– Jag kom till Frankrike och Paris för att bli fri. Jag är nu 44 år och kan kalla mig en fri man: homosexuell, muslim och fri. Men samtidigt kan jag inte släppa känslan av att jag förlorat något på vägen, säger författaren Abdellah Taïa.
Som ung man lämnade han hemlandet Marocko – för kärleken och friheten i Frankrike. Precis som Ahmed i romanen Den som är värd att bli älskad. I arga och uppgivna brev till den före detta älskaren Emanuel, en äldre fransman som Ahmed förälskade sig i som sjuttonåring, gör han upp med fransk kolonialism och förtryck.
”Var ska vi ta vägen?”
Ur Den som är värd att bli älskad: ”Jag vill inte längre bli handledd av dig, göra saker på ditt sätt. Vara som man ska: en parisbo bland parisbor, inte för mycket arab för dig och din värld.”
– Är vi enbart fria när vi har franska värderingar? Och om vi inte accepteras av det franska folket som araber – vad ska vi göra, var ska vi ta vägen och var ska vi åka tillbaka? Alla dessa frågor är viktiga i Ahmeds huvud och i hans hjärta, säger han.
Vill skaka om franskan
Makt, frihet och exil är ämnen som Abdellah Taïa återkommer till i sina, ofta självbiografiska, texter. 2012 introducerades han för den svenska publiken med den hyllade romanen Ett arabiskt vemod om hur han som tolvåring utsätts för ett försök till gruppvåldtäkt.
2013 debuterade han som filmregissör med en filmatisering av romanen Frälsningsarmén. Han skriver på franska men vill en dag även skriva på arabiska.
– Jag har en önskan om att dominera det franska språket, slå till det och att skaka om det. Och ge det en känslighet som inte finns där. En dag kanske jag kan göra detsamma med arabiskan. Men det som ger mig kreativitet just nu är det krig som jag är i med franskan och med så många andra saker.