”Dagbok i kärlek och sorg” är en sorgebearbetning som utgår från Jenny Tappers son Samuels död i slutet av 90-talet.
När Lava förlag ville ge ut den blev Jenny överlycklig. Genom en insamling från vänner lyckas hon betala de 40 000 kronor företaget begärt.
Runt utgivningen börjar problemen: Jenny får inte besked om att boken släppts, utan upptäcker det när hon googlar. Samtidigt blir hennes projektledare svår att få tag på.
– Jag ställde frågor om vilka marknadsföringsinsatser de gjort, men det kom inga svar. Jag försökte ringa, men numret ledde till ett automatiskt meddelande.
Jennys projektledare finns inte i den svenska folkbokföringen. Hon visar sig vara en falsk identitet för en av Lavas lettiska medarbetare i Riga, enligt SVT:s källor. Men i mejlen till Jenny har kvinnan använt ett svenskt namn, nummer och adress.
– Man är skamsen, varför såg jag inte det här? Och sen är jag förbannad: Boken behandlas som något som inte ens är värt att saluföra.
Fokus på traumaböcker
I Lava förlags programförklaring står det att ”terapeutiskt skrivande” är en av inriktningarna. En påtaglig del av utgivningen består av sjukdoms- och traumaskildringar.
Therese mamma Marita skrev en diktsamling om sin svåra cancerdiagnos. Marita gick bort i våras, men var väldigt missnöjd med Lava förlag, enligt dottern.
– De skickade ett omslagsförslag med en bild på en man och när böckerna kom ställdes de bara på en lastpall utanför huset. Hon tyckte att det var under all kritik, säger Therese.
Även Maritas förlagskontakt var påhittad. SVT har pratat med åtta författare som skildrat sjukdom och trauma. I sex av fallen har förlaget använt sig av falska identiteter.
– Det är för jäkligt, de utnyttjar folk som varit med om tunga saker – då är det ännu värre att man luras.
Förlaget: Vi ljuger inte
Lava förlags vd Peter Norrman menar att majoriteten av deras författare är nöjda och känner inte igen sig i kritiken om att de skulle vara svåra att få tag på:
– Det är inte vår uppfattning. Sen förstår jag att en del upplever det så, men det får man inte ta som intäkt för att det gäller alla, säger han till SVT.
Peter Norrman säger att det inte är ovanligt att använda alias i Lettland och ser inget vilseledande i förlagets arbetsmetoder.
– Vi ljuger inte för någon.
Men att uppge falska identiteter, är inte det att ljuga?
– Nej, jag tycker inte det.