, är det bara vintern 2002 som med tre dagars marginal anlände tidigare än årets vinter.

Källor: StormGeo, SMHI