Året verk:        

2016 var året då den politiska teatern fick en dov och allvarsam grundton. I föreställningar som Peter Weiss viktiga vittnesmål Rannsakningen, och Anders Lustgartens sorgesång Lampedusa.

Det var också året då vi vågade ta de existentiella frågorna på allvar, till exempel i David Grossmans Falla ur tiden, som utforskar dödens smärtsamma sanningar, och i Alejandro Leiva Wengers Minnesstund – också en föreställning om döden, och hur vi försöker få till den sanna storyn om våra liv.

Också i den underbara föreställningen Alltet på Unga klara mötte man livet stora och små frågor med självklarhet och humor, både för en mycket liten publik och för människor över 65 år.

Årets chock:

Teatern måste få vara farlig och mest chockerande av allt är det när den inte är det. Två viktiga föreställningar ställdes in under året. Hamlet och Främling, av olika skäl. Men båda exemplen visar att det ännu är lite för lågt i tak i scenkonstlandet Sverige.