I uttalandet skriver SIN att ”polismyndighetens behandling av personuppgifter är i flera avseenden olaglig”.

Det allvarligaste felet anses vara att behandlingen av personuppgifterna är alldeles för vitt vilket anses sätta integritetsskyddet ur spel.

Bakgrunden till att polisen upprättade registret var enligt Sigurd Heuman, ordförande i SIN, att fyra romska släkter i skånska Staffanstorp låg i konflikt och förberedde brott.

Lämpligt att ”gallra det helt och hållet”

En lämplig åtgärd från polismyndigheten vore nu att att ”gallra det helt och hållet, att det försvinner”, säger han.

– En annan väg är registervård. Att bestämma ett ändamål och sedan gå igenom varje person för sig, behöver den personen vara med eller inte?

Heuman vill inte peka ut någon som ytterst ansvarig för vad som hänt.

– Vi har inte ansvarsfrågan uppe. Det är en sak för åklagaren.

Inte ett register över enbart etnicitet

SIN medger att många personer av romsk härkomst förekommer i registret men att grunden för registreringen är brottsmisstankar. Det anser alltså inte att registreringen gjorts enbart utifrån etnicitet.

Nämnden konstaterar att ordet rom, eller motsvarande, inte nämns. Skånepolisen har på en direkt fråga från nämnden sagt att registren enbart innehåller romer eller personer som är gifta med romer. Men, konstaterar nämnden, senare har polisen tagit tillbaka det.

Slutsatsen är ändå att många i registren har romskt ursprung, men nämnden kan inte slå fast hur många eller vilka det gäller.

Nämnden konstaterar att personer har registrerats på grund av sitt, ofta avlägsna, släktskap till personer som kartlagts som misstänkta eller för att de befaras begå brott. Det innebär att grunden för registreringarna är ”mer eller mindre välgrundade misstankar” om brottslighet, inte etnicitet.

Enligt Polisdatalagen är det inte tillåtet att behandla uppgifter enbart baserat på en persons etnicitet.

”Bra att ha”-uppgiftssamling

De skriver också att det inte har funnits något behov av att registrera alla de personer som ingått i uppgiftssamlingen och att det inte finns ett tillräckligt tydligt samband mellan befarad brottslighet och de registrerade.

Så här skriver nämnden bland annat:

”Den allvarligaste bristen är att ändamålet med personuppgiftsbehandlingen är alldeles för vitt. Ett oprecist ändamål ger inga ramar för personuppgiftsbehandlingen, vilket i praktiken sätter integritetsskyddet ur spel. Vidare är det klarlagt att det inte finns behov av att registrera alla de personer som finns i uppgiftsamlingen, inte ens med det vida ändamål som gällt. En annan allvarlig brist är att det inte finns ett tillräckligt tydligt samband mellan den av polismyndigheten angivna brottsligheten och de personuppgifter som behandlas. Sammantaget förefaller därför uppgiftssamlingen i vart fall delvis ha fått karaktären av en ”bra att ha”-uppgiftssamling.”