Sommaren 2016 meddelade tidningen Nya tider att de skulle ställa ut på Bokmässan i Göteborg.

Beskedet blev början på en av de senaste årens största mediedebatter, med massbojkott av mässan och omkring 3000 publiceringar i svensk dagspress som följd.

På ena sidan står de som menar att tidningen inte har någon plats på en demokratisk plattform. På andra sidan de som anser att yttrandefrihet gäller alla - även de med impopulära åsikter.

Nya tider själva motsätter sig epitetet högerextrem och ställer frågan: ”Har ni ens läst tidningen?”

LÄS MER: Författare i upprop – vill inte delta på Bokmässan

Kulturnyheterna har undersökt 200 av Nya tiders artiklar för att kunna ge en tydligare bild.

Resultatet: en påstått neutral nyhetsrapportering som pekar ut ”mångkulturen” som orsak till ett Sverige präglat av kriminalitet, en ”homomaffia” som urholkar yttrandefriheten och det ”vita folket” som överlägset och hotat.

Grundaren: Från högerextremt parti till chefredaktör 

Nya tider grundades av Vávra Suk 2012, efter att han lämnat högerextrema Nationaldemokraterna och tjänsten som chefredaktör för deras partitidning Nationell i dag. Partiet, tidningen och Suk själv beskrev sig då som etnopluralister. Etnopluralism är en nationalistisk ideologi som handlar om att människor med olika etnicitet måste leva åtskilt – annars väntar samhällskollaps. 

Flera av skribenterna på partitidningen följde med Vávra Suk till Nya tider, som till skillnad från föregångaren benämner sig som politiskt oberoende och i dag har ett statligt presstöd på 3,4 miljoner kronor årligen. Chefredaktören beskriver själv begreppet etnopluralism så här: 

– Det är en princip om att alla folk borde ha rätt till ett eget land, för att få en värld med många olika kulturer med den rikedom som världen faktiskt besitter. I stället för att blanda ihop alla i ett enda land. Det tycker jag är fel, säger Vávra Suk.

Världsbilden: Ett Sverige mot avgrunden

”Sverige befinner sig i krig”. Det säger Ian Wachtmeister när han intervjuas i Nya tider i oktober 2016. Uttalandet är talande för den Sverigebild som förmedlas i tidningen: kriminalitet och otrygghet ökar dramatiskt, ”ordningsmakten klarar inte längre av att hålla ordning och skydda medborgare” och ”medborgargarden” som Soldiers of Odin tvingas ta saken i egna händer (17 apr 2016). 

Detta beror enligt tidningen på invandringen. Chefredaktören Vávra Suk skriver på ledarplats att Sverige närmar sig Sydafrikas situation, med kåkstäder och ”ett splittrat samhälle med avund och skyhög kriminalitet”, eftersom våra politiker ”släpper in tiotusentals analfabeter”. (8 nov 2016). Regeringen kallas för landsförrädare vars ”dagar är räknade” och ”som måste bytas ut” för att rädda Sverige. (14 dec 2016).

LÄS MER: Bokmässans besked: Nya Tider får stanna

I tidningen bereds ofta plats för debattörer som ifrågasätter alla människors lika värde. 

”Alla människor är inte lika mycket värda. Det kommer aldrig att bli så och det är heller inte önskvärt att det blir så” står det i en debattartikel från den 23 dec 2016.

LÄS MER: Förlag kräver Bokmässan på svar om Nya Tider

– Det här faller inom min definition av vad fascism är: föreställningen om en systemkollaps som kräver återupprättandet av en nationell folkgemenskap. Man eftersträvar en politisk nyordning som går i ultranationalistisk riktning och det finns ett avståndstagande från de grundläggande värderingar som en modern demokrati vilar på, säger Lena Berggren, docent i historia vid Umeå universitet och en av Sveriges ledande auktoriteter på 1900-talets fascistiska ideologi. Nyligen skrev hon i tidningen Västerbottens-kuriren om problemen med att släppa in Nya tider på Bokmässan. 

Lena Berggren hittar flera kopplingar mellan Nya tiders världsbild och den ”depraverade samtid” som målades upp av 1930-talets högerextrema.

Problemformuleringen: Det är mångkulturens fel

Bilden av ett samhälle i sönderfall syns även på nyhetsplats: cirka 90 procent av artiklarna om kriminalitet trycker på utländskt klingande namn, hudfärg, muslimsk religion eller utländsk nationalitet i sin beskrivning av misstänkta gärningspersoner, under rubriker som ”Mohammed våldtog kristen flicka”(v 47 2016).

En intervjuperson som startat en internetgrupp till förmån för vita kvinnor påstår att ”Sveriges kvinnor våldtas som att det vore en olympisk gren” (26 nov 2016). I en annan nyhetsartikel hävdar reportern att antalet mord har ökat med 80 procent de senaste två åren i Sverige (9 nov 2016). 

– Det är rent trams för fan, säger Leif GW Persson, professor emeritus i kriminologi, om Nya tiders kriminalstatistik. 

– Den siffran över mord ligger ganska stabilt. Vad som har hänt de senaste åren är att vissa mord minskar, men en grupp ökar markant och det är gängrelaterade skjutningar i förorten. Men i och med att andra kategorier gått ner så är ökningen modest. 

Enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport (”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”) finns det visserligen en överrepresentation av invandrare som begår brott, men den siffran ligger inte i närheten av representationen i Nya tiders rapportering.

88 procent av alla invandrare i Sverige kommer aldrig att registreras för något brott, jämfört med 95 procent för medborgare med två svenskfödda föräldrar. Siffrorna är från 2005, men enligt BRÅ finns inget som tyder på att de förändrats dramatiskt och behöver uppdateras.

”Homolobbyn”

Ett återkommande begrepp i Nya tiders utgivning är vad de beskriver som ”homolobbyn”, en term som förekommer på nyhetsplats, i krönikor och på ledarplats. Den har bland annat använts av tidningens chefredaktör Vávra Suk den 24 mars 2015, i ett resonemang om hur ”kränkta grupper” hotar yttrandefriheten. 

I en krönika av en återkommande skribent den 18 augusti 2014 beskrivs toleransen för homosexuella i Sverige som ett symptom på ett land i ”moralisk och politisk kris”, en utveckling som liknas med det romerska rikets fall, där ”muslimska horder enkelt kunde ta över”. 

Artikeln beskriver sedan hur ”böglobbyn haft stora framgångar med att förvrida synen hos det politiska etablissemanget”. Som på flera andra platser i tidningen landar resonemanget i slutsatsen att alla människor inte är lika mycket värda. 

”Homomaffian, liksom kulturrelativisterna, har med framgång drivit tesen om allas lika värde. Men detta är en vilseledande trossats. Verkligheten visar att alla människor inte har lika värde”. Om det säger Nya tiders chefredaktör:

– Jag kan ju gissa vad den debattören menade. En homomaffia är något som pådyvlar en andra åsikter och till exempel kräver särrättigheter för homosexuella. Om vi tittar på spektaklet gay pride, så är det något som inga heterosexuella skulle vilja förknippas med. Jag har träffat homosexuella som tycker att det stärker en negativ schablonbild av homosexuella när de klär sig väldigt utmanande, och jag skulle säga äckligt då, men det är min personliga åsikt.

Vad menar ni när ni skriver ”homolobbyn”?

– Det är ju den lobby som vill kritisera den heterosexuella familjenormen. Vi måste ju ändå tänka på att det är inom familjen som barnen skapas. Det är där de får sin trygga uppväxt. Och det är något jag personligen tycker borde vara normen, för att det gynnar samhället, säger Vávra Suk.

Vad är det som stör dig med prideparaden?

– Det finns vissa anständighetsregler. Heterosexuella går inte i parader där de klär sig på det utmanande sättet som de här människorna gör. Jag har pratat med homosexuella som tycker att det här ger en negativ schablonbild av vilka de är. De vill inte förknippas med gay pride. Därför att det visar en sida som de inte vill kännas vid. De vill inte fläka ut sig och provocera. De vill tvärtom framställa sig som de normala människor som de faktiskt är, och inte sådana här exhibitionister.

Nya tiders artiklar kring hbtq-frågor kretsar i huvudsak kring Pridefestivalen, något som på nyhetsplats beskrivs som ett ”motbjudande spektakel” och ”tre timmar i helvetet” av reportern på plats (10 aug 2014). Undantaget är den alternativa Pridefestivalen i Järva, anordnad av den tidigare Avpixlat-skribenten Jan Sjunneson (4 aug 2016). Där förekommer istället ett positivt resonemang kring vikten av att hbtq-frågan lyfts i områden med en majoritet av muslimer. 

Jens Rydström är professor i genusvetenskap och docent i historia vid Lunds Universitet. Han har studerat homofobi genom historien och skrivit flera böcker om homosexualitetens historia. Rydström har sett liknande retorik om hbtq-personer i totalitära stater som Nazityskland och Sovjetunionen. 

– Nya tider följer den vanliga mallen i högerextrem press. Många av uttalandena är avgjort homofobiska och tonen i artiklarna, utom den om Järva Pride, visar på förakt för hbtq-personer, säger Rydström.

Rydström tror inte att artikeln om Järva Pride pekar på en vändning i tidningens skildring av hbtq-personer, snarare att gruppen i det läget kan användas som ett slagträ i samhällsdebatten – ett fenomen som kallas ”homonationalism”.

– Enkelt uttryckt innebär det att homovänliga värderingar anses så kännetecknande för ett samhälle att de blir en del av den nationella självbilden. Nya tider använder sig av detta för att stämpla ”de andra” – framför allt muslimer – som intoleranta och homofientliga.

Hotet: Det vita folkets undergång

Det är inte bara det svenska samhället som är hotat i Nya tider, utan svenskarna som folk, som enligt chefredaktören Vávra Suk trängs ur landet av invandrarna (16 nov 2016). I debattartiklar och på nyhetsplats menas att muslimer konspirerar för att islamisera Sverige genom ”genom barnafödande och invandring.” (18 juli 2015) 

Samma hotbild målas upp internationellt: även Europas befolkningar trängs undan från

sina hemländer av invandrare, enligt Vávra Suk. (16 nov 2016).  En återkommande skribent skriver på debattplats att västvärlden har slutat föda barn, och att det folk som inte förstår nödvändigheten av giftermål inom den egna gruppen ”begår självmord”. (5 okt 2016). 

På både ledar- och nyhetsplats skriver tidningen att Donald Trump kan vara en sista möjlighet att bromsa utvecklingen mot det vita folkets självutplåning i USA, och därmed förhindra upplösandet av västerlandets gränser. (v 44 2016 och 16 nov 2016)

– Det här är nonsens. Det är lösa spekulationer som har sin idéhistoriska grund i stereotypiseringar och rena myter, säger fascismforskaren Lena Berggren, och pekar på att samma anklagelse om en plan på att förinta Europa historiskt ofta har riktats mot judar.

– Det är en konspirationsteori, men det är svårt att argumentera emot den utan att själv ses som en del av konspirationen. 

En debattör beskriver att vara antirasist som synonymt med att vara ”antivit”, och hävdar att européerna är överlägsna andra folk både när det gäller intellekt och empati. Det yttrar sig bland annat i att européer är fågelskådare, engagerar sig mot skogsskövling samt avskaffade slaveriet. (v 50 2016)

Sven-Eric Liedman är professor emeritus i idéhistoria och menar att man med denna eurocentriska syn bortser från att till exempel den islamiska vetenskapen varit oumbärlig för den moderna utvecklingen, eller att kinesisk teknologi stod högre än den europeiska åtminstone till 1700-talet. 

– Det är en föreställning om att vi som européer både är klokare, vet mer och är vänligare än de andra, säger Liedman och drar paralleller till forna tiders rastänkande. 

– Det är helt enkelt en urmodig, i dag djupt okunnig föreställning. Nya tider är ett så komiskt namn, för det är ju egentligen gamla tider. Nästan allt är i dag påståenden man kan slå sönder. 

Oberoende eller ideologisk?

Vávra Suk menar att Nya tider har brutit med sina rötter i Nationaldemokraterna och bedriver neutral journalistik. Men Kulturnyheternas genomgång av 200 artiklar visar att de grupper som ofta målas upp som ansvariga för landets kris ligger i linje med tidningens ideologiska rötter. 

Muslimer, homosexuella, svarta och invandringsvänliga politiker förekommer i regel i negativa sammanhang. Det är också grupper som ytterst sällan kommer till tals i artiklar med rubriker som ”Barn hotas med våldtäkt – inte tillräckligt muslimsk” eller ”Svart mobb satte vita hem i brand”. 

Söker man i arkiven på vita eller européer är bilden den motsatta, där är skildringen ofta positiv eller ur ett offerperspektiv. Samtidigt beskrivs grupper som ligger närmare den etnopluralistiska ideologin okritiskt. Nazistgrundade medborgargardet Soldiers of Odin benämns som ett ”medborgarinitiativ”, en brottsmisstänkt nazist med bakgrund i Svenskarnas parti ges epitetet ”nationalist” och den högerextrema gruppen Nordisk ungdom benämns som ”aktivister”, i regel intervjuade utan kritiska frågor. 

Frågor till chefredaktören

Ni tar avstånd från epitetet högerextrema. Vad är högerextremt för dig?

– Jag tycker att höger och vänster har tappat sin betydelse. Titta på decemberöverenskommelsen, där höger och vänster gör gemensam sak mot SD, säger Nya tiders chefredaktör Vávra Suk.

– Både högern och vänstern i det här spektrat är globalister. De är helt överens om de stora frågorna. Det ska vara mer massinvandring, det ska vara mer globalism, det ska vara mer feminism.

Vi har pratat med forskare som tycker att ert innehåll är fascistiskt. Forskarens definition av fascism är ”en politisk ideologi som strävar efter att genom en ganska radikal process återupprätta nationalistisk folkgemenskap och därigenom skapa ett nytt samhälle och en ny människa där folkgemenskapen består av en enhetskultur som är svensk, vit eller kristen.” Vill du uppnå den typen av samhälle?

– Många länder i världen skulle kvala in på den definitionen. Kurdernas vilja att få ett land och Israel till exempel. Jag tycker att definitionen är väldigt märklig. För mig är fascism något som handlar om förtryck, där staten dikterar för individen vad man får och inte får göra, säger Vávra Suk.

Är alla människor lika mycket värda?

– Frasen om allas lika värde används som ett slagträ i den svenska debatten mellan goda och onda utan att den som anklagar någonsin behöver definiera vad det innebär. Men det är väldigt oklart vad som menas med alla människors lika värde. Det kan lika gärna innebära alla människors rätt att flytta till Sverige, som bara vill komma åt Sveriges välfärdssystem. Prata om rättigheter i stället. För klyschan om alla människors lika värde döljer ofta att alla medborgare har inte samma rättigheter, när till exempel man kvoterar in människor efter etnisk härkomst i polisen. Då har inte alla samma rättigheter i Sverige. Och sedan har man mage att prata om alla människors lika värde. Det är absurt.