– Vi gjorde faktiskt mycket för att få byggnaderna se små och nära ut, snarare än stora och imponerade, säger Reiner de Graaf och pekar på modellerna.
Han är arkitekt på OMA, en nederländsk byrå som grundades av arkitektkändisen Rem Koolhaas och ligger bakom lyxbyggen över hela världen.
Nytt projekt presenteras
Idag presenterade byrån projektet Norra Tornen. De ska bli Stockholms innerstads högsta bostadshus, och bilda en portal in i Vasastan i Stockholm.
– Själva idén med ett tvillingtorn som markerar ingången till staden är inte unik. Det förekommer på andra ställen i Stockholm. Och stora balkonger, stora fönster och mycket ljus är utmärkande för skandinavisk arkitektur. Vi har helt enkelt för avsikt att ta med lokala traditioner i det vi gör, säger de Graaf.
– Att bo högt är intressant så länge det inte finns för många byggnader som är höga. Sedan 1980- och 90-talen har det funnits ett återväckt intresse för att bo i städer. Även om du inte har en trädgård så har du en utsikt att njuta av, säger han.
Stockholm ligger lågt
I en internationell jämförelse är inte Stockholm traditionellt en stad som utmärks av sina höga hus. Åtminstone inte än.
– Kapitalismen och industrialismen drev fram höghus på 1800-talet. Vissa talar i dag om hissen som den enskilt viktigaste tekniska uppfinningen för den urbana ekonomin, eftersom det är den som gör att man kan stapla människor på varandra, säger Sara Westin, forskare vid institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet.
– Höghus blev framtidens byggnader. Att bo ovanför staden med ljus och luft och frihet och med en obruten horisont, det var höjden av hög levnadsstandard. Och har aldrig problematiserats. Det ses som det goda – punkt.
Men att bo högt upp i luften är också ett sätt att ta avstånd från staden, menar hon.
– Arkitekter har en tendens att bara tänka på det visuella. Man glömmer att man också hör staden och känner den med kroppen. Med höghus befriar man sig från gatans larm, även om man bor mitt i staden kan man se ned över staden som en slags gud. Man är mitt i men ändå skyddad och förfrämligad, säger Westin.
Lyxbyggen skymmer utmaningar
Hon är kritisk till uppmärksamheten kring Norra Tornen.
– Arkitektur handlar såklart om form. Men också om innehåll – vem bygger man för, och vem är staden till för? För människor som klarar sig själva, och inte är i behov av hjälp som gamla, arbetslösa, sjuka och barn. Man talar mycket om en jämlik stad, men vad bygger man i praktiken? säger hon.
– De här tornen är som utropstecken i stadsbilden. Och då kan jag inte låta bli att tänka på de tystnader som inte är utropstecken. Till exempel miljonprogramshusen, och renoveringarna där, säger Sara Westin.