Kvällens Korrespondenterna handlade om adoption bland annat i Sydkorea, där mängder av barn fått sina identitetspapper och bakgrundsfiler ändrade för att kunna göra det enklare att adoptera bort dem till Europa och USA. Journalisten Patrik Lundberg såg programmet och det skulle lika gärna ha kunnat handla om honom. Han adopterades från Sydkorea på 1980-talet och växte upp i Sölvesborg. Med sig fick han information från den sydkoreanska adoptionsbyrån om hans födelsedag, vilken stad han föddes i, namnen på sina föräldrar och information kring adoptionsskälen. Som 24-åring beslutade han sig att åka tillbaka till Sydkorea för första gången.
– Jag har alltid undrat varför jag adopterades och det var viktigt för mig att söka mina rötter, säger Patrik Lundberg till SVT Nyheter.
Filen var felaktig
Med hjälp av sin adoptionsfil lyckades han lokalisera de personer som stod som hans föräldrar. Han trodde att han för första gången skulle få träffa sina biologiska föräldrar. Så blev det inte.
– Det visade sig att de bara var släktingar till min biologiska pappa. Jag fick veta att det som jag hela livet trott var min födelsedag, mina föräldrar och mitt koreanska namn inte stämde. Mina filer hade helt skrivits om.
Att barnens dokument förfalskades för att kunna underlätta adoptionsprocesserna har sedan Koreakriget varit vanligt i Sydkorea, hävdar landets adoptionskritiker. I dag kämpar organisationer för adoptivbarnens rättigheter till sin historia och landets adoptioner har minskat drastiskt, från 1.500 barn till 150 barn på tio år.
Skrev en bok
För Patrik Lundberg blev detta början på en bok om sin uppväxt och sökandet efter sin biologiska familj och flera journalistiska granskningar av adoptionsindustrin.
– Det första jag tänkte när jag mötte de här personerna som uppgivit att de var mina föräldrar tänkte jag; det här kommer att bli en jävligt bra bok. I ett chocktillstånd som jag var i då kan man ju säga och tänka vad som helst, säger Patrik Lundberg.
Sedan dess har han fått en ny syn på adoption och vill att barn som adopteras ska ha rätt att få veta att deras adoption har gått rätt till. Han är också kritisk till att Sverige tillåter adoptioner från Sydkorea, trots att Sydkorea inte skrivit under Haagkonventionen för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Han anser att Sverige enbart borde tillåta adoptioner från länder som skrivit under.
– Det borde finnas en rättvisemärkning på adoptioner, som säkerställer att det inte skett några oegentligheter vid adoptionen. Det borde vara alla barns rättighet.
Vill inte skuldbelägga
Patrik Lundberg är tydlig med att han inte vill skuldbelägga någon som adopterar och inte heller anser att det borde förbjudas om det sker på ett säkert sätt.
– För något är ruttet i adoptionsindustrin. I Sydkorea sköts adoptioner av vinstdrivande företag och inte av organisationer som i Sverige. Det var inte en slump att mina filer ändrades, det hände väldigt många. Trots att Sydkorea är ett av världens rikaste länder fortsätter de att adoptera bort barn till västvärlden.
Patrik Lundberg hittade till slut sina biologiska föräldrar. Först sin biologiska pappa, men det tog ytterligare ett år innan han hittade sin mamma. I dag har han fortfarande kontakt med familjen i Sydkorea och träffade dem senast i somras när han hälsade på i landet.
– När jag träffade dem kändes det som jag hade tagit tillbaka allt som var mitt.