”Ju mer jag lyssnat på traditionell finsk julmusik, har jag börjat undra varför så många av de populära sångerna är så deppiga. För att inte säga direkt suicidala”, skrev journalisten Philip Teir i Dagens Nyheter år 2020.

Han lyfter julsången ”Sparven om julmorgonen” (från början en dikt av Zacharias Topelius) som exempel.

Sången handlar om en flicka som matar en sparv med brödsmulor. Den lilla fågeln visar sig sedan vara hennes döde bror:

”Jag är icke den du tror, ty ditt öga tåras.

Jag är ju din lilla bror, som dog bort i våras.”

”Det är året om”

Artisten Iiris Viljanen sade 2022 till Dagens ETC att ”de finska jullåtarna är vemodiga och handlar om tunga ämnen som döden, men med vackra melodier”.

Hennes före detta bandkollega i den finlandssvenska gruppen Vasas flora och fauna, Mattias Björkas, är inne på samma spår:

– Jag har inte hört alla, men de jag har hört har varit väldigt dystra i tonaliteten, säger han.

Är det bara runt jul som visorna har en melankolisk underton?

– Nej, jag tror nog det är året om faktiskt, dessvärre. Så alla andra högtider och månader också.