Sportklyschorna ställer sig på rad. Utskåpning. Promenadseger. Spel mot ett mål. Men så var det också en sällsam vinst för Axel Petersén och hans bedagade Malta-drama ”Syndabocken”. Sju vinster av nio möjliga – vilket till och med slår förra årets stora triumf ”Triangel of Sadness” som ”bara” vann sex.

Den största konkurrenten ”Hammarskjöld” fick trots sju nomineringar nöja sig med en ynka bagge. Det var kanske inte en ren förnedring för det Mikael Persbrandt-drivna dramat – inte som 2005 då Kay Pollaks ”Såsom i himlen” hade åtta chanser men gick hem med en nolla i protokollet – men nog lär även det ha svidit.

Att ”Syndabocken” trots alla sina nomineringar inte var nominerad i den förnämsta kategorin Bästa film är ju udda men det är egentligen egalt eftersom det priset var vikt åt Mika Gustafsons ”Paradiset brinner”. I alla fall i min hjärna. Något annat hade varit en negativ sensation, eftersom det var 2023:s absolut främsta svenska film. Om det inte vore för Guldbaggens nya regel, som säger att skådespelande debutanter inte kan nomineras, hade unga amatören Bianca Delbravo, som excellerar i Gustafsons sprittande och själfulla drama, garanterat tagit hem det priset. Den hårt kritiserade och rätt tramsiga regeln lär vara borta nästa år.

Kul ändå att Lukas Moodysson, med sin återkomst till filmbranschen med uppföljaren ”Tillsammans 99”, fick kamma hem det pris som han brukar lägga vantarna på, Bästa manus. Även så att skådespelaren Anja Lundqvist fick sin första bagge, för birollen Lena – en av svensk filmhistorias jobbigaste och mest neurotiska rollfigur.

Som oftast är det få som har sett Guldbagge-vinnarna. ”Paradiset brinner” kom precis upp över 10 000 sålda biljetter och ”Syndabocken” knappt hälften. Vilket är lite sorgligt och ytterligare ett bevis på att kvalitet inte nödvändigtvis säljer. Vilket till viss del handlar om att de smalare svenska filmerna trängs ut från repertoaren av publikfriande komedier och horder av amerikanska superhjältar. Men det är en annan text.