– Jag tror det står något i stil med segerherre och fredens återskapare på den statyn och liknande glittriga resonemang. Den här personen var något annat också, han var personen som tog tillbaka Sverige in i den transatlantiska slavhandeln. Då borde vi också ha en diskussion om lämpligheten i att föreviga honom på det här sättet i stadsbilden, säger Kitimbwa Sabuni som är ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund.
Inte några historieböcker
Han tycker att statyprotesterna har gett nya röster en plats i debatten om det offentliga rummet. En diskussion som måste föras också i Sverige.
– Vad folk behöver lära sig är att statyer inte är några historieböcker i rummet, utan statyer reser olika ideologiska projekt. Det är aldrig ren historia. De här projekten förändras över tid och om vi idag har ett antirasistiskt projekt, skulle vi då inte revidera stadsbilden efter det?, säger Kitimbwa Sabuni.
Skapa mer kunskap
Catharina Nolin är professor i Konstvetenskap. Hon är tveksam till att ta bort statyer.
– Man kan se det på olika sätt. Det är klart att Gustav III var involverad i förtrycket av svarta när han köpte kolonin Sankt-Barthélemy i Västindien. Men han står för mycket annat också vad det gäller bland annat det svenska språket. Jag är inte så mycket för att ta bort, hellre addera. Att försöka skapa mer kunskap kring statyerna, och då även den svåra kunskapen, säger Catharina Nolin.
”Vi drabbas än idag”
När Statsminister Stefan Löfven i veckan fick frågan av Expressen, var han tydlig med att han inte ville ta bort statyer i Sverige. Ett ställningstagande som Kitimbwa Sabuni tycker är att avsluta en diskussion som knappt börjat.
– Många av oss som är svenskar idag har drabbats av det här. Och vi drabbas än idag. De här brotten har moraliskt relevanta spår i vår samtid. Det är inte gammal historia. Vår statsminister borde vara öppen för att vi kan ha en konversation om de här statyerna åtminstone.