Efter att hösten gjort ett rejält ryck ner över stora delar av Norrland och nordvästra Svealand i slutet av augusti gjorde sommaren i september ett långsamt återtåg ner mot Norrlandskusten.

Sensommarvärmen gjorde flera lyckade attacker söderifrån under månaden, vilket bland annat resulterade i rekordvärme sent på säsongen i Skåne, två gånger dessutom. Höstens lägsta temperatur så här långt låg länge på en mycket tam nivå, men med en tydligt kall natt i norra Lappland blev det till slut en relativt normal lägstanotering för månaden.

Snösäsongen inleddes visserligen under månaden, men ytterst försiktigt med endast två officiella snödjupsobservationer om vardera 1 cm av vinterns vita guld. Lika säkert som att snösäsongen är på gång så här års är också att antalet stormtillfällen brukar öka, och främst perioden den 18–24 var delvis riktigt blåsig i fjällen. Därjämte ett stormtillfälle till havs för denna höst den 17.

En hel del sol i början av månaden, mer molnigt i slutet och på det hela taget en ganska odramatisk promenad, eller snarare lunk, från sensommar till alltmer höst. Den meteorologiska hösten har inte gjort några större framsteg under månaden, så från att varit tidig vid månadsskiftet augusti–september ligger den nu vid det nya månadsskiftet klart efter ordinarie tidtabell.

Varmare än normalt i hela landet

Dygnet den 17 var månadens kallaste sett till ett riksgenomsnitt. I lite olika delar av landet var även dygn som den 1, 6, 10, 11, 16, 18, 19, 20, 24, 26 och 27 kallare än brukligt. Varmare dygn än normalt övervägde dock, och sammantaget blev månaden varmare än normalt i hela landet. Avvikelsen blev från dryga en halv grad över det normala till närapå 3 grader över som mest, och då är det referensperioden 1961–1990 vi fortsatt jämför med. Årets september blev därmed varmare än i fjol, men mestadels aningens kallare än 2018. I söder får man delvis backa tillbaka till 2016 för att hitta en varmare september än årets.

I absoluta tal hade Falsterbo på den skånska sydvästspetsen varmast i landet i september med en medeltemperatur på 15,9 grader, vilket är 2,2 grader över deras normala 13,7 grader för månaden. Kallast i landet var det i Tarfala i norra Lapplandsfjällen med 2,5 grader, vilket ändå är 1,7 grader över deras normala septembervärde på 0,8 grader. Sett till det normala var avvikelsen minst i Hemavan-Giertevarto i mellersta Lapplandsfjällen där överskottet stannade på 0,6 grader, 4,6 grader mot normala 4,0 grader, medan södermanländska Tullinge söder om Stockholm och Örebro i Närke hade störst överskott med 2,8 grader, vilket för Tullinges del innebär 12,9 grader mot normala 10,1 grader och för Örebros del 13,4 grader mot normala 10,6 grader.

Torrt, förutom främst två dygn

Det torra vädret övervägde under stora delar av månaden. I fjällen gjorde västvindar och passerande vädersystem på nordlig bana att det av och till föll regn där, och främst i högre terräng även delvis snö, men i övrigt föll mycket månadens regn i samband med ett delvis kraftigt regn som svängde in från sydväst den 25 och fortsatte upp åt nordost över landet den 26 och än mer försvagat den 27. Men även dygn som främst den 4–5 och den 15–16 var regniga i delar av landet. I grova drag blev september normalblöt i norr, i Lapplandsfjällen delvis blötare än normalt, medan den blev torr i söder, i sydost delvis mycket torr. Därmed allmänt torrare än september i fjol var, och på de flesta håll i landet blötare än 2018. Lokalt kan det dock vara klart längre sedan än så som september varit blötare eller torrare än i år. Exempel på torra septembermånader på senare år är 2016 i främst söder och 2015 i främst norr, och bland blöta septembermånader på senare år sticker främst 2011 ut.

I millimeter räknat fick Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland mest i september med 144 mm, medan Fårösund-Ar på nordligaste Gotland bara fick ihop 6 mm. Just Fårsöund-Ar toppar listan på lite nederbörd i september i procent räknat med 15 %, 6 mm mot normala 43 mm, medan Ritsem i norra Lapplandsfjällen noterade 246 %, 101 mm mot normala 41 mm. Här är det kanske på plats att nämna att Molljönäs bara varit i drift sedan 2006, och därmed saknar ett normalvärde att jämföra det.

Lite soligare än normalt

Solen sken helt normalt eller aningens mer än brukligt i september. Det började dock allmänt soligare än normalt, och redan efter 18 dygn hade Umeå i Västerbotten som första plats i landet redan noterat lika mycket sol, 140 timmar, som man normalt gör under hela månaden. Därefter har solen delvis lyst med sin frånvaro, så totalt fick Umeå 169 timmar med septembersol.

Bland landets fåtal solskensmätare fick Karlskrona-Kungsholm mest sol i september med 218 timmar medan Tarfala fick minst med 72 timmar. Som jämförelse kan nämnas att det normala i september är cirka 194 timmar i Karlskrona och 70 timmar i Tarfala.

Frost i Götaland följt av sensommaråska

September inleddes med ganska stabilt väder, och rätt klart också i stora delar av landet. Enligt almanackan är september den första höstmånaden, och under den allra första natten noterades den första officiella frostnatten för säsongen för Götalands del när småländska Hagshult noterade 0,3 minusgrader som lägst.

Även om solen sken flitigt över de allra flesta av oss, förekom trots allt en del lokala skurar den 1. Norra Möckleby på Öland fick 31 mm, och de kommande dagarna blev det alltmer mer skurar i sydöstra delarna av landet. Till den första septemberhelgen, den 5–6, hade skurarna brett ut sig över så gott som hela landet. Lokalt stora mängder (30 mm eller mer) i Glommersträsk i ostligaste mellersta Lappland med 31 mm dygnet den 4 och Mollsjönäs fick 32 mm den 5.

Åska förekom också, och just helgen den 5–6 inträffade septembers mest åskrika dygn. Först cirka 400 blixtar den 5 följt av dryga 1 000 blixtar dygnet därpå.

Veckan därefter, och drygt det, förlöpte utan större dramatik och med ganska normalt septemberväder både temperatur- och nederbördsmässigt. En del mindre regn passerade österut, men några större regnmängder var det aldrig tal om.

Skånsk rekordvärme

Den 14 tog sig varm luft upp över Sydsverige. Till en början var det mycket moln, men när molnen efterhand lättade i söder steg temperaturen snabbt. Tidigare under månaden hade dagens högsta temperatur i landet varierat mellan knappa 20 och dryga 22 grader, men den 14 blev det nästan högsommarvarmt, alltså 25 grader, i skånska Lund.

Dagen därpå hade varmluften nått upp över Svealand och sydligaste Norrland också, men där var det mest moln hela dagen. I Götaland övervägande soligt däremot, och i Skåne blev det nu ännu varmare. Åter blev det varmast i Lund, och deras 27,7 grader där den 15 är högst i september för deras del sedan septemberrekordet på 29 grader sattes den 2 september 1886. Mätningarna i Lund inleddes redan 1753, och från 1880-talet finns dagliga mätningar av maximi- och minimitemperaturen. Med marginal är också 27,7 grader i Lund rekordvarmt så sent på säsongen för deras del.

Lunds notering blev även månadens högsta i hela landet, och här har ni alla de fyra landsdelarnas högsta temperatur anno september 2020:

I Götaland 27,7 grader i Lund den 15,

i Svealand 23,3 grader i södermanländska Eskilstuna den 24,

i södra Norrland 22,8 grader i Hudiksvall i norra Hälsingland den 18

och i norra Norrland 20,2 grader i Älvsbyn i södra Norrbotten den 2.

”Trevlig blåsdag” skulle Nalle Puh sagt

På gränsen mellan värmen i söder och kallare luft i norr den 15 förstärktes ett regn på väg åt nordost över nordvästra Svealand och södra Norrland. Regnet tilltog ytterligare till den 16, då främst östra Norrland berördes av regnet innan det drog bort igen åt sydost den 17.

Lokalt föll 30 mm eller mer dygnet den 16, alltså från morgonen den 16 till morgonen den 17:

36 mm i Lövånger en handfull mil söder om Skellefteå i Västerbotten,

31 mm i Rödkallen vid Norrbottenskusten utanför Luleå,

31 mm på Luleå flygplats i Norrbotten,

30 mm i Bygdsiljum innanför Lövånger i Västerbotten

och 30 mm i Storön vid Norrbottenskusten utanför Kalix.

Dessutom blåste det upp rejält i den nordvind som följde när regnet var på väg bort österut. Höstsäsongens första stormtillfälle över svenska farvatten inträffade på förmiddagen den 17 då vinden i Söderarm i Stockholm yttre norra skärgård precis nådde upp till stormstyrka 25 m/s. Därmed det första stormtillfället till havs sedan den 2 april. Månadens högsta byvind för en kuststation, 29 m/s, noterades även där och då, liksom kring midnatt den 16–17 i Bjuröklubb sydost om Skellefteå vid Västerbottenkusten.

September brukar allt som oftast innebära startskottet för stormvindar i fjällen, och årets september blev inget undantag från den regeln. Det började på kvällen den 13 med stormvindar i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen. Perioden den 18–24 var det i stort sett dagligen som det noterades storm någonstans i fjällen: I Stora Sjöfallet i nordligaste Lapplandsfjällen skedde det den 18, 19 och 22, i Stekenjokk den 18, 19, 20 och 21 och i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen den 24. Det blåste vid dessa tillfällen 25–27 m/s som mest, men ett tydligt undantag. På förmiddagen den 21 var det full orkanstyrka med 35 m/s i Stekenjokk, månadens utan tvekan blåsigaste tillfälle. Knappt ett dygn senare noterades sedan månadens högsta byvind oavsett stationsplacering när Tarfala nådde 50 m/s på morgonen den 22. Det är inte alltför långt ifrån det svenska septemberrekordet, 52 m/s, satt i just Tarfala den 5 september 2005.

Blåsigt en period runt månadens mitt alltså, och även över inlandet rådde lokalt mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) vid några tillfällen dessa dagar: 21 m/s i Mora i Dalarna vid lunchtid den 16, sedan 21 m/s i Naimakka vid den finska gränsen i norra Lappland och 21 m/s i Älvsbyn på eftermiddagen den 18 samt till slut på eftermiddagen och kvällen den 21 när det blåste 22 m/s i Älvsbyn, 21 m/s i Paharova i inre norra Norrbotten, 21 m/s i Tjåkaape sydväst om Jokkmokk i norra Lappland, 21 m/s på Jokkmokk flygplats i Lappland och 21 m/s i Saittarova nordväst om Pajala i norra Norrbotten.

Första officiella snötäcket

Vädret var milt under den blåsiga veckan drygt halvvägs in i september. Det var främst milt i söder, men delvis även i norr där regnväder passerade österut på nordlig bana över Skandinavien. Det var då helt logiskt mest i fjällen som det föll regn, och i högre terräng även snöinslag. Den 21 noterades 31 mm regn i Merkenes i mellersta Lapplandsfjällen, och lite längre söderut finns Umeälven, som tillfälligt nådde höga flödesnivåer den 22 mellan Över-Uman och Laisholm efter mycket regn där under två dygn. 

Det hade förekommit snöfall i högre terräng även tidigare i månaden, men nu blev det lite mer av vinterns vita guld på topparna. Säsongens första officiella snödjup noterades till 1 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 24. Observationsnätet för snödjup i fjällvärlden är glest, och därtill ligger ju stationerna mest i lägre terräng och man mäter bara en gång per dygn, vid 8-tiden på morgon (eller klockan 7 när det är normaltid). Morgonen därpå, den 25, var det åter barmark i Storlien, men då hade istället Saarikoski vid den finska gränsen i norra Lappland 1 cm snötäcke.

Dessa två snödjup är säsongens hittills enda:

I norra Norrland 1 cm i Saarikoski den 25,

i södra Norrland 1 cm i Storlien-Storvallen den 24,

medan inget snötäcke observerats i varken Svealand eller Götaland i september.

Sista sommarregnet?

Den sista helgen bjöds vi på det som kanske kommer bli ihågkommet som det sista sommarregnet för i år. Regn med inbakade skurar och lokalt även åska letade sig upp från sydväst den 25, varvid det föll 30 mm eller mer på följande platser när det delvis kraftiga regnet strök upp främst längs kusten i västra Götaland och vidare in västra Svealand under nederbördsdygnet den 25, alltså från morgonen den 25 till och morgonen den 26:

58 mm i Tånga sydväst om Ängelholm i nordvästra Skåne,

57 mm i Bäckefors inre Dalsland,

55 mm i Hörby i centrala Skåne,

54 mm i Kroppefjäll-Granan i södra Dalsland,

50 mm i Munka-Ljungby i nordvästra Skåne,

50 mm i Svaneholm i sydvästra Värmland,

50 mm i Ånimskog i nordöstra Dalsland,

49 mm i Sjöbo i inre södra Skåne,

48 mm i Knopparp i nära Linderörd ganska mitt i Skåne,

42 mm i Helsingborg-II i nordvästra Skåne,

42 mm i Lysekil vid mellersta Bohuskusten,

41 mm i Vomb nordväst om Sjöbo inre södra Skåne,

41 mm i Hallands Väderö på den nordvästligaste spetsen av Skåne,

41 mm i Helsingborg,

39 mm i Uddevalla i södra Bohuslän,

38 mm i Lund,

36 mm i Ed i västra Dalsland,

34 mm i Sölje söder om Arvika i sydvästra Värmland,

34 mm i Bengtsfors i norra Dalsland,

33 mm i Töcksfors nordväst om Årjäng i sydvästra Värmland,

32 mm i Mollsjönäs,

31 mm i Måseskär utanför Tjörn vid mellersta Bohuskusten,

30 mm i Rörastrand på Tjörn vid mellersta Bohuskusten

och 30 mm i Blomskog i sydvästligaste Värmland.

Dygnet därpå, under lördagen den 26, vandrade regnet vidare åt nordost över landet, och regn under lång tid gav än större mängder, där följande platser noterade 30 mm eller mer dygnet fram till morgonen den 27:

64 mm i Stordalen-Midlanda strax norr om Sundsvall i Medelpad,

53 mm i Nora-Östanö norr om Härnösand vid Ångermanlandskusten,

52 mm i Torrböle nordost om Nordmaling i nordostligaste Ångermanland,

52 mm i Härnösand i Ångermanland,

50 mm i Sidsjö i utkanten av Sundsvall i Medelpad,

46 mm i Nordanbäck i nordostligaste Ångermanland,

46 mm i Vännäs nordost om Umeå i södra Västerbotten,

45 mm i Örnsköldsvik i Ångermanland,

45 mm i Skagsudde utanför Örnsköldsvik vid Ångermanlandskusten,

42 mm i Västmarkum i sydväst om Örnsköldsvik i Ångermanland,

41 mm i Tavelsjö norr om Umeå i södra Västerbotten,

40 mm i Gåltjärn nordväst om Härnösand i Ångermanland,

38 mm i Lungö utanför Härnösand vid Ångermanlandskusten,

36 mm i Hattsjöbäcken väster om Nordmaling i nordöstra Ångermanland,

33 mm i Sveg i inre Härjedalen,

32 mm i Sollefteå i inre södra Ångermanland,

32 mm i Hemling nordväst om Hattsjöbäcken i nordöstra Ångermanland,

31 mm i Lövånger,

31 mm i Torpshammar i inre Medelpad,

30 mm i Bredbyn i nordväst om Örnsköldsvik i Ångermanland

och 30 mm i Kilafors i inre mellersta Hälsingland.

64 mm i Stordalen-Midlanda blev månadens största dygnsnederbördsmängd och är för övrigt exakt det som normalt faller på närbelägna Sundsvall flygplats under en hel septembermånad. Här är det också på sin plats med en kommentar gällande Sidsjös 50 mm, som i statistikrullarna är tillskrivet dygnet den 27, men då övriga Medelpad inte fick mer än enstaka millimeter det dygnet så är det troligt att regnmängden i Sidsjö noterats på fel dygn.

Kyla i norr och samtidigt rekordvärme i söder

Även om varmluften dominerade var det av och till lite kallare luft i norr, och enstaka nätter vara kalla. Det dröjde dock ända till den 20 innan säsongslägstat på 5,0 minusgrader från slutet av augusti fick se sig slaget, det när Sveg noterade 5,5 minusgrader.

Efter det omfattande och delvis kraftiga regnet den 25–26 vällde sensommarvärmen upp över Sydsverige igen, samtidigt som höstkylan gjorde sig påmind längst i norr. På kvällen den 26, precis innan temperaturdygnet tog slut, noterade Tarfala med 6,0 minusgrader att nytt säsongslägsta, och under natten till den 27 reviderades den noteringen till 9,0 minusgrader i Latnivaara strax nordost om Gällivare i norra Lappland. Till skillnad från nederbördsdygnet som räknas från morgon till morgon bryts temperaturdygnet istället på kvällen, vid klockan 20 så här års och klockan 19 när vi har normaltid.

Månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna blev till slut som följer:

I norra Norrland 9,0 minusgrader i Latnivaara den 27,

i södra Norrland 5,5 minusgrader i Sveg den 20,

i Svealand 3,1 minusgrader i Älvdalen i norra Dalarna den 20

och i Götaland 2,0 minusgrader i Hagshult den 18.

Senare samma dygn som Latnivaaras 9,0 minusgrader var det rejält sensommarvarmt i Sydsverige, och då främst i Skåne där det på många håll var 22–24 grader. Toppnoteringen den 27 blev hela 24,7 grader i Helsingborg, nytt Götalandsrekord för att vara så sent på säsongen.

Bara små framsteg för hösten

I slutet av augusti tog den meteorologiska hösten ett stort kliv ner över stora delar av Norrland och nordvästra Svealand. Men under en till stora delar sensommarvarm september har hösten bara tagit några små steg vidare ner mot Norrlandskusten. Nu vid månadsskiftet är det höst på de flesta platser längs Norrlandskusten ner till norra Hälsingland ungefär, och därifrån vidare i en båge ner mot norra Värmland. Men exempelvis i delar av Västerbotten är det fortsatt meteorologisk sommar. Efter att varit klart före sin ordinarie tidtabell vid månadsskiftet augusti–september ligger vi nu vid månadsskiftet september–oktober avsevärt efter vad som normalt brukar vara höstens läge så här års, och då är det referensperioden 1961–1990 man jämför med.

Det började så smått den 13 med att hösten anlände till resterande delar av östra Norrland undantaget en kustremsa hela vägen från Norrbotten till Medelpad och därtill merparten av Hälsingland och hela Gästrikland. Därefter har hösten bara tagit ytterst små steg allt närmare Norrlandskusten dygn för dygn. Exakt hur långt hösten är alltid mer eller mindre osäkert. Det krävs ju fem dygn på raken med en dygnsmedeltemperatur varje enskilt dygn under 10 grader, varefter det är det första av dessa dygn som räknas som startdatum. Så facit har man alltså först i efterhand, men med ett milt månadsskifte är höstens läge just nu ganska väldefinierat.

Dimmig avslutning

Under de sista dygnen av månaden var det utbredda områden med dis och även dimma i främst norra och mellersta Sverige. Varmluft så här års innebär även fuktig luft, och med en alltmer tam och lågt stående sol så finns inte kraften längre att ”bränna” bort nattfukten, utan det blir mest bara grått, grått, grått även dagtid. Byte av luftmassa och/eller ökad vind är enda receptet som biter när höstfukten lägger sitt lock över nejderna. Kanske tur då att man har höstsprakande färger i lövträden så allt inte bara går i gråskala.

Mycket moln dygnet runt gör också att svängningarna i temperatur blir klart mindre än vid klart väder, så mildluft och plusgrader även nattetid var det som avslutade september månad. Bara ytterst lokalt längst i norr var temperaturen nere och vände omkring 0 grader under de avslutande tre septemberdygnen.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier