Folkfest eller masspsykos, ja – kalla den vad du vill, men den är tillbaka. Efter flera år av pandemi så är Melodifestivalen nu åter på turné genom Sverige, och det märks. Inte minst på publiken – som under kvällens första deltävlingen i Göteborg visade att schlager gör sig bäst i samspel med en publik. Magin uppstår helt enkelt inte på samma sätt i en folktom arena.
Det fanns ett och annat att jubla för under kvällens deltävling, även om publiken tycktes lite blyg till en början. Startfältet artister var som en riktigt bra blandad påse lösgodis, på scenen samsades helt nya ansikten i dessa sammanhang med erfarna schlagerrävar. Ett välkänt ansikte var Tone Sekelius som vågade lite mer än förra gången hon tävlade, Sveriges nya mello-queen bjöd på en stabil leverans med dessvärre en aningen sömnig låt men det räckte hela vägen till final.
”Alla låtar handlar om samma sak”
Mello-kingen Jon Henrik Fjällgren dök upp i en oväntad trio. Tillsammans med Arc North och Adam Woods bjöd trion på elektronisk poppig jojk, och någonstans ringar det här numret in hela deltävlingen – en folkfest i representation.
Det gällde både musiken och människorna. Alla skulle med. Rent textmässigt dominerade dock ett tema. Alla låtar handlade om samma sak – nämligen *trumvirvel* kärlek. Victor Crone och Rejhan sjöng om romantisk kärlek, Elov & Beny, Loulou Lamotte och Tone Sekelius sjöng om att älska sig själv medan Ewa Roos och Eva Rydberg sjöng om kärleken till livet.
Känslosmetigt? Kanske. Ovanligt? Absolut inte. Passande? Ja, i dessa kristider kan vi väl unna oss att hylla det mest basala. Att älska.
Men lite tråkigt är det.
”Stabil som ingen annan”
På tal om nyfunnen kärlek. Svenskar tycks inte få nog av epa-dunk. Nu har fenomenet även infiltrerat Melodifestivalen, vilket känns som ett naturligt steg för genren som från ingenstans dundrade in på topplistorna ifjol. Elov & Benys ”Raggen går” borrar sig in i skallen och bygger bo där. Ja, det finns chans, eller beroende på hur man ser det: en risk, för att epa-dunken kommer att representera Sverige i Eurovision Song Contest 2023.
Programledarna då? Höll Farah Abadi måttet när hon nu klev upp i rang från sidekick till programledare av självaste Melodifestivalen. Stabil som ingen annan styrde hon skeppet i hamn, men en äkta show behöver ett ostabilt moment för att få till den där nerven. Tur då att Abadi har en desto yvigare personlighet vid hennes sida i form av komikern Jesper Rönndahl som rörde om i grytan.
Halvnaken ballongdans
Dialektskämten flög inte riktigt. Var det ens meningen? Kan 2023 vara året vi slutar skämta om att Göteborg är ordvitsarnas huvudstad. Sen var det det där med ballongen. Vad vill Rönndahl riktigt ha sagt med sin halvnakna ballongdans. Föds han på nytt? Föds Melodifestivalen på nytt? Är det en kommentar på de tuffa åren utan publik. Numret lämnar efter sig ett leende, och en förbryllning.
Det hela går att sammanfatta med kvällens Göteborgsversion av Karin Boyes dikt:
”Ja visst gör det ont när knoppjävlar brister.”