Augustpriset instiftades för 33 år sedan för att ge stjärnglans åt romanerna som sålde, men också rädda smala böcker från glömska: bra för litteraturen både som vara och konst var tanken. Sanningens ögonblick gäller alltid nomineringarna, särskilt när det gäspigt hallstämplade valts ut, men kvällens vinnare stiger ur ett fint urval, om än med några saknade namn.

Vinnaren i fackklassen, Nils Håkanssons Dolda gudar – En bok om allt som inte går förlorat i en översättning är en bildande fest med högkaratigt skvaller om alla otroheter och avslöjanden som översättandets konst kan innebära, skriven med lätt hand och djup erfarenhet. Översättaren kan aldrig mera glömmas bort, utan att man avslöjar att man inte gick på Håkanssons fest.

Vinnaren i kategorin barn och ungdom, Johan Rundbergs historiska kriminaltrilogi om barnhusflickan Mika – där den första Nattkorpen prisades – för oss tillbaka till Dickens och skillingtryckens 1800-tal av föräldralöshet och klassamhälle. Mörkt, mystiskt, hotfullt.

Den skönlitterära klassens vinnare, Elin Cullheds Eufori, är en fantasi om poeten Sylvia Plath, en bångstyrig och rörlig studie av den porösa gränsen mellan livet och fiktionen. Den läser inte den ikoniska författaren med hennes tragiska död som nyckel, utan fångar henne som fri, både i trädgården på 60-talet, och  som röst i vår tid.

Har Augustvinnarna 2021 något gemensamt är det att de bjuder in till ett allvarligt problem som måste lösas, som synas underifrån och inifrån, som sätter också läsaren på prov.