Hallucinogena kyssar och obesvarad kärlek är några av inspirationskällorna till Benjamin Ingrossos nya album ”Pink Velvet Theatre” – som helst ska lyssnas på kronologiskt.
– Det finns en dramaturgi, en story och ett budskap, säger han till SVT Kulturnyheterna och fortsätter:
– Musiken är det jag är mest stolt över. Jag gjorde en svensk skiva för några år sedan inspirerad av mina svenska barndomsidoler. Den här är inspirerad av den engelska musiken jag växt upp med – som Queen, Abba, George Michael, Franz Ferdinand och Gorillaz.
En salig blandning?
– Haha ja en salig blandning.
Skippar autotune
Skivan består av dels väldigt nyskrivna låtar – däribland ”All my life” som Benjamin Ingrosso skrev i samband med sin morfar Hans Wahlgrens bortgång tidigare i år. Men också äldre låtar som legat och väntat i åratal på rätt tillfälle – som ”Worst in me”.
– Jag har haft en bild i huvudet hur den ska vara, och jag jobbade så länge med den att jag kände att nu vet jag inte hur den låter längre. Satt i nätter och tog med hela mitt band i studion för att göra den så som jag drömt om att den ska låta, säger Benjamin Ingrosso.
Under arbetet med skivan har han samtidigt genomfört tre turnéer som påverkat hans syn på sin egen röst – och det i sin tur färgat albumet.
– Vi tog bort all autotune och kompressor som jag gömt min sång bakom tidigare, för att jag inte tyckte om min egen röst. Och det var något som jag nu kunde anamma, säger Benjamin Ingrosso till SVT och fortsätter:
– Jag låter ju såhär, och om jag låter såhär ska jag visa hur jag låter när jag verkligen får låta som Benjamin.
”Som en elitidrottare”
Stora ambitioner och höga krav på sig själv går som en röd linje genom Benjamin Ingrossos karriär.
– Jag gillar att ha press, det är så jag utvecklas. Jag gillar inte att ha ja-sägare runtom mig, då kommer jag ingenstans, förklarar han.
Redan som liten visste Benjamin Ingrosso att det var artisteri han skulle syssla med. Det enda problemet var att vägen dit var lång.
– Jag har alltid haft en bild av vilken artist jag ska bli, men känt att jag verkligen inte var där, säger han och fortsätter:
– Men nu känner jag mig närmare och närmare för varje performence jag gör. Jag tar konstant anteckningar för att tweaka på det. Jag ser mitt artisteri som om jag vore en elitidrottare.
