Autofagi är en fundamental process för nedbrytning och återvinning av cellens egna beståndsdelar. Auto betyder ”själv” och fagi kommer från ordet phagein som betyder ”äta”. Autofagi betyder alltså ”självätande”. Begreppet myntades under 1960-talet, då man observerade hur delar av cellens innehåll omslöts av membran och bildade så kallade vesiklar.

En vesikel är en liten vätskeblåsa, som bland annat är bra på att stänga ute vatten. I vesiklarna kan celler utföra kemiska processer utan att andra delar av cellen påverkas.

Vesiklarna blir som en sorts renhållningsarbetare som samlar upp oanvända proteiner och andra skadade beståndsdelar i cellen och smälter sedan samman med cellens lysosom. Lysosomen är en beståndsdel i cellen som har ett lågt pH-värde, och här bryts exempelvis socker ner för att cellen ska kunna tillgodogöra sig energin.

Men lysosomen fungerar alltså också som cellens renhållningsstation och bryter ner överflödiga eller skadade delar från cellens inre som på så sätt snabbt kan omsättas till energi.

Årets Nobelpristagare i medicin eller fysiologi, Yoshinori Oshumi, lyckades genom en serie experiment i vanlig bagerijäst under tidigt 1990-tal identifiera gener som har stor betydelse för autofagi.

Om autofagifunktionen är defekt kan till exempel nervceller inte fungera ordentligt. Vid experimentella studier har man också sett att embryon inte utvecklas normalt. Det finns även starka kopplingar till cancer. I tidiga stadier kan funktionen ha en skyddande effekt, men i senare stadier kan autofagin hjälpa cancercellerna att överleva.