200 instanser har svarat på remissen om den så kallade samverkansmodellen. Flera tunga aktörer varnar för negativa konsekvenser för landets kulturliv om förslagen blir verklighet.
Carl Liungman – regionalpolitisk strateg på Klys, kulturarbetarnas intresseorganisation, ser en risk för att statligt kulturstöd går till lokalpolitiskt motiverade prioriteringar om kommunerna också ska kunna äska statligt stöd direkt från kulturrådet och inte som idag, via regionerna.
– Vi måste ha fri konst som inte styrs av önskemål från politiker, säger Carl Liungman.
”Ska möjliggöra kultur till alla”
Även Statens kulturråd med 1,5 miljarder i potten, menar att fördelningen sker bäst via regionerna och hänvisar till syftet med samverkansmodellen.
– Kommunerna och regionerna har olika uppdrag. Regionerna ska möjliggöra tillgång till kultur för alla invånare oavsett kommun att ta del av ett rikt kulturliv, förklarar Kajsa Ravin.
Ni litar inte kommunerna?
–Det är inte så att Klys ifrågasätter kommunernas kompetens, men de ekonomiska förutsättningarna ser så olika ut i olika kommuner regioner, säger Carl Liungman.
Klys menar att reformen riskerar att motverka sitt eget syfte – alltså mer kultur i hela landet – och att säkerställa den omdebatterade principen om armlängdsavstånd. Det statliga stödet ska vara en slags garant för ett mer jämlikt utbud i hela regionen.
Mer byråkrati
Flera remissvar pekar på risken för en ökad byråkratisering när fler aktörer släpps in i systemet utan att skjuta till mer pengar.
Till SVT uppger Kulturdepartementet att utredningen bereds, men de vill inte kommentera reformförslaget i nuläget.