Alex Schulmans författarskap har tidigare varit begränsat till en självbiografisk och historisk form, där skrivprocessen har varit bunden till sanningen. Han har skrivit böcker om relationen till båda sina föräldrar, till sin fru och senast om sina morföräldrar.
I en intervju i litteraturprogrammet Babel berättar han för programledaren Jessika Gedin om hur det varit att övergå till fiktionens värld i samband med romanen Överlevarna.
– Jag har varit glad för att jag har varit fri. Jag har inte behövt ta hänsyn till någon mamma, släkting eller bror eller så. Det har varit skönt att kunna skriva helt fritt och kunna avgöra exakt vad som händer med mina karaktärer, säger Alex Schulman.
”Allt skrivande är en färd in i mörkret”
I den nya romanen skildrar författaren mörkret i en familj, ett tema som Schulmans läsare också sett i hans tidigare verk. I Överlevarna sker det genom inblicken i ett sårigt syskonskap mellan tre bröder som känner varandra så väl, men inte når varandra.
– Allt skrivande, för mig iallafall, är ändå en färd in i någon typ av mörker så det är ändå alltid jobbigt tillslut, säger han.
Idén till romanen bottnar i Schulmans utforskande av sina egna syskonrelationer och torpet där stora delar av Överlevarna utspelar sig är också en verklig plats som författaren hämtat inspiration från. Sina egna erfarenheter är något som han planerar att fortsätta ösa ur även i fiktionen.
– Jag vill skriva som att livet står på spel. Stunderna av den känslan, det är det som allt mitt skrivande går ut på just nu, säger författaren.