Hur ska man beskriva vår tid av brinnande klimatkris och demokratiskt förfall? En värld av förnekelse, med absurda möjligheter för den förskonade delen av världen att fortsätta leva som vanligt?

I Louise Boije af Gennäs ”Stjärnfall” syns tidens akuta kriser som små markörer i repliker och suckar. Men hennes berättelse om två välbärgade familjers liv i Stockholm, deras ambitioner och traditioner, ställer frågan som varje väsentlig sedeskildring måste cirkla kring: hur ska jag leva mitt liv?

”Beskriver en brist på liv”

”Stjärnfall” är berättelsen om ett sammanbrott; inte som en smäll, inte som en snyftning, utan som en konventionell eftertanke. En epilog ur överflödets sista dagar.

Passion utbryter mellan två i familjerna  som umgås sedan decennier och delar allt. Plötsligt finns där en stor hemlighet som läcker. Problemet är att romanen är sin egen fiende. Här saknas den kyliga blicken hos en opålitlig moralist som Agnes Lidbeck. Här pekas med hela handen på Stora Känslor.

”Stjärnor utan svindel” skrevs ju före offentligheten lärt sig stava till HBTQI, och det passionerade mötet mellan överklasskvinnan Sophie och den oberoende vänsterradikalen Kaja, blev en älskad succé. 

Budskapet var en virvel av frihet: bryt upp från konventioner, följ ditt hjärta. Därtill kom det laddade mötet mellan överklassen och den svårdefinierade klass som är kulturarbetarnas fattiga, men ofta exotifierade – som taget ur skuggorna hos Agnes von Krusenstjerna.

Här saknas de laddningarna helt. Romanen beskriver en brist på liv med samma brist. Stilistiskt är det en roman som gör ont i ögonen. 

Förändrat normbrott

 ”Familjerna Bra” hånas klanen, med en blinkning till Joakim Pirinens skoningslösa satir. Men strunt i avundsjukan.  ”Vi gör vår grej”. 

Och grejen är att vara högst upp i näringskedjan, obekymrad om annat än att en son kanske inte vill fortsätta gå i Adolf Fredriks skola, en dotter nästan utvecklat en ätstörning, och att matteläraren som är pedofil inte är till någon hjälp. För allt går att lösa med kontakter, resurser och en dialog ur självhjälpshyllan.

Nu handlar normbrottet om att vårda plikten som förälder och vän, maka och samhällets stöttepelare, om att ta ansvar för sin krets. Lär dig att avstå! Inte från resor eller sommarhus, inte från allt du vill unna dig, men från förvillelser, det som stör.

Men med denna  infernaliska skildring av det burgna självgoda familjelivet måste man fråga sig varför i all världen.

Jag tror Boije af Gennäs också varit ute efter en vår tids längtan efter hängivenhet och självuppoffring, att få glömma sig själv.

Då blir det intressantaste med romanen hur den lyckas låsa in sig själv så märkligt.