Diana Iversen sökte sig till Könsidentitetsmottagningen i Lund för ett år sedan och har fortfarande inte fått någon kallelse för ett första besök. Ungefär samtidigt sökte hon sig till Stockholm, där hon nu är nästan klar med sin utredning.
”Inhumant långa köer”
För Olivia Skoglund tog det ett halvår att få remiss till Uppsala för utredning som transperson. Men när hon flyttade till Malmö bad hon om att remissen skulle flyttas till Lund istället. Ett par veckor senare kom beskedet att hon behövde en ny remiss från en psykiatriker inom Region Skåne, vilket skulle betyda att hon var tvungen att börja om hela processen från början. Olivia kände sig knäckt, och det tog lite mer än en månad innan hon orkade gå till ungdomsmottagningen i Malmö och börja om hela processen. Just nu har hon fått bekräftelse på att hon står i kö i Lund, vilket kommer ta cirka 14 månader.
- Dessa köer är inhumant långa och jag överväger nu att söka på annan ort, kanske till och med tillbaka till Uppsala för att få snabbare hjälp. Att de inte tog emot min gamla remiss känns väldigt konstigt och oprofessionellt och har gjort att jag behövt vänta ännu längre än de flesta i ett system som redan tar flera år att ta sig igenom, berättar Olivia Skoglund.
”Väntetider gjorde mig desperat”
I april 2015 stod Adrian Malmgren i kö i Lund, men på grund av den långa väntetiden sökte han sig till Stockholm i november. Han fick sitt första möte med utredningen i Stockholm i februari i år. Första mötet i Lund fick han först i juli.
– Jag har egentligen inte tillräcklig ekonomi för att åka mellan Stockholm och Malmö, men vårdens väntetider gjorde mig desperat. Jag känner flera i Samma sits men som på grund av dålig ekonomi måste fortsätta stå i den eviga kön till Lunds mottagning.
Att kötiderna är så långa har också skapat mycket ångest och oro hos Ziggi Källoff. Från det att han bad om en remiss till Stockholm, tills det att han fick komma på sitt första möte, tog det sex månader. Ziggi är tacksam över att ha jobb och stöd från familjen för att ha råd att åka till Stockholm.
– Men så ska det ju inte behöva vara, att man ska ha tur att få vård för något som orsakar så fruktansvärt mycket lidande hos så många. När jag förstod att det var möjligt att söka vård i andra delar av landet kändes det som en väldig lättnad.