– Tanken på ett meningslöst och betydelselöst liv skrämmer mig. Tanken på att gå från barnsben till gammal utan att ha hittat någonting djupt och meningsfullt skrämmer mig, säger gitarristen Erik Andersson och lägger till:

– Ockultismen känns som ett kliv bort från det. Att söka den här djupa insikten om sig själv, att hitta själslig befrielse genom den spirituella vägen, det är en trygghet.

Mephorash spelar esoterisk black metal – en musikgenre som ägnar sig åt sökandet av andlig kunskap på mörka platser. Medlemmarna beskriver sin väg som ”ockultism med rötter i judisk mysticism”.  

Skriver om barndomstrauman

Nya albumet Krystl-Ah är mer personligt än de tidigare, och berättar om en barndom präglad av otrygghet. 

– Det är en sammanfattning och ett djupdyk ner i vårt förflutna. Allt som ledde fram till den punkt där vi träffades och bestämde oss för att hålla på med konst för att uttrycka de här sakerna. Alla trauman, alla barndomsproblem som ledde fram till att vi ville söka trygghet och djup i någonting bortom det som alla andra kanske ser som trygghet, säger Erik Andersson.  

Elegans i mörkret

Erik och Oskar, eller Mishbar Bovmeph och Mashkelah M'Ralaa, som de kallar sig på scen, jobbar med en utpräglad estetik.  

– Vi försöker införa en esoterisk elegans i en väldigt brutal och blodig och mörk genre, säger Oskar Myrberg.  

Inte välkomna i kyrkan

Mephorash ville göra intervjun i Uppsala Domkyrka – en plats där bandet hittat mycket inspiration, och vars klockor är samplade på nya albumet. Men kyrkan sa nej – då den inte kan ställa sig bakom bandets budskap.

– När vi förbjuds att vara inne i kyrkan så känns det som att de tar sin tro seriöst, precis som vi tar vår musik seriöst. Så därför kan vi inte mer än respektera deras val, säger Oskar Myrberg.