Bokrecension: Tills alla dör av Diamant Salihu

Uppdaterad
Publicerad

Tills alla dör av SVT-reportern Diamant Salihu handlar om den blodiga verkligheten i det som i medierna kallats för Rinkebykonflikten. Författaren och journalisten Jens Liljestrand, som jobbar för Expressen, läser en spretig, men på många sätt banbrytande, reporterinsats.

Ännu ett barn blir fyllt med skotthål idag

Så jag dricker mer än vad jag tål idag

Barnen som sprang efter bollar igår

går med bollar av stål idag

– ur låten Mitt Notre Dame, Yasin, 2021

Diamant Salihu, granskande reporter på SVT, har i åratal arbetat med att kartlägga och förstå den värld som Yasin och andra rappar om. Resultatet, boken Tills alla dör, är en journalistisk redogörelse för det som i medierna har kallats för Rinkebykonflikten.

Den tar sin början sommaren 2015, när en 19-åring tillsammans med några andra rånar ett Forexkontor i Täby Centrum. Bytet blir drygt två miljoner. Några av hans yngre vänner blir avundsjuka och arga för att de inte fått vara en del av kuppen – inte främst för pengarna, utan för prestigen. Samma kväll skjuts 19-åringen ihjäl strax utanför Rinkeby torg.

Mordet leder till en dödsspiral mellan det som snart formeras till två rivaliserande gäng. De som överlever våldet åldras, härdas på ungdomsinstitutioner och fängelser, blir allt tyngre i sin kriminalitet, skaffar sig internationella nätverk. Några etablerar sig som rapartister, där vissa texter blir ren propaganda, en kanal för att hota fiender och begråta döda vänner.

Tills alla dör visar hur Rinkebykonflikten är sammanvävd med det digitaliserade samhällets klickfixering, med statusjakt i sociala medier, med misshandel och förnedring inför filmande mobilkameror, med kändisar och deras hejaklackar, med hjärtan i kommentarsfält och strömningar på Spotify – allt det som i boken kallas för uppmärksamhetsekonomin.

I centrum för Salihus skildring står en grupp unga män, flera av dem barndomsvänner med i huvudsak somaliskt ursprung, som befinner sig i ett slags dubbelt utanförskap, frikopplade från såväl den svenska rättsordningen som traditioner kring exempelvis ”blodspengar”.

Diamant Salihu gör inte bara en gedigen och på många sätt banbrytande reporterinsats, han släpper också fram ett personligt tonfall av förtvivlan över en förlorad generation. Jag påminns ibland om skildringar av Vietnamkrigets lidande, eller första världskrigets skyttegravar, en tröstlöst, ändlös, meningslös serie tragedier. Passagen i slutet där Salihu vandrar runt på kyrkogården, ändhållplatsen för flera av bokens huvudpersoner, viner av sorg och frustration.

Boken känns ibland hackig och spretig, men de många lösa trådarna illustrerar också dess tema: det finns inga gränser, inget slut, allt fortsätter växa organiskt in i mörkret eftersom Rinkebykonflikten, trots sitt namn, i själva verket är ett symtom på hela vårt samhälle. Och därför bara kan lösas av oss gemensamt.

Eftersom Diamant Salihu är anställd av SVT recenseras hans bok av en extern skribent – Jens Liljestrand, medarbetare på Expressen.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.