Den svenska naturen har alltid fascinerat Aron Landahl. Från uppväxtens memorerande av Gotlands växter, fåglar och djur, till biologistudierna och jobbet som naturguide.

– Allt det fick sitt ultimata utlopp i den här boken, säger Aron Landahl till SVT.

– Naturkunskap, framställt som en sagobok, fångar mitt intresse väldigt väl. Naturen är så väldigt fascinerande.

Baserad på verkliga händelser

I ”Alla äter alla” skildrar varje uppslag ett djur som äter upp ett annat, från mygga till trollslända, från groda till snok, och vidare i en cirkulär bildberättelse som skildrar näringskedjan. Idén kom från en av Aron Landahls egna naturupplevelser, när han hörde ett plötsligt prassel bland löven på en skogspromenad:

– Det var en ödla som höll på att äta upp en spindel, benen som stack ut ur mungiporna sprattlade fortfarande.

Aron Landahl slogs av att lövprasslet från spindelns ben skulle kunna locka till sig en hungrig fågel, och han fick idén till att teckna en bildberättelse om näringskedjan.

– Att se ett djur ge sig på ett annat, och äta upp det, är en speciell känsla. Jag ville ta fasta på den i boken.

Inspirerad av Hans Arnold

Aron Landahls akrylmålningar har en säregen stil, en sorts skolplansch-estetik som möter lekfull naivism och ett stundtals mörkt bildspråk. Mysrysarmästaren Hans Arnold är en förebild, och Aron har flera av tecknarens gamla färgpennor hemma. 

Trots att ”Alla äter alla” berör döden har avsikten inte varit att skriva en skrämmande bok, enligt författaren själv.

– Jag tror att det delvis kan finnas en överdriven ängslighet i vad barn ska bli rädda för. Om man antyder ett hot kan det nog skapa en större rädsla, än om man faktiskt möter det direkt. Att inte väja för det tror jag är bra.

– Jag vill att den dominerande känslan från ”Alla äter alla” ska vara att naturen är häftig, och att det ska kännas spännande att upptäcka mer. Det är min förhoppning.