Under sex år följde regissören Eva Mulvad och hennes filmteam en iransk familjs kamp för att kunna vara just en familj. Resultatet blev dokumentärfilmen Love Child som nu rullar under Tempo dokumentärfestival i Stockholm.

Ett byråkratiskt limbo

I filmen tvingas Leila, Sahand och deras förbjudna kärleksbarn Mani på flykt från hemlandet Iran för att kunna vara tillsammans.

– De har haft en hemlig kärleksaffär, vilket är förbjudet i Iran. Man kan bli stenad, berättar Eva Mulvad.

Men drömmen om den ”fria världen” visar sig vara just en dröm. Familjen fastnar i ett byråkratiskt limbo i Turkiet och kan inte ta sig vidare.

– FN visar sig vara en superkrånglig, ansiktslös byråkrati och de vet inte vilka rättigheter de har. Det ”goda” och ”fria” som de reser till visar sig också vara besvärligt för dem, säger Eva Mulvad.

Eva Mulvad beskriver dokumentären som en mänsklig film med politisk relevans. Enligt Eva Mulvad handlar filmen lika mycket om det komplexa i flyktingssituationen som om makthavarnas oförmåga eller ovilja att hantera den. 

”Ett enormt dilemma”

– Nu är vi där igen, att Europas politiker inte kan ta ett gemensamt grepp om problemet. Vi stänger gränsen och betalar Turkiet för att hålla en grupp flyktingar kvar där, säger Eva Mulvad och fortsätter:

– Det är ett enormt dilemma för Europa. Å ena sidan är vi humanister och skulle kunna hantera flyktingströmmen om vi delade på bördan. Å andra sidan är vi rädda för att vårt välfärdssamhälle ska vältas över ända till följd av människor som vill bo här.