Tom Malmquist roman från 2015, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, var en lågmäld och mycket precist komponerad berättelse om Karin som drabbas av akut leukemi alldeles innan hon ska föda sitt och författarens barn. Hon förlöses med kejsarsnitt en vecka innan hon dör. Ett par månader senare dör också Malmquists far. I denna virvel av sorg, övergivenhet och kärlek till det nya livet krävdes både styrka och balans för att hålla huvudet över vattnet, ju starkare känslor, desto viktigare att rensa språket från sentimentalitet och övertoner, att hålla det stramt.
I den nya boken, All den luft som omger oss, återvänder Tom Malmquist till den berättelse han höll på med när Karin blev sjuk. Den handlade om ett autentiskt, ouppklarat fall, en man som hittades i en grotta i Huddinge misshandlad till döds, den vuxne Tom minns när han var 13 och cyklade förbi den avspärrade grottan. Tjugo år senare börjar han gräva i fallet, han har en diktsamling bakom sig och måste nu bara bli färdig med den nya boken innan Karin och han ska få barn. Han är stressad och irriterad, fräser åt Karin, hans hårda ord sitter kvar i honom när han flera år efter hennes död tar fram materialet igen.
Nu är boken färdig, men fallet är inte löst. Så är det heller ingen deckare Malmquist skrivit, utan en undersökning av manlig ensamhet och dödsdrift. Mikael K, som offret kallas här, var en 29-årig postsorterare som höll sig för sig själv både på arbetsplatsen och i sin lilla lägenhet. Berättaren letar envetet i arkiven, läser mikrofilmade tidningslägg, begär ut förundersökningsprotokoll, söker upp arbetskamrater, vittnen och poliser, släktingar och skolkamrater. Han försöker utan framgång prata med den man som åtalades för mordet men friades. Han provgår avståndet från Mikael K:s bostad till grottan och finner att polisens beräkningar inte håller, men han hittar ingen egen förklaring till mordet.
Under arbetets gång ramlar han gång på gång ner i sina egna minnen av ensamma träningspass, av pappans besvikelse över honom, av hans självmordstankar i tonåren, av Karin och av tiden efter katastrofen. Att lösa Mikael K:s gåta är att hitta sig själv, och även om Tom Malmquist inte får svar på vad som faktiskt hände i grottan kommer han ändå en bra bit på väg mot att acceptera både sig själv och sin far.
Precis som i den förra boken är Malmquists prosa rak, till synes konstlös, men med en intensitet som drar mig med sig i jakten på Mikael K:s mördare. Efterhand som svaren uteblir blir det allt mer uppenbart att det inte är viktigt att veta hur han dog; det som verkligen är nödvändigt, för författaren och för läsaren, är att förstå hur han levde, när och varför han vek av från ett liv i gemenskap och valde en enstörings grottillvaro. Det är ännu en stark bok Tom Malmquist har skrivit, där det enskilda, specifika ödet är främmande och igenkännbart på samma gång.