Satsningen på den lokala kulturpolitiken har varit en av alliansregeringens stora kulturpolitiska reformer. Redan 2011 började man inom vissa regioner i landet införa den så kallade kultursamverkansmodellen.

Tanken var att ge regioner och kommuner större inflytande över hur den lokala kulturpolitiken bedrevs. Detta genom att man i samverkan med statens kulturråd kom överens om hur de statliga bidragen skulle spridas på lokal nivå. Sedan 2013 använder sig alla landsting och regioner utom Stockholm av den här modellen.

Ser det inte som ett misslyckade

– Jag är väldigt nöjd. Det här är verkligen något jag har trott på, det är i hög grad en demokratireform. Men att det skulle bli ett så starkt genomslag på drygt två år, det är bättre än vad jag hade hoppats på, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). 

Nu kommer en rapport från Myndigheten för kulturanalys som visar att man ännu inte rott i land med de ambitioner som utgjorde huvudargument för övergången. Fördelningen av pengarna till kulturen är fortfarande i hög grad påverkad av statligt inflytande.

– Jag tycker inte att man kan se det som ett misslyckande. En förändring vi tycker att vi kan se är att kulturen har kommit upp som en viktig fråga när man diskuterar regional utveckling på ett helt nytt sätt, säger Agnes Ers, utredare.

Konstnärerna kämpar för sin plats i modellen.

– Det känns som att det är konstnärligheten som får lida. Byråkratin har ställt nya krav på oss och vi har fått mindre pengar känns det som, säger Philip Johnsson (S), ordförande Värmlands opera och museum

Är det för mycket åsikter om vad ni ska göra?

– Man ska ju inte göra någon kultur som man inte kan diskutera. Men frågan är vem som ska göra det. Det är inte tjänstemän och politiker som ska bestämma hur konstnärlig verksamhet ska genomföras, säger Philip Johnsson.

Staten syn styr fortfarande

Modellen bygger på att regionerna ansöker om statligt bidrag genom att visa upp en kulturplan, som talar om hur regionen vill fördela pengarna. Denna plan granskas sedan av Kulturrådet, som efter detta ger sitt godkännande till regionen.

Rapporten visar att regionerna i mycket hög grad fortfarande är påverkade av kulturrådets syn på hur pengarna bör fördelas. Det leder till att regioner och kommuner fortfarande har svårt att sätta sin unika prägel på den regionala kulturpolitiken. Vad som däremot vuxit sig starkare inom regionerna är synen på den lokala kulturen som unik.

Reporter i inslaget: Ditte Hammar

Foto/klippning: Don Titelman/Jörgen Söderström