Victor Alexandersson från Södertelge volleybollklubb trodde att han hade drabbats av en vanlig förkylning. Han hade ont i halsen och tog sig till vårdcentralen. Efter tester fick han rådet att ta en alvedon och gå och lägga sig.

Efter några dagar började han hosta blod, och han fick sedan blodförgiftning. Lungorna och hela kroppen slogs ut.

– Blodförgiftning kan ta ett par dagar, men för mig tog det sex timmar. Därefter är det svart, säger han.

Victor hade drabbats av en elakartad bakterie och ett gift PVL, som angrepp Victors lungor.

– Det äter upp organ inifrån och den åt upp ett hål i min högra lunga.

Hade inte överlevt i ett annat land

Han sövdes ner i mitten av november och vårdades med en så kallad konstgjord lunga. De första tre veckorna var han nedsövd i Leicester i England. Sedan flögs han till Ecmo center på Karolinska. Där väcktes han upp men hade fortfarande ingen som helst lungfunktion.

Den 17 januari, vaknade han på ”riktigt”. På sin 20:e födelsedag.

– Det var helt svart för mig till den 17 januari.

Han är därmed en av de i världen som varit uppkopplad längst i en konstgjord lunga och överlevt.

– I Sverige har de teorin att man ska ge tid. De jobbar med att ge tid till människan. I andra länder stänger de av maskinen efter 40 dygn ungefär. Min lungor öppnade sig lite först efter 55 dygn. Då var det en kapsyl luft ungefär.

– Han hade inte överlevt i något annat land, säger ECMO:s sektionschef Palle Palmér, den läkare som övervakade behandlingen av Victor.

Palmér förklarar att i andra länder låter man patienten vara nedsövd.

– Här väcker vi patienten och det gör at man får en relation som gör att man inte ger upp och stänger av maskinen.

Vägen tillbaka lång

I dag harVictor nedsatt blodcirkulation i vänster vadmuskel.

– Den har dött i princip. Jag kan inte lyfta den i dagsläget, säger han och tillägger att han hoppas att det ska gå i framtiden.

Sedan januari har han rehabtränat hårt, men det tar tid att komma tillbaka efter att ha varit nedsövd så länge. Han berättar att han prioriterar annorlunda nu, materiella ting betyder inte lika mycket. Familj och vänner har blivit extra viktiga, och kärleken till volleyboll är fortsatt stark.

– Jag ska tillbaka och spela volleyboll. Jag nöjer mig inte med att bara komma upp ur sängen och leva, utan det är volleybollen som är mitt mål, säger han.