Enligt Furhoff var hon fängslad i fem och ett halvt år i det forna hemlandet Turkiet, anklagad för ”försök att omstörta den konstitutionella ordningen” och ”försök att avskilja del av det turkiska territoriet”. Men när hon frigavs för att invänta en ny rättegång flydde hon till Sverige och fick asyl 2002. Migrationsverket bedömde att hon hade skyddsbehov sedan hon utsatts för tortyr i Turkiet.
Nu riskerar hon återigen att hamna i turkiskt fängelse. Sommaren 2015 reste hon ner till Georgien. Enligt Furhoff reste hon ner för att hälsa på en vän, men kort efter att hon landat i staden Batumi greps hon. Turkiet hade efterlyst henne internationellt genom Interpol.
Hon satt i häktet i tre månader, men frigavs i september förra året mot borgen. Dock fick hon inte lämna landet. Hennes pass beslagtogs och var tionde dag fick hon besöka åklagaren för skriva under ett intyg som bevis på att hon var kvar i Georgien.
– Jag sitter i ett stort fängelse som är hela landet, säger Aysen Furhoff.
Inledde hungerstrejk
Efter flera månader utan någon förändring ville Aysen Furhoff skynda på ett beslut om hon fick åka hem eller inte. Hon gick till Åklagarmyndigheten i Georgien och började hungerstrejka.
– De började pressa mig psykologiskt. De drog på luftkonditioneringen så att det blev jättekallt. Sedan stängde de av toaletten. Polisen kom dit. Några journalister kom också och jag ville inte att de skulle ta bilder på mig. Det blev bråk, säger Aysen Furhoff och fortsätter:
– Polisen ville sätta handklovar på mig bakom ryggen. Det tyckte jag var omänskligt så jag protesterade. De brottade ner mig på marken och jag hamnade i fängselse.
Inlagd på sjukhus
I fängelset fortsatte hon hungerstrejken som sammanlagt pågick i elva dagar. Till slut hamnade hon i sockerkoma och togs till sjukhus. När hon vaknade hade de satt dropp i hennes arm.
– Jag protesterade och de tog bort den. Jag fick skriva ett dokument som intygade att jag inte accepterade medicinsk hjälp.
Tyst från UD
Under de 15 månader som Aysen Furhoff varit fast i Georgien har UD hållit sig i bakgrunden. När det gäller utlämningsärenden mellan två andra länder kan Sverige som tredje land inte göra något.
– Att UD inte kan blanda sig in i den juridiska processen kan jag kanske förstå. Men de borde stå bakom mig när det gäller de mänskliga rättigheterna, som att de satte medicin i mig när jag hungerstrejkade, säger Aysen Furhoff.
UD säger att de har fortsatt löpande kontakt med Furhoff, hennes rättsliga ombud och georgiska myndigheter.
– Som frihetsberövad har man rätt att få viss hjälp och rättsligt ombud från ambassaden. Men den information som jag har är att hon frigavs från borgen. När det kommer till en enskild persons hälsotillstånd kan jag inte uttala mig, säger Katarina Byrenius Roslund, presskommunikatör på Utrikesdepartementet.
– Jag har tappat allt förtroende för UD. De representerar mig inte. Jag har ett svenskt pass och jag är svensk medborgare, men jag känner mig inte svensk. Jag känner inget stöd från Sverige. Det är fruktansvärt, säger Aysen Furhoff.
Har du något hopp om att få återvända till Sverige?
– Jag är säker på att jag kommer till Sverige en dag. Jag åker inte till Turkiet levande. Om jag blir utlämnad ska jag begå självmord. Att vara död eller att vara i fängelse i Turkiet är samma sak, säger Aysen Furhoff och fortsätter:
– Om de för mig till Turkiet skulle jag bara sitta där i fängelset. I Sverige kan jag leva med min familj. Jag vill leva som vanligt. Jag vill klaga på hur mycket jag har på jobbet och sådant. Inte sådana här saker som jag pratar om nu.