Rwanda fick sin självständighet 1962. Men det var ett polariserat land den Belgiska kolonialmakten lämnade efter sig med djupa splittringar mellan folkgrupperna hutuer som fick regeringsmakten och tutsier.

1994 kulminerade huturegeringens hets mot tutsier i ett blodbad.

– Oskyldiga människor slaktades av sina grannar, släktingar, armén och polisen som skulle skydda dem, berättar Eric Kabera, filmare och grundare av Rwandas första filmskola.

30 år senare hittas fortfarande offer. 100 000 kvarlevor har, enligt uppgift, hittats i tidigare okända massgravar bara under de senaste fem åren.

Inte första gången

Hatretoriken mot tutsier började redan 1959, enligt Dieudonne Nagiriwubu, chef för Kigali Genocide Memorial, sista viloplatsen för 250 000 tutsier som mördades 1994

– Många tutsis dödades på 60, 70 och 90-talet. Serier av mord som hände under olika tider, säger Nagiriwubu,

Det finns hopp

– Att det nu gått 30 år utan våld baserat på etnicitet, tycket jag är stort.

Kigali Genocide Memorials uppdrag är att dokumentera och bevara minnet av folkmordet mot tutsier men också sprida kunskap om landets mörka historia.

– Vi måste se till att vi bygger en hållbar fred. Så det är därför platsen är till för att minnas och lära, säger Dieudonne Nagiriwubu

Kulturens roll

Eric Kabera som själv förlorade 32 släktingar 1994 vill lyfta vikten av kulturen i bygget av ett nytt Rwanda. Det är också kulturen som står i fokus i hans dokumentärfilm ”Intore”(2022).

– Jag ser det som mitt uppdrag att använda kultur och media i allmänhet för att skapa en bättre framtid, särskilt för våra ungdomar.

Kabera har hittills gjort ett 20-tal filmer – däribland ”100 Dagar” (2001) som blev den första spelfilm som gjordes om folkmordet före den betydligt mer kända ”Hotel Rwanda”