Sjuåriga Ella är en egensinnig unge. Hon vill inte leka med andra barn – bara med morbror Tommy. Livet är ganska harmoniskt, åtminstone till den dag då morbror Tommy blir ihop med Steve. 

– Det handlar om svartsjuka såklart. Om relationen mellan ett barn och en vuxen, en sån där viktig vuxen. Nästan alla har en sån som barn, säger Pija Lindenbaum.

Svartsjuka filmens tema

Ella får en storm i hjärtat i filmen som bygger på Pija Lindenbaums bok med samma namn från 2006. En förtärande känsla som kan drabba barn som vuxna.

– Jag vill vara bästa kompis med mina kompisar. Jag vill vara den bästa kompisen. Jag vill inte att det ska finnas någon kompis som konkurrerar med mig. Jag är ganska barnslig tror jag, säger Pija Lindenbaum. 

Som vuxen kan hon hantera det där, säger Pija Lindenbaum. Men barn är väldigt utlämnade till vad dom stora runt dem bestämmer. Något hon återkommer till i sina berättelser.  

– Jag kände mig väldigt maktlös som barn. Jag hade en pappa som satte väldigt strikta gränser. Han behövde inte hota eller något, han var bara en väldigt kraftfull auktoritet som jag rättade mig efter. Han fick mig att känna mig ganska maktlös gentemot honom. Och då blev det ju också nåt som gick vidare för mig, att jag kände mig maktlös i andra situationer, säger Pija Lindenbaum. 

– Det förhåller jag mig ofta till i mina böcker: barndomens maktlöshet. För jag tycker det är synonymt på något vis, barndom och maktlöshet, säger Pija Lindenbaum.

”Fint för barn att få spegla sina känslor”

Det var Pija Lindebaums färgrika universum och bokkaraktärer som filmens regissör, Christian Lo, fastnade för.  

– När man gör barnfilm tänker man på att svartsjuka och vänskap är känslor som vi alla, små som stora, upplever livet igenom. Jag tänker att det är fint för barn att få spegla sina känslor via en fiktiv historia, säger Christion Lo.