Allianspartierna menar att regeringen ställer för politiska krav på konsten i sin proposition från slutet av februari. Det gäller framför allt beskrivningen ”arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle”.

– Ett mål ska vara kort och kärnfullt. Målet för arkitektur, precis som målet för konst, måste få utvecklas fritt och på egna villkor. Ett mål ska ju också levas upp till, så det blir att ställa ett krav på kulturen, säger kulturutskottets ordförande Olof Lavesson (M).

Hetpotatis

Årets kulturpolitiska hetpotatis kan mycket väl komma att bli den om politisk styrning av konsten. När Svenska filminstitutet meddelade att produktionsbolagen skulle genomgå en arbetsrättslig kurs med fokus på sexuella trakasserier var det många, bland annat film- och tv-producenterna, som fastnade för att ett av de obligatoriska elementen var normkreativitet. SFI tog sedan bort formuleringen.

Även Konstfack fick kritik – och JO-anmäldes – för att institutionen utlyst en tjänst med krav på erfarenhet av normkreativ praktik.

Alliansen skriver att de anser att kulturpolitiken inte ska användas för att ”lösa andra samhällsproblem”.

– Kulturpolitikens mål måste vara att se konstens egenvärde, en fri konst som utforskar prövar och testar gränser. Man kan inte ålägga konsten att uppnå visa saker och det menar vi gäller även arkitekturen, säger Olof Lavesson.

Ofri konst meningslös

Alice Bah Kuhnke (MP) svarar inte direkt på frågan om hur arkitektur kan främja jämställdhet och motverka segregation, men skriver i en kommentar till Kulturnyheterna:

”All konst som inte är fri är meningslös. Kultur och konst ska aldrig användas av politiker för att lösa problem.” Kulturministern skriver även att hon vill stärka arkitekternas roll.